Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Historia’ Category

Den 25 mars är Greklands nationaldag. Det var det datum då frihetskampen började 1821 och det var då som slagordet ”Frihet eller död” blev en signal till uppror mot det turkiska väldet. Det är ett motto som upprepats i den grekiska historien sedan dess. Senast låg det på mångas läppar under militärdiktaturens år 1967-74.

Jag lyssnade just på Melina Mercouris insjungning av Mikis Theodorakis sång ”Eleftheria i thanatos” (finns på Youtube). Det är ju så mottot lyder på grekiska. För oss som under de aktuella åren på 60- och 70-talet lyssnade till Theodorakis frihetssånger har den fortfarande en magisk klang.

Jag såg tidigare under dagen en direktsändning från militärparaden på Syntagmatorget i Athen. Greklands president stod där omgiven av nationens ledare medan paraden långsamt drog fram. Det var en sympatisk manifestation som började med att några veteraner haltade sig fram under långsamt trummande från orkestern. Tre av dem kördes av sjuksköterskor i rullstol. Sen kom poliser på motorcyklar och därefter ett antal brandbilar innan en trupp i de traditionella grekiska uniformerna med tofsar och vita koltar tågade förbi.

Det finns all anledning att sända en tanke till grekerna just idag. I Rom försöker väl premiärminister Tsipras att få in några ord om den sociala dimensionen i de jubilerande EU-ledarnas slutdeklaration. Den engelskspråkiga upplagan av tidningen Kathimerini förklarar:

They asked for one extra paragraph on social dimension. But politically they linked it to the ongoing negotiations with creditors,” one EU official with insight into the issue said.

A draft of the declaration says that EU leaders will work towards a Union which promotes economic and social progress as well as cohesion and convergence, taking into account the variety of social models and the key role of social partners.

”They said it’s difficult for them to celebrate in Rome while one of the non-European institutions is pursuing policy that has significant effects on the Greek economy,” the EU official said.

Man kan bara hoppas att grekerna lyckas i sitt uppsåt. Vi som är gamla filhellener måste verkligen önska dem all framgång. Frihet handlar ju också om ekonomi.

Read Full Post »

Den 15 mars 1917 abdikerade tsar Nikolaj II. I Zürich hade Lenin svårt att sova av upphetsning och ville desperat åka till Ryssland via Norden. Kanske med ett pass utställt på en stum svensk? Hans hustru Nadezjda Krupskaja skrev samma dag (i engelsk översättning):

Ilyich has not slept for days. This night he said: “You know, I can go with a passport of a mute Swede”. I laughed. “It is not going to work; you might start speaking in your sleep. If you dream of cadets, you will start mumbling: bastards, bastards. Everyone will find out that you are not a Swede.” In any case, the plan of travelling with a passport of some mute Swede was more realistic than flying over in some aeroplane. Ilyich wrote about his plan to Ganetsky in Sweden.

Tonsättaren Igor Stravinsky befann sig också i Schweiz och skrev, uppenbart lycklig, hem till sin mor Anna:

All my thoughts are with you in these unforgettable days of happiness, which our beloved and liberated Russia is going through. Send a telegram of your news.

Författaren Stefan Zweig upplevde också händelserna på avstånd. Han befann sig i Wien och var mer skeptisk till det som skedde:

This is a palace coup instigated by English and French diplomats to frustrate the Czar’s attempts to secure peace with Germany, this is not a revolution of the people who seek peace and rights for themselves.

Nikolaj II (Ilja Repins porträtt)

Att jag återger de här citaten på engelska beror på att jag hämtat dem från en fantastisk sajt som dag för dag låter oss följa revolutionsåret 1917 i Ryssland. Det är den digitala krönikan 1917 Free history ett ryskt projekt som också finns i en engelsk version genom samarbete med Pushkin House i London. Det dramatiska skeendet för hundra år sedan speglas genom filmklipp, foton och dagboksanteckningar. Vi får (som framgår av citaten ovan) inte bara veta om vad som hände i Ryssland under månader av kaos. Omvärldens reaktioner får ibland också plats.

Bakom detta mikrohistoriska projekt ligger journalisten och författaren Michail Zygar. Han talar själv om initiativet som ”educa-ment”, en blandning av bildning och underhållning med plattformar på sociala medier. Till sin hjälp har han en rad unga historiker och journalister som dag för dag letat fram en hundra år gammal krönika i ord och bild.

När detta skrivs (den 16 mars) kan man se att det för hundra år sedan var ganska kalla dagar: – 14 grader i Petrograd och – 13 i Moskva. Kejsarinnan Alexandra Fjodorovna skrev tröstande ord till sin man Nikolaj II med anledning av att han lämnat tronen:

I fully understand your action — my own hero! I know you could not sign against what you swore at your coronation — we know each other through and through and need no words – and, as I live, we shall see you back upon your throne, brought back by your people and troops to the glory of your reign… I hold you tight, tight in my arms and will never let them touch your shining soul. I kiss, kiss, kiss and bless you and always understand you.

Den nu arbetslöse tsaren själv verkar dock rätt oberörd av dramatiken. Han befinner sig på ett tåg i vitryska Mogilev:

Slept long and deeply. Awoke far beyond Dvinsk. The day was sunny and frost. Talked with my people about yesterday. Read a lot about Julius Caesar. At 8.20 I arrived in Mogilev. All the staff of headquarters were on the platform.

Här bodde Lenin i mars 1917

Från Zürich skriver samma dag Lenin till Alexandra Kollontaj och förutspår att det som hänt i Ryssland bara är en början på den politiska omvandlingen:

We have just received the second set of government telegrams about the revolution of March in Petrograd. A week of bloody battles by the workers—and Milyukov + Guchkov + Kerensky in power!! On the “old” European pattern….

Well, what of it! This “first stage of the first revolution (among those engendered by the war)” will not be the last, nor will it be only Russian. Of course, we shall continue to be against defence of the fatherland, against the imperialist slaughter controlled by Shingaryov + Kerensky and Co.

Den så kallade februarirevolutionen var ju, som Lenin förutspådde, bara en början på ett av de mest dramatiska åren i 1900-talets historia. Det ska bli spännande att följa utvecklingen dag för dag genom det här unika historieprojektet med dess mångfacetterade infallsvinklar.

Read Full Post »

För att fortsätta på temat Sverigebilden kan man ju påminna sig att vårt land ibland har använts som avskräckande exempel på en förmyndarstat. Det har t ex gällt frågan om den obligatoriska användningen av bilbälten. Jag återgav för rätt många år sedan på den här bloggen ett inlägg av den konservativa ledamoten Ray Whitney i det brittiska underhuset när frågan debatterades där den 7 mars 1980:

From 1932 until only a few years ago, Sweden lived under a Socialist Government and became immersed in what might be called nannyist legislation and nannyist attitudes of all kinds—the sort of attitudes that are reflected in this Bill. Forty-five years of that legislation, solidly, without a break, has impinged deeply on the political and social conciousness of Sweden and the Swedes. Happily, we are a long way down the road. We have not yet reached that stage. Now, after 3 May last year, we are embarked on a course back to freedom. It would be inappropriate suddenly to veer off in this one sector of our life in the wrong direction, and follow the Swedish road. The Swedes themselves have seen the folly of their ways. In the last two elections, they have rejected the opportunities offered to them of Social Democratic or Socialist Governments.

Tvångsbälte i förmyndarstaten?

Uppenbarligen såg många britter den obligatoriska användningen av bilbälten som ett ingrepp i den personliga friheten. Redan 1972 hade det blivit lag på att bälten skulle finnas i alla nya bilar men det var inte tvång på att spänna fast sig förrän 1983. När frågan om lagstadgad användning var uppe i Överhuset just 1972 hade lorderna där ett intressant meningsutbyte som jag inte kan låta bli att återge några utdrag från:

LORD WAKEFIELD OF KENDAL: My Lords, while the fitting of safety belts in cars is one thing, the using of them is quite another. Are statistics available showing the relationship between the use of safety belts and the fitting of such belts in cars? This must clearly have a quite considerable bearing on all kinds of information and statistics which are now being given.

LORD MOWBRAY AND STOURTON: My Lords, if the noble Lord will read my answer to the first supplementary of the noble Lord, Lord Avebury, he will find that I have given the exact details.

LORD SEGAL: My Lords, is the noble Lord aware of a device available in Italy and Sweden, which shows a warning red light on the dashboard when the car is being driven with the seat belts not in use, and will he encourage its adoption in this country?

LORD MOWBRAY AND STOURTON: My Lords, that is another point which we can look at. But if we think that safety belts are the answer, we might persuade people perhaps even more strongly than by a red light.

THE EARL OF BRADFORD: My Lords, does my noble friend consider that a better way of getting people to wear safety belts is by education, rather than by the irritation of attempting to enforce regulations in very difficult circumstances?

LORD MOWBRAY AND STOURTON: My Lords, I heartily agree with my noble friend on that point.

LORD STRANGE: My Lords, will the noble Lord agree that seat belts in ordinary cars can be highly dangerous unless steel hoops, such as are used in racing cars, are also fitted?

LORD MOWBRAY AND STOURTON Yes, my Lords. I can see what the noble Lord is getting at.

Ja, så där böljade debatten fram och tillbaka bland Överhusets ädla ledamöter. Innan diskussionen avslutades framförde i alla fall en av lorderna en pragmatiskt baserad synpunkt:

LORD BRECON: My Lords, will my noble friend agree that most accidents are caused by bad driving?

THE LORD PRIVY SEAL (EARL JELLICOE): My Lords, I think we have now sufficiently fastened our seat belts, and that we might now unfasten them and get on with the next Question.

Men det skulle som sagt dröja ett drygt decennium innan det blev lag på obligatorisk användning av bältena. Och det var faktiskt regeringen Thatcher som genomförde den reform som hennes partikollega med det avskräckande exemplet från Sverige tidigare betecknat som ”nannyist legislation”.

Read Full Post »

Vid årsskiftet

Årstider gör sina avtryck också i bloggstatistiken. I går noterade den 40 visningar av ett gammalt inlägg med titeln Nyårsdikter. Behovet av poesi som speglar tidens flykt tycks vara beständigt.

För att ytterligare tillgodose detta behov kommer här några strofer ur dikten Vid trendskiftet, författad av Grönköpings store skald med signaturen A:lfr-d V:stl-nd. Jag har hämtat den ur Veckobladets årsbok för 1986:

Säg, minns du den gamla, den gångna annal?
Hur blev det törhända med skatten?
Gick tipset med vinning i snittmedeltal?
– Visst ställer sig frågedebatten
så innerst i midvinternatten!

Men blicka ej bakåt, bär ögonen fram
mot tidernas nya modeller!
Låt kursen förnyas med bättre program
för positivt tänkande eller
vad eljest för trend som det gäller!

Så budar oss klockan i tolvornas stund
att tänka så långt som vi mäkta,
att skapa ett planverk på framtida grund
och slippa förgävligen jäkta
på väg mot det lyckat perfekta!

Nu vrider sig uret till midnatt – välan,
det händer vart år för det mesta!
Det gamla ska glömmas, men få vi minsann
ett nyår som varar till nästa!
det ge oss vårt till det bästa!

Så här vid årsskiftet låter man ju också tankarna gå bakåt i tiden, gärna till ett svunnet sekel. Vårt hus byggdes för hundra år sedan, 1916, och jag har ofta funderat över den tidsanda som då rådde. Nu letade jag i Dagens Nyheters arkiv fram det nummer som utgavs på nyårsaftonen just det året.

Förstasidan är förstås präglad av det första världskrigets händelser. Ännu visste väl ingen när och hur det skulle sluta. På den svenska hemmafronten rådde livsmedelskris. En artikel berättar om väntade nya bestämmelser för brödtilldelningen. Eftersom det mesta på den tiden förmodligen bakades hemma var ransoneringskvoten angiven i antalet kilo mjöl (5 kg per person i hushållet). Tidningen varnar i sammanhanget: ”Om brödkortet skulle förloras är det synnerligen svårt att få ett nytt sådant.” Det gällde att hålla ordning på sina papper.

1917

Andra artiklar ger en mer ljus bild av tillvaron vid årsskiftet 1916/17. En organisation vid namn ”Kulturella ungdomsrörelsen” hade just avhållit sitt midvintermöte. En huvudpunkt på programmet var då ett föredrag av professor Knut Kjellberg om livsglädjen som social faktor. Kjellberg var läkare och välkänd som ivrig folkbildare, dessutom professor i anatomi vid Konstakademien! DN refererar:

Talaren framhöll den stora roll såsom livsstegrande moment i all verksamhet som känslorna av glädje tillföra människorna. Han berörde vidare betydelsen av en förädling av de former i vilka livsglädjen tar sig uttryck, särskilt bland ungdomen vid dess samkväm, fester och högtider. Vi behöva med all säkerhet, åtminstone då och då, mera festivitas än vad nutiden i allmänhet inbjuder med sin mekanisering av allt och sin brådska, som icke lämnar plats för de högtidsformer vilka i forna tider då och då tillförde en verklig livsstegring. Utom ungdomen och livsglädjen berördes också stämningslivet, smak och takt samt de estetiska momenten i tillvaron. Och till sist framhöll talaren den uppgift som Kulturella ungdomsrörelsen tagit såsom sin, nämligen att vårda den förädlade livsglädjen.

Härefter vidtog unison sång av Mandom, mod m. m., och notarien Ahlin sjöng romanser av Sjöberg, Stenhammar m. fl.

Efter diverse föreningsmeddelanden och liknande avslutades sammankomsten med att man unisont sjöng Stenhammars ”Sverige”. Det låter som ett härligt möte i den förädlade livsglädjens tecken.

jenny

Gott nytt år också vid detta årsskifte!

Read Full Post »

Jag köpte två banankartonger med gamla jultidningar på en loppis i somras. För 200 kronor fick jag en kulturhistorisk läsning som i många fall förde mig hundra år tillbaka i tiden.

Jultidningar var länge en inkomstkälla i flera avseenden. De utgavs för att finansiera diverse föreningsverksamhet, ofta av fackliga eller religiösa organisationer. De var också en del av försörjningsmönstret för de litteratörer som måste hanka sig fram på tillfälliga honorar från de mer reguljära tidningarna och tidskrifterna. Många av våra största författare och poeter under 1900-talet fick bidrag publicerade i mer eller mindre prestigefyllda julpublikationer.

Variationsrikedomen speglas i mina kartonger men också i de många träffar man får vid en sökning i den nationella Libris-katalogen. Vad sägs till exempel om följande:

* Unga skyttar: jultidning utgiven av Föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar (1941-1943).

* Friska vindar: jultidning utgifven af Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar (1898-1907)

* Julskeppet: Göteborgsjournalisternas jultidning / utgiven av Västra föreningen av Svenska journalistförbundet (1926-1954)

* Julgåvan: utgiven av Evangeliska fosterlands-stiftelsen (1907-1992)

* Skruven: hotell- och restaurangpersonalens jultidning (1918-1959)

julen1898

I mina inköpta lådor fanns också Bonniers Veckotidnings julnummer för 1924. Det bjuder på högkvalificerade bidrag av bland andra Selma Lagerlöf, Per Hallström, Sten Selander och Frank Heller. Särskilt fäster jag mig vid en dikt av Anders Österling, senare känd som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Som i så många andra jultidningsbidrag slår han an en kyrklig ton genom att skildra sin ungdoms insats som medlem av en skolkör som uppenbarligen sjöng då och då i Sankt Petri kyrka i Malmö:

På läktarn i Petri vid orgelns musik
vi prövade rösternas styrka.
När flögo sopranernas jublande skrik
så högt i en hissnande kyrka?
Ur orgelpreludiets dunder och svall
koralen steg upp som en palmö.
Med svällande strupar vi skötte vårt kall,
Vi gälla keruber i Malmö.

Man kan inte annat än beundra hans uppfinningsrikedom i rimparet palmö/Malmö. Man kan för sin inre blick se koralens uppstigande vid en avlägsen horisont.

Den mycket påkostade tidningen Julstämning från 1910 bjuder också på kvalificerad läsning. Även denna utgåva inleds med en dikt av Anders Österling där han bland annat fyndigt hittat rimparet svaren/samovaren. Men det är inte det poemet jag stannar inför utan en mycket lång dikt av Albert Engström med titeln Julotta. Den är skriven på renaste hexameter och beskriver julnattens övergång till juldagens morgon med föreberedelser för färden till julottan:

Men bakom rutan med blommor av frost i det lutande torpet
tindrar ett flämtande ljus. Det tändes just när vi hunnit
stigen som bär mellan granarne in, till hälften igenyrd
Re’n står en strimma af rök ur det konstlöst murade fånget,
gnistor irra en kort sekund som hemlösa stjärnor
tills de kyssas till döds av hvita systrar på taket.
Inne i stugan är lifvet igång och det rustas till resa.
Glöggpannan ångar re’n på isiga kubbar av töre,
lågorna slicka med knallar och pip den tjäriga veden,
medan beskäftigt och vant ur sitt rosenbemålade väggskåp
hustrun tar kryddorna fram, kardemumma, kanel och rosiner,
pepparnejlikor, socker och allt för den ljufliga drycken,
männens och gubbarnas fröjd och barnens och kvinnornas gamman,
ty det är sed och skick sen gammalt att innan till ottan
färden ställes man får en smörgås med sylta och julkorf,
nedsköljd med brännvinsglögg, de gamles nektar förvisso.

Man kan ana att Engström hämtar motivkretsen från sin småländska barndom och att han fortfarande minns känslan av högtid när han som barn gick in till den högtidliga julottan:

Har du sett något ljus, som slår dig och tar dig och griper
fast om din själ som det ljus dig möter, då kyrkdörren öppnas
julottsmorgon och in du träder och tränges bland vadmal?
Talgljus ryka i hundratal och du njuter av doften
klockarn spelar så fint, som det gällde hans lif och befattning,
och när plötsligt församlingen står, krokryggiga gummor
darrande gubbar och flickor i blom och kraftiga drängar,
upp och tar i på en gång: Var hälsad! Ville du kanske
sjunga, du med, men din röst är stockad i halsen af tårar.
Hvarför? Käraste du, du är barn, om ock gubbe till åren!

En vacker bild av gångna tiders jular som den framträdde för en känslig konstnär och poet för mer än hundra år sedan.

Read Full Post »

Monsieur Arbin

Vi åt Tullgarnspaj häromdagen. Det kom mig förstås att tänka på Paul Arbin, Gustaf V:s köksmästare och mannen bakom den kungligt populära utflyktsrätten. Jag har berört honom och hans kokkonst i tidigare bloggposter men trots hans centrala ställning i svenskt statsliv finns det inte så mycket skrivet om honom. Hans sonson Göran Arbin i Göteborg berättade också för mig med anledning av ett tidigare blogginlägg att han visste rätt lite om sin farfar.

Jag kan inte påstå att jag bedrivit några djupare källforskningar men de tidningsarkiv som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet nu öppnat har gett nya möjligheter för att få veta lite mera om denne fransman som föddes i Dole i Frankrike den 27 april 1884. Efter flera års utbildning i Paris kom han 1910 till Stockholm där han först arbetade på klassiska Hotel Rydberg för att senare bli kökschef på lika klassiska restaurangen Rosenbad.

arbin

Paul Arbin vid dörren till kungens kök (Källa: Nordiska Museet)

Den 22 januari 1915 hittar man följande text i Svenska Dagbladet:

I och med krigsutbrottet förlorade Rosenbads restaurang sin erkändt skicklige franske köksmästare, M. Paul Arbin, som omedelbart kallades under fanorna. Fjorton dagar förut, i midten av juli, hade han knutit hymens band med en liten rar stockholmska, och det må därför icke förvåna någon, om M. Arbin drog ut i kriget med rätt vemodiga känslor. Sedan har det talats mer än en gång om att hans namn skulle ha stått att läsa på de stupade soldaternas lista, ryktena ha dementerats, då efterforskningar gjorts, och nu har M. Arbin i ett bref till Rosenbads chef direktör Meurling gifvit tillkänna, att han åtminstone till årsskiftet – brefvet är daterat den 2 januari – oskadd undsluppit krigsäfventyren, ehuru han kämpat i första ledet vid 44:e fältinfanteriets 12:e kompani. M. Arbin har sändt sin hälsning från Croisy invid Soissons strax före den blodiga fejd som utspelades där i början af månaden.

Paul Arbin var inte den enda i den svenska restaurangnäringen som blev inkallad för att kämpa under det första världskriget. Tidningarna kunde rapportera om att bland annat Grand Hotel blivit av med både kockar och konditorer som inkallats under de tyska fanorna.

I det nämnda brevet hem till sin arbetsgivare i januari 2015 skriver han bland annat: ”Detta löpgrafskrig är förfärligt, ty på vissa ställen äro vi på blott 100 meters afstånd från tyskarna, och den som vill rycka fram är på förhand förlorad… I en skogsdunge i grannskapet där vi voro, ligga ännu alltjämt åtminstone 300 döda, fransmän, tyskar, engelsmän – det är förfärligt att se.”

Något senare blev Paul Arbin uppenbarligen lättare sårad i de fortsatta striderna på västfronten. Den 14 januari 1916 kunde Svenska Dagbladet meddela följande:

Rosenbad hade före kriget en fransk kökschef vid namn Arbin. Mannen – och stället – ha genom kriget kommit till heders på ett ganska ovanligt sätt. Sedan hr Arbin mobiliserats, slagits i första linjen, blivit sårad vid Soissons och åter helbrägdagjord, har han nämligen ensam bland alla kockar i det kulinariskt högkultiverade Frankrike fått den ansvarsfulla posten som chef för general Joffres kök…

Att Rosenbads ledning känner sig en smula smickrad över den upphöjelse som kommit dess maître-de-cuisine till del är förklarligt. Likaså torde hr Arbins svenska fru, som för närvarande försörjer sig och barnen genom att servera i Kompaniets lunchrum, känna sig ganska nöjd med att veta, att maken inte är utsatt för annan eld än den i köksspisen och inga andra explosioner än puttrandet i grytor och pannor.

Väl återkommen till Sverige efter fredsslutet (och återförenad med hustrun Hilma, född Lindström) kunde man följa honom i tidningarnas annonsering. 1920 står han för den kulinariska regimen på Teaterkällaren och Montmartre-restaurangen, båda i Södra teaterns hus på Mosebacke. Där kunde man dinera och supera ”à prix fixe”. Den senare restaurangen uppgavs dessutom ge ”en fläkt av det verkliga Mont-Martre”.

1934 utnämndes han sedan till kungens köksmästare och på den posten kvarstod han till Gustaf V:s död men inkallades också senare till hovet för speciella middagar. Det var efter monarkens frånfälle som han 1952 kände sig fri att utge boken Kungliga rätter där han ger 400 recept från sin tid i slottsköken. Det är också där som originalreceptet på Tullgarnspaj finns plus recept på bland annat många soppor, ofta med starka inslag av grädde.

Efter pensioneringen bodde Monsieur Arbin en period i Hälleforsnäs men sedan hustrun dött flyttade han till Västerhaninge där han avled den 8 maj 1964, närmast sörjd av sönerna Pierre, Louis och Gaston.

I den svenska kulinariska historien lever i alla fall hans minne.

Read Full Post »

”Reinfeldt is very organized and self-controlled”. Så skrev den amerikanske ambassadören Michael M. Wood i ett konfidentiellt telegram till Washington den 11 oktober 2006 när den nya svenska regeringen just tillträtt.

michael_m_wood

Ambassadör Michael M. Wood

Det är Wikileaks som låter oss läsa detta och andra diplomatiska omdömen i de amerikanska dokument som de offentliggjort på sin hemsida. Från ambassaden i Stockholm fortsatte Wood sin karakteristik av den nya svenska statsministern:

He is known for keeping his composure under pressure. He is said to drink very little alcohol. He speaks excellent English. He has visited the United States on several occasions, including as an observer of each of the past three U.S. presidential elections…

During the Ambassador’s call on him in June, Reinfeldt discussed his views on the relationship of religion to politics (in Sweden, he said, they do not mix), and his intent to resist the efforts of ”new liberals” to tear down the welfare state. He campaigned on the promise to improve rather than replace the welfare state, by giving better value for the money and better results.

De telegram som Wikileaks under senare år publicerat och gjort sökbara på sin sajt sammanfattas i följande fem avdelningar:

The Kissinger Cables — 1,707,500 diplomatic cables from 1973 to 1976.
The Carter Cables — 367,174 diplomatic cables from 1977.
The Carter Cables 2 — 500,577 diplomatic cables from 1978.
The Carter Cables 3 — 531,525 diplomatic cables from 1979.
Cablegate — 251,287 diplomatic cables, nearly all from 2003 to 2010.

Där hittar man massor av intressanta texter kring svensk politik och enskilda personer. I mars 2007 skriver ambassadör Wood till exempel följande om den dåvarande frispelande utrikesministern Carl Bildt:

Bildt has been criticized in the media and by rival politicians recently on a number of fronts: his interests to energy companies with ties to Russia’s proposed Baltic Sea pipeline (Vostok Nafta) or Sudan (Lundin Oil); his role on the International Advisory Council of the Committee for the Liberation of Iraq; and his popular blogs in English and Swedish…

Despite his critics, he enjoys considerable latitude in terms of foreign policy. His views on Iraq are much more forward-leaning than those of his predecessors… It is significant, however, that his response to criticism of his role in connection with the Committee for the Liberation of Iraq has been to urge a greater Swedish and EU role in building the Iraqi nation.

I augusti samma år återkommer den amerikanska ambassaden till Bildt och hans roll när det gällde Irak-invasionen:

Bildt is on record as supporting the necessity of regime change in Iraq, including in a January 28, 2003, signed article in the International Herald Tribune. As recently as July 15, 2007, he said in a leading Swedish daily paper, Swenska Dagbladet, ”when all is said and done I believe that things would have been worse in Iraq today had Saddam still been in power.”

Tja; man undrar vad den utrikespolitiska analytikern Bildt skulle säga idag. Fast det är förstås en hypotetisk fråga som inte får något svar varken på hans blogg eller hans twitterkonto.

Vill man läsa lite mer aktuella e-postmeddelanden kan man kolla samlingen av mejl till och från John Podesta, chef för Hillary Clintons kampanjstab. Där var man ju hyperaktiv när det gällde att hitta svaga punkter hos hennes demokratiska motkandidat Bernie Sanders. En av hans medarbetade skickade följande meddelande till Podesta den 13 oktober 2015:

Maybe we try and get a note from Stoltenberg, Loefvern and Helle letting Bernie know they are: 1. Capitalist 2. Supportive of HRC (Hillary, min anm.), and 3. Think he’s crazy. Maybe not 3.

johnpodesta

John Podesta

Bortsett från att korrespondenten inte lyckades stava Stefan Löfvens namn rätt så blev nog hans plan aldrig verkställd. Podesta själv föreslog i stället en annan taktik när det gällde att skrämma väljarna för Sanders:

Rather than going after the unrealistic nature of the spending what about going after taxes by comparing Sweden which he loves, but has a tax burden of more than 50% of gdp with US which is like 33% all in. Specter of having more than half of all income taxed may throw people back. Worth playing around with some formulation here.

Som jag antydde i min senaste bloggpost:digitaliseringen är en farlig drog för oss arkivnördar. Man frestas att tillbringa timmar framför datorn. Å andra sidan förhindrar det många tillfällen till andra onyttiga sysselsättningar.

Read Full Post »

Older Posts »