Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Blandade reflektioner

Man måste i dessa tider ta vara på alla positiva nyheter. Som t. ex. dagens besked om att Stefan Löfven inte tänker åka till Almedalen i sommar. Äntligen en ledande politiker som vågar markera mot den åsikternas Kiviks marknad som veckan i Visby urartat till! En partytältens högtid där politiker, journalister och lobbyister frotterar sig mot varandra. Man får hoppas att fler följer efter.

almedalenvisby

Almedalen – utan lobbyister

Skulle sedan någon nationell beslutsfattare våga ta första steget att utebli från Folk och Försvars konferens i Sälen nästa vinter så vore det förstås också en välkommen markering. Också där lever militärer och försvarspolitiker i något slags symbios med ledarskribenter och de s. k. säkerhetspolitiska reportrarna.

Mediaveteranen Jan Scherman hade några bitska sanningar om detta i en artikel i Aftonbladet under rubriken Nickedockorna i Sälen. Där skrev han bland annat, mot bakgrund av den brist på kritiskt granskande journalistik som man lätt kan iaktta:

Jag har varit där en gång, då jag jobbade på Aktuellt, och sett förbrödringen mellan granskarna och de granskade i den klädkod som mest påminner om ”casual friday” fast med tillägget värmande underställ.

Detta om medias abdikering från sitt kritiska uppdrag.

Annars har jag ägnat några lediga minuter åt att studera den ”Danmarkskanon” som nu slagits fast, en förteckning på de tio viktigaste värderingar som format vårt sydliga broderland och som fortsatt ska prägla dess framtid.

Ni kan hitta allt kring detta om ni klickar här. De tio danska karakteristika som slagits fast är följande:

Velfærdssamfundet
Frihed
Tillid
Lighed for loven 
Kønsligestilling
Det danske sprog
Foreningsliv og frivillighed
Frisind
Hygge
Den kristne kulturarv

Någon däremot? Om man bortser från just det danska språket så kunde det också vara en svensk kanon. En annan fråga är förstås vad den innebär mer än fromma ord. Vem har något att invända mot välfärdssamhället som princip? Frågan är väl bara vad det ska omfatta och hur det ska finansieras. Det är ju i svaret på de svåra frågorna som den riktiga värdegrunden visar sig.

danmarkskanon

Mest nyfiken är jag kanske på det kärnvärde som begreppet ”hygge” utgör. Jag läser en av förklaringarna till detta budord:

Idéen om hygge fylder meget i danskernes selvbevidsthed. Hygge betragtes som en særlig måde at være sammen på under afslappede forhold. Hygge har sit eget ord, og mange siger, at det ikke kan oversættes. Det er ikke mange udlændinge, der besøger Danmark, der ikke straks bliver præsenteret for ordet og for hyggens betydning.

Så är det kanske. I ett av de folkliga inlägg som lett fram till tio-i-topp-listan utvecklar två kvinnor tanken:

Kender du det, når du kommer hjem fra arbejde, svinger benene op i sofaen og tænder for Tv’et? Her i Danmark definerer vi det på en helt særlig måde: ‘hygge’. Når vejret bliver gråt og kedeligt, tænder vi stearinlysene og mødes i en hyggestund omkring et brætspil med et varmt tæppe, som oftest lidt godt til ganen og i godt selskab.

Tænker man på vores nabolande som f.eks. Tyskland, Norge og England, har de intet i lighed med dette eminente term for samvær, stemning og den helt unikke og fuldkommen usammenlignelige følelse.

Det är synd om engelsmän, tyskar och norrmän som aldrig får ta del av denna avslappnade känsla. Men vi svenskar har faktiskt något motsvarande i ordet ”mys”. Det borde finnas med om svenska politiker skulle vilja göra en motsvarande lista. Plus, förstås, den ursvenska ”fikapausen”, det sociala kitt som i mångt och mycket håller vår nation samman.

Trumpkaos

Nej, vinstdrivna friskolor är inget som amerikaner älskar, inte ens alla republikaner. Nu rapporterar medierna om att Donald Trumps val av utbildningsminister stöter på motstånd på Capitol Hill. Två republikanska senatorer har redan sagt att de ska rösta emot Betsy DeVos och om ytterligare en republikan ansluter sig till den demokratiska gruppen blir hon inte godkänd.

En av de republikaner som tänker rösta emot är Lisa Murkowski, från Alaska. Till New York Times säger hon:

I have serious concerns about a nominee to be secretary of education who has been so involved in one side of the equation, so immersed in the push for vouchers, that she may be unaware of what actually is successful within the public schools, and also what is broken and how to fix them.

Motståndet mot den tilltänkta ministern beror nu inte bara på att hon är en stark anhängare av ett friskolesystem med en skolpeng (ungefär som i den svenska modellen). Hon gjorde också dåligt ifrån sig under utfrågningen den 17 januari där hon visade mycket begränsad förståelse för den lagstiftning som kom till redan 1975 under namnet ”Individuals With Disabilities Education Act” (IDEA) med syfte att stärka undervisningen för handikappade barn och ungdomar.

betsy_devos

Betsy DeVos – får hon godkänt?

Ordföranden i det amerikanska lärarförbundet, Randi Weingarten, säger till New York Times:

The more people get to know how ill equipped Betsy DeVos is to strengthen public schools, how disconnected she is from public schools, and how her record has been focused on pursuing for-profit charters and vouchers, and not children, the more the people who believe in the importance of public education are joining to oppose her.

Till kritikerna sällar sig också Eli Broad, liksom Betsy DeVos miljardär men med starkt intresse för de (icke vinstdrivande) ”charter schools” som finns runt om i USA. Han är skeptisk både till hennes okunnighet och hennes förkärlek för den rörliga skolpengen (vouchers). CNN berättar om vad han skrivit till Senatens ledare:

”Before Mrs. DeVos’s hearing, I had serious concerns about her support for unregulated charter schools and vouchers as well as the potential conflicts of interest she might bring to the job,” Broad wrote, adding that after seeing her hearing his concerns were redoubled.

He also called into question DeVos’ willingness to work for equality across the nation’s schools, saying the country needs an education secretary who will defend ”the rights of all students.”

Additionally, Broad took issue with DeVos’ support for allowing some schools to choose whether they want to be gun-free or not. Broad has worked with the gun control advocacy organization Everytown for Gun Safety, and DeVos pointedly defended her openness to guns in the classroom during her confirmation hearing.

Det råder uppenbart en oförutsägbar oreda i amerikansk utrikespolitik där president Trump senast rapporteras ha slängt på luren i ett samtal med Australiens premiärminister och på nytt förolämpat mexikanerna. Nu verkar även utbildningspolitiken vara ett fält för politiskt kaos.

Vi har säkert alla någon gång hört den klassiska dikt som handlar om kvintessensen av det danska köket:

At Smørrebrød er ikke Mad,
Og Kierlighed er ikke Had,
Det er for Tiden hvad jeg veed
Om Smørrebrød og Kierlighed.

Jag hade okunnigt nog ett tag för mig att det var ett av de träffsäkra poem som skrivits av Piet Hein, men raderna härstammar i själva verket från diktaren Johan Herman Wessel (1742-85).

Hur som helst; skalden hade ju fel. Smørrebrød är verkligen fullgod mat, därtill något som kan varieras i det oändliga.

Med anledning av en nyss iråkad födelsedag kom min dotter och svärson upp från Köpenhamn och erbjöd sig vänligt att förse cirka 30 personer med de danska läckerheterna. De hade inspirerats av en bok som getts ut av Adam Aamann, mannen som anses ha förnyat konsten att täcka en skiva bröd med ett ytterst diversifierat innehåll. Jag fick också hans bok i present och förlaget har presenterat den på följande sätt:

Med Aamann har smørrebrødet fået en renæssance, og enhver restaurant med respekt for sig selv har i dag sat smørrebrødet tilbage på frokostkortet. Aamanns smørrebrød giver et udførligt indblik i det danske smørrebrød, med alt fra de store klassikere som Dyrlægens natmad til Aamanns egne moderne variationer – som han med et smil på læben kalder Den dyre læges natmad – til hans egne kreationer med nyskabende smagskombinationer, der udfordrer smagsløgene.

Naturligtvis ingick Dyrlægens natmad i det sortiment av 10 olika smørrebrød som dukades fram till gästernas förtjusning. Jo, den är verkligen en klassiker, men som alla kulinariska klassiker finns den i något olika utföranden och det råder dessutom delade meningar om dess ursprung. Det är ungefär som med de svenska legendariska rätterna Biff Rydberg eller Janssons frestelse.

dyr

Dyrlægens natmad. (Källa: Hvidbjerg Bageri i Thyholm)

Enligt vissa uppgifter handlade det från början om en veterinär i Kolding som spisade detta smørrebrød varje kväll när han kom sent hem från något besök på lantgårdarna i trakten. Den mest spridda (och källkritiskt mest sannolika) historieskrivningen anger dock att det handlade om en restaurang i Köpenhamn. Danska Wikipedia har denna version:

Dyrlægens natmad er et stykke smørrebrød, der består af en skive rugbrød smurt med fedt/smør og et lag leverpostej og skiver af saltkød øverst. Det er pyntet med sky og løgringe.

Det blev navngivet efter dyrlægen Sigurd Keilgaard, der var stamgæst i Oscar Davidsens smørrebrødsrestaurant. Keilgaard spiste angiveligt hver aften i restauranten. Keilgaard tilså bl.a. hestene i Cirkus Miehe og De Kongelige Stalde. Den oprindelige udgave var ikke pyntet med løgringe. De er kommet til senere. Tilsvarende gælder karse som sidste pynt.

Jag ska inte räkna upp alla de läckra varianter som stod på vårt köksbord. Jag vill bara nämna den som i Aamanns bok heter Stegt torskerogn med kapers, dild og grønkål. Det handlar alltså om stekt torskrom med kapris, dill och grönkål. Just denna komposition gav för övrigt upphov till flera diskussioner bland gästerna om bristen på torskrom i svenska affärer. Då avsåg många den konserverade torskrom på burk som man kunde köpa i närmaste Konsumbutik på 60- och 70 talet och som var en stapelvara i unga resurssvaga hushåll. Tydligen måste man nu åka till Danmark för ett få tag på den.

Men åter: den lilla festen här hemma visade hur som helst att smørrebrød verkligen är mat som sätter fart på alla smaklökar. Och som därtill kan avnjutas rent estetiskt som små färgrika konstverk.

Fejkade nyheter är dagens s. k. snackis. Vem kan man egentligen lita på? Utrikespolitiska institutet (UI) svär sig fri från ansvar för den rapport som i veckan vållade stora rubriker, också internationellt. Den påstår ju att Sverige utsatts för en massiv rysk desinformationskampanj där inte minst Aftonbladets kulturredaktion varit ett av redskapen.

Eftersom jag i många år varit frilansskribent på de aktuella kultursidorna har jag förstås med intresse läst vad Martin Kragh och och Sebastian Åsberg har att komma med. Den sistnämnde uppges vara något slags praktikant på UI medan Kragh är chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet där.

fake

I Aftonbladet har Martin Aagård i detalj bemött de många vilseledande uppgifterna och halvsanningarna i rapporten. Han kan visserligen sägas vara part i målet men hans analys sammanfaller med den som David Isaksson gjort i Helsingborgs Dagblad. Han skriver där mycket kritiskt om rapportens argumentationsteknik:

Kraghs sätt att argumentera leder till just det, att vissa meningsmotståndare ses som landsförrädare. Jag hoppas att det inte är dit han vill.

Washington Post har på kort tid publicerat två falska nyheter om Ryssland. Den ena handlade om att Ryssland skulle ha hackat Vermonts kraftnät.

Det andra handlade om att ett amerikanskt nätverk, The PropOrNot Team, som klassificerat 200 sajter som rysk propaganda. I artikeln ”The propaganda about Russian propaganda” i The New Yorker skriver Adrian Chen om nätverkets metodologi. Det är slående hur lik den är Kraghs. Att vara kritisk mot till exempel Nato, Ukraina eller EU är att sprida rysk propaganda.

Utan namns nämnande (det är ju enklast så för dem som ogillar sedvanlig vetenskaplig metod) finns jag berörd i rapporten. Det är när författarna skriver följande om artiklar i Aftonbladet:

Articles regularly apply narratives from Russian public diplomacy: the ‘referendum’ organised on Crimea in 2014 has been described as an ‘expression of the people’s will’ which needs to be ‘accepted’; separatists as ‘self-defence forces inspecting cars and upholding law and order’ and the Maidan revolution as the outcome of ‘American interventionism’

Som stöd för den senare meningen hänvisar en fotnot till en recension som jag skrivit kring två böcker om Hillary Clinton, den ena av Martin Gelin och den andra av Diana Johnstone:

Johnstones bok var jag mycket kritisk till och skrev bland annat:

Johnstone brister, liksom i sin tidigare bok om Jugoslavienkriget, ofta i källkritik. Hon skjuter också över målet. Man kan ha många kritiska synpunkter på bombningen av Serbien eller statsomvälvningen i Ukraina 2014, men i båda fallen handlar det om en bredare förankrad amerikansk interventionism, som man inte kan beskylla just Hillary Clinton för.

Min kritik bestod egentligen av att jag avvisade Johnstones beroende av ”Russian public diplomacy” där allt skylldes på amerikansk inblandning. Men att det fanns en amerikansk interventionism i t ex formandet av den nya ukrainska regeringen är väl inget att diskutera efter de läckta uppgifterna om hur State Departments Victoria Nuland diskuterade den lämpliga fördelningen av ministerposter med den amerikanska ambassadören Pyatt. Kring detta har nog seriösa Ukrainaforskare runt om i världen ingen avvikande mening.

Jag har intresserat mig för Ryssland och Ukraina sedan jag började läsa ryska i slutet på 50-talet och jag önskar verkligen Ukraina allt gott. Men jag tillhör ju också dem som har varit starkt kritiska mot landets rehabilitering av antisemiten och fascisten Bandera liksom lagstiftningen om den nationella plikten att vörda olika extremnationalistiska grupperingar från 30- och 40-talen mm. Men där är jag lika ense med den polska publika diplomatin som den ryska. För att inte tala om Simon Wiesenthal-centret i Israel.

Det är trist att vi i Sverige har fått ett samtalsklimat kring viktiga internationella frågor där missriktat kamratstöd och endimensionella twittermobbar omöjliggör en nyanserad diskussion. Även om Utrikespolitiska institutet nu försiktigt verkar ta avstånd från rapporten är det ofrånkomligt att dess vetenskapliga trovärdighet naggats i kanten av den aktuella diskussionen.

Rysskylan

Rubrikerna i veckan har handlat om ”rysskylan” som nu gripit landet och resten av Europa. Det är väl ingen tvekan om att det är Putin personligen som beordrat fram den. Han förefaller ju ha en enorm simultankapacitet och får man tro de utrikespolitiska ”analytikerna” är det ju han som ligger bakom det mesta som är fel här i världen.

Jag skriver inte detta för att försvara Rysslands militära agerande i världen utan mera för att påpeka det enfaldiga i tanken på att en enda person kan sitta och dra i alla trådar. Det är ungefär lika fantasifullt som att jultomten (eller ryska Farbror Frost) klarar av att besöka miljontals hem under ett enda dygn.

1932-_%d0%b1%d0%b8%d0%bb%d0%b8%d0%b1%d0%b8%d0%bd-_%d0%bc%d0%be%d1%80%d0%be%d0%b7%d0%ba%d0%be

Farbror Frost (illustrerad av I. Bilibin)

”Putin avlyssnar dig”, brukar det heta på en annons från någon militär aktivistsajt som oombedd dyker upp om man läser några internationella nyheter på nätet. Kanske finns han i en telefonledning nära dig? Vem som finansierar denna dyrbara annonsering vet jag inte, förmodligen någon stiftelse med aktier i Bofors.

Fast det är klart att Ryssland tjänar på kylan och det europeiska energibehovet när snön just nu faller vid Medelhavet och temperaturen i Thessaloniki sjunkit till -7 grader. Jag läser vad Gazproms chef Aleksej Miller skriver i ett nyårsbudskap på företagets hemsida:

We set new records in terms of gas deliveries to Europe. On November 29, 2016, Gazprom’s gas supplies to that market totaled 614.5 million cubic meters per day. That amount is unprecedented for the Soviet Union and modern Russia alike. Add to that the fact that our total gas exports set an absolute record as well. The aggregate amount of gas exported to Europe in 2016 – and I can say that for certain – is expected to exceed 179 billion cubic meters. That is a historic high.

Gas supplies to our major, largest European consumers keep growing. I would like to give a special mention to Germany. Our gas deliveries to Germany are expected to be close to 50 billion cubic meters this year. The current estimate is 49.8 billion cubic meters.

Overall, our gas exports to Europe will have added 12 per cent by the end of the year.

Det finns förstås mängder av klimatpolitiska och säkerhetspolitiska aspekter på detta men det ska jag inte utveckla här. Den ryska gasen kommer säkert att fortsatt strömma även om Sverige sagt nej till lagringen av rör i Slite och Karlshamn. DN rapporterar idag om ett andra hamnar runt Östersjön verkar vara intresserade så NordStream-ledningen kommer nog att dras hur som helst. Starka tyska intressenter trycker på för att planerna ska bli verklighet.

Men tillbaka till Putin. Han hinner verkligen med en hel del. Nu har han just firat den ryska julen (-32 grader i Moskva) och till nyår skickade han ut en massa lyckönskningstelegram till politiska ledare runt om i världen, dock inte till Sverige. Däremot fick Finlands president en nyårshälsning som också innehöll ett tack för inbjudan att fira Finlands 100-årsjubileum som självständig stat under 2017. Han lovar komma, en stadig gäst hos president Niinistö numera.

Den 30 december var han för övrigt på en specialvisning av den nya ryska storfilmen Viking, av någon internationell filmsajt karakteriserad som en rysk ”Game of Thrones”. Den har en hel del svenska anknytningar och handlingen är enligt Wikipedia i stort sett följande:

Kievan Rus, late 10th century. After the death of his father, Svyatoslav I, ruler of Kievan Rus, the young prince Vladimir (Danila Kozlovsky) is forced into exile across the frozen sea in Sweden to escape his treacherous half-brother Yaropolk (Aleksandr Ustyugov), who has murdered his other brother Oleg (Kirill Pletnyov) and conquered the territory of Kievan Rus. The old warrior Sveneld (Maksim Sukhanov) convinces Vladimir to assemble a force of Viking mercenaries led by a Swedish chieftain (Joakim Nätterqvist), hoping to reconquer Kiev from Yaropolk.

Enligt uppgift ska Nätterqvist tala ett slags blandning av svenska och norska i ett försök att få fram något slags fornnordiskt tungomål. Det ska bli intressant att se, om nu filmen över huvud taget kommer till Sverige. Den kan ju innehålla försåtlig rysk propaganda av det slag som skidåkarna på Folk och Försvars stora konferens i Sälen nu verkar upptagna av.

russianvikingfilm

Affisch för filmen Viking

Hur knäpp han än kan vara i övrigt så har förstås Donald Trump ändå en poäng i de twittermeddelanden som han just skickat ut: “Having a good relationship with Russia is a good thing, not a bad thing. Only ”stupid” people, or fools, would think that it is bad! We have enough problems around the world without yet another one. When I am president, Russia will respect us far more than they do now and both countries will, perhaps, work together to solve some of the many great and pressing problems and issues of the WORLD!” 

Det är förstås uttalanden av detta slag som kommer att skapa dålig stämning bland en del försvarshökar i Sälen. Och frågan är dessutom om de världsproblem som Trump talar om också innefattar klimathot och ekonomisk ojämlikhet.

Men en som redan fattat de nya säkerhetspolitiska signalerna är Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg. I en tysk intervju i veckan talade han om behovet av dialog och deeskalering när det gäller Ryssland: ”Von Russland geht keine unmittelbare Gefahr für einen Bündnispartner aus, Russland ist unser Nachbar und Russland wird unser Nachbar bleiben”. En truism förstås, detta att man inte kan ändra på geografin. Men grannsämja skapas kanske inte främst med vad den tyske utrikesministern Steinmeier i somras betecknade som ”vapenskrammel”.

Vågar vi tro på en allmän deeskalering i världen under det år som kommer? De internationella tecknen ser i och för sig inte särskilt lovande ut. Men hoppet är ju det sista som överger oss.

Vid årsskiftet

Årstider gör sina avtryck också i bloggstatistiken. I går noterade den 40 visningar av ett gammalt inlägg med titeln Nyårsdikter. Behovet av poesi som speglar tidens flykt tycks vara beständigt.

För att ytterligare tillgodose detta behov kommer här några strofer ur dikten Vid trendskiftet, författad av Grönköpings store skald med signaturen A:lfr-d V:stl-nd. Jag har hämtat den ur Veckobladets årsbok för 1986:

Säg, minns du den gamla, den gångna annal?
Hur blev det törhända med skatten?
Gick tipset med vinning i snittmedeltal?
– Visst ställer sig frågedebatten
så innerst i midvinternatten!

Men blicka ej bakåt, bär ögonen fram
mot tidernas nya modeller!
Låt kursen förnyas med bättre program
för positivt tänkande eller
vad eljest för trend som det gäller!

Så budar oss klockan i tolvornas stund
att tänka så långt som vi mäkta,
att skapa ett planverk på framtida grund
och slippa förgävligen jäkta
på väg mot det lyckat perfekta!

Nu vrider sig uret till midnatt – välan,
det händer vart år för det mesta!
Det gamla ska glömmas, men få vi minsann
ett nyår som varar till nästa!
det ge oss vårt till det bästa!

Så här vid årsskiftet låter man ju också tankarna gå bakåt i tiden, gärna till ett svunnet sekel. Vårt hus byggdes för hundra år sedan, 1916, och jag har ofta funderat över den tidsanda som då rådde. Nu letade jag i Dagens Nyheters arkiv fram det nummer som utgavs på nyårsaftonen just det året.

Förstasidan är förstås präglad av det första världskrigets händelser. Ännu visste väl ingen när och hur det skulle sluta. På den svenska hemmafronten rådde livsmedelskris. En artikel berättar om väntade nya bestämmelser för brödtilldelningen. Eftersom det mesta på den tiden förmodligen bakades hemma var ransoneringskvoten angiven i antalet kilo mjöl (5 kg per person i hushållet). Tidningen varnar i sammanhanget: ”Om brödkortet skulle förloras är det synnerligen svårt att få ett nytt sådant.” Det gällde att hålla ordning på sina papper.

1917

Andra artiklar ger en mer ljus bild av tillvaron vid årsskiftet 1916/17. En organisation vid namn ”Kulturella ungdomsrörelsen” hade just avhållit sitt midvintermöte. En huvudpunkt på programmet var då ett föredrag av professor Knut Kjellberg om livsglädjen som social faktor. Kjellberg var läkare och välkänd som ivrig folkbildare, dessutom professor i anatomi vid Konstakademien! DN refererar:

Talaren framhöll den stora roll såsom livsstegrande moment i all verksamhet som känslorna av glädje tillföra människorna. Han berörde vidare betydelsen av en förädling av de former i vilka livsglädjen tar sig uttryck, särskilt bland ungdomen vid dess samkväm, fester och högtider. Vi behöva med all säkerhet, åtminstone då och då, mera festivitas än vad nutiden i allmänhet inbjuder med sin mekanisering av allt och sin brådska, som icke lämnar plats för de högtidsformer vilka i forna tider då och då tillförde en verklig livsstegring. Utom ungdomen och livsglädjen berördes också stämningslivet, smak och takt samt de estetiska momenten i tillvaron. Och till sist framhöll talaren den uppgift som Kulturella ungdomsrörelsen tagit såsom sin, nämligen att vårda den förädlade livsglädjen.

Härefter vidtog unison sång av Mandom, mod m. m., och notarien Ahlin sjöng romanser av Sjöberg, Stenhammar m. fl.

Efter diverse föreningsmeddelanden och liknande avslutades sammankomsten med att man unisont sjöng Stenhammars ”Sverige”. Det låter som ett härligt möte i den förädlade livsglädjens tecken.

jenny

Gott nytt år också vid detta årsskifte!

Jultidningar

Jag köpte två banankartonger med gamla jultidningar på en loppis i somras. För 200 kronor fick jag en kulturhistorisk läsning som i många fall förde mig hundra år tillbaka i tiden.

Jultidningar var länge en inkomstkälla i flera avseenden. De utgavs för att finansiera diverse föreningsverksamhet, ofta av fackliga eller religiösa organisationer. De var också en del av försörjningsmönstret för de litteratörer som måste hanka sig fram på tillfälliga honorar från de mer reguljära tidningarna och tidskrifterna. Många av våra största författare och poeter under 1900-talet fick bidrag publicerade i mer eller mindre prestigefyllda julpublikationer.

Variationsrikedomen speglas i mina kartonger men också i de många träffar man får vid en sökning i den nationella Libris-katalogen. Vad sägs till exempel om följande:

* Unga skyttar: jultidning utgiven av Föreningen för befrämjande av skolungdomens vapenövningar (1941-1943).

* Friska vindar: jultidning utgifven af Kvinnoförbundet för Sveriges sjöförsvar (1898-1907)

* Julskeppet: Göteborgsjournalisternas jultidning / utgiven av Västra föreningen av Svenska journalistförbundet (1926-1954)

* Julgåvan: utgiven av Evangeliska fosterlands-stiftelsen (1907-1992)

* Skruven: hotell- och restaurangpersonalens jultidning (1918-1959)

julen1898

I mina inköpta lådor fanns också Bonniers Veckotidnings julnummer för 1924. Det bjuder på högkvalificerade bidrag av bland andra Selma Lagerlöf, Per Hallström, Sten Selander och Frank Heller. Särskilt fäster jag mig vid en dikt av Anders Österling, senare känd som ständig sekreterare i Svenska Akademien. Som i så många andra jultidningsbidrag slår han an en kyrklig ton genom att skildra sin ungdoms insats som medlem av en skolkör som uppenbarligen sjöng då och då i Sankt Petri kyrka i Malmö:

På läktarn i Petri vid orgelns musik
vi prövade rösternas styrka.
När flögo sopranernas jublande skrik
så högt i en hissnande kyrka?
Ur orgelpreludiets dunder och svall
koralen steg upp som en palmö.
Med svällande strupar vi skötte vårt kall,
Vi gälla keruber i Malmö.

Man kan inte annat än beundra hans uppfinningsrikedom i rimparet palmö/Malmö. Man kan för sin inre blick se koralens uppstigande vid en avlägsen horisont.

Den mycket påkostade tidningen Julstämning från 1910 bjuder också på kvalificerad läsning. Även denna utgåva inleds med en dikt av Anders Österling där han bland annat fyndigt hittat rimparet svaren/samovaren. Men det är inte det poemet jag stannar inför utan en mycket lång dikt av Albert Engström med titeln Julotta. Den är skriven på renaste hexameter och beskriver julnattens övergång till juldagens morgon med föreberedelser för färden till julottan:

Men bakom rutan med blommor av frost i det lutande torpet
tindrar ett flämtande ljus. Det tändes just när vi hunnit
stigen som bär mellan granarne in, till hälften igenyrd
Re’n står en strimma af rök ur det konstlöst murade fånget,
gnistor irra en kort sekund som hemlösa stjärnor
tills de kyssas till döds av hvita systrar på taket.
Inne i stugan är lifvet igång och det rustas till resa.
Glöggpannan ångar re’n på isiga kubbar av töre,
lågorna slicka med knallar och pip den tjäriga veden,
medan beskäftigt och vant ur sitt rosenbemålade väggskåp
hustrun tar kryddorna fram, kardemumma, kanel och rosiner,
pepparnejlikor, socker och allt för den ljufliga drycken,
männens och gubbarnas fröjd och barnens och kvinnornas gamman,
ty det är sed och skick sen gammalt att innan till ottan
färden ställes man får en smörgås med sylta och julkorf,
nedsköljd med brännvinsglögg, de gamles nektar förvisso.

Man kan ana att Engström hämtar motivkretsen från sin småländska barndom och att han fortfarande minns känslan av högtid när han som barn gick in till den högtidliga julottan:

Har du sett något ljus, som slår dig och tar dig och griper
fast om din själ som det ljus dig möter, då kyrkdörren öppnas
julottsmorgon och in du träder och tränges bland vadmal?
Talgljus ryka i hundratal och du njuter av doften
klockarn spelar så fint, som det gällde hans lif och befattning,
och när plötsligt församlingen står, krokryggiga gummor
darrande gubbar och flickor i blom och kraftiga drängar,
upp och tar i på en gång: Var hälsad! Ville du kanske
sjunga, du med, men din röst är stockad i halsen af tårar.
Hvarför? Käraste du, du är barn, om ock gubbe till åren!

En vacker bild av gångna tiders jular som den framträdde för en känslig konstnär och poet för mer än hundra år sedan.