Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2009

Dagens citat

Dagens bästa citat lånar jag från någon av de medverkande i programmet ”På minuten” som jag hörde i bilradion:

”Jag är inte dum i huvudet, jag har bara lite otur när jag tänker”.

Read Full Post »

Just idag tar jag tillbaka ett tidigare påstående om att februari är en onödig månad. När solen skiner och det droppar från taken känns februaris sista dagar som välmotiverade.

Jag har varit på ett par loppisar idag. Det vill säga, det första evenemanget var snarast en specialiserad marknad för folk som är ute efter begagnade delar till gamla bilar och motorcyklar, typ Buick 1948 eller Husqvarna 1953. Jag delar inte det intresset men vet av erfarenhet att man på den typen av marknader kan göra oväntade fynd. Det var så jag en gång började samla till det som senare har blivit en ganska komplett uppsättning av Gustafsbergs 20-talsservis  Sultan i flytande blått med guldkant.

Vid just det tillfället var det en försäljare av gamla delar till Harley Davidson och andra motorcyklar som vid sidan av sitt ordinarie utbud hade en kartong porslin som han ville bli av med för 200 kronor. Det blev väl ungefär 8 kronor tallriken.

Dagens fynd gjorde jag hos en kille som sålde delar till olika bilmärken från 40- och 50-talet. Han ville gärna bli av med några teskedar i silver som skrotade i en låda. Jag köpte fem av dem för sammanlagt 100 kronor. Fyra av dem var svenska skedar från perioden 1850-95 med mästarstämplar och allt medan den femte var en norsk sked från 1950-talet.

En annan man sålde Stig Lindbergs s.k. sjukhusporslin (även kallat Stensöta) för 75 kronor per kopp med fat. Det är de säkert värda men för fem år sedan kostade de inte mer än en tia styck så jag avstod. Gammalt porslin har blivit billigare medan allt som Stig Lindberg har gjort stiger i pris. I varje fall fram till nästa samlarvåg.

På nästa loppis funderade jag på om jag skulle köpa ett par diktsamlingar av Johannes Edfelt och Anders Österling för en tia per bok men avstod. I stället blev det en liten volym om svarta hål till en ung man som i sin andraklass just håller på med Tema Rymden.

Från morgonens tidningsläsning finns inte mycket dramatiskt att notera. I DN för idag skriver Ingela Lind om Nationalmuseums prerafaeliter – fast jag hittar inte artikeln på nätet just nu. Hon hänvisar till Franny Moyles bok ”Desperate romantics”. Kom ihåg att den här bloggen var först i svenska medier att skriva om just den boken.

I Svenska Dagbladet försöker jag hitta något i Göran Skyttes krönika att reta upp mig på eller instämma i. Men idag är det inte mycket att säga om hans slutsats att prinsessförlovningen väcker olika tankar hos olika människor. Kluvenheten mellan olika redaktioner i samma mediehus är, som vi märker, ibland total. Och den kluvenheten ska vi nu leva med i minst ett år.

En liten notis i SvD berättar om Ann Lundvalls nya avhandling om Gunnar Ekelöfs förhållande till bildkonsten. Frågan är om hon likt så många andra av dagens humanistiska forskare har tvingat in ett levande författarskap i den för tillfället rådande akademiska konventionens prokrustesbädd. Jag har i alla fall beställt boken och lovar återkomma till den här eller någon annan stans.

Read Full Post »

Det är kanske ett smart grepp att påstå att prerafaeliterna är ”okända” när Nationalmuseum lanserat sin stora  utställning om den engelska konstnärsgruppen. Det finns visserligen en liten reservation om att gruppen skulle vara en väl bevarad hemlighet just i Sverige eller Norden.

Till och med den annars omdömesgille Mats Arvidsson talar i SR:s Kulturnytt om ”något så udda, och i Sverige alldeles okänt som de engelska prerafaeliterna”. Oj då!

Den reklamfirma som anlitats för att marknadsföra utställningen heter Fältman & Malmén. I Dagens Media kan man läsa följande:

I Norden är gruppen…  i det närmaste okänd, vilket var en utmaning för Fältman & Malmén, som står bakom manéret och är Nationalmuseums reklambyrå sedan tre år.

– Det är första gången som de gör en film. Eftersom gruppen är så okänd är kampanjen ovanligt bred och museet har satsat mer pengar än tidigare på media, säger Heppi Holmberg, projektledare på Fältman & Malmén.

Gruppen Prerafaeliterna bildades i mitten av 1800-talet och de sökte sig tillbaka till medeltiden för inspiration. Verken visas nu för första gången i Norden. Måleriet innehåller teman som liv och död, kärlek och passion.

– Vi ville väcka intresse genom att provocera lite och förmedla den stämningen i filmen, säger Heppi Holmberg.

Det är väl bra att man vill väcka intresse och den trailer som producerats (och som man kan se på Dagens Medias sida) gör faktiskt det.

Är sanningen inte annars att de under lång tid medvetet gjorts okända i Sverige av olika skäl. De har stört ett mönster för den som vill se konsthistorien i ett evolutionistiskt perspektiv där distinktioner mellan framåt och bakåt varit viktiga att upprätthålla.

Men okända i Sverige? I det tidiga 1900-talets svenska konstvärld skrevs det mycket om prerafaeliterna. Öppna några årgångar av Ord och Bild från den epoken så får ni se. Och Carl G. Laurins konsthistoria från 1901 drar självklart linjerna från prerafaeliterna till William Morris och den Arts and Crafts-rörelse som kom att påverka såväl Ellen Key som Carl och Karin Larsson.

Det är dags att skingra myter och att läsa på i konsthistorien. Erica Treijs i Svenska Dagbladet konstaterar att allvaret och mötet mellan verklighet och dröm gav prerafaeliternas bilder en lockelse som upprörde dåtidens konstkritiker. På senare år har det romantiska anslaget snarast ansetts som kitsch de luxe och prytt allehanda museisouvenirer.

”Men kanske”, skriver hon, ”får nu prerafaeliterna, med Nationalmuseums utställning, ett uppsving”. En rimlig prognos.

Read Full Post »

Rysk festival, Antikrundan mm

Jag skrev ju häromdagen några rader om den pågående ryska karnevalsvecka som föregår fastan: Maslenitsa (och som i ett tidigare blogghuvud ovan illustrerades av konstnären Boris Kustodiev i en målning från 1919).

Mitt förslag var att vi importerar den som en vårens motvikt mot det trista Halloween-firandet i november. Jag noterade också att festen i år skulle firas i London. Nu ser jag till min glädje att Ryska riksförbundet i Sverige ordnar en liten festival i Stockholm, närmare bestämt på lördag den 28 februari 12-14 på Medborgarplatsen. Vi ses kanske där.

Men nu till något helt annat nämligen Antikrundan. Som retroentusiast brukar jag liksom två miljoner andra svenskar se programmet. Naturligtvis blev jag också upprörd när det fick utgå en torsdag i början på februari för att ge plats för något ovidkommande sportarrangemang. Trots programmets alla förtjänster finns det ändå ett par saker som jag irriterar mig på:

Det första är den ständigt ökade självbespeglingen, koncentrationen på de egna experternas personer. Det kanske bäst illustreras av de lätt bisarra inledningsbilder där ett par av de medverkande halvnakna hoppar i plurret under det glada tillropet: ”Och nu är det Antikrundan”. Det blir lite för mycket Fredrik & Filip-stuk för min smak.

Det andra irritationsmomenten är att tittarna knappast får en riktig uppfattning av vad värderingarna egentligen innebär. Man får sällan veta att det belopp som experterna anger är en glädjekalkyl och ingenting som en säljare får i handen. Att auktionsfirmorna kammar hem minst 25 procent av detta värde är förstås inget som Knut Knutson och andra branschföreträdare vill tala alltför högt om.

I stället får den intresserade  gå till det finstilta, d.v.s. den klara utredning av de olika värdenivåer som finns på programmets hemsida men som säkert bara en bråkdel av tittarna hittar till. Där redogörs klart och pedagogiskt för sanningen bakom siffrorna. Den sanningen borde oftare lyftas fram också i sändningarna.

Read Full Post »

Varför är svenska medier så likgiltiga inför viktiga rapporter från internationella organisationer? När Internationella Juristkommissionen häromdagen publicerade sin rapport som visade hur ”kriget mot terrorismen” vållat svåra skador på juridik och mänskliga rättigheter i en rad länder hördes knappast en suck på de stora tidningarna. Ledarsidorna teg, kanske inte så förvånande eftersom flera av dem mer eller mindre hejat på den utveckling som de internationella juristerna nu fördömer.

En rapport från Amnesty International kom ett par dagar senare och den visar hur krigsförbrytelser systematiskt begåtts under Gaza-kriget:

Israeli forces used white phosphorus and other weapons supplied by the USA to carry out serious violations of international humanitarian law, including war crimes,” said Donatella Rovera, who headed Amnesty International’s fact-finding mission to southern Israel and Gaza.

Their attacks resulted in the killing of hundreds of children and other civilians and massive destruction of homes and infrastructure. At the same time, the firing of rockets by Hamas and other Palestinian armed groups, though far less lethal than the weaponry used by Israel, also caused several civilian deaths and constitute a war crime.

Amnesty kräver ett vapenembargo i området och konstaterar att en del av de vapen som varit inblandade i krigsförbrytelserna är bekostade av amerikanska skattebetalare:

Under a 10-year agreement to 2017, the USA is due to provide $30 billion in military aid to Israel, a 25% increase compared to the period preceding the Bush administration.

To a large extent, Israel’s military offensive in Gaza was carried out with weapons, munitions and military equipment supplied by the USA and paid for with US taxpayers’ money,” said Malcolm Smart, Amnesty International’s Director for the Middle East.

Nu pågår internationella rättegångar om krigsförbrytelser som begåtts på andra kontinenter. Ingen vågar väl tro på att rättvisan ska ha sin gång också i Israel/Palestina-konflikten? I varje fall inte så länge tennismatcher engagerar ledarsidorna mer än krigsförbrytelser.

Read Full Post »

När vi nu ändå är inne på det ryska och karnevalsstämning råder i Moskva så kan det noteras att det gamla kommunistorganet Izvestia har en rubrik som säger att den blivande svenska drottningen är först i historien att gifta sig med en man av folket. Han beskrivs med nyrysk terminologi som ”trener” på ett ”fitnes-tsentr”. Gazeta.Ru har rubriken ”Hans höghet tränaren”.

Och  nyhetsbyrån RIA-Novosti berättar om hur Victoria på Daniels frieri entusiastiskt svarade: Da, da, da (fast på svenska förstås).

Read Full Post »

Semlor har jag redan avhandlat men det slår mig att något också bör sägas om den ryska motsvarigheten till denna förfasterätt, nämligen blinier.

Först en språklig anmärkning. Den svenska formen blinier är egentligen en dubbel plural. På ryska heter den en blin, flera bliny. Men kan vi säga bebisar så kan vi väl också säga blinier.

Det handlar alltså om ett slags pannkakor som skiljer sig från våra motsvarigheter genom att smeten innehåller bovetemjöl och jäst och lite syrlig grädde, typ gräddfil. Ett bra recept som liknar det jag själv brukar följa finns här. Lätt som en plätt.

Blinierna äts under den just pågående veckan före den ortodoxa stora fastan i Ryssland. Den kallas Maslenitsa eller smörveckan och syftet är att man ska äta så mycket fett och ägg som möjligt innan det blir förbjudet (samma idé som drivit fram fettisdagsbullen). Det är bara det att i Ryssland har Maslenitsa också ett drag av karneval, ett drag som tilltar i styrka nu när det är fritt att vara religiös eller bara vanlig traditionalist i Ryssland.

Till blinierna serverar man gärna mängder av smält smör, kaviar, löjrom, salta laxbitar eller liknande tillsammans med sur grädde.

I år har man börjat fira Maslenitsa i London, något som borgmästare Boris Johnson välkomnar. Det är en god idé. Vi borde kunna importera denna glada vårvinterfest till Sverige samtidigt som vi försöker undertrycka det amerikanska Halloween-firandet.

Till blinierna hör förstås vodka som av lätt insedda skäl bör förtäras med varsamhet. TV-kanalen Russia Today har en liten vodkaguide för den intresserade.

Ett råd till dem som tänker börja fira Maslenitsa: Ät och drick med måtta! Bli inte helt ryska! Tänk på att vi bor i Sverige och inte ska ha hur roligt som helst!

Read Full Post »

Older Posts »