Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2017

Jag hade förstås väntat mig att hitta den berömda meningen om Norge som den sista Sovjetstaten. Ni minns kanske industriminister Björn Rosengrens besvikna men något oöverlagda yttrande när sammanslagningen av Telia och Telenor gick i stöpet år 1999. Kjell Magne Bondevik var norsk statsminister då men han citerar inte denna famösa utsaga i sina memoarer från 2006 med titeln Ett liv i spenning.

Och visst kan man väl tala om ett liv i spänning när berättelsen räcker till 723 sidor. Den skildrar framför allt hans tid som aktiv politiker under mer än 30 år innan han 2005 höll sitt sista tal i Stortinget.

Jag köpte hans memoarer för 10 norska kronor på en lokal loppmarknad i Telemark under helgen. Som alltid börjar jag i liknande verk med personregistret och det är verkligen imponerade. Här finns både Brezjnev och Putin, George W. Bush och Ariel Sharon. Den svenska politiker som nämns mest är väl Göran Persson. Däremot finns det inte ett ord om Alf Svensson som dock var hans kollega som kristligt orienterad partiledare. Vad detta kan bero på skulle kunna vara ämne för åtminstone en mindre uppsats i statskunskap.

Hur som helst: norsk politik har sina särdrag. På den bygdefestival där loppmarknaden fanns hade de större politiska partierna sina valtält. Det är ju Stortingsval i Norge den 11 september och spänningen stiger när det nu bara är en dryg månad kvar till valet. Enligt en artikel i Aftenposten för några veckor sedan tyder en del på regeringsskifte. Men det handlar om en kamp med decimaler där det bland annat gäller för några partier att klara spärren på 4 procent.

Bra valfråga.

Jag plockade åt mig ett antal valbroschyrer (men avstod från rosor, godis, kaffe och andra lockvaror i tälten). Kristelig Folkeparti (det som Bondevik en gång ledde) har en sympatisk version på nynorsk (den aktuella kommunens officiella språk). ”Vi vil ta heile landet i bruk” är en av sentenserna. En annan: ”Vi er alle like mykje verdt”. Mer konkret är förstås ett tredje krav: ”Ha nok voksne i barnehagane som kan passe godt på barna”.

Arbeiderpartiets broschyr är mer inriktad på den egna regionen: ”I Telemark tar vi godt vare på hverandre… Vi vil ha ett Norge med små forskjeller, og bruke de store pengene på helse og sykehus foran skattekutt til dem som har mest fra før”.

Märkligast är förstås Fremskrittpartiets broschyr som pryds av den leende partiledaren Siv Jensen. På sidan 2 kommer sedan ett av partiets huvudkrav: ”Nei till burka och nikab!”. Det är alltså ett av Norges regeringspartier som ser invandrares klädsel som ett allt övergripande samhällsproblem. I övrigt vill man ta bort fastighetsskatten och bygga nya vägar.

Høyre framhåller för sin del: ”Vi tror på Norge. Høyre gjør Norge klar for fremtiden” medan Senterpartiet säger ”Ja til Telemark – nei till sentralisering”. Vill man pröva det politiska språkets bärkraft kan man ju försöka vända på kraven. Vad skulle ett nej till Telemark egentligen innebära rent konkret?

Vi får se hur det faktiskt går den 11 september. Bollen är rund, som det brukar heta i sportspalterna.

Read Full Post »

Jag har inget emot kronprinsessan Victoria personligen men på hennes 40-årsdag i förrgår hissade jag den norska flaggan. Detta eftersom min fru fyller år på samma dag och dessutom har norska rötter. Jag ville förstås undvika missförståndet att det var kronprinsessan som var mest värd att fira och inte min kära hustru.

Nu blev ju vår svenska tronföljare ordentligt firad ändå av en trofast beundrarskara som vallfärdat till Öland. ”Folkets kärlek min belöning”, som hennes anfader Karl XIV Johan hade som valspråk. Den kärleken unnar man henne gärna.

Vi sände i alla fall kronprinsessan en vänlig tanke när vi i förra veckan passerade Ockelbo, den fridsamma ort där prins Daniel har sina rötter. Utefter en av huvudgatorna fanns två loppisar och på den ena gjorde vi ett verkligt fynd i form av ett danskt uppläggningsbestick i äkta silver från 1917. Jag vill inte avslöja några priser men det var faktiskt en bra bit under skrotvärdet. För en loppishabitué ger ett sådant fynd ungefär samma känsla som överväldigar storfiskaren när han får en ovanligt stor lax på kroken.

På tal om Victoria så har jag nu sett de hittills sända avsnitten av serien om den engelska drottningen med samma namn. Hon regerade som bekant mellan 1837 och 1901. Serien är ju inte det bästa brittiska kostymdrama man sett: lite schablonmässigt tecknade personer och interiörer och diverse sidointriger med love, pride and prejudice, om man säger så. Victoria har nog gjorts vackrare än hon var och prins Albert framställs som oändligt själfull och rättskaffens.

Drottning Victoria 1837 respektive 1887

En bättre bild av Victoria tycker jag att man får om man går till hennes brevväxling som delvis finns tillgänglig på nätet. Där finns många brev till kunglig släkt runt om i Europa men också en mer affärsmässig korrespondens. Jag fäste mig till exempel vid en kortare epistel från den brittiska utrikesministern Lord Palmerston innan drottningen i juli 1837 skulle ta emot den ryska ambassadören greve Orloff för en avskedsvisit. Palmerston skrev:

With regard to Count Orloff, your Majesty will probably renew to him, on his taking leave, the assurances which your Majesty has already given, of your desire to cement and maintain the friendly alliance which subsists between the two Crowns; and an expression might be repeated of the pleasure which your Majesty has derived from the selection of a person who possesses the confidence and esteem of the Emperor so fully as Count Orloff is known to do.

It might, perhaps, be as well to avoid any allusion to your Majesty’s not being personally acquainted with the Emperor, or anything that might be construed into an invitation to that Sovereign to come to England, because Viscount Palmerston has reason to believe that any such hint would be eagerly caught at, while at the same time such a visit does not, under all circumstances, seem to be a thing particularly to be desired….

Nej, ett statsbesök av den ryske tsaren var uppenbarligen inte särskilt önskvärt vid just den tidpunkten.

Det får mig att inse att en del utrikespolitiska problem tenderar att upprepa sig. Jag tänker på Theresa Mays alltför hastiga inbjudan av president Trump till statsbesök redan i höst. Nu kan man väl med Palmerstons diplomatiska språkbruk konstatera att ”such a visit does not, under all circumstances, seem to be a thing particularly to be desired”. Därför har ju det tilltänkta besöket nu också skjutits på framtiden.

Om en tidigare svensk kronprinsessa Victoria (Gustaf V:s maka) får jag kanske anledning att återkomma när jag läst Ingar Palmlunds bok: A Royal Patient: Young Doctor Axel Munthe and Crown Princess Victoria of Sweden-Norway. Den ligger just nu i högen för sommarlitteratur.

Read Full Post »