Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mörkö’

I gårdagens nästan sommarlika väder var vi med på en botanisk vandring på Oaxen, den lilla ön intill Mörkö några mil söder om Södertälje. Oaxen är ett gammalt kalkbrott och den speciella berggrunden ger upphov till en intressant flora, bland annat olika orkidéarter.

På hemvägen stannade vi till vid Idala café och lanthandel på Mörkö för att äta den berömda Idalamackan, en smörgås belagd med vildsvinsskinka och pepparrotsgrädde. Här i trakten finns för övrigt många litterära ekon från arbetarförfattarnas sommarvistelser under mellankrigstiden, skildrade av Ivar Lo-Johansson i den lilla novellen ”Vid syrentorpen”.

Idala café och lanthandel

Jag var inne på temat i en bloggpost förra året efter ett besök på en utställning i Hölö. Jag återgav då den inbjudan till sommarfest som någon gång på 30-talet sändes ut av Erik Asklund och hans hustru Vera till bland andra Artur Lundkvist, Harry Martinson, Vilhelm Moberg och Nils Ferlin. Asklunds bodde på torpet Fagervik, inte långt från Idala handel.

Inlägget ledde senare under sommaren till ett mejl från Bengt O. Karlsson, den kulturellt och politiskt kringsynte man som genom åren stått för många kommentarer på den här bloggen, delvis under signaturen ”Eklipspringer”. Jag upplevde genom åren Bengt som en god vän även om vi blivit bekanta genom bloggandet och jag bara en enda gång träffade honom personligen. Det personliga mötet ägde rum över ett glas vin i baren på Hotell Hilton i Stockholm i februari 2016 och vi samtalade då om allt från världspolitiken till Grönköpingspoesin och bytte dessutom några böcker.

Bengt drabbades av en stroke några månader senare och upphörde med sitt skrivande. I slutet av november förra året avled han sedan i sviterna efter flera olika sjukdomstillstånd, saknad inte minst av alla som beundrat hans internationella utblickar och politiska klokhet, hans lärdom och stilkonst. Men i slutet av augusti, under rehabiliteringen från stroken, försökte han sig ändå på att skriva och jag återger nedan huvuddelen av ett mejl som jag fick den 17 augusti 2016:

——–

Hoppas att du kan stå ut med att bli ”offer” för mitt första försök att skriva ner några tankar föranledda av ett blogginlägg, närmare bestämt det du skrev om ”Kulturen i Hölö”. Normalt sett jag hade kanske skrivit ett eget inlägg: det går nu inte – formuleringsförmågan fattas och texten använder sig ofta av ord och ordvändningar som jag automatiskt kommer på i stället för dem som jag förgäves letar efter. Hur stark symbiosen mellan hjärna och arm faktiskt är har jag egentligen inte tidigare tänkt på även om jag på skoj brukat säga ”jag tänker med fingrarna,”

Det är ett experiment – hoppas att du inte tar illa upp. Jag skyller litet på logopeden som uppmanat mig försöka skriva.

Jag ser att Asklunds inbjudningsbrev är undertecknat ”Fagervik, Idala”. Varje sommar åker min hustru och jag till Mörkö och första anhalten är alltid ”Idala handelsbod.” I den lilla uteserveringen avnjuter vi då en speciell Idalamacka där huvudingrediensen är vildsvinskinka – vildsvinspopulationen lär vara stor på Mörkö. På det övre planet kan man sedan betitta någon utställning av akvallerer eller fotografier av någon lokal förmåga…

Jag läser att Asklunds brev skrevs ”någon gång på 30-talet.” Säkert lämnade han in breven i handelsboden som också fungerade som postombudsställe. Jag tänker mig också gärna att Ferlin och Moberg tog sig dit för att köpa Södertäljepilsner.

Emellertid har jag en svag personlig anknytning till Idala, därför dessa rader. 30 till 40 år senare promenerade nämligen en ung flicka ett par kilometer ett par gånger i veckan till samma handelsbod för att telefonera till Stockholm. Det var min blivande fru som var au pair-flicka hos en familj som hade ett sommarställe ett par kilometer längre bort. Men då visste vi ju ingenting om författarnoblessen som – förmodligen – hade haft knytkalas i trakten. Vi hade annat att tänka på och det är därför som vi fortfarande åker dit för att avnjuta våra vildsvinsmackor och tänka på gamla minnen. Minnen som nu fått en extra piff genom ditt blogginlägg.

Såvida jag inte dragit en alltför vågad slutsats av ett enda ord – Idala- i facsimilet av Asklunds inbjudningsbrev. I så fall tillämpar jag Piratens ord på mina sommarminnen: ”Vad våra ögon sågo och våra öron hörde har lagrats av tiden och förädlats av fantasiens jäst. Det grumliga har gått till botten, hörsägner och drömmar har kommit till …”

————

Så långt Bengt O. Karlssons mejl. Jag bevarar det som ett kärt minne från en vän och kollega som jag så ofta mötte i bloggosfären och – som sagt – bara en gång i verkligheten.

Read Full Post »

Man får försöka glömma eländet i den stora världen och koncentrera sig på glädjeämnen i närmiljön. Som den gamla kyrkskolan i Hölö, nu omvandlad till ett kulturcentrum med trevliga små utställningar sommartid.

Så här års lever den svenska landsbygden upp. Det är fantastiskt med alla dessa lokala kulturevenemang, sommarkaféer och gårdsbutiker. Härom dagen åkte vi alltså till Hölö, en bygd ett par mil söder om Södertälje. Här drog den gamla riksettan en gång fram, här for Gustav V ofta i bil till sitt älskade Tullgarn (som ligger inom sockengränsen). Och här, mitt emot kyrkan, ligger den gamla skola som nu är navet i imponerande lokala kulturaktiviteter.

Hölö och närbelägna Mörkö har förresten spelat en viktig roll i den svenska litteraturhistorien. Det var här som så många författare hittade sina sommaridyller under framför allt 1930-talet. Ivar Lo-Johansson har med lite ironisk distans skildrat denna landsbygdsromantik i novellen ”Vid syrentorpen” som ingår i hans självbiografiska bok Författaren.

Han skriver där bland annat om dessa författare: ”De skapade åt den svenska dikten trettitalsidyllens ofantliga, insmickrande blomsterbukett, som mest bestod av vildblommor från övergivna torp i min hemprovins”.

Några av torpen låg i Hölö, andra på närbelägna Mörkö, dit bl. a. Erik och Vera Asklund bjöd in till midsommarfest någon gång på 30-talet:

syrentorpsfestligheter-696x800

Dokumentet ägs av Hölö-Mörkö hembygdsförening

I den stora gamla kyrksalen i Hölö såg vi en utställning under rubriken ”Omoderna kläder – mode i backspegeln”. Den skildrade i all anspråkslöshet och med konkreta exempel det svenska modets utveckling under framför allt 1900-talets andra hälft.

I det närbelägna kaféet kunde man dessutom beundra en liten men mycket proffsig utställning om skomodet under flera århundraden, producerad av Ansa Borin.

skor

Man kan i princip se hela denna fina utställning med såväl bilder som texter om man klickar här.

Det handlar förstås mest om kvinnliga skor men som man fastnade jag inför en text om den diskussion som i min ungdom uppstod om de smala skodon som gick under namnet myggjagare. De var spetsiga och klämde ihop tårna på ett mindre positivt sätt. En greve Rudolf Cronstedt skrev 1953 ett brev till försvarsministern där han bekymrade sig över hur dessa skor skulle kunna tänkas påverka de värnpliktigas anatomi och därmed landets försvarsförmåga. En dagsverspoet i Stockholms-Tidningen skrev då följande lilla dikt:

Den smala tån på kisens läst
har spritt sig som en tåspetspest
men får ej några leven
ifrån herr Cronstedt, greven.
. . .
En stortå som är lagd på tvärn
är ingenting för militär’n
ett marsch-hinder det bleve,
Ni har nog rätt, herr greve!

Se på Edra skor – andra gör det! Så hette det ofta i den tidens reklam för fotbeklädnader och skokräm. Greve Cronstedt tänkte förvisso längre än enbart på skornas utseende.

 

Read Full Post »