Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Filosofi’ Category

Knappt har vi firat ostkakans dag innan det är dags för Världsfilosofidagen. Den firas just den här veckan, den tredje torsdagen i november (i år alltså den 21/11), enligt beslut av Unesco, FN:s organ för kultur och utbildning. Årets tema är Inclusive Societies, Sustainable Planet, ett mäktigt ämne.

Jag försöker rekapitulera min egen filosofiska bildningsgång. I gymnasiet hade jag ett läsår en lärare som var docent och hade disputerat på den amerikanska pragmatismen. När jag efter en genomvakad lucianatt fick frågan om huvuddragen i denna tankeriktning kunde jag bara få fram att de var väldigt komplicerade. Med detta svar nöjde sig docenten eftersom han genom sin egen forskning visste hur snårigt det kunde vara.

I Uppsala gick jag sedan en kurs i filosofi där Thorild Dahlquist var lärare. Han var en legendarisk filosofisk allvetare och tillhörde den peripateiska skolan. När han undervisade gick han nämligen fram och tillbaka i rummet och tittade snett under en grå lugg medan han talade. Han kunde aldrig samla sig till en disputation men var mer lärd än de flesta professorer. För att citera Wikipedia:

År 1970 blev han fil. hedersdoktor och fick samma år genom ett särskilt regeringsbeslut en personlig lärartjänst i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet. Detta var en unik åtgärd och egyptologiprofessorn Torgny Säve-Söderbergh lär ha kommenterat fakultetens beredningsprocess med orden att ”Vi var eniga om att en Sokrates måste vi ha råd med”. Dahlquist led av en hämning mot att publicera sig. I likhet med Sokrates var hans filosofiska insats därför uteslutande muntlig.

Thorild tillhörde nog den mer ödmjuka sorten vid ett lärosäte där man annars lite övermodigt ansåg att det fanns tre centra för riktigt tänkande i världen. Ingemar Hedenius räknade upp dem i en artikel i Tiden 1940: ”Dessa tre riktningar, Wienerskolan, Cambridgeskolan och Uppsalafilosofin äro sålunda alla utslag av en nära nog samtidig, rent negativ reaktion mot den s. k. metafysiken”. Söder om Smygehuk rådde annars enligt de lärde i Uppsala ”filosofins elände” med existentialism, thomism  och allehanda grumligt tänkande.

När hans kollega Konrad Marc-Wogau i samma tidskrift skulle utreda vad en av hörnstenarna i Uppsalafilosofin (Axel Hägerströms verklighetsteori) innebar hade han det inte lätt. Han konstaterade inledningsvis att denna teori utan tvivel tillhörde de mera svårtillgängliga partierna av Hägerströms tänkande. Han försökte sig  ändå på en sammanfattning:

Det är Hägerströms mening, att metafysiskt föreställningssätt icke blott i alla tider behärskat den filosofiska spekulationen utan även genomsyrar det dagliga livets och vetenskapens tänkande. Under sitt härnadståg mot metafysiken har Hägerström präglat en kort och träffande formel, som på en gång anger den springande punkten i det metafysiska betraktelsesättet och även poängterar detta betraktelsesätts orimlighet. Formeln lyder: ”metafysisk är varje tankegång, i vilken verkligheten själv fattas som något verkligt”.

Alltså: Om du tror att verkligheten är verklig så är du en obotlig metafysiker. Tänk på den formeln och försök undvika att tanken svindlar.

Axel_hagerstrom

Själv tycker jag att en mer lättbegriplig teori myntades av Hägerströms tidiga företrädare Nils Fredrik Biberg som var professor i Uppsala 1810-27. Hans kunskapsteori sammanfattas i ett biografiskt lexikon från 1906:

I afseende på kunskapens förklaring var hans ståndpunkt rent rationalistisk. »Förnuftet, såsom en förmåga att förnimma väsendet, var kunskapskälla. Sanningens kriterium var dess visshet, eller delaktigheten af den visshet, som ligger i ett väsendes visshet om sitt eget själf eller medvetande.»

Också något att fundera på när man inte kan somna.

Tyvärr drabbades Biberg av ett oblitt öde vilket framgår av en annan biografisk artikel:

Hans ursprungligen starka hälsa undergrävdes småningom genom den tryckande mängden av tentamina och hans skyldighet tidvis att förrätta studentexamen, detta vid sidan av administrativa göromål samt under av kaffe och tobak stimulerat nattarbete i vetenskapen, av vilket allt en under studietiden ådragen sömnlöshet måste förvärras. Familjesorger, då han 1818 på ett och samma år förlorade hustru och två söner och 1826 sin avhållne frände orientalisten Mattias Norberg, fördystrade hans lynne, så att han kort före sin död hemföll till verkligt svårmod. Härunder frambryter också »ett hos B. troligen länge närt… tvivel på möjligheten att medelst filosofisk reflexion vinna den verkliga sanningens kunskap» (Nyblæus).

Bibergs tvivel på filosofins möjlighet att vinna den verkliga sanningens kunskap är onekligen en dyster insikt på denna Världsfilosofins dag. Försök att tänka på något roligare!

Read Full Post »