Kan man skriva en text utan att begagna sig av det svenska alfabetets speciella tecken? En utmaning, helt klart. Hotellets dator har bara ett engelskt tangentbord. Jag vet att man kan hitta svenskans diakritiska punkter och ringar om man jobbar lite men nu vill jag undvika enkla knep.
Har landat i London och strosat omkring i gamla kvarter. Passerade St. Mary Abbotts Church vid Kensington High Street. Kyrkans klockor svepte in omgivningen i en klassisk engelsk ”change ringing” (remember Dorothy Sayers). Minns att jag en jul var i just den kyrkan med ett nyfiket barnbarn, numera mogen bloggkonsument. Det var under det gamla seklets sista decennium.
Ett anslag vid sidan av kyrktornet meddelar att man i morgon har ”commemoration of Christina Rossetti”. Hon var ju en kristet inspirerad poet och syster till Dante Gabriel. Alltid dessa prerafaeliter. De har tenderat att hela tiden dyka upp i denna blogg. Det kallas ”trattkantarellssyndromet”. Har man bara spanat in en i svampskogen hittar man snabbt en massa andra som man inte visste fanns.
Jag hinner inte googla anledningen till just denna commemoration av Christina eftersom datortiden inte erbjuds gratis av hotellet.
Kastanjerna blommar, i Hyde Park vimlar det av folk i solskenet. I Waterstones bokhandel skummade jag hyllorna och kikade i nyutkommen litteratur. Jeremy Paxmans bok om viktorianerna kunde man inhandla med 5 punds rabatt. Kanske kommer den med hem.
Nu har jag lyckats plita ihop flera rader och samtidigt kunnat undvika de svenska tecken som alltid skapar problem i samband med utlandsresor. Kanske blir det ytterligare depescher vad det lider.