Jag skrev en liten notis för Aftonbladet häromdagen men den kan väl i något utvidgat skick återges också här:
Julen 1845 for H. C. Andersen till Berlin för att vara nära den kvinna han var djupt förälskad i: Jenny Lind. Men den svenska sångfågeln var avspisande och Andersen konstaterade i sin dagbok att hon skurit i hans bröst med en kall kniv.
H. C. Andersen – kärlekens kval
Jenny skyller oviljan att träffas på sina många repetitioner. Det brev hon skickar till sin beundrare och som når honom juldagen på hans hotell vid Unter den Linden lyder så här:
Jag hoppas min gode Broder ej betvifler det jag är och altid forblifver densamme väninnan som för! och att mina önskningar för min Broders väl äro lika hjertliga, om de också ej mundtligen uttalas; hade jag haft ett eget hem, skulle De ej ha sluppit undan mig i går aftens, men ser De när man ej det har – Broder – då kann mann också ej göra hvad mann vill, – en aftenstund må De dock komma hit och snacka litet med oss.
Dessa rader betyde ej ann[at] än – att jag gerna ville ön[ska] Dem en god helg; och alt annat uptänkligt godt, vidare var det ej, var blott forvissad om min upriktiga vänskap, – det är så ledsamt att mina dager och stunder äro så uptagne med repetitioner, men jag rår ej derför – min gud! jag trodde ej De brydde sig om att se Sömngångerskan 2 gånger, var ej vred på Deres tilgifna Syster
Jenny.
Jenny Lind: Vänskap ja. Kärlek nej.
Detta och många andra brev kan man nu läsa i den databas med Andersens korrespondens som nyligen gjorts tillgänglig på nätet. Här finns mer än 8.000 brev till och från den danske sagoberättaren som stod i kontakt med så många av samtidens ledande kulturpersonligheter, från P.D.A. Atterbom och Fredrika Bremer till Charles Dickens och Heinrich Heine.
Det är förstås ett utmärkt initiativ men med ett litet problem: Man märker att det är danskar som skrivit av och digitaliserat breven och de har ofta vanställt svenska ord och uttryck (vilket bl. a. märks i brevet ovan). Men innehållet förstår man ju ändå.
Från Jenny fick H. C. Andersen så sent som 1872 ett brev där hon betygar honom sin ”sanna christliga syskonkärlek”. Men då var hennes efternamn sedan länge Lind-Goldschmidt.
Tidens tecken 