Jag älskar att läsa gamla jultidningar. Det finns två skäl till detta. Det ena är att de förmedlar en intressant bild av den tid då de trycktes. Det andra är att de dessutom ofta är nostalgiska: de blickar tillbaka till en sedan länge förgången tid, särskilt till det gamla bondesamhällets julseder och folkliga traditioner.
Nu hittade jag på nätet ett nummer av Jul och Nyår, utgiven vid årsskiftet 1933/34, uppenbarligen publicerad av ett förlag i Stockholm som stod nära den baptistiska rörelsen. Den är delvis fylld av sedelärande noveller men också av en lång rad enkätsvar kring den intrikata frågan: ”Vad synes Eder om nutidens utsikter i jämförelse med Er egen ungdomstids för de unga att kämpa sig fram, och vad anser Ni, att det i tider som dessa fordras för att lyckas?” 23 män och en kvinna svarar på frågan, bland dem en del kända namn som Manfred Björkquist och Alf Ahlberg. Den kvinnliga rösten är Laura Petris.
Flit, arbetsamhet, ärlighet och anspråkslöshet är några av de ideal som förs fram i enkätsvaren. Folkhögskolerektorn Robert Fur presenterar för sin del en hel checklista med namn:
Vad det fordras i tider som dessa? Jo, det skall jag tala om. Det fordras Moltkes tystnad, John Ericssons seghet, Oliver Cromwells fasthet, Michelangelos konstnärsblick, Pascals skarpsinne, Robert Millikans klarsyn, Einsteins allblick, Fjellstedts språkkunskap, Jeanne d’Arcs renhet, Luthers frimodighet, Abrahams tro och Mikaels segerkraft. Och allt detta har ungdomen.
Jag måste medge att jag inte visste vem Robert Millikan var men har nu konstaterat att han var 1923 års nobelpristagare i fysik.
Längre fram i tidningen kommer en novell av Werner Håkansson med titeln Hembygdens jul. Den berättar om Elsa och Arvid som var barndomsvänner och som lovat varandra trohet. Men Arvid tvingades söka sin utkomst på annan ort och hamnade i Sydamerika. Elsa tvingades under tiden mot sin vilja att äkta en rik man i bygden som dock omkom genom ett vådaskott under en jakt. När Arvid driven av hemlängtan återvänder till barndomens bygd träffar han Elsa under julottan i sockenkyrkan. Han tror att hon fortfarande är gift men får på kyrkbacken veta sanningen. Och han berättar om sina motstridiga känslor inför resan till Sverige:
I det längsta sökte jag streta emot, ty jag trodde icke, att jag skulle stå ut med att återse allt och veta, att jag även kanske skulle få återse dig men icke som min vän utan snarare som en — främling. Jag hade nog icke heller stått ut med det mötet. Det skulle ha rivit djupa sår i min själ. Men nu är jag glad, att den nordiska vintern, att hembygdens jul, kuvade alla mina farhågor, ty nu tror jag, att det ändock skall bli en riktig jul fullt ut, en hembygdens jul! Eller hur? Vad tror du, kära Elsa?
— Jo, Arvid, det tror jag! Hembygdens jul har återförenat oss.
Kärleken till hembygden är ledmotivet också i en annan novell med titeln Gården därhemma av G. E. Kaarle. Den berättar om Arthur Börjeson som mot sin faders vilja ger sig över Atlanten och blir en välbeställd farmare i Texas. När han får höra att fadern inte har långt kvar att leva (och dessutom förlåtit sin uppstudsige son) bestämmer han sig för att ta båten till Sverige och fara vidare hem till Älvdalen där systern Rut också väntar:
Det är tre månader till jul. Ska’ han hinna? Han måste. Han realiserar sin farm i Texas, och när »Kungsholm» går sin julresa till Norden, då är Arthur Börjeson ombord. Vid Vinga fyr sjunger han med hög och ren baryton: »Hälsa röda stugan, hälsa far och mor». Dagen före julafton står han med Rut vid sin sida vid mors grav på Älvdalens kyrkogård, och julafton tillbringas i gården därhemma på gammalt svenskmannasätt. Och gamlefar fattar Arthurs hand och säger:
— Som Gud har förlåtit mig allt, så vill jag förlåta dig, min son, och jag är glad att få göra det och än en gång se ditt ansikte. — Då ringer Älvdalens kyrkklockor in helgen, och malmklangens toner ljuda vida över en bygd, svept i gnistrande ren, nordisk vinterdräkt…
Se där en vacker bild av hemlängtan, svenskmannasinne och gammaldags julefrid. Allt i den snöiga nord som är vårt fädernesland.
– – – – – –
PS – Uppdatering: En trevlig text om jultidningar som samhällsspegel finns på Bengt O. Karlssons blogg. Klicka här!
Lämna en kommentar