Det är ingen munter bild av världen som Esaias Tegnér tecknar i sin dikt Nyåret från 1813. Den ingick i en samling poem som skickades till tidskriften Iduna men just den här refuserades av tidskriftens redaktör Erik Gustaf Geijer.
Diktens inledning anspelar förstås på några berömda rader hos tidens store skald Goethe:
Vem rider så sent genom natten där?
O säg!
Från himmelen ner under jorden bär
hans väg.
Ej vågar han se tillbaka, ej stanna,
och stjärnorna slockna kring hans panna.
Det är det gamla året (1812) som drar vidare, ett år med blodskuld i själen. Hans son, det nya året, hälsas med förhoppningar om bättre tider men det finns enligt Tegnér anledning till pessimism:
Han kommer, han kommer. Hur dyster är strax
hans glans.
På huvudet bär han av tomma ax
en krans.
Hans hälsning är som när åskor bullra
och krigsörnen sitter uppå hans skullra.
Litteraturhistorikern Algot Werin skrev 1932 i Ord och Bild en uppsats om Goethe och Tegnér och förklarar i sammanhanget diktens bakgrund:
Nyåret skrevs i ovädersstämning. De Napoleonska arméerna hade nyligen förötts i Ryssland, och vårt lands skörd hade blivit fördärvad av ett flera veckors höstregn: »till sin långvarighet ett verkligt naturunder» (Trolle-Wachtmeisters dagbok). Därför tecknade Tegnér det nya året med en krans av tomma ax på huvudet och krigsörnen på skuldran. Bilden av den nattlige ryttaren fick han från Erlkönig, och med den flöt något av den Goetheska balladens ångeststämning in i hans sylvesterdikt.
Nog finns det vissa likheter mellan årsskiftena 1812/13 och 2012/13. Krigsåskor mullrar runt om i världen. Missväxten har knappast drabbat vårt eget land i år men är en realitet på andra kontinenter där klimatförändringar till sin långvarighet kan betecknas som verkliga naturkatastrofer.
När Tegnér skriver en dikt vid nyåret 1816 är det delvis en omarbetning av raderna från 1813. Men nu har han lagt till några strofer som också de i vissa avseenden kan läsas i ett dagsperspektiv:
Hejsan! Religionen är Jesuit,
människorätt Jakobin,
världen är fri, och korpen är vit,
vivat Påven – och Hin!
Ut vill jag resa till Tyskland att lära
dikta sonetter till tidens ära.
Från Tegnérs mer dystra nyårsstämningar kan det kännas befriande att komma till de mer positiva bilder som manas fram av en annan skald i den klassiska litteraturen. Jag tänker på Grönköpings store poet A:lfr-d V:stl-nd som i en nyårsdikt gett oss bland annat dessa tänkvärda strofer:
Nu är den sista tolvan slagen,
den som jämväl kan kallas Noll,
då tiden är som mest i tagen
och åren gå åt skilda håll
och män’skan står, så märkligt dragen
mot ömsom dur och ömsom moll;
nu stundar natten förr’n det dagas
och nästa år kan iakttagas!
—–
Ring, tornur, fjärran över taken
det gamla ut, som tagit slut!
Ring in en framtid, pigg och vaken,
med välgång såsom attribut!
Låt det ock höra helt till saken
att lyckan klappe å vår knut,
och låt all oförrätt oss cleara;
Då är det meningsfullt att fira!
Och nog finns det anledning att fördjupa sig i en filosofisk betraktelse över Varat och Tiden (Sein und Zeit med den tyska filosofins grundbegrepp) när man läser följande rader av samma skald:
Hör upp när midnattsklockan slår;
då skiftar själva Varat,
då tar det slut det gamla år
som se’n i fjol vi sparat!
En nyårsnatt kan hända att
ett nytt blir uppenbarat!
—–
O sällsamhet i nattens stund,
så säregen att smaka,
då åren för en kort sekund
sig i varandra haka!
O ögonblick av tid som gick
och sällan fås tillbaka!
Fördjupa er dock inte så allvarligt i tidens problem att ni glömmer att skåla vid midnatt: Gott Nytt År!
Följande rader från 1816 passar ju väl in på den blandning av nyliberalism och thatcherism som nu upphöjts till det högsta goda:
ordning går in, och skatten går ut,
och på köpet fås kristelig tro.
Handeln är fri och var lovlig näring,
och vid var kröningsfest fri förtäring.
Fast det senare blir det väl dåligt med nu när apanaget är så lågt.
Emellertid hoppas jag att även 2013 på denna blogg få se ”produkterna av din personlighet” slå ut ”likt rosor”:
Så skynda, fäst dem som en krans i håret,
och knyt dem, broder, kring din vandringsstav!
Då kan du lycklig möta nya året,
och må det gamla lugnt få gå i kvav.
(Med begreppet ”broder” avses givetvis sådana av ömse kön.) Ett gott nytt år tillönskas dig alltså.
Bengt O.
http//flarnfri.blogspot.se
Tack Bengt för denna välgångsönskan från hjärtat av Europa.
Jag returnerar din poetiska hälsning med en dikt av Kurt Tucholsky, den landsflyktige författaren vars grav befinner sig inom en halvtimmes bilresa från vårt hem:
Was fange ich Silvester an?
Geh ich in Frack und meinen kessen
Blausanen Strümpfen zu dem Essen,
Das Herrn Generaldirektor gibt?
Wo man heut nur beim Tanzen schiebt?
Die Hausfrau dehnt sich wild im Sessel –
Der Hausherr tut das sonst bei Dressel -,
Das junge Volk verdrückt sich bald.
Der Sekt ist warm. Der Kaffee kalt –
Prost Neujahr!
Ach, ich armer Mann!
Was fange ich Silvester an?
Jag tvingades slå upp ordet Dressel som enligt en uppgift på nätet var ”ein bekanntes intimes (Wein)-Restaurant nach französischer Art”
Jag hoppas att din Sekt må drickas kall under hela det nya året!
Jag passar på att från motfotingarnas land tacka för alla läsvärda texter på denna sida under året som snart är tillända – hos oss är det nya redan ett halvt dygn gammalt.
Om en stund ska vi i datorn lyssna på klockklangen från Sveriges domkyrkor, och i sommarvärmen försöka föreställa oss hur julesnön faller och den djupa mon susar..
Och så en en nyårsdikt av evig sanning, mera koncentrerad än Tucholskys:
Zum neuen Jahr
”Wird´s besser? Wird´s schlimmer?”
fragt man alljährlich.
Seien wir ehrlich:
Leben ist immer
lebensgefährlich.
@Ivo Holmqvist. Jag har sett ett citat på nätet som attribuerar den dikt du citerat till Tucholsky själv men jag tolkar din text annorlunda. Varifrån kommer versen? Den påminner mig mycket om Piet Hein. Kanske finns hans gruk i tysk översättning?
(Ringelnatz? Vågar jag dra till med Heine? Nej, väl knappast…)
Flarnfri schalottenlök
Aj da, tack för den försynta rättelsen ; )
Bra gissning med Joachim Ringelnatz och Kurt Tucholsky, men det är Erich Kästner, väl lite mera milt ironisk och melankolisk än dessa båda (se hans mycket läsvärda Als Ich ein kleiner Junge war).
Jag vet inte om Piet Hein finns på tyska men han såg själv till att en del gruk-verser kom på engelska, bland annat dessa fyra rader som effektivt punkterar uppblåsta landsmän (de kan förstås tillämpas på andra länder och deras befolkning lite varstans):
Denmark seen from a foreign land
looks but a grain of sand.
Denmark as we Danes conceive it
is so big you won´t believe it.
Tack för raderna från Kästner – det var jag som citerade.
Själv har jag bara läst Das Doppelte Lottchen – jag tror det var högläsning hemma när vi var barn. Mycket trevlig sådan!
En intressant observation av Piet Hein om hur man perfekt rostar sitt frukostbröd:
There’s an art of knowing when.
Never try to guess.
Toast until it smokes and then
twenty seconds less.