Som barn mötte jag flera gånger Heinrich Himmlers massör. Det låter kanske dramatiskt men det är inte desto mindre sant. Felix Kersten bodde på andra sidan sjön i min barndomssocken Länna, en dryg mil söder om Strängnäs. Han hade köpt en liten gård där, vackert belägen vid stranden av den långsmala Lännasjön. Ett par av hans barn gick i vår skola och jag lekte ibland med en av sönerna.
Denne man har för mig så småningom kommit att framstå som inkarnationen av ett äkta moraliskt dilemma: läkaren som vårdade bödelns hälsa för att rädda de dödsdömda, mannen som genom att behandla Himmlers onda mage kunde öppna åtminstone några av dödslägrens portar. Kanske är det inte så konstigt att han genom denna dubbelroll också kom att bli en mycket omstridd person i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Vilken betydelse hade han egentligen för de svenska räddningsaktionerna vid krigets slutskede? Var Himmlers öppnande av koncentrationslägren under våren 1945 ett verk av framför allt greve Folke Bernadotte eller var det Felix Kerstens förtjänst att så många lyckades räddas rakt ur dödens käftar?
Kersten och Himmler på bokomslag
Folke Bernadotte skrev i sin minnesbok Slutet om hela den dramatiska räddningsaktionen men ”glömde” att berätta om Kerstens avgörande insats för att hela aktionen skulle kunna komma till stånd. Att Himmlers före detta massör såg Bernadottes skildring som orättvis och gärna ville ha ett erkännande för sina avgörande kontakter var begripligt av rent mänskliga skäl. Till detta kom att det för Felix Kersten dessutom var viktigt att möta olika anklagelser om samarbete med det nazistiska ledarskiktet, anklagelser som skulle ha kunnat äventyra det svenska medborgarskap som han så gärna ville ha men som regeringen i början av 50-talet tvekade om.
1953 fick han ett kraftfullt stöd av den engelske historikern Hugh Trevor-Roper som i en amerikansk tidskrift publicerade en artikel där han angrep den svenska regeringens behandling av Kersten samtidigt som han ställde Folke Bernadotte i en mindre gynnsam dager. Trevor-Roper var en av de främsta auktoriteterna på världskrigets historia och när han t.o.m. föreslog att Felix Kersten borde få Nobels fredspris var det ett tecken på hans höga tankar om Kerstens roll.
Att Felix Kersten verkligen spelade en viktig roll för att rädda människor av olika nationaliteter ur de tyska lägren råder inget tvivel om. Hans samarbete i krigets slutskede med judiska ledare i Stockholm som Gilel Storch och Norbert Masur belystes f.ö. i Lena Einhorns dramadokumentär i TV härom året (också i bokform). Hur många människor som genom hans insatser räddades är svårt att säga. Precis som i fallet Raoul Wallenberg varierar siffrorna betydligt mellan olika författare. Och ingen historiker har egentligen på allvar försökt ge en samlad bild av Felix Kerstens roll under krigets olika skeden.
Däremot pågår det i dag bland en del historiker en viss debatt kring en del av de skriftliga bevis som Felix Kersten producerade under sin mångåriga kamp för medborgarskapet. Den brittisk-israeliske forskaren Amitzur Ilan har t ex hävdat att även Trevor-Roper (sedermera adlad som lord Dacre) på senare år uttryckte sin skepsis inför en del dokument. Han pekar bland annat på att holländska historiker numera är tveksamma till Kerstens uppgifter om nazisternas planer på en massdeportation av holländare under krigets första år, uppgifter som bl.a. ledde till att han på 50-talet fick en hög utmärkelse av den holländska regeringen.
Om allt detta skriver jag därför att jag i samband med ett studentjubileum i min gamla skolstad Strängnäs sett en pågående utställning om Kersten. Den är liten till formatet och förmår därför inte spegla komplexiteten i hans gärning. Men om man vill se några autentiska dokument undertecknade av illgärningsmannen Himmler och om man vill få en första översiktlig bild av ett märkligt människoöde så är den ändå värd att se.
Tja, Trevor Roper var ju också den som vitsordade äktheten av Hitlers dagböcker.
Att Felix Kersten ”bodde på andra sidan sjön” är något jag kommer att minnas länge…
Men varför Himmler öppnade koncentrationslägren våren 1945 hade väl varken med Bernadotte eller Kersten att göra: Himmler ville ju ha separatfred med England för att stoppa den ryska framstormningen och rädda sitt eget revir.
Vilket jag för övrigt tycker är en av de starkaste argumenten i Goldhagens bok: tyskarna lydde INTE order. Himmler sa åt dom att släppa fångarna fria, men trots det tar dom judarna på dödsmarscherna. Varför lydde dom inte Himmler?
Bengt O – Ja, Trevor-Ropers rykte blev ju skamfilat efter dagboksaffären 1983. Hans agerande då kastar förstås också en skugga bakåt över hans polemik i Kersten-affären.
Gunnar – Felix Kersten vilar numera på ”rätt” sida av sjön – på samma kyrkogård som mina föräldrar (dvs. vid Länna kyrka, söder om Strängnäs). Men jag besökte hans gamla hem för ett par år sedan och träffade äldste sonen Peter som visade mig en del dokument och foton ur familjearkivet.
Om Himmlers agerande i krigets slutskede har jag alltför grunda kunskaper. Men uppenbarligen blev Kersten en av flera kanaler för hans kontakter med omvärlden i ett läge när alla insåg hur kriget skulle sluta.