I Svenska Dagbladet idag berättar Göran Skytte i en krönika om underbara stilla dagar i ett kloster i Ligurien. Jag kan avundas honom när han från sin terrass skådar ut över ”ett överflöd av färger och dofter: grönska i alla nyanser; blommor i lila, rött, blått, azur, gult; doft av timjan, citron, basilika, apelsin.”
Men jag hoppar till lite när jag ser hans dagschema:
07.00 väckning, läsning.
08.00 mässa.
09.00 frukost.
10.00 läsning.
12.00 kolla börsen och mailbox på Internet.
12.30 lunch och vila.
14.00 vandring på stigar längs bergssidorna som stupar rakt ner i havet.
18.00 ny koll på börsen och i mailbox.
19.00 aftonbön.
19.30 kvällsmat.
21.00 läsning och sömn.
Jag har också genom åren bott en hel del i kloster och mött samma livsmönster. Jag har njutit av stillheten, fördjupat mig i liturgin och sett solen sänka sig över Medelhavet och vita kapell.
Men Göran Skytte introducerar något som jag aldrig varit med om. Mellan bön, promenader och vila måste han tydligen två gånger om dagen kolla börsen. Varför denna bundenhet vid månglarnas marknad? Varför inte lämna Mammon och hans tjänare åt sitt öde under några dagar?
Jesus driver ut penningväxlarna ur templet – Målning av C.H. Bloch
Lite senare i sin krönika skriver Göran Skytte:
Konsten att njuta av livet består i första hand i att fylla det med en djupare mening. Att inte nöja sig med ett trist och tomt inre liv. Att ständigt söka djup och mening. Det kan jag göra både på tunnelbanan till Bagarmossen och i de liguriska bergen.
Helt rätt tänkt. Men var ligger djupet i ett ständigt kollande av aktiekurserna?
Tidens tecken 