Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vladimir Putin’

Till vilka statschefer har Vladimir Putin skickat jul- och nyårshälsningar? Och vilka FN-ambassadörer kommer till den mottagning till vilken Nikki Haley inbjudit företrädare för de länder som stödde USA i omröstningen om Jerusalem? Det är två stora frågor som den utrikespolitiskt intresserade ställs inför så här under de första dagarna på 2018.

För att börja med det party som USA:s FN-ambassadör Nikki Haley organiserat just idag (den 3 januari) så har inbjudan förstås gått ut till de 8 länder som faktiskt stödde USA (bland dem Marshallöarna, Mikronesien, Nauru och Palau). Men också de som lade ner sina röster har fått inbjudningskort, t. ex. EU-medlemmarna Tjeckien, Kroatien, Lettland och Polen. Kvalificerade för drinkarna är också de länder som skolkade från omröstningen därför att de inte ville stöta sig med vare sig USA eller EU:s kärnländer. Till dem hör Ukraina.

Den överväldigande majoritet av 128 länder som röstade emot USA, bland dem Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Sverige får förstås inte vara med och skåla för Trump. De stod alla emot de hot om indraget bistånd och andra hemskheter som Vita Huset hade viftat med inför omröstningen.

Och som sagt: det intressanta är nu vilka som faktiskt dyker upp på mottagningen. Det kan fortfarande vara känsligt att visa var man står i den aktuella frågan: Ska man hålla på folkrätten eller på USA:s allt mer bisarre president. Vi får hoppas att en ordentlig närvarolista kommer att publiceras.

För att så gå till den andra stormakten finns det skäl att försöka tolka vilka som är med på listan över de statschefer och politiska ledare som Vladimir Putin skickat jul- och nyårshälsningar till. Där hittar vi förstås presidenterna för utbrytarrepublikerna Abchasien och Sydossetien liksom statschefer som drottning Elizabeth, Donald Trump, Xi Jinping, Emmanuel Macron och Frank-Walter Steinmeier. En reell makthavare som Agneta Merkel får också en hälsning liksom Viktor Orban i Ungern och Narendra Modi i Indien.

Putin hör också av sig till gamla politiska motparter som de båda presidenterna Bush, Nicolas Sarkozy, Silvio Berlusconi, Gerhard Schröder och Tarja Halonen.

Intressant är naturligtvis också att notera vilka som inte nås av något budskap från Kreml. Dit hör inte oväntat Sverige, de baltiska länderna och Ukraina. Även de flesta stats-och regeringschefer inom EU saknas bland adressaterna.

Däremot är det något överraskande hur Finland och Israel behandlas. Både Sauli Niinistö och Benjamin Netanjahu har fått nyårskort från Putin. För att citera pressmeddelandet om budskapet till den förstnämnde:

In his message to Finnish President Sauli Niinistö, the Russian President expressed hope for continuing the constructive dialogue and active cooperation on strengthening neighbourly Russia-Finland relations in the interests of the two nations. “This year marked the 100th anniversary of Finland’s independence. I have warm memories of the festive events in Savonlinna and our substantive meeting,” the President noted in his greetings.

Till yttermera visso fick både Netanjahu och Niinistö telefonsamtal från Putin i anslutning till nyårshelgen. I det förra fallet handlar det förstås om läget i Mellanöstern och utvecklingen i Syrien. I det andra fallet beror det nog på att man från rysk sida ser Finland som en principfast men ändå resonabel EU-medlem, dessutom militärt alliansfri.

Kremlologin är sedan länge en etablerad politisk vetenskap. Trumpologin ligger ännu i sin linda. Men 2018 kommer säker att ge stoff för en intressant metodutveckling på båda dessa utrikespolitiska forskningsområden.

Read Full Post »

Rubrikerna i veckan har handlat om ”rysskylan” som nu gripit landet och resten av Europa. Det är väl ingen tvekan om att det är Putin personligen som beordrat fram den. Han förefaller ju ha en enorm simultankapacitet och får man tro de utrikespolitiska ”analytikerna” är det ju han som ligger bakom det mesta som är fel här i världen.

Jag skriver inte detta för att försvara Rysslands militära agerande i världen utan mera för att påpeka det enfaldiga i tanken på att en enda person kan sitta och dra i alla trådar. Det är ungefär lika fantasifullt som att jultomten (eller ryska Farbror Frost) klarar av att besöka miljontals hem under ett enda dygn.

1932-_%d0%b1%d0%b8%d0%bb%d0%b8%d0%b1%d0%b8%d0%bd-_%d0%bc%d0%be%d1%80%d0%be%d0%b7%d0%ba%d0%be

Farbror Frost (illustrerad av I. Bilibin)

”Putin avlyssnar dig”, brukar det heta på en annons från någon militär aktivistsajt som oombedd dyker upp om man läser några internationella nyheter på nätet. Kanske finns han i en telefonledning nära dig? Vem som finansierar denna dyrbara annonsering vet jag inte, förmodligen någon stiftelse med aktier i Bofors.

Fast det är klart att Ryssland tjänar på kylan och det europeiska energibehovet när snön just nu faller vid Medelhavet och temperaturen i Thessaloniki sjunkit till -7 grader. Jag läser vad Gazproms chef Aleksej Miller skriver i ett nyårsbudskap på företagets hemsida:

We set new records in terms of gas deliveries to Europe. On November 29, 2016, Gazprom’s gas supplies to that market totaled 614.5 million cubic meters per day. That amount is unprecedented for the Soviet Union and modern Russia alike. Add to that the fact that our total gas exports set an absolute record as well. The aggregate amount of gas exported to Europe in 2016 – and I can say that for certain – is expected to exceed 179 billion cubic meters. That is a historic high.

Gas supplies to our major, largest European consumers keep growing. I would like to give a special mention to Germany. Our gas deliveries to Germany are expected to be close to 50 billion cubic meters this year. The current estimate is 49.8 billion cubic meters.

Overall, our gas exports to Europe will have added 12 per cent by the end of the year.

Det finns förstås mängder av klimatpolitiska och säkerhetspolitiska aspekter på detta men det ska jag inte utveckla här. Den ryska gasen kommer säkert att fortsatt strömma även om Sverige sagt nej till lagringen av rör i Slite och Karlshamn. DN rapporterar idag om ett andra hamnar runt Östersjön verkar vara intresserade så NordStream-ledningen kommer nog att dras hur som helst. Starka tyska intressenter trycker på för att planerna ska bli verklighet.

Men tillbaka till Putin. Han hinner verkligen med en hel del. Nu har han just firat den ryska julen (-32 grader i Moskva) och till nyår skickade han ut en massa lyckönskningstelegram till politiska ledare runt om i världen, dock inte till Sverige. Däremot fick Finlands president en nyårshälsning som också innehöll ett tack för inbjudan att fira Finlands 100-årsjubileum som självständig stat under 2017. Han lovar komma, en stadig gäst hos president Niinistö numera.

Den 30 december var han för övrigt på en specialvisning av den nya ryska storfilmen Viking, av någon internationell filmsajt karakteriserad som en rysk ”Game of Thrones”. Den har en hel del svenska anknytningar och handlingen är enligt Wikipedia i stort sett följande:

Kievan Rus, late 10th century. After the death of his father, Svyatoslav I, ruler of Kievan Rus, the young prince Vladimir (Danila Kozlovsky) is forced into exile across the frozen sea in Sweden to escape his treacherous half-brother Yaropolk (Aleksandr Ustyugov), who has murdered his other brother Oleg (Kirill Pletnyov) and conquered the territory of Kievan Rus. The old warrior Sveneld (Maksim Sukhanov) convinces Vladimir to assemble a force of Viking mercenaries led by a Swedish chieftain (Joakim Nätterqvist), hoping to reconquer Kiev from Yaropolk.

Enligt uppgift ska Nätterqvist tala ett slags blandning av svenska och norska i ett försök att få fram något slags fornnordiskt tungomål. Det ska bli intressant att se, om nu filmen över huvud taget kommer till Sverige. Den kan ju innehålla försåtlig rysk propaganda av det slag som skidåkarna på Folk och Försvars stora konferens i Sälen nu verkar upptagna av.

russianvikingfilm

Affisch för filmen Viking

Hur knäpp han än kan vara i övrigt så har förstås Donald Trump ändå en poäng i de twittermeddelanden som han just skickat ut: “Having a good relationship with Russia is a good thing, not a bad thing. Only ”stupid” people, or fools, would think that it is bad! We have enough problems around the world without yet another one. When I am president, Russia will respect us far more than they do now and both countries will, perhaps, work together to solve some of the many great and pressing problems and issues of the WORLD!” 

Det är förstås uttalanden av detta slag som kommer att skapa dålig stämning bland en del försvarshökar i Sälen. Och frågan är dessutom om de världsproblem som Trump talar om också innefattar klimathot och ekonomisk ojämlikhet.

Men en som redan fattat de nya säkerhetspolitiska signalerna är Nato:s generalsekreterare Jens Stoltenberg. I en tysk intervju i veckan talade han om behovet av dialog och deeskalering när det gäller Ryssland: ”Von Russland geht keine unmittelbare Gefahr für einen Bündnispartner aus, Russland ist unser Nachbar und Russland wird unser Nachbar bleiben”. En truism förstås, detta att man inte kan ändra på geografin. Men grannsämja skapas kanske inte främst med vad den tyske utrikesministern Steinmeier i somras betecknade som ”vapenskrammel”.

Vågar vi tro på en allmän deeskalering i världen under det år som kommer? De internationella tecknen ser i och för sig inte särskilt lovande ut. Men hoppet är ju det sista som överger oss.

Read Full Post »

Jag såg den brittiska valvakan på BBC. Det mest minnesvärda under denna natt av skrällar var kanske Paddy Ashdowns löfte att äta upp sin hatt om vallokalsundersökningen var rättvisande. Det var den nu inte. Den var värre än han kunde drömma om. Och nu spekulerar den brittiska pressen kring frågan hur den gamle liberaldemokraten ska kunna hålla sitt löfte. Chokladhattar har redan överlämnats men räcker det?

Att liberaldemokraterna skulle gå mot en katastrof kunde man (eller åtminstone jag) förutse redan den dag de bestämde sig för att gå i koalition med de konservativa. De sålde sin själ och kunde ju inte heller göra särskilt stora avtryck i politiken. Och precis som så många redan konstaterat valde väljarna till slut ”the real thing” framför en blek kopia.

10

Fortsatt bostadsförmån för Cameron

Huffington Post Comedy har en rätt rolig översättning av David Camerons tal utanför 10 Downing Street när seger var klar. Så här sa Cameron i ett av talets avsnitt:

I truly believe we’re on the brink of something special in our country. We can make Britain a place where a good life is in reach for everyone who is willing to work and do the right thing.

Och så här tolkas retoriken av Huff Post:

I truly believe we’re on the brink of something horrific in our country. We can make Britain a place where a good life is in reach for everyone who earns enough to be able to buy a house in London, afford private healthcare and never have to rely on benefits.

I övrigt rekommenderar jag läsaren att ta del av kollegan Gunnar Petterssons initierade kommentarer från Londons horisont. Klicka här.

Jag såg också den stora segerparaden i direktsändning från Moskva på Russia Today. Det var förstås en grandios uppvisning för den som gillar uniformer, marschmusik och stridsvagnsrassel. Samtidigt var det en show som fördunklade dagens allvar: minnet av de miljontals sovjetmedborgare som gav sina liv i kampen mot nazismen (om det var 26 miljoner eller någon annan siffra spelar kanske mindre roll).

Jag skämdes faktiskt över de stora svenska tidningar som denna dag vinklade allt kring Putin och Rysslands agerande i Ukraina. Antag att man på Förintelsens minnesdag hade glömt offren och i stället koncentrerat sig på Israels övergrepp och annektion av främmande territorium. Det hade varit något som enhälligt fördömts av alla sansade människor. Ibland måste faktiskt den dagspolitiska retoriken få tystna. Det finns 364 andra dagar om året när man kan kritisera Putin i vilka tongångar man vill.

skytt

En rysk prickskytt från Andra världskriget

Jag håller med den ryska som uttalar sig i Anna-Lena Lauréns reportage i Svenska Dagbladet idag: ”Kan man inte vara överens om att glömma de här konflikterna för en enda dag?”

Just idag, söndag, ska Angela Merkel och Vladimir Putin i alla fall tillsammans lägga ned en krans vid den okände soldatens grav intill Kremls mur. Det är väl den minsta gärd av aktning som man kan begära av en västlig ledare. Och Tjeckiens president Zeman vill på liknande sätt hedra de 150 000 sovjetiska soldater som dog för Tjeckoslovakiens befrielse från Hitlerväldet. Som han själv uttrycker det på sitt vanliga rättframma sätt: ”Det är dem vi har att tacka för att vi inte behöver tala tyska i det här landet”.

Sverige skulle väl möjligen också kunna tacka för att det var efter Stalingrad som tyska inte längre blev det första språket i våra läroverk. Och vi som på 50-talet tacksamt nog ändå fick läsa detta språk blir med åren allt färre.

Read Full Post »