Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Vilhelm Moberg’

Trots många somrar i den småländska utvandrarbygden hade jag faktiskt aldrig besökt Vilhelm Mobergs födelseplats i Moshultamåla. Men nu blev det av. Vi åkte från Ljuders kyrka via Åkerby vägskäl och genom Kråksjö innan vi svängde av mot Sibbamåla. Vid Moshult passerade vi Mobergsskolan och så fortsatte vi vidare mot Moshultamåla där en minnessten nu markerar platsen för det rivna soldattorp där Vilhelm Moberg föddes. Förutom stenen avslöjade en gammal brunn och en liten plommonskog det faktum att här hade funnits bebyggelse.

Det var en småländsk sommarkväll som i hög grad motsvarade Vilhelm Mobergs många beskrivningar av barndomens natur: en mild aftonsol över skogsgläntor och beteshagar, en doft av barrskog och lövängar. Fast man måste förstås påminna sig att landskapet på hans tid, före den stora avfolkningen, var ännu öppnare genom en större mångfald av betande djur och slåtterängar.

I det lilla utvandrarrummet i sockenstugan i Ljuder hade jag just sett en gammal affisch (från 20-talet?) om en hembygdsfest i Kråksjö där ”Ville i Momåla” uppträdde som berättare av bygdehistorier. Inträdet var 35 öre och Ljuderborna manades till talrik uppslutning. I samma rum kan man också hitta ett originaltryck av det upprop – med nio riksdagsmän som första undertecknare – där den småländska allmogen manades till protest mot de ”osedliga” skildringarna i Utvandrarna: ”Dessa utvandrare är värda ett bättre öde, än att i Mobergs berättelser neddragas till ”lort-gubbar” – en samling sedeslösa människor.”

Visst är det svårt att idag hitta någon författare med Vilhelm Mobergs resning när det gäller kombinationen av litterär gestaltning och dagsaktuell samhällskritik. Jag läser den samling av artiklar och debattinlägg som 1984 gavs ut under titeln I egen sak. Här finns ett slags programförklaring av hans hand från 1934, fortfarande rätt aktuell:

En energisk kamp för dumhetens och okunnighetens bevarande har pågått i världen alltsedan historiens början. Under somliga tider har nämnda makter haft ett givet övertag, under andra tider har de varit hårt trängda. På sistone har dumhetens och okunnighetens förkämpar åter ökats i antal, och nu omfattar dessa människor sina ideal med större hänförelse än någonsin. Även i vårt land tycks dessa idealister bli allt fler.

Konstens uppgift är att avslöja mörkrets riddare…

I den här samlingsvolymen finns välskrivna inlägg från alla de stora ideologiska bataljer som Moberg deltog i, från kritiken under andra världskriget mot den svenska undfallenheten mot Tyskland, via rättsrötedebatterna på 50-talet fram till diskussionerna kring överlämnandet av nobelprisinsignierna till Solsjenitsyn. Men här finns också en del mer humoristiska bidrag, t ex den dagbok som han under en vecka 1971 skrev på uppdrag av tidningen Vi. Så här åter några noteringar från fredagen i den aktuella veckan:

Historieprofessorn Sten Carlsson skriver i Svenska Dagbladet, att jag snarast bör sluta skriva på min svenska historia som han i högsta grad ogillar; jag skall ”återgå till sagan”. Men jag har aldrig skrivit någon saga! Jag berättade sagor muntligt på sängkanten för mina barn, när de var små. Men nu är alla mina fem barn fullvuxna. Vem ska jag numera berätta sagor för, magister Sten?

Åt inte lunch med Gösta Bohman.

I dag ringde ingen från TV och ville ha mig med i något program. Fredagen är alltså vilodag på Sveriges Radio-TV.

Jag mindes att Jan Bonnevier från TV i somras ville ha mig med i en serie ”De största svenskarna”, som han skulle göra med särskilt utvalda, dvs med Sveriges märkligaste personligheter. Dessa svenskar som han sedan presenterade i TV, visade sig vara före detta häktade, i sin frånvaro häktade och ännu inte häktade personer.

Själv tillhör jag fortfarande de sistnämnda.

Ta gärna en sväng till Mobergstenen i Moshultamåla och beträd med tillbörlig vördnad den plats där en av våra största berättare och sanningssägare såg dagens ljus.

Read Full Post »

Nu tar jag en kort sväng ned till Ljuder. Jo, ni minns säkert vad som står på första sidan i Vilhelm Mobergs stora utvandrarepos:

Den 1 januari 1846 hade Ljuder 1.925 invånare, 998 mankön och 927 kvinnokön. Sedan 1750 hade befolkningen i det närmaste tredubblats. Icke-jordägande personer, undantagsfolk, dagsverkstorpare, backstusittare, tjänstehjon, rotehjon och försvarslösa personer utan stadig hemvist hade under samma tid femdubblats till antalet.

Jag har tidigare varit ägare till ett litet torp (1/32-dels mantal) i denna en gång så fattiga socken. Numera ägs huset med loge och vedbod m.m. av mina barn. Jan Troell lär ha varit och tittat på det när han skulle spela in Utvandrarna men ansåg det vara för modernt även om den timmergråa kombinerade logen/ladugården säkert kan anses ha rätt tidsfärg. I stället valde han – till Ljuderbornas stora förtrytelse – ett grått ruckel i grannsocknen Långasjö. Dock tröstade sig samma Ljuderbor med att det i deras hembygd inte fanns ett hus som såg så fattigt ut att det lämpade sig för filminspelning.

På måndag har min son Mathias vernissage i Ljuders sockenstuga på en utställning fotografiska bilder (se detaljer på bilden nedan).

Har ni vägarna förbi så titta för all del in! Om inte så kan ni se en del av fotokonsten på hans blogg om ni klickar här.

Read Full Post »

Jag gjorde ett intressant arkivfynd i går. Missförstå mig inte; jag tillbringade inte söndagen i någon unken källarlokal för att leta efter gamla dokument. I stället hittade jag ett spännande arkiv på nätet. Det är den finländska public service-kanalen YLE som lagt ut en mängd klipp från olika tider och kring varierande teman.

Jag hamnade egentligen där efter en sökning på Gunnar Björling, en av den nordiska lyriska modernismens fäder och en man som jag mötte en gång i min ungdom (jag har bloggat om det tidigare här). Mycket riktigt: det fanns några fantastiska ljudklipp där Björling dels talar om förhållandet mellan dikt och konst, dels läser några av sina egna dikter. Klippen daterar sig från 1937, 1947 och 1952 och materialet finns om man klickar här.

Och så hittar man ett nästan timslångt program med en annan författare som jag också mött som ung: Solveig von Schoultz. Hon läser sin dikt Den heliga oron och man får följa med när hon besöker sin bror, målaren Lennart Segerstråle liksom när hon träffar sina vänner, författaren Helen af Enehjelm och målaren Aina Enckell. De diskuterar kulturkretsar då och nu och talar också talar mycket om Björling. Hennes man, kompositören Erik Bergman, finns också med i slutet av programmet.

Solveig von Schoultz

Ett programklipp av extra intresse också för en rikssvensk publik är när författaren Ralf Parland berättar om modernisterna på Karelska näset under 1930-talet. Utgångspunkten är den legendariska Villa Golicke i Kuokkala som ägdes gemensamt av de båda kusinerna Tito Colliander och Sven Grönvall. Särskilt Colliander har levandegjort denna miljö i sin uppmärksammade memoarsvit från 60-och 70-talet men även andra har berättat om de litterära och konstnärliga möten som skedde där.

Parland berättar i sitt program hur som helst om livet och de färgstarka sommargäster som så småningom kom att bli litterära legender: Elmer Diktonius, Gunnar Björling, Rabbe Enckell, Johannes Edfelt, Erik Lindegren och Gunnar Ekelöf.

För att citera Parland: ”Karelska näset var en brygga mellan olika kulturer och världsuppfattningar. Därför blev näset för oss kulturella lösdrivare, som vantrivdes i tiden med dess nationella paroller och snäva gränsdragningar, ett slags utopia.” Läs och lyssna.

Stationen i Kuokkala – här klev författarna av tåget.

Vill man få perspektiv också på en annan svensk författare så bjuder arkivet på en intervju där Vilhelm Moberg berättar om sitt författarskap och om sitt förhållande till Finland genom åren.

När ni ändå är inne på YLE:s arkivsida kan ni ju också kolla ett mer aktuellt klipp. Det är när kronprinsessan Victoria den 2 november i år talar till folket från balkongen på svenska ambassaden i Helsingfors och börjar sitt tal med att säga ”Kära helsingborg…” innan hon likt pappa kungen kommer på att det blev lite fel, ändrar till ”Kära Helsingforsbor” och snabbt kommenterar det hela med orden ”En klassiker”.

Read Full Post »