Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tyska språket’

Nu kommer jag (förmodligen) inte att uppdatera den här bloggen på ett par veckor. Jag drar iväg till en internetfri miljö i Norge där den närmaste uppkopplingen finns utanför turistbyrån nere i dalen.

Under tiden kan ni ju begrunda det tyska språkets förmåga till nyskapande ord. Jag skrev en liten notis om det i Aftonbladet häromdagen men den ligger inte ute på tidningens nätsajt så då får ni den här i stället.

Nog för att det svenska språket utvecklas snabbt men ordet ”förbullerbyserat” har jag ännu inte stött på. Kanske förändras tyskan snabbare för nyss kunde man i ärevördiga Frankfurter Allgemeine hitta rubriken ”Verbullerbüsiert”. Med denna verbala nyskapelse med svenska rötter ville författaren säga att något framställts som alltför idylliserat.

Bakgrunden var rätt seriös. Den tyska statistiska centralbyrån har just presenterat en rapport om att andelen ensamhushåll i landet på tjugo år stigit från 34 till 41 procent. När saken sedan illustrerades i medierna blev det oftast med bilder på unga fräscha singelmänniskor i grönskande landskap eller på soffan i ljusa och rymliga lägenheter.

I själva verket handlar ökningen främst om pensionärer som i allt större utsträckning lever ensamma i trånga bostäder som sällan är åldersanpassade. Det är en grupp som inte twittrar och facebookar och som har svårt att göra sig hörd. Men de finns – på långt avstånd från Astrid Lindgrens grönskande idyll.

Vid närmare eftertanke: Nog ser vi en hel del bullerbysering också i den svenska samhällsdebatten?

bull

Som det konstateras i titeln på ovanstående tyska bok så finns ju Bullerbyn överallt. Hittar ni bra exempel på bullerbyseringen också i vårt land så meddela mig.

Vi hörs!

Read Full Post »

Tyska

En god vän skrev till mig häromdagen och undrade hur jag skulle översätta ett berömt citat av Walter Benjamin: ”The work is the death mask of it’s conception”. Det tog en stund innan jag insåg att de ord hon syftade på i sig var en tolkning från tyska till engelska. Benjamin var ju en skicklig översättare från franska till tyska men han skrev för det mesta på sitt modersmål. I original lyder citatet ”Das Werk ist die Totenmaske der Konzeption”.

Vår anglosaxiska kulturorientering är numera så total att många får för sig att den största delen av världens viktigaste vetenskapliga och litterära verk är skrivna på engelska. Hur ofta ser man inte Wittgenstein eller Derrida citerade på just det språket. Att det finns risk för betydande nyansförskjutningar i översättningarna verkar ibland inte bekymra författarna, inte ens i akademiska sammanhang.

Nu vill jag inte i något slags språkligt snobberi kräva att alla ska kunna läsa filosofiska texter på tyska och franska. Min poäng är snarast att översättningar ska betraktas som just interpretationer av ett original och som alltid i sådana sammanhang måste man agera med försiktighet när det gäller att dra växlar på den egentliga betydelsen.

Bokmässans tyska profil i år har lett till åtskilliga spaltmeter om vårt främlingskap för det största europeiska kulturområdet och det ständigt sjunkande intresset för tyska bland gymnasisterna. Mest drastiskt formulerades väl sakernas tillstånd av Ebba Witt-Brattström i Dagens Nyheter i förra veckan:

Det är ett pinsamt faktum att det finns fler studenter som studerar svenska på den tyska högskolan (närmare 4.000) än det finns skolelever som väljer tyska som B- eller C-språk i vårt land. Inom skandinavistiken, som finns på 13 tyska universitet (och i Wien, Zürich och Basel), är svenska det största ämnet. Men det är en obesvarad kärlek. För trots att Tyskland är Sveriges största handelspartner, så misstror svensken reflexmässigt allt tyskt (utom möjligen den billiga ölen).

En artikel i Skolvärlden bekräftar läget: I våras var det mindre än var femte elev, 19,1 procent, som gick ut grundskolan som hade läst tyska. Drygt tio år tidigare, skolåret 1997/98, läste över 40 procent tyska. En halvering av tyskstudenterna på drygt tio år med andra ord. En förklaring till tyskans ras anses vara att språket betraktas som både tråkigt och knöligt.

Knöligt har det i och för sig alltid varit. Idé- och lärdomshistorikern Henrik Johansson från Lunds universitet skrev för några år sedan en artikel i tidskriften Tvärsnitt om 1900-talets diskussioner kring tyska eller engelska som första språk och berör i sammanhanget debatten i mitten av 1940-talet:

I Stockholms-Tidningen ville författaren Margit Palmaer mobilisera en föräldraopinion mot tyskans ställning i realskolan. Palmaer tar sin utgångspunkt i många realskolelevers ferier, som måste ägnas åt tyskstudier på grund av de flertalet kuggningar som förekommer i ämnet. ”Hur många sköna sommarveckor har inte förbittrats av tyska gramman, inte bara för Kalle och Brita utan också för deras mödrar och fäder och andra anförvanter!”

Tysk grammatik – knölig?

Visst kräver den tyska grammatiken en del möda. Det vet alla vi som pluggat prepositioner och böjningsmönster i Hjorth-Lides lilla röda, den ledande skolboken på 50-talet. Den var politiskt oförvitlig men om man får tro uppgifter på nätet kunde man i dess upplagor från slutet på 30-talet hitta frasen ”Der Führer hat Ordnung geschaffen”, en ersättning för ett tidigare övningsexempel som löd:  ”Gott hat die Welt geschaffen” (också ett exempel på 1900-talets tilltagande sekularisering).

Tyskan som skolämne och kulturmedium har oförtjänt fått sota för nazitidens förvillelser. Om det går att återuppväcka intresset bland svenska ungdomar för ett viktigt europeiskt kulturspråk återstår förstås att se.

Read Full Post »