Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Turkiet’

Den amerikanske vicepresidenten Joe Biden har som bekant varit på en snabbvisit i Stockholm. Det fick mig att associera till något som jag för tre år sedan skrev här på bloggen om vicepresident Lyndon B. Johnsons resa i de nordiska länderna 1963.

Man tyckte sig i Vita huset har försummat Norden under en längre tid och skickade ut Johnson på en tripp över Atlanten. Resan blev kanske inte helt lyckad, möjligen beroende på att vicepresidenten tidvis plågades av både tandvärk och njursten. Hans dåvarande pressekreterare George E. Reedy har till eftervärlden lämnat en rätt dråplig skildring av vad som hände både officiellt och inofficiellt, från konstköp i Stockholm (av Uno Vallman) till ett ommöblerat hotellrum i Köpenhamn (till dansk förargelse).

När Reedy blickade bakåt på denna odyssé konstaterade han lakoniskt: ”This goodwill trip–it was a hell of a good idea but they had the wrong man”.

Kanske kan detsamma sägas om Joe  Biden’s resa över Atlanten. Han kom till Turkiet för att framföra något slags stöd för segern över kuppmakarna men det var nog ”too little and too late”. Den regeringstrogna tidningen Daily Sabah satte följande rubrik över en ledarartikel: ”Biden wasted a trip, Turkey wasted time”. En av tidningens kolumnister var ännu fränare:

Biden, full of sympathy and remorse, told our leaders that the U.S. is a country ruled by law and that the legal procedures will take their course and that he cannot deliver Gülen right at this moment.

Yes, of course, when the U.S. was clandestinely kidnapping and arresting al-Qaida suspects all around the world and putting them into the hell hole called Guantanamo Bay, the U.S. was following the rule of law, international law and even American laws…

The law in the U.S. is, of course, as supreme as the policemen that kill innocent law-abiding black Americans in the streets and get away with it.

So it seems Biden came to Ankara, listened to us with great ”sympathy” and then told us what would not happen and flew home.

Men Biden flög ju inte hem utan till Stockholm där han landade mitt i natten. Klockan hann bli halv två innan den förmodligen sömniga Margot Wallström kunde ge honom en välkomstkram. Sedan behövde han förmodligen sova ut och kom väl därför försenad till mötet med Stefan Löfven som han ett par gånger i förbifarten utnämnde till president.

Joebiden.sweden

”President Lofven” and Vice President Biden (Källa Wikimedia)

Efter diverse klappar på de svenska axlarna kom han sedan till huvudsyftet med det något oväntade besöket: att varna för den planerade ryska gasledningen Nord Stream 2. Enligt honom är den ”a bad deal for Europe”.

Fast det han glömde påpeka är att det också är en dålig affär för hans son Hunter Biden som sitter i ledningen för det ukrainska olje- och gasföretaget Burisma Holdings. Kanske var det med detta i bakgrunden som pappa Biden också underströk att den ryska ledningen kunde destabilisera Ukraina.

Det väckte på sin tid mycket uppmärksamhet när Biden junior enrollerades i de ukrainska olje- och gasaffärerna, särskilt som det aktuella bolaget har ett ganska tvivelaktigt rykte. New York Times rapporterade förra året om hur brittiska myndigheter tillfälligt frös de tillgångar som det Cypern-registrerade Burisma Holdings och dess grundare, oligarken Mykola Zlochevsky, hade i brittiska banker. Men de ukrainska myndigheterna vägrade av någon anledning att samarbeta i fallet. Detta trots att (den numera landsflyktige) Zlochevsky var minister i den förre ukrainske ledaren Janukovytjs skandalomsusade regering.

En undersökande och kritisk svensk reporter skulle ju ha kunnat göra något spännande kring familjen Bidens kombinerade politiska och ekonomiska intressen i samband med vicepresidentens besök i Stockholm. Men den typen av journalistik är tyvärr numera sällsynt.

Om den amerikanska ledningen ville skicka sin vicepresident för att undervisa svenskarna om europeisk energipolitik skulle man kanske i  likhet med George E. Reedy kunna utbrista: ”It was a hell of a good idea but they had the wrong man.”  Och med tanke på nattens väntan på Arlanda och på de många stockholmare som försenades i det trafikkaos som Bidens besök orsakade kunde man kanske också travestera den turkiska tidningens rubrik: ”Sweden wasted time”.

Read Full Post »

Det är inte jag som kommit på liknelsen i rubriken. Det är en modig statsvetarprofessor i Istanbul som heter Ayşe Kadıoğlu. Hon drar i en artikel en parallell mellan dagens utveckling i Turkiet och den dramatiska riksdagshusbranden i Berlin, en händelse som markerade slutet för demokrati och mänskliga rättigheter i Tyskland 1933. Hon skriver bland annat så här på sajten Open Democracy:

The Decree following the Reichstag Fire led to emergency measures that created a state of exception. It suspended the personal liberties listed in the Weimar Constitution, including the rights of personal freedom, freedom of opinion, freedom of the press, freedom of organization and assembly, and privacy of communication.

Hon syftar förstås på hur de senaste dagarnas massarresteringar och avskedanden av domare, poliser och andra statstjänstemän i Turkiet framkallar otäcka minnen av en förgången tid. Hon upplevde under kuppnatten från sitt hem i Istanbul hur minareters plötsliga kallelser till bön blandat med dånande jetplan markerade en ny tid i landet:

Joining the echo of the calls to prayers were the loud noises of military jets flying over Istanbul skies. The combination of these sounds made me think that yes, these were the sounds of the funeral of free speech, critical thinking, and any other remnants of liberal democratic process in Turkey. I realized in fear and agony that whether the coup was successful or not, one thing was certain: there would no longer be room in Turkey for people who can listen, read, analyze, and think critically. With the siren-like echoes of calls to prayer and military jets, Turkey was becoming a land only for true believers.

Likriktning är väl ordet för dagen i turkisk politik. När jag läser landets engelskspråkiga tidningar slås jag av hur alla i en gemensam konspirationsteori nu tycks ha hittat en fiende i de s.k. ”gülenisterna”. Detta mystiska (eller mytiska) nätverk uppges vara en parallell politisk struktur, som styrt av en muslimsk predikant i Pennsylvania blivit en ”cancersvulst” i statsapparaten. Följdriktigt talar också president Erdoğan med ett populistiskt bildspråk om ”metastaser” i samhällskroppen.

wiki-turkey2

WikiLeaks lovar avslöjanden inom kort.

Som ett exempel på det nya tonläget kan man ta ett av de många uttalanden som nu kommer från olika samhällssektorer. Den här gången är det rektorerna för landets universitet som vid ett hastigt inkallat möte analyserat läget (citatet från den regeringstrogna tidningen Daily Sabah:

Academics said those who staged the coup attempt should be punished, adding the ”parallel structure” within the state (a reference to the Gülenist infiltrators) had ”extensions” within the academic world. ”Those are the biggest enemies of free and scientific thought and they cannot be allowed to thwart the country’s scientific and technological improvement.” The joint statement said universities were supportive of a ”democratic, parliamentary system” and would put their words ”into action.”

Det för, åtminstone för mig, tankarna till den kinesiska kulturrevolutionen eller de många utrensningarna i gamla kommuniststater. Snart ska väl de akademiska ”avvikarna” avskedas eller åtminstone med skam tvingas erkänna att de varit vilseledda, allt för att rädda ”den fria och vetenskapliga tanken”.

Jag är ledsen att jag inte har något roligare och mer lättsamt att skriva om just nu men läget är trist. Och EU kan inte annat än att hota med att Turkiet inte kan bli medlem om dödsstraffet skulle införas. Som om någon trodde att medlemsfrågan fortfarande var på allvar. Förresten kungjorde EU:s Federica Mogherini detta hot sida vid sida med USA:s utrikesminister John Kerry. Det är tur att USA ligger på andra sidan Atlanten. För med EU.s kriterier om dödstraff skulle Washington inte kunna kvala in i vår europeiska klubb.

Read Full Post »

Jag har inte varit så aktiv på den här bloggen de senaste månaderna och det beror väl på att jag dels har haft annat att göra, dels att vi lever i en tid när verkligheten ibland blir så absurd att man inte vet vart man ska vända sig eller vad man ska tycka.

Tidningarna är till leda fyllda av den amerikanska förvalskampanjen, i sig en absurd tillställning. Idag infaller den så kallade supertisdagen men när jag skriver detta vet ingen ännu vad resultatet av alla delstatsvalen blir. Faran för att Donald Trump blir republikansk kandidat verkar ändå vara överhängande. Den troliga demokratiska kandidaten, Hillary Clinton, har jag också svårt att känna någon entusiasm för, inte minst efter att New York Times i två stora artiklar granskat hennes roll i den katastrofala attack mot Libyen som skapat en svart hål på andra sidan Medelhavet.

En kolumnist i Huffington Post skriver mot bakgrund av artiklarna:

In a moment of grotesque hubris not seen since George W. Bush declared ”Mission accomplished,” Hillary boasted about Gaddafi’s death, ”We came, we saw, he died.”

NYT called it ”a rare unguarded moment.” Unguarded? Heck, she said it on national TV. You’d think that reports that rebels had summarily executed 60 members of Gaddafi’s entourage would have given her pause.

Soon, Clinton was left holding the bag of a messy policy that resulted in Libya becoming a haven for the Islamic State and for her becoming the target of uncomfortable questions about her role.

Det var ju i detta Nato-ledda krig som Sverige skickade ner ett antal spaningsplan. Var finns här i landet den grävande journalist som i likhet med NYT:s reportrar granskar hur det gick till och vem som fattade beslutet att delta i denna feltänkta aktion?

Vem som än kommer att bli president i USA är det ett obehagligt faktum att vederbörande kommer att vara överbefälhavare för Natos mäktigaste krigsmakt.

P24031-09a.jpg

Nato – organisation i kris?

Detta faktum leder till den svenska debatt där militärer, diplomater och diverse politiker kräver svenskt medlemskap i Nato. De motiverar det för det mesta med det osannolika scenariot av ett ryskt anfall mot Sverige. Denna teori har effektivt analyserats och bemötts av den fristående Natoutredningen vars betänkande jag läst och dessutom skrivit om i Aftonbladet.

Ingen av Natoförespråkarna verkar bry sig om den vidare bilden av en allians som sträcker sig också till det oroliga Mellanöstern med Turkiets krigsmakt som den starkaste medlemsarmén på denna sida Atlanten. I vår svenska diskussion ställer ingen de kritiska frågor om Turkiets roll som nu alltmer lyfts fram av amerikanska debattörer. Häromdagen skrev  t. ex. en utrikespolitisk kommentator i Huffington Post en analys under rubriken It’s Time to Kick Erdogan’s Turkey Out of NATO. Jag citerar:

It’s a reflection of how difficult it was to imagine that any member of the organization would betray the rest of the alliance that to this day, NATO has no formal mechanism to remove a member in bad standing or to even define what would constitute ”bad standing.” Yet, nearly three decades after the collapse of the Soviet Union, NATO members still make the same solemn vow to one another, known as Article 5, that they made in 1949: that an attack against any member state will be considered an attack against all member states, and will draw an immediate and mutual response. For nearly seven decades, this combination of factors has been the potential Achilles heel of NATO: that one day, its members would be called to defend the actions of a rogue member who no longer shares the values of the alliance but whose behavior puts its ”allies” in danger while creating a nightmare scenario for the global order.

After 67 years, that day has arrived: Turkey, which for half a century was a stalwart ally in the Middle East while proving that a Muslim-majority nation could be both secular and democratic, has moved so far away from its NATO allies that it is widely acknowledged to be defiantly supporting the Islamic State in Syria in its war against the West. Since Islamist strongman Recep Tayyip Erdogan came to power in 2003, Turkey has taken a harshly authoritarian turn, embracing Islamic terrorists of every stripe while picking fights it can’t finish across the region – including an escalating war with 25 million ISIS-battling Kurds and a cold war turning hot with Russia, whose plane it rashly shot down in November. With those fights coming home to roost – as bombs explode in its cities and with enemies at its borders – Turkish leaders are now demanding unconditional NATO support, with Prime Minister Ahmet Davutoglu declaring on Saturday that he expects ”our U.S. ally to support Turkey with no ifs or buts.”

Det förefaller mig som om den svenska Natodebatten skulle må bra av ett något vidare perspektiv än det som handlar om Östersjön och Gotland. Frågan om svenskt medlemskap i en krisande militärallians är alltför viktig för att överlåtas åt generaler eller okritiska ledarskribenter och försvarsreportrar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

 

Read Full Post »

Jag börjar med det lilla: I en post härom veckan om den grasserande europeiska bakningsfebern lovade jag att redovisa en eventuell provbakning enligt ett gammalt recept. Före jul blev det aldrig något av med bakandet men idag kan jag presentera ett konkret resultat.

Jag utgick från receptet på Ölsupsbröd ur Iduns kokbok från 1911. Dock tyckte jag att det var lite onödigt krångligt och reviderade det därför med utgångspunkt i min egen beprövade erfarenhet av brödbak. Jag gjorde dessutom en halv sats enligt följande:

  • 2,5 dl mjölk
  • 5 dl gammeldags svagdricka (alt.lättöl)
  • 1,5 dl sirap
  • 50 gr jäst
  • 1,5 tsk salt
  • 2 msk färdigblandad brödkrydda
  • 1 liter vetemjöl
  • Rågsikt enligt fingertoppskänsla

Blanda mjölk och svagdricka och värm något så degspadet blir ljummet. Rör ut jästen. Tillsätt sirap, salt och brödkryddor. Blanda i vetemjöl och rör om ordentligt. Blanda i rågsikten till dess att degen går att knåda. Låt den jäsa under duk till ungefär dubbel storlek. Baka ut degen och dela den i runda bröd eller i bakform. Låt jäsa någon halvtimma och grädda sedan i 200 grader i 25-30 minuter.

Voilà! Så här blev det:

IMG_0562 (1)

Detta om den lilla världen. Fördelen med att baka just nu har också varit att ugnsvärmen bidrar till att höja temperaturnivån inomhus. Som villaägare försöker man ju hålla en relativt låg inomhusvärme men när temperaturen ligger kring minus 17 grader utanför fönstren kan det vara skönt med lite extra tillförsel av energi.

I den stora världen utanför vårt kök händer så mycket att man inte riktigt vet vad man ska uppröras över eller inte. Det har inte varit någon rolig början på 2016. En alltmer tilltagande främlingsfientlighet. Gränskontroller och fästningsmentalitet. Ett EU vars gemensamma värdegrund håller på raseras när de nya medlemsstaterna i öst tycks återfalla i nationalism och där danska politiker vill beslagta flyktingars tillgångar på ett sätt som nu väcker stor och pinsam uppmärksamhet globalt.

Här hemma förs en Nato-debatt där även etablerade diplomater verkar glömma att Sverige vid en önskad anslutning till militäralliansen skulle krypa under samma täcke som Turkiet, Natos mest manstarka krigsmakt på den här sidan Atlanten. Just nu används detta lands militär främst till ett inbördeskrig i de sydöstra delarna av landet. Det har fått över 1.100 turkiska akademiker att vädja om nya fredsförhandlingar mellan regeringen och den turkiska gerillan men undertecknarna har nu av president Erdoğan stämplats som förrädare och terroristkramare. Ett drygt tjugotal universitetslärare har redan arresterats.

Jag läser just på morgonen en krönika i den turkiska nättidningen Today’s Zaman:

Several police officers, prosecutors, judges and journalists are now in prison on charges of treason, spying and terrorism just because they dared to question some dodgy endeavors of the Erdoğan regime. The regime now wants to imprison hundreds of academics. On Friday morning in several cities, terror squads raided the homes of academics just because they signed a petition harshly criticizing the government… Staunch Justice and Development Party (AKP) supporter mafia leaders are now publically claiming that they will spill the blood of those academics and will bathe in their blood. University students paint huge red signs and post them on the office doors of academics declaring that there is a traitor within.

Fascistiska strömningar ser vi nu lite varstans i vår omvärld. Och på en och annan svensk ledarsida vill man att vi ska visa större förståelse och tolerans för våra inhemska rasister.

Det är lite deprimerande. Det nya året kräver kanske ännu mera brödbak som terapi mot obehaget.

 

Read Full Post »

Alla har väl läst om fallet med den yvskäggige och solbrände man som råkat hamna på burkar med ”turkisk” yoghurt från Lindahls mejeri i Jönköping. Problemet är ju att han inte är turk utan en äkta grek som heter Minas Karatzoglou. Han kommer från Delfi (kan man tänka sig något mer grekiskt) och hans förfäder kämpade i Greklands frihetskrig mot den turkiska ockupationen i början av 1800-talet.

Nu har han blivit en världsnyhet genom sina krav på kompensation för att mejeriet använt hans bild kommersiellt utan tillstånd. Dessutom är han förstås moraliskt kränkt av att han indirekt påstås vara turk. Jag såg hans advokat Dimitri Dimitriou på BBC för en stund sedan och han verkade vara en grekisk variant av Leif Silbersky som verkligen inte skrädde  orden. Skadeståndskraven kommer att handla om närmare 70 miljoner kronor (varav advokaten förstås ska få sin beskärda del).

Äkta turkisk yoghurt – inte från Jönköping

Den internationelle resefotografen Tewfic el-Sawy kommenterar på sin blogg:

On a prima facie basis, this appears to be a simple matter of some photographer not having the requisite model release…however there’s more to that than meets the eye, because Karatzoglou is an ardent Greek nationalist who harbors deep-seated rancor against Turkey for its occupation of Greece. His grandfather and great grandfather took part in the War of Independence, which began in 1821, which ended centuries of Ottoman rule, and led to the formation of the modern Hellenic state.

In fact, Karatzoglou wears a panoply of 19th Century flintlock pistols and a curved dagger, which he claims have killed Turks.

The Swedish company claims that it bought the photograph of the mustachioed Karatzoglou from a Spanish photo agency, and that it has all the appropriate rights it needs to use this picture commercially.

I wouldn’t like to be in the photographer’s (or the head of the yogurt manufacturer’s) shoes if he had to travel to Greece. These flintlock pistols seem to be in good working order.

I BBC:s reportage såg man alla dessa pistoler som hängde i en väska på den förorättade grekens mage. Och som sagt: de såg inte helt ofarliga ut även om det var ett tag sedan de användes.

Juridiskt sett handlar det tydligen om ”model release”, ett slags tillstånd att utnyttja foton av personer i kommersiellt syfte. Mer om denna kan man läsa här.

Själv ska jag gå över till en turkisk yoghurt i en mer neutral burk. Jag vill inte bidra till att kränka Kyrios Karatzoglou (som lustigt nog har en turkisk form på sitt efternamn).

Read Full Post »

Den turkiske premiärministerns stormade som tidigare noterats ut från paneldebatten i Davos häromdagen sedan han hindrats svara på den israeliske presidenten Shimon Peres långa utläggning om motiven för Israels attack på Gaza.

I Washington Post har Erdogan nu intervjuats och han döljer inte sin besvikelse över att Turkiets medlarroll skjutits i sank av den israeliska regeringen. Den 23 december var Ehud Olmert i Ankara för att diskutera relationerna med Syrien och förklarade sig då intresserad av fortsatta kontakter. Den 27 december startade attacken mot Gaza trots att, som Erdogan noterar, ingen hade dött i Israel sedan vapenstilleståndet i juni 2008.

Erdogan är besviken på omvärldens hantering av den palestinska frågan: ”The world has not respected the political will of the Palestinian people. On the one hand, we defend democracy and we try our best to keep democracy in the Middle East, but on the other hand we do not respect the outcome of . . . the ballot box. Palestine today is an open-air prison. Hamas, as much as they tried, could not change the situation. Just imagine, you imprison the speaker of a country as well as some ministers of its government and members of its parliament. And then you expect them to sit obediently”

Read Full Post »

Efter en lång monolog av Shimon Peres till försvar av Israels Gaza-angrepp fick Turkiets premiärminister knappt någon tid för en replik under en paneldebatt vid World Economic Forum i Davos. ”Ni dödar mäniskor” utropade han och lämnade ursinnig podiet.

Turkiet, som tidigare varit Israels bästa vän i regionen, känner sig uppenbarligen sviket som nation och medlare. Och, som Norges förre statsminister Bondevik  konstaterade efter debatten, Peres långa inlägg bottnade förmodligen i en frustration över Israels tilltagande internationella isolering.

Haaretz berättar utförligt om incidenten:

http://www.haaretz.com/hasen/spages/1060137.html

Liksom Der Spiegel:

http://www.spiegel.de/wirtschaft/0,1518,604429,00.html

Men förstår Peres frustration. En efter en förefaller många av Israels gamla vänner ompröva sin inställning efter kriget i Gaza.

Och Erdogan fick enligt BBC en hjältes mottagande när han landade i Istanbul.

Read Full Post »