Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Svenska dagen’

Jag skulle gärna vara i Helsingfors i morgon, den 6 november, men andra åtaganden förhindrar mig att resa. Hade jag haft möjlighet att åka skulle jag absolut ha hörsammat nedanstående inbjudan som jag hittat på nätet:

Fira Svenska dagen 6.11 med oss på Schildts & Söderströms förlag kl. 14–18.

Finslipa din svenska med våra författargäster Kjell Westö (kl. 14–15), Päivi Storgård (kl. 15–16) och Märta Tikkanen (kl. 16–).

Vi bjuder på skumvin och 30% rabatt i vår bokhandel till alla som vill tala svenska. Vår bokhandel finns i 8:e våningen på Bulevarden 7. På vägen upp i hissen hinner du lära dig de viktigaste orden.

30 procents rabatt om man talar svenska. Det är ju ett erbjudande som är svårt att motstå. Plus att få träffa ett antal framstående finlandssvenska författare.

Gå gärna in på Schildts & Söderströms hemsida och kolla alla intressanta böcker som de ger ut i vårt östra grannland. Tyvärr hittar man dessa böcker sällan på svenska bokdiskar men i en tid när allt fler köper litteratur via nätet borde det inte vara så svårt att upphäva de konstlade gränserna mellan två svenskspråkiga kulturområden.

Jag är lite nyfiken på Mathias Rosenlunds bok Kopparbergsvägen 20. På förlagets författarblogg skriver han om hur han genom den kommit att betraktas som en representant för samtliga (relativt) fattiga i Finland. Fast, säger han, det finns många som har det värre än vad han själv har:

Och många har inte det privilegium som jag just nu försöker göra det mesta av: jag kan skriva, jag kan uttala mig, jag har på något sätt lyckas förvandla min desperation och mitt predikament till en resurs att ösa ur.

Hur går det för dem som inte kan eller orkar tala? Det är det jag oroar mig för. Ökande inkomstklyftor. Ökande fattigdom. Ökande utslagenhet bland unga. Allt det här behöver vi som samhälle tala om. Min bok är en del i det ledet, och jag är oerhört glad för att jag kan och får vara en del av diskussionen. Men alltså: varför talar ingen annan? Varför träder ingen annan fram i diskussionen?

Den boken borde jag nog beställa.

kopparbergsvagen-20

Förresten: ”skumvin” dricker väl ingen i Sverige? Här är det väl ”bubbel”, ”mousserande” eller ”skumpa” som är kodord för allt som inte är äkta champagne. Ordet förekommer visserligen i Svenska Akademiens ordbok men anges som ”numera mindre brukligt”. Men finlandssvenskan följer som bekant sina egna lagar.

Fast ber mig någon dricka ett par glas skumvin för att fira Svenska dagen så här lite på avstånd så tackar jag inte nej.

Read Full Post »

Svenska dagen

Idag firas ”Svenska dagen” i Finland, en årlig högtid när finlandssvenskarna markerar sin kulturella identitet och manifesterar sin ställning som en nationell historisk minoritet. Huvudfesten hålls i år i Esbo utanför Helsingfors med president Sauli Niinistö som högtidstalare. Han får samtidigt Svenska Finlands folktings förtjänstmedalj för sin personliga insats i arbetet för den svenskspråkiga befolkningen och den svenska kulturen i Finland.

Någon mer omfattande språkstrid pågår inte längre i Finland men det finns som bekant olika  grupper som är missnöjda med den språkliga jämställdhetspolitiken, inte minst den obligatoriska svenskundervisningen i skolorna. Det starkaste politiska motståndet finns hos de s.k. Sannfinländarna, det högerpopulistiska parti som i likhet med våra egna Sverigedemokrater inte gärna vill höra något annat än majoritetsbefolkningens språk på gator och torg.

Hur som helst; jag firar Svenska dagen genom att läsa lite i den finlandssvenska pressen. Inte direkt i dagens tidningar utan i de digitaliserade blad som Finlands Nationalbibliotek just idag lyfter fram på sin hemsida. De är alla från den 6 november 1862 och innehåller alltså nyheter och kommentarer som är exakt 150 år gamla.

I Borgå-Bladet för den aktuella dagen hittar jag en notis om en trevlig samling i välgörenhetens tecken:

Soiréen för de nödlidande i fredags war gynnad af det wackraste wäder och jemwäl torrt wägalag samt derföre gansta talrikt besökt. Man såg der medlemmar af de flesta så wäl utaf stadens som kringliggande landsbygds familjer. Doktor Nordström framställde i ett intressant humoristiskt föredrag mannens och qwinnans olika bestämmelse och den sednares afgjorda, genom skönhet, behag, snilledrag m. m. eröfrade företräde framför den förre. Historiskt genomgicks den hebraiska, grekiska och romerska forntiden, der qwinnan öfwerallt spelat hufwudrolen. Slående exempel af modren Ewa, gumman Noach, Nausikaa, Penelope, Andromache, Aspasia, Sappho, Corinna, Phryne, Xantippe, Veturia, Cornelia, Terentia m. fl. framhöllos.

Flere lyckade sångstycken utfördes före och efter det oratoriska föredraget.

Kvinnans ställning i Finland får dock betraktas som mer modest vid den aktuella tidpunkten. På Åbo Underrättelsers annonssida möter man en anspråkslös ung kvinna som varit i Sverige och som nu söker plats i hemlandet:

En anständig flicka, nyligen kommen från Stockholm, önskar sig plats i ett bättre hus att gå frun tillhanda; hon är kunnig i sömnad samt alla inomhus förefallande göromål, på lön göres mindre afseende. Endast ett gott bemötande.

Helsingfors vid 1800-talets slut

Att språkfrågan var aktuell också 1862, men då med omvända förtecken, framgår av en ledande artikel i Helsingfors Dagblad som skriver om ett kommittéförslag om att också finska språket ska kunna användas i Finlands domstolar. Kommittén verkar enig om grundprinciperna för en språklig jämställdhet men är oenig om tidpunkten för genomförandet av förslaget. Ett argument för att man bör skynda långsamt uppges vara ”att det ännu icke finnes något ordentligt utbildadt finskt kurialspråk, och slutsatsen blir derföre den, att om domare och tjenstemän nu i den närmaste framtiden, finge sig ålagdt att utfärda expeditioner på finska, de derigenom skulle bringas att ofullständigt framställa sjelfva innehållet af rättshandlingen samt, att lagskipningens egentliga ändamål sålunda genom en sådan bestämning, kunde komma att lida intrång”.

Men Helsingfors Dagblads ledarskribent ser dock saken i ett bredare och mer framåtsyftande perspektiv:

Den stora massan af folket, som talar finska, och som mest lider af det nuvarande förhållandet, har redan vaknat till medvetande i denna sak – tusende tecken visa det – och den känner det som en kränkning af dess rätt. Och denna dess rätt äro vi skyldige  att erkänna på ett öppet sätt, som folket fullt kan förstå. Göra vi icke detta, så skall det tvifla på vårt erkännande deraf äfven då vi som bäst arbeta för densamma samt fatta misstroende till oss. Det finska folkets styrka och framtid ligger i dess enighet och de olika klassernas ömsesidiga förtroende till hvarandra, och detta böra vi icke sätta på spel genom att icke uttala vårt erkännande af folkets rätt så bestämdt som vi blott kunna det.

Enighet och förtroende. Det låter som en slutsats som är aktuell också ett och ett halvt sekel senare.

Read Full Post »