Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sovjetunionen’

De som varit i Ryssland eller Baltikum under den sovjetiska tiden har säkert kommit i kontakt med det mousserande vin som produceras under namnet Sovjetskoje sjampanskoje. Det handlar om en lokalt tillverkad festdryck som varit omåttligt populär när något festligt skulle firas, typ nyår eller internationella kvinnodagen. Jag har själv prövat lite olika varianter (mest åt det halvsöta hållet) och kan inte påstå att det var någon omtumlande smakupplevelse.

Detta inhemska sovjetiska märke uppstod under Stalintiden. Det fanns i Ryssland en gammal tradition från det förra sekelskiftet att göra mousserande dryck på importerade viner. Något fabrikat lär t.o.m. ha slagit ut äkta franska champagner på världsutställningen i Paris år 1900. Efter revolutionen 1917 försvann förstås de privata vinproducenterna och det var egentligen först under 30-talet som den nya sovjetiska ”champagnen” slog igenom.

Sovichampagne

Sovjetunionen har upplösts men det nostalgiska begäret efter billigt bubbel lever vidare. Nu produceras vin under samma märke i flera av de gamla sovjetstaterna. Minsk Grape Wines Factory i Belarus erbjuder t. ex. en variant som på företagets hemsida beskrivs på följande sätt (på en engelska som bitvis är lika hemmagjord som champagnen):

”Soviet Champagne” is produced  by reservoir method. This sparkling drink is endowed with beautiful light and harmonious flavor, a very pleasant and delicate aroma with notes of fruit. The glass filled with sparkling wine ”Soviet champagne”, you can see the game a long mousse and bubbles shades of golden tones. Excellent gastronomic combinations ”Soviet Champagne” is a fruit, desserts and cheeses. Brut perfectly set off the fish and seafood. Semi-dry sparkling wine accentuate the taste of white chocolate, nuts and desserts are not very sweet biscuits. Semi-sweet ”Soviet Champagne” is better served with sweet fruit desserts, cakes and ice cream.

Inte ens balterna har kunnat frigöra sig från detta sovjetiska arv. Den stora sprit- och vinfirman Latvijas Balzams fortsätter att producera tusentals flaskor men eftersom Lettland numera är med i EU får man förstås inte använda beteckningen champagne på något som inte kommer från den franska regionen. I stället har vinet döpts om till Sovjetskoje igristoje, vilket helt enkelt i fri översättning betyder ”sovjetiskt bubbel”. Smaken lär dock vara oförändrad.

Även i Ukraina är den traditionella drycken omåttligt populär. Där kan man fortfarande utan legala problem använda beteckningen champagne. Däremot stöter det traditionella namnet på trubbel av annat slag. Enligt en något bisarr nationalistisk lagstiftning är det sedan i våras förbjudet att i Ukraina använda bl.a. kommunistiska och sovjetiska symboler. Alltså måste det producerande företaget ändra på namnet. Det har man på ett listigt och ironiskt sätt gjort genom att lägga till två bokstäver varför vinet nu säljs under beteckningen Sovjetovskoje sjampanskoje. Om denna kosmetiska förändring kommer att godkännas av de ukrainska censurmyndigheterna undandrar sig mitt bedömande.

kiev

Dock har man inte gjort några förändringar på sin ryska hemsida där det berättas om hur Stalin i början av 1945 gav order om att alla sovjetiska vinfabriker skulle producera mousserande vin så att medborgarna skulle kunna fira den förväntade fredsdagen. Och man avslutar historiken på följande sätt (i fri översättning):

Tiderna skiftar, länder och regeringar förändras. Det som består är ändå traditionen att fira högtider med bubblande produkter från vår fabrik.  Självklart är ”Sovjetisk champagne”, tillsammans med lukten av gran och mandariner en symbol för det nya året.

Som sagt, murar faller och nya gränser upprättas. Ryssland rustar och Nato utvidgar. Men fortfarande är Sovjetskoje sjampanskoje (eller dess politiskt korrekta varianter) för många östeuropéer en nostalgisk förenande länk.

Read Full Post »

Då och då under helgen har jag läst i en tjock volym med titeln The Maisky Diaries: Red Ambassador to the Court of St James’s, 1932-1943. Det är nyutgivna dagboksanteckningar av den sovjetiske diplomaten Ivan Michailovitj Majskij (för att använda svensk transkribering). Historieprofessorn Gabriel Gorodetsky har svarat för redigeringen av det omfattande materialet som är högintressant ur historisk synpunkt.

mais

Majskij var son till russifierade polska föräldrar och föddes 1884 i det tsaristiska Ryssland. Hans tidiga revolutionära aktiviteter ledde till att han 1902 utestängdes från universitet i S:t Petersburg. Efter intern exil i Sibirien reste han till Västeuropa och 1912 bosatte han sig i London där han bodde fram till revolutionen i Ryssland 1917. År 1921 gick han officiellt med i ryska kommunistpartiet och fick strax därefter uppdrag som diplomat på olika poster, inklusive London och Tokyo.

År 1929 blev han sovjetisk ambassadör i Finland och 1932 blev han det sovjetiska sändebudet i Storbritannien, en post han innehade fram till 1943.

Majskij var uppenbarligen en så kallad sällskapsmännniska, något som gjorde att han trots sina hårdföra uppdragsgivare kom att accepteras i vida kretsar i Storbritannien. För att citera ur förlagsreklamen:

Maisky was distinguished by his great sociability and access to the key players in British public life. Among his range of regular contacts were politicians (including Churchill, Chamberlain, Eden, and Halifax), press barons (Beaverbrook), ambassadors (Joseph Kennedy), intellectuals (Keynes, Sidney and Beatrice Webb), writers (George Bernard Shaw, H. G. Wells), and indeed royalty.

I en bok av det här slaget letar man förstås efter passager som kan ha anknytning till Sverige. De är inte så många men på ett ställe återger Majskij något som han hört från sin svenska ambassadörskollega Björn Prytz. Det handlade om en lunch år 1936 som Prytz hade inbjudits till fast han då endast var affärsman på tillfälligt besök i London (han blev ambassadör två år senare). Lunchen hade att göra med den pågående konstitutionella kris som vållats genom kung Edward VIII:s romans med Mrs Wallis Simpson:

The Swedish crown prince was the main guest, but also present were Eden, the archbishop of Canterbury and other distingiuished figures. The issue of Edward’s abdication was in the air. Some persons close to the Court were asking the Swedish crown prince to use his influence on Edward to persuade him, in the interests of the ‘monarchic idea’ to sever all ties with Mrs Simpson so as to remain on the throne. The crown prince agreed in principle, provided the British Government did not object. In fact, it was precisely in order to discover the Government’s attitude that the lunch had been arranged, But as soon as the guests sat down to table and exchanged initial remarks on the subject in question, it became perfectly clear that there was nothing for the crown prince to do: the English guests immediately let it be understood that they desired Edward’s abdication, and did not wish him to remain on the throne. The archbishop of Canterbury was especially categorical. He told Prytz, who was sitting next to him, with a laugh: ‘I’m a very small and unknown man in the Empire, but do you think that even I could retain my job if I married Mrs Simpson?’

Lite senare finns det också en dagboksanteckning med svensk anknytning. Den 9 maj 1941 skulle ambassadör Prytz resa med flyg till Stockholm (en ganska farofylld färd under rådande krig). Innan han reste ville han gärna träffa Churchill som då bjöd honom och hans hustru på lunch tillsammans med Majskij och några andra gäster:

In his talk with Prytz, Churchill mentioned, among other things, the impending clash between the USSR and Germany… Prytz expressed his anxiety in this connection, for Sweden would find itself between the devil and the deep sea, as both belligerents would want to use its territory for themselves. He then asked if this meant that, in the event of conflict with Germany, the USSR would automatically become an ally of England.

Churchill reddened, his eyes became bloodshot, and he cried with fury in his voice: ‘To chrush Germany I am prepared to enter into an alliance with anyone, even the devil!’

Ivan-Maisky-Molotov-Churchill

Majskij (t. v.) tillsammans med Molotov och Churchill

När Tyskland anföll Sovjetunionen i slutet av juni samma år blev Majskijs roll som sambandsman mellan den sovjetiska och den brittiska regeringen allt viktigare. Nu intensifierades också hans kontakter med Churchill och den brittiska utrikespolitikens ledare. Samtidigt fanns det förstås en viss misstänksamhet i Moskva inför hans nära kontakter med Storbritanniens högborgerliga kretsar och han försågs mot slutet av sin postering uppenbarligen med en politisk ”överrock” som såg till att han höll sig till partilinjen.

1943 fick han återvända till Moskva för att bl. a. arbeta med utrikespolitiska frågor. Kort före Stalins död 1953 arresterades han för påstått spioneri och dömdes till sex års fängelse. 1955 blev han emellertid frigiven och rehabiliterad. Han arbetade sedan inom den sovjetiska vetenskapsakademien och var bl. a. 1966 tillsammans med Andrej Sacharov en av undertecknarna av det brev som vädjade till partichefen Brezjnev att han inte skulle tillåta en rehabilitering av Stalin.

Majskijs dagböcker är en fascinerande läsning. Det är storpolitik speglad genom en av de medagerandes personliga minnen och reflektioner.

 

 

Read Full Post »

Säga vad man vill om de gamla öststaterna, men nog var de bra på att fira den internationella kvinnodagen den 8 mars. Sen slapp de tänka så mycket på jämställdheten resten av året.

Här kommer lite bilder från en värld som försvann:

Sovjetisk affischkonst från 1920-talet

Mor lilla mor, vem är väl som du?

Till bilderna ovan och nedan kan man läsa en liten dikt från DDR-tiden:

Meine Mutti, die ist tüchtig,
alles macht sie klug und richtig,
zu Haus’ und im Betrieb.
Mutti, ich hab dich so lieb!

I fri svensk översättning för den som glömt sin skoltyska:

Min mamma hon är duktig
allting gör hon klokt och riktigt
både hemma och på jobbet
Mamma, jag älskar dig så

En DDR-affisch: Gretchen med skiftnyckel och med blommor på jobbet – i arbete för fred, enhet och välfärd.

Och så en modernare variant med en manipulerad bild. Men även i det postkommunistiska Ryssland är den 8 mars en dag då försäljningen av blommor, choklad och halvsött bubbelvin når rekordsiffror.

Read Full Post »