Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Signe Garling’

Den minnesgoda läsaren kan möjligen erinra sig en bloggpost i november 2011 som framför allt handlade om Signe Garling-Palmér vars ”samvetsäktenskap” med Fritiof Palmér i februari 1904 vållade skandal och debatt i Sverige.  De var båda studenter vid Göteborgs högskola och Fritiof kallades till förhör hos högskolans rektor där han fick en uppmaning att de antingen skulle legalisera förhållandet (det vill säga gifta sig åtminstone borgerligt) eller bli relegerade. Högskolan betraktade deras samlevnadsform som ett ”osedligt och förargligt leverne” och därmed som ett disciplinbrott.

Nu blev det aldrig någon relegering och paret flyttade redan samma år till till Paris där den samvetsäktenskapliga lyckan kröntes med att sonen Raoul Fri Palmér snabbt kom till världen.

Denne son kom så småningom att bli en av Frankrikes främsta gynekologer och en internationellt berömd pionjär för laparoskopi, det vill säga titthålsundersökningar eller titthålskirurgi. Jag citerar en sajt på nätet:

How do we begin to tell the story of one of the 20th century’s greatest pioneers whose brilliant works shaped nearly thirty years of laparoscopic history? It is indeed an impossible task to attempt to capture all the visionary luster of Raoul Palmer, the Swedish-born French gynecologist whose laparoscopic legacy reaches near sainthood for those of us who were fortunate enough to have known him. At a loss for words, others refer to the phenomenon of Raoul Palmer as simply “the Palmer era.”

En medicinhistorisk forskare i Cambridge, Ramona A. Braun, sysslar just nu med en undersökning kring Raoul Palmér och hans medicinska tekniker och hon hittade min blogg i sin jakt på den store läkarens personliga bakgrund och vi har nu korresponderat en tid.

Det finns väldigt lite skrivet om paret Garling-Palmér, bortsett från deras roll i debatten kring civiläktenskapet i Sverige. Men Fritiofs arkiv finns på Göteborgs universitetsbibliotek och där speglas hans aktiviteter som bibliotekarie vid den nordiska avdelningen vid S:te Geneviève-biblioteket i Paris men också hans viktiga roll som skribent i franska tidskrifter, som översättare och som utgivare av tidskriften La Revue Scandinave. Eftersom jag nu blivit intresserad av mannen ville jag gärna veta mer om honom och tillbringade därför gårdagen i Göteborg med sex välfyllda arkivkartonger framför mig.

Av Signe finns egentligen inga spår i samlingen. Det berömda äktenskapet upplöstes 1911, Fritiof gifte om sig 1914 men dog redan 1916 i sviterna av tbc. Signe avskärmade tydligen sonen från fadern och enligt uppgift hade far och son ingen närmare kontakt mellan skilsmässan och Fritiofs död fem år senare.

Det fanns ett par gamla amatörfoton i samlingen och jag kopierade nedanstående med hjälp av min iPad (kortet var från början brunt och suddigt och blev kanske inte bättre av begränsad kamerakvalitet men det ger ändå en bild av mannen)

Fritiof Savoie

Hur som helst; det är en märklig känsla att få bläddra igenom brev från det tidiga nittonhundratalets stora män och kvinnor i Sverige. Fritiof korresponderade med en mängd författare och kulturpersonligheter, både i sin egenskap av bibliotekarie och som redaktör för den skandinaviska tidskriften. Han var också under en följd av år Pariskorrespondent för tidningen Social-Demokraten. Därför finns det i samlingen en hel del brev med Hjalmar Brantings prydliga piktur. Man kan också studera Selma Lagerlöfs folkskollärarstil, Ellen Keys kladdiga epistlar med breda slängar och ständiga ändringar och tillägg eller Verner von Heidenstams mer grandiosa handstil. Det är en verklig fyndgruva för en grafolog.

Jag får återkomma vid tillfälle med mera information om Fritiof Palmér. Han är faktiskt värd en större uppmärksamhet både som person och som en viktig kulturförmedlare mellan Frankrike och Sverige.

Read Full Post »