Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘semlor’

Det är mycket skriverier om semlor i dagens tidningar. Eftersom fettisdagen i år sammanfaller med Kalevaladagen i Finland kan man ju påminna om att finlandssvenskarna använder ordet semla i en något annorlunda betydelse. För att citera vad språkvårdaren Mikael Reuter en gång skrev i Hufvudstadsbladet:

Med semla förstår vi här i Finland en frukostbulle bakad på vete-, graham- eller rågmjöl och utan socker.

I Sverige är semlan det vi här i Finland kallar fastlagsbulle och är bakad på vetemjöl med socker och mjölk i degspadet. Den äts till fastlagen med grädde och mandelmassa eller varm mjölk, alldeles som vi äter vår fastlagsbulle, och kallas i Sverige också hetvägg.

Nja, ordet hetvägg använder vi väl mest här i landet när vi ska berätta historiska skrönor om gamla kungar. I forna tider använde man faktiskt också ordet ”fetvägg”.

Den äldsta kokbok jag äger är Handbok i Kok-konsten eller Hjelpreda i såwäl Finare som Tarflig Matlagning. Den har tryckår 1846 och där finns i frakturstil ett recept på Fetwäggssimlor. Det bygger på en vanlig vetebulle där man skär av ett lock, blandar det utskurna brödet med lite skirat smör och finstött skållad sötmandel. Sen tillsättes ”en jumfru söt grädda och något rifwet citronskal” innan locket läggs på. Samtidigt ”uppkokas söt mjölk med en bit citronskal, och wid dess uppkokning iwispas ett par äggulor och några skedblad söt grädda”. Avslutningsvis rekommenderar kokboken att ”simlorna” serveras med kanel och strösocker”.

semlor-6

”Fetwäggssimlor” i modern form

Just semlornas intagande med varm mjölk verkar vara en punkt där olika traditioner skiljer sig åt. Grönköpings bekante borgmästare Mårten Sjökvist tog upp saken i ett fastetal kring ämnet ”Den svenska semlan” inför Grönköpings Gille i slutet på 1980-talet:

Väl veta vi, huru man i enklare kretsar icke drager sig för att äta henne torr, utspridd blott å någon assiett eller liknande tefat, men må vi samfällt tillbakavisa en dylik alldaglig spisningsmetod! Den sanne Semleälskaren ställer med rätta högre krav å sin servering – ty, mine Bröder, om än Semlan tilll nöds må täras i sin naturliga skepnad, så ter hon sig dock oändligen skönare, då hon i uppblött skick, simmande mitt i det varma mjölkfatet, bjudes ut åt våra gommar i den betagande mosighet, som står vårt eget innersta så nära.

Borgmästaren fortsätter med att ställa sina gillesbröder inför frågan hur en så alldaglig dryck som mjölk ändå kan framkalla en sådan inre känsla:

Huru kan det ligga så mycket i fatet av lockelser och behag, svag som denna dryck dock är, därest icke Semlan stode mitt ibland densamma, likt en glänsande ärestod över bullframställningens ädla konst, intet däri nämnt och intet glömt från den första begynnande receptbiten till själva den avslutande bakdelen. Nej och åter nej – vem av oss ville väl trycka mjölken till sitt hjärta, om det icke vore för dess inneboende Semla?

Jag tillhör själv i grunden mjölkfalangen eftersom min mammas hembakade semlor alltid serverades på det sättet. Men visst händer det att jag likt de av borgmästare Sjökvist utpekade enklare kretsarna kan tänka mig att äta semlan i så att säga befintligt skick.

Södertäljes bästa semlor lär enligt många samstämmiga uppgifter produceras av Svennes Hembageri. Min hustru lär under dagen komma hem med ett par gräddfyllda läckerheter därifrån.

Read Full Post »

Semlor har jag redan avhandlat men det slår mig att något också bör sägas om den ryska motsvarigheten till denna förfasterätt, nämligen blinier.

Först en språklig anmärkning. Den svenska formen blinier är egentligen en dubbel plural. På ryska heter den en blin, flera bliny. Men kan vi säga bebisar så kan vi väl också säga blinier.

Det handlar alltså om ett slags pannkakor som skiljer sig från våra motsvarigheter genom att smeten innehåller bovetemjöl och jäst och lite syrlig grädde, typ gräddfil. Ett bra recept som liknar det jag själv brukar följa finns här. Lätt som en plätt.

Blinierna äts under den just pågående veckan före den ortodoxa stora fastan i Ryssland. Den kallas Maslenitsa eller smörveckan och syftet är att man ska äta så mycket fett och ägg som möjligt innan det blir förbjudet (samma idé som drivit fram fettisdagsbullen). Det är bara det att i Ryssland har Maslenitsa också ett drag av karneval, ett drag som tilltar i styrka nu när det är fritt att vara religiös eller bara vanlig traditionalist i Ryssland.

Till blinierna serverar man gärna mängder av smält smör, kaviar, löjrom, salta laxbitar eller liknande tillsammans med sur grädde.

I år har man börjat fira Maslenitsa i London, något som borgmästare Boris Johnson välkomnar. Det är en god idé. Vi borde kunna importera denna glada vårvinterfest till Sverige samtidigt som vi försöker undertrycka det amerikanska Halloween-firandet.

Till blinierna hör förstås vodka som av lätt insedda skäl bör förtäras med varsamhet. TV-kanalen Russia Today har en liten vodkaguide för den intresserade.

Ett råd till dem som tänker börja fira Maslenitsa: Ät och drick med måtta! Bli inte helt ryska! Tänk på att vi bor i Sverige och inte ska ha hur roligt som helst!

Read Full Post »

Semlor

Nu är det tid för ett av årets mest meningslösa reportage. Jag tänker på provsmakningen av semlor. Det är lika intressant som den årliga provsmakningen av kräftor eller julöl. Svenska Dagbladet har just korat årets bästa gräddfluffiga bakverk i Stockholm.

Men vem bryr sig, som en åttaåring i min närhet brukar säga.

Med honom läser jag just nu Ture-Sventonböckerna. Den skarpsinnige detektiven åt som bekant semlor året runt. Hans lilla talfel gjorde att han kallade dem för temlor (det fanns inga bra logopeder på den tiden). Herr Omar från Arabien lurades också tro att bakverket heter så.

Just nu är vi inne i läsningen av det fall som Ture Sventon reder ut i Lingonboda. Under spaningsprocessen försvinner inte mindre än 12 semlor ur hans burk. Kanske lika så bra eftersom handlingen tilldrar sig under högsommaren. Då kan en vanlig temmelburk inte gärna hålla grädden god mer än några timmar. När Ture Sventon i en senare bok reser till öknen finns följaktligen inga semlor med i bagaget.

Den stora frågan är inte vilken semla som smakar bäst. Skiljelinjen går mellan dem som äter semlor med eller utan varm mjölk. På en arbetsplats där jag jobbade nyligen hade vi årliga gräl om detta. Det slutade med att vi köpte in semlor till hela avdelningen plus mjölk till dem som ville ha. Och så satt vi på var sin sida om bordet och tittade misstänksamt på varandra.

Read Full Post »