Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Saudiarabien’

Jag läser i tidningarna om statsminister Löfvens resa i Kina och om svårigheterna att tala i klartext när det gäller att karakterisera landets säregna statsskick. Jag förstår svårigheterna.

En gång var jag med i en officiell svensk delegation till Kina. Året var väl 1988 och besöket handlade om utbyte och samarbete på utbildningsområdet. Delegationen leddes av Björn von Sydow, då statssekreterare i Statsrådsberedningen. Allt följde ett strikt protokoll. Björn satt i bil nr 1 och jag i nummer 5 eller 6. Vi vallades runt i Peking och flög till Shanghai där vi bodde på världsberömda Peace Hotel och hörde den omskrivna jazzorkester som spelat där i decennier. Vi åkte nattåg med tyllgardiner, åt äkta Pekinganka och tvingade i oss det terpentinluktande kinesiska brännvinet Maotai som dock smakade allt bättre ju längre kvällen led. Den kinesiska muren bestegs förstås under sakkunnig ledning av någon partifunktionär

Jag hade hand om resväskan med de presenter av olika värde som skulle utdelas till värdarna vid de olika studiebesöken. Det är en viktig och grannlaga uppgift: vem ska ha vad? Det gäller också att ha presenter som inte är för tunga. Jag minns att monteringsbara svenska änglaspel var mycket populära. De var trevligt paketerade och och vägde inte så mycket. Som ”conversation pieces” var de också oöverträffade. Det tar några minuter att montera spelet för att demonstrera hur vackert de klingar i full rörelse. Under tiden växte vänskapen mellan våra folk.

sv-cn

Sverige-Kina. Himmelsk frid mellan folken

Kineserna ville gärna att Sverige skulle bygga en socialhögskola någonstans i landet. De ville helst ha löften om detta men det kunde inte ens vår statssekreterare ge. Han fick i diplomatiska ordalag förklara att saken skulle diskuteras vid vår hemkomst till Sverige.

Året därpå inträffade massakern på Himmelska fridens torg. Sveriges förbindelser med Kina tonades ned och alla planer på socialhögskolor och liknande lades till handlingarna.

Jag kom att tänka på vår gamla resa när jag i Saudi Gazette läste om Björn von Sydows senaste diplomatiska mission under rubriken ”Deep sorrow over dent in our relations, says Sweden”:

Custodian of the Two Holy Mosques King Salman received a letter from Sweden’s King Carl XVI Gustaf stressing the depth of bilateral relations and his keenness on ensuring their continuity.

King Salman also received a message from Sweden’s Prime Minister Stefan Loefven in which he expressed deep sorrow and regret over the current crisis between the two countries, stressing the keenness of his government to maintain bilateral relations. The prime minister also said in his letter that his government was looking forward to welcoming the return of the Saudi ambassador to Stockholm and to enhance the relations between the two countries.

The letters were handed over by Bjoern von Sydow, former Swedish defense minister and special envoy of Sweden, during a meeting with King Salman at Al-Oja Palace at Diriyah on Friday evening.

The Swedish special envoy conveyed the greetings of Sweden’s king to King Salman. The King sent his greetings to Sweden’s king and prime minister.

Slutet gott, allting gott. Man förstår att kung Salman är vänligt stämd mot vår egen konung som ju för några år sedan, i  egenskap av hedersord­förande i World Scout Foundation, delade ut förtjänsttecknet ”Bronsvargen” till den nyss avlidne kung Abdullah, Salmans halvbror.

bronsv

Kanske fick kung Salman ett muntligt underhandslöfte om att också han så småningom ska tilldelas bronsvargen för sina utmärkta insatser i scoutrörelsens anda. Det kan kanske förklara den snabba lösningen på krisen.

Read Full Post »

”Herr Hitler är en förolämpning”, skrev Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Söfartstidning den 3 februari 1933. Rättänkande borgerliga skribenter blev förstås förskräckta över så starka ord mot ledaren för en mycket viktig handelspartner. Riksminister Göring protesterade i ett telegram den 8 februari: ”Som uppriktig vän till Sveriges folk ser jag i dylika smutsiga utlåtanden en allarlig fara för ett vänskapligt och hjärtligt förhållande de båda folken emellan”.

Segerstedt gav sig som bekant inte när det gällde hårdmarkeringar mot nazistregimen och den svenska försiktigheten. Den 13 september 1940 skrev han i sin Idag-spalt:

Icke undfallenhet utan smidig anpassning är regeringspolitikens särmärke. Detta var den test hans excellens statsministern förfäktade vid gårdagens valmöte.

Medan hans excellens talade rasslade ett tåg på femton vagnar… fullastade med tyskt krigsfolk genom svenska bygder mot Norge. Det var ”permittenter” som fraktades till vårt forna broderland.

Det var en liten illustration till den smidiga anpassning varav statsministern berömde sig. Illustrationen klarlägger på ett ganska kusligt sätt, vad den smidiga anpassnngen innebär.

Det är mycket man kan lära av historien. För några år sedan gav Forum för levande historia ut boken (O)moralisk handel. Där diskuterades Sveriges ekonomiska förbindelser med det nazistiska Tyskland, inte minst den lönsamma exporten av järnmalm och trävaror. I ett förord konstateras: ”Under Tysklands starka inflytande över svensk ekonomi under krigsåren hade Sverige vissa möjligheter att bjuda motstånd. De utnyttjades ibland, men inte alltid.”

Nej, då som nu kan man ju alltid hitta argument för ett samarbete med obehagliga regimer. Först kommer jobben (vinsterna), sedan moralen. Och då som nu påstås det vara ”kris i svensk utrikespolitik” för att diktaturer eller förtryckarregimer visar sitt missnöje.

Idag hävdar de obotfärdiga att vi ska vara en del av EU:s gemensamma utrikespolitik och alltså inte göra några moraliska ställningstaganden innan alla 28 medlemsländer lyckas enas. Att den tänkta gemensamma ståndpunkten är en fiktion när det gäller just moral och mänskliga rättigheter vet alla eftersom det alltid kommer att finnas länder i den europeiska kretsen som lägger in sitt veto om det gäller tuffare tag mot ständiga återfallsförbrytare.

vänskap

Sverige och Saudiarabien – vapenbröder?

Nu läser jag en hel del kommentarer på nätet om Sveriges agerande mot Saudiarabien. I Foreign Policy noterar Elias Groll att Sveriges politik kan ses som ett tecken på ett europeiskt uppvaknande:

Throughout Europe, Saudi Arabia’s lashing of imprisoned bloggers, public beheadings, and continued restrictions on women’s rights — including their ability to drive — have led many political leaders to conclude the kingdom is a medieval theocracy protected only by its fabulous oil wealth.

Maybe, just maybe, Europe’s defense policies are beginning to catch up to its principles.

På den kanadensiska sajten iPolitics ställer man Sveriges beslut i kontrast till den egna regeringens fortsatta gullande med despoterna i Saudiarabien:

Sweden’s decision, following a similar decision by Germany earlier this year not to sell Leopard tanks to the Saudis, sits uncomfortably beside the Harper government’s determination to fulfil a $10 billion contract to sell Canadian-made armoured cars to the Riyadh regime. That contrast is particularly stark because the Canadian LAV III armoured cars are not going to Saudi Arabia’s army — they’re for the National Guard, which answers only to the king and whose prime job is crushing internal dissent.

It would be interesting to hear how supplying Riyadh with the hardware to trash any drive for civil rights in Saudi Arabia squares with the Harper government’s pompous claim that its foreign policy is driven entirely by respect for moral values and principles. What that means in practical terms has never been spelled out.

I danska Politiken skriver kolumnisten Anders Jerichow berömmande ord om Margot Wallströms utrikespolitik:

Måske var saudierne på forhånd irriteret over, at man i Sverige drøfter moral og betimelighed i at eksportere militært udstyr til så undertrykkende et diktatur, som Saudi-Arabien har ry for at være.

Saudierne har en forventning om større respekt, om ikke for deres undertrykkelse, så for deres kontanter.

Således ikke Margot Wallström. Ganske imponerende.

I The Guardian undrar David Wearing varför Storbritannien inte skulle kunna följa Sveriges goda exempel:

One doesn’t have to hold up Sweden as a utopia to recognise that here we have an example to learn from, on economics and now on foreign policy. The thin excuses have long since run out. It’s time to stop arming Saudi Arabia, and rethink our role in the world while we’re about it.

Konstigt nog har jag inte i den internationella pressen hittat en enda artikel som antyder att Sveriges beslut skulle vara ett utrikespolitiskt misslyckande eller att vårt inflytande i världen skulle minska. I och för sig kan kanske tystnaden bero på att man i så många länder ännu följer den politik av ”smidig anpassning” som Torgny Segerstedt på sin tid gisslade.

Allt tyder ju egentligen på att Sveriges inflytande i världen just nu håller på att stärkas. När stater med dåligt uppförande kallar hem sina ambassadörer visar det ju att man är rädd för att den svenska regeringens handlingar ska smitta av sig. Så blev det ju med Palestina-erkännandet. I land efter land runt om i Europa hänvisade parlamentariska majoriteter till det svenska beslutet när man under hösten röstade för erkännande. Och jag vågar sätta hundra petrodollar på att fler länder inom ett år kommer att följa Sveriges exempel och trappa ner förbindelserna med Saudiarabien.

Man får väl säga som Anders Jerichow om vår utrikesministers självständiga agerande: ”Ganske imponerende”.

Read Full Post »