Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Richard Nixon’

Det var en ren tillfällighet att jag stötte på namnet Augustus A. White. Jag surfade in på president Nixons bibliotek och arkiv och hittade ett brev avsänt från Carlanderska Hospital, Göteborg, Sweden. Det var daterat den 29 november 1968 och hade ”President-Elect Richard M. Nixon” som adressat. Författaren inleder sitt brev på följande sätt:

The following words bear an urgent message. I trust that you will give them your attention. Their writer is not an eccentric nor a radical, but a concerned rational Afro-American. This letter comes to you from Sweden as I am here on a research fellowship prior to taking a teaching position in surgery at Yale University School of Medicine…

Augustus A. White var alltså läkare och gästforskare i Sverige, då 32 år gammal. Syftet med det brev han skrev var att göra den nyvalde presidenten medveten om rasismen som en tickande bomb i det amerikanska samhället:

You are aware of the militancy in the black community. We have evolved from a complacent accepting people; human beings who actually believed themselves inferior and unworthy. This, as the result of one of the most effective psychological and social conditioning processes ever conceived and practised. We then involved ourselves in a faithful and passionate attempt for acceptance through loyalty, self-improvement and education. This did not suffice. The legal institutions were challenged and petitioned for reforms and justice. The oppression continued while peaceful demonstrations and methods to implore the conscience of the nation proved inadequate. The more aggressive, sit-in type endeavors failed. The voter registration drives for political power were aborted by the racist system.

White visste vad han talade om. Han föddes 1936 i Memphis, Tennessee vid en tid när segregationen mellan vita och svarta var stenhård. Han lyckades ändå som en av fyra svarta elever komma in på en pojkskola i nordvästra Massachusets. Därifrån kom han till Brown University och han tog så småningom (som första afroamerikanska student) sin läkarexamen vid Stanford Medical School. Efter fortsatta studier vid Yale blev han senare detta universitets första afroamerikanska kirurgiprofessor.

augustus

Augustus A. White III

Under Vietnamkriget tjänstgjorde White som kirurg vid ett fältsjukhus där han fick ta hand om mängder av krigsskadade amerikanska soldater. Tillbaka i USA lyckades han få ett stipendium för studier i Sverige där han blev elev hos den framstående ortopedkirurgen Carl Hirsch i Göteborg. Han disputerade 1969 vid Karolinska Institutet på en avhandling om ryggradens biomekanik. På försättsbladet skrev han: ”To my mother, my late father and to all Afro-Americans”.

I Sverige träffade han också sin blivande fru Anita. Efter återkomsten till Amerika gjorde han en relativt snabb karriär och blev till slut professor vid Harvard.

2011 publicerade Augustus White en memoarbok som samtidigt blev en reflektion kring bemötandet av patienter i en mångkulturell verklighet. Den heter Seeing Patients: Unconscious Bias in Health Care (finns delvis på Google books). Förutom en redogörelse för den egna bakgrunden och karriären handlar den om hur man som läkare möter sina patienter med ett öppet sinne. Ett av kapitlen har titeln Health Care disparities: Women, Hispanics, Elderly, Gay och speglar hans intresse för ett humanistiskt perspektiv i vården. Ett av de mer biografiska kapitlen redogör för hans studietid i Sverige i slutet på 60-talet. Där skriver han bland annat om hur han mötte ett jämlikhetens samhälle där hans invanda reflexer kring över- och underordning inte längre gällde:

From what I could see, Swedes didn’t have a compulsion to  make themselves out as better than someone else. For an African American who grew up in segregated Tennessee, that was dramatic. In Memphis, black subservience was expected. Race made all the difference, and class and race reinforced each other. But in Sweden there wasn’t even the vast difference in wealth, at least not that I could see. I knew there must be very rich peolple here, but most everyone seemed to live the same way I thought. I’m in a country where egalitarian values are lived, not just talked about.

seeing2

Detta var alltså sent 60-tal. Sedan dess har väl Sverige i viss mån förändrats. Det har också USA men ändå kvarstår många av de problem som Augustus White lyfte fram i sitt brev till den nyvalde president Nixon. Han skrev där bland annat följande varningens ord:

Most probably a black militant revolution can be suppressed – but too many jobless, hostile, frustrated brothers do not know that, or perhaps do not care. A man can reach a point in which his emotional equilibrium is such that he is happier destroying himself even if only to harass his enemy; than he would be living with his frustrations and hostilities unmitigated by retaliation. You are thoroughly aware of the international liabilities of a black revolt in America. Militant rebellion may not happen in the next four years or eight or ten years but without radical changes it will come to pass. The longer it seethes the more violent, profound and widespread it will be. The cancer will spread.

Den våldsamma urladdning som han varnade för kom väl aldrig. Men nog är rasismen fortfarande en brännande fråga i USA. Man må ha en afroamerikan som president men de svarta områdenas fattigdom är fortfarande ett öppet sår. Fängelserna befolkas av etniska minoriteter och polisbrutaliteten skapar ständigt nya rubriker.

Augustus A. White slutade sitt brev från Göteborg med orden ”With respect, urgency and conviction”. Han tyckte att det var bråttom med att få slut på rasismen. Men utvecklingen har trots många framsteg ändå gått långsamt. Delar av hans vädjan till den nyvalde presidenten år 1968 skulle kunna vara skrivna än idag.

Read Full Post »