Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Retsina’

Retsinaprovning

Jag har nog i någon tidigare bloggpost ondgjort mig över den vinprovarjargong som härjar i spalterna. Typ: ”Fräscht mousserande vin som kombinerar citrus, solmogen tropisk frukt, mineralitet, färska gröna örter och en fyllig krämighet”.

I just det här citatet verkar skribenten ha helgarderat med både etta, kryss och tvåa. Hur många tropiska frukter med vitt skilda smaker kan man inte räkna upp och hur många gröna örter finns det inte på denna jord?

Det handlar dessutom om ett mousserande vin där det verkar osannolikt att man skulle hitta något slags krämighet. Bubblorna borde väl motverka varje tendens till trögflytande konsistens.

Mindre floskulöst blir det när man provar retsina där den mest väsentliga egenskapen enligt min ringa mening är smaken av kåda från aleppotallen. Efter att ha förkastat Systemets vanliga sort (Kourtaki) på grund av dess alltför svaga spår av pinjedoftande Greklandsatmosfär har jag som gammal filhellen gått över till bolagets beställningssortiment. Jag tror mig redan ha skrivit om Malamatina som ett bättre alternativ till standardsortimentet.

Nu prövade vi i en mindre krets på fyra personer häromkvällen ytterligare ett par sorter. Vi ställde den beprövade och utmärkta Malamatina mot två andra produkter: Kechribari respektive Akratos.

Kechribari kommer, som framgår av bilden ovan, i en förförisk flaska. Förpackningen är dock enligt vår lilla grupps mening betydligt bättre än innehållet. Det handlar om ett ordinärt grekiskt vin som i sig är helt drickbart men det saknar den kraftfulla kådasmak som man gärna vill hitta hos en äkta retsina.

Bäst i test den här gången blev Akratos. Det är ett biodynamiskt odlat vin från ett familjeföretag i Schimatari, drygt fyra mil nordnordväst om Athen:

The grape-vines of family Papakonstantinou’s vineyard are cultivated organically since 1992. Wine-growing, wine-making, preservation and bottling are taking place under the direct personal control of father and son Papakonstantinou.

Meanwhile the wine-grower family is working biodynamically, growing native (autochthonous) and foreign grape varieties: (white) Savatiano and Roditis, (red) Cabernet Sauvignon, Grenache Rouge, Syrah.

Nog ger bilden av far och son Papakonstantinou ett förtroendeingivande intryck. Det är klart att deras organiska odling resulterar i ett något dyrare vin. Akratos kostar 101:- kr för en 75 centiliters flaska.

Men vill man en varm sommardag i Sverige i fantasin förflytta sig till Grekland och känna doften av susande aleppotallar så är det enligt vår ovetenskapliga och begränsade retsinaprovning värt den extra utgiften.

Read Full Post »

I sommarvärmen

Sverige verkar lite avslaget i sommarvärmen. Det är inte så konstigt när temperaturen nu pendlar mellan 25 och 30 grader. Det är stiltje på många fronter. Mejlboxen fylls inte så flitigt. Det är mest företag som Dammsugarpåsar.nu och Bookatable som hör av sig. Besöksstatistiken på bloggen går också nedåt vilket delvis kan bero på att jag inte uppdaterat så ofta.

På kvällen kan man svalka sig med retsina och en grekisk sallad och låtsas att man sitter vid Medelhavet. I går kändes dock den vanliga retsinan (Kourtaki) ovanligt fadd i smaken. Hade de snålat med kådan? Jag vet inte, men jag har just för säkerhets skull beställt en annat (och billigare) märke ur Systembolagets beställningssortiment. Minimiantalet för beställningen var 12 flaskor men de kan ju gå åt om sommarvärmen fortsätter in i augusti.

Min erfarenhet från Grekland säger mig att priset inte är någon garanti för smaken när det gäller just den sortens vin. Den bästa retsina jag någonsin druckit var någon hemkörd variant som jag bjöds på av en antikhandlare i Delfi tillsammans med den norske filosofiprofessorn Egil A. Wyller, en framstående Platon-specialist. Det var någon gång på 70-talet när vi smitit från en relativt tråkig akademisk konferens som hölls på denna gamla kultort.

Värmen och torkan kan vara ett hot mot växtligheten men annars kan man glädja sig åt att den milda vintern och våren varit gynnsam för många arter. Jag tror att jag någon gång har rapporterat om min ”Berlinerek”, en planta som jag själv drivit fram från ett ekollon upplockat från gatan utanför Universität der Künste i Berlin. Den skiljer sig något från vår vanligaste svenska art och har ibland sett ut som om den tänkte dö. I mars var det nästan bara en liten grå pinne som stack upp. Men under våren har den tagit fart och kan beskådas på det något oprofessionella fotot nedan (taget med min iPad). Nu visar plantan i alla fall livskraft och kanske kan den nå manshöjd om några år.

bild(2)

Tänker ni gå på någon sommarauktion den närmaste månaden? Passa då på att ropa in gammalt svenskt porslin som just nu är otroligt billigt. Jag har skrivit om den saken i Aftonbladet i samband med en recension av en ny bok om Rörstrands historia och produktion från 1700-talet och framåt. Jag konstaterade bland annat att en modern tallrik stämplad Rörstrand kostar cirka 200 kronor i en inredningsbutik och då är den trots varumärket tillverkat i något lågprisland:

Vill man köpa en genuint svensk Rörstrandstallrik får man i stället vända sig till Blocket, Tradera eller någon av de många auktionsfirmor som finns på nätet. Mot inredningsbutikens styckepris på 200 står auktionens betydligt blygsammare belopp. 57 delar av dekoren ”Rättvik” (cirka hundra år gammal) klubbades nyss för 1.200 kronor. Även med provisionen inräknad blir det knapp 25 kronor per del och då ingår både en snygg soppterrin och ordentliga uppläggningsfat. 86 delar av mönstret Provence från omkring 1900 fick ny ägare för 1.776 kronor. 59 delar stengods från 1970-talet – passande för ett ungt hem i retrostil – såldes för 600 kronor.

Bla_eld300x212

Blå eld av Hertha Bengtson – en Rörstrandsklassiker

Många verkar dra sig för att köpa gammalt porslin i tron att det inte går att diska i maskin. Men min erfarenhet säger mig att man mycket väl kan köra också tallrikar med guldkant om man har moderna diskmedel och ett skonsamt program.

Återerövra det svenska konsthantverket och folkhemmet! Än är det inte för sent. Och billigare kan det knappast bli.

Read Full Post »

How can you help Greece? frågar den amerikanska tidskriften Time i en aktuell rubrik.

The unanswered question is how can Greece service its debts (let alone repay them) when austerity measures are increasing unemployment, pressuring growth, and creating a vicious circle of more cost cutting, lower growth, flirting with defaults, new bailouts, and then demand for further budget cuts? The answer for now: tourism.

Greece depends on tourism for somewhere between 15% and 20% of its overall GDP of nearly $350 billion, and its impact is probably greater than that when you add in spending in stores and restaurants in Athens and other tourist destinations. That income is essential to the ability of Greece to repay its debts. And the Greek government knows it.

Den grekiska regeringen försöker nu på olika sätt att stödja turismen genom sänkta landningsavgifter på flygplatserna och billigare varor i tax free-butikerna. Samtidigt rapporterade Athens News igår att turismsektorns omsättning minskade med 20% under första kvartalet i år jämfört med 2010. Tillströmningen av badsugna utlänningar ökas väl knappast av de ständiga strejker som för ögonblicket skakar det grekiska samhället eller de rapporter om det grekiska rättssystemet som vi nu kan läsa om i svenska tidningar (och som de grekiska myndigheterna verkligen borde ta itu med).

Ändå är Greklands sak vår. Som Time påminner om är en återhämtning av den grekiska ekonomin viktig också för andra européer som sitter med grekiska värdepapper. En tysk som åker till Kreta stärker också eurozonens gemensamma ekonomi.

Själv försöker jag göra något litet för den hellenska nation. T. ex. köpte jag häromdagen sex flaskor retsina på Systemet, en utmärkt dryck i den rådande Medelhavsvärmen här i Mälardalen. Och till den grekiska salladen köper jag förstås äkta feta från Grekland, inte den danska komjölksvariant som vi av olika skäl borde bojkotta.

Den grekiska retsinaproduktionen behöver verkligen stödjas. I hemlandet sjunker försäljningen av det kådasmakande vinet år för år. Jag har på senare tid försökt få det serverat på bättre restauranger i Athen men mötts med en beklagande axelryckning. ”Finare” viner är på modet. Numera frågar jag alltid om näringsstället har retsina på lager innan jag tar ett bord.

På väg ut?

Det verkliga dråpslaget mot det klassiska vinet kom förstås tidigare i år, enligt en rapport i den engelska utgåvan av dagstidningen Kathimerini:

Greece’s statistics office has dropped retsina wine from a basket of goods used to measure inflation as it is no longer included in average household spending budgets.

The Hellenic Statistical Authority (ELSTAT) dropped 10 items from the basket of goods and added another 26 to adjust to modern-day shopping habits.

Apart from no longer including the well-known resinated wine, ELSTAT dropped the price of floppy discs, personal CD players, film for cameras and matches from household budgets, among other items.

Att retsina (med en mer än 5.000-årig tradition) nu klassas som lika omodernt som kamerafilm och floppy discs är förstås en kulturhistorisk tragedi.

Read Full Post »

Om retsina

Retsina har för mig under lång tid varit essensen av Grekland i buteljerad form. Jag drack väl mitt första glas i Athen 1965. Det omedelbara intrycket var knappast förtjusning. Var det ett vin uppblandat med fotogen? Det andra glaset smakade bättre och nästa gång, på en taverna nära Medelhavet, var jag övertygad om kådans förtjänster som smakförstärkare.

I Sverige dricker jag retsina enbart på somrarna. Det är en dryck för ljumma julikvällar i vår trädgård där tallarna får agera pinjer. Med en grekisk sallad och tsatsiki till kan man i fantasin förflytta sig söderut.

Retsina Kourtaki – på ett system nära dig

I början på 70-talet satt jag i Delfi som deltagare i något slags forskningskonferens. Det var under juntatiden och det rådde ju turistbojkott mot diktaturens Grekland. Jag tvekade att åka men några grekiska vänner, aktiva i det politiska motståndet, tyckte att jag skulle komma. Så satt jag en kväll tillsammans med Egil A. Wyller, filosofiprofessor från Oslo och Nordens främsta Platonkännare, längst inne i en turistshop och drack hemgjord retsina tillsammans med affärsägaren. Han var socialist, övervakad av myndigheterna. Samtalet var lågmält, som om väggarna hade öron. Exakt vad vi talade om minns jag inte. Politik förstås. Men jag minns retsinan som den gången hade en ljusröd färg och som smakade annorlunda och mer än den buteljerade varianten.

Nu sitter jag i Athen igen och noterar att det är allt svårare att hitta retsina på finare restauranger. Grekerna har drabbats av vinsmakarsyndromet där vinerna får påminna om krusbär, vanilj, aprikoser och fuktig jord, bara inte kåda. Men min enkla favoritrestaurang intill det nya Akropolismuseet serverar en halvliter Kourtaki utan problem.

Kanske kan restinan ändå göra återkomst som fashionabel dryck. I den engelskspråkiga tidskriften Athens Plus läser jag om författaren Barbara Configli som i sin bok Cafe Tempest presenterar en cocktail enligt följande:

3 oz. Retsina, chilled, plus 1 1/2 oz. of Samos Moscato wine, chilled
1/2 oz. pure unsweetened cranberry juice
Splash of Triple Sec
Ice

1. Put all the ingredients in a martini shaker full of ice and shake well. Strain into a chilled glass.
2. Garnish with a fresh fruit and sip while reading a book…

Det verkar trendigt. Men jag föredrar nog den outblandade originaldrycken. Gärna serverad i ett enkelt duralexglas och med Medelhavet inom synhåll.

Read Full Post »