Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Reseskildringar’

Nu återkommer jag efter den välförtjänta bloggpausen på några veckor.

Trots titeln ovan tänker jag inte ägna mig så mycket åt att skildra de egna resorna kors och tvärs över Sverige och in i Norge. Mycket var som det brukar vara och när det gäller den årliga resan till huset i Telemark kan jag bara konstatera att de norska vägarna blir allt bättre och att restiden nästan förkortats med en halvtimme de senaste två-tre åren.

En nyupptäckt under sommaren var den lilla staden Hjo vid Vättern Jag hade aldrig varit där förut men den visade sig vara en liten pärla med båtliv, trähusbebyggelse och ett centralt torg där man återfann både kyrka och bokhandel. Den senare torde vara unik så till vida att man i tidningsstället vid ingångsdörren inte bara behövde välja mellan Aftonbladet och Expressen utan också mellan olika lokaltidningar, bland dem Grönköpings Veckoblad. Heder åt en sådan kulturstad!

På en sommarloppis hittade jag originalupplagan av en rätt berömd bok med små korta reseskildringar. Det var R. Ekbloms Åka tåg 3:dje klass, utgiven på Lindblads förlag 1933. Den har med åren fått lite kultstatus och kom i en nyutgåva på 90-talet. Märkligt nog meddelar boken inte författarens förnamn, men han hette Richard och var professor i slaviska språk i Uppsala (död 1959). En av berättelserna har gett boken dess titel och där skriver författaren inledningsvis:

Åka tåg tredje klass erbjuder oanade fördelar, när man i främmande land vill öka ut sina språkkunskaper. Man konverserar, och då man pratat ihjäl en kupé, går man till nästa. Största valutan i detta avseende lämnar kanske Spanien; i Frankrike är man mera reserverad, och i Tyskland kommer man, trots allt tillmötesgående, sällan utom ramen för Zuschlag, Anschluss och Umsteigen. Huru som helst är det av vikt, att den som reser för språkstudier oavbrutet söker kontakt. Man får ej tro, att man lär sig något med att stava genom affischer och studera gatuskyltar.

ekblom

Ekblom visste vad han talade om eftersom han var en verklig polyglott och dessutom en oerhört flitig resenär. Han hade börjat som romanist med en avhandling om franska verbformer men blev sedan alltmer inriktad på slaviska och baltiska språk. Professuren i Uppsala fick han efter fyra och ett halvt års tillsättningsförfarande med en lång rad överklaganden och stridsskrifter. Ekbloms eget bidrag till den senare genren var på 40 sidor och hette: ”Större akademiska konsistoriets i Upsala protokoll den 5 mars 1921 rörande docenterna T. Torbiörnssons och S. Agrells besvär ang. återbesättandet av den lediga professuren i slaviska språk vid Upsala universitet”.

Till slut fick han tjänsten vilket inte hindrade honom från att resa kors och tvärs i Europa. Bland annat fick han representera Uppsala universitet vid Kant-jubiléet i Königsberg 1924. För att citera en annan bloggare:

Uppsalas filosofiprofessorer var krassliga så Ekblom tog sig raskt an representationsuppdraget. Men han blev grundligt trött på flera dagars istadigt frågande: ”Älskar ni också Kant?” och deklarerade till slut högljutt att han var filolog och hade kommit därför att ”våra filosofer voro sjukliga och i motsats till mig ej vågat företaga den långa, ansträngande resan.”

Yttrandet väckte munterhet bland de församlade och ännu sju år senare kunde man i vetenskapliga samkväm höra Ekbloms replik, något förvanskad, citeras: ”Uppsalafilosoferna äro andligt framstående men kroppsligt svaga; med mig är det tvärtom.”

När jag bläddrar i de sista sidorna av Ekbloms bok och hittar förlagets reklam för andra reseskildringar slår det mig hur de förtecknar en typ av litteratur som idag vore omöjlig att ge ut. Ta till exempel en bok som ”Det stora landet i Väster. Glimtar och intryck från resor och studier i U. S. A” av en författare som heter Hjalmar Rangman. Vem vill i dag, i massmediernas tidevarv, läsa om den typen av glimtar och intryck?

Men den originelle professorns reseminnen tycker jag fortfarande är läsvärda, kanske inte minst för hans humoristiska redogörelser för samtal med ”vanligt folk”, baserade på en ovanlig språkkunnighet. Att han som ung skulle välja tredje klass också för en båtfärd från London var förstås självklart. Dessvärre hade ångaren ”Torsten” just avgått och ångaren ”Thule” skulle ge sig ut på Nordsjön först en vecka senare. Han fick dra in på kosthållet och var vid ankomsten till Göteborg rätt utmattad:

Men så småningom kryade jag på mig. Jag kom av båten, upp på cykeln och ut på landsvägen. Denna vara kantad med andelsmejerier, och kärnmjölken kostade 4 öre litern.

Ack, forna tiders resor. Nu finns väl inte längre kärnmjölk att få till ett överkomligt pris.

Read Full Post »