Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Privatisering’

Jag är inte emot privatiseringar i största allmänhet, i varje fall inte så länge de tjänar ett vettigt syfte och vi som medborgare/kunder kan tänkas få fördelar av konkurrens och decentralisering. Men ibland förstår jag inte riktigt logiken i varför den ena verksamheten privatiseras och inte den andra.

Som till exempel det här med utförsäljningen av två tredjedelar av bilprovningen. Det är kanske bra att vi får fler bilprovningsstationer för att korta ned väntetiderna. Frågan är om priserna kan pressas. Här i Södertälje har nu den privata firman Carspect öppnat en station och den tar 75 kronor mera för sin inspektion än de statliga kollegorna. Å andra sidan kan man snabbt få en tid och då är det säkert värt en extra slant. Har de det kundperspektiv som är dagens lösen kommer man dessutom kanske undan något lindrigare i kontrollen. Vad vet jag.

Varför man med liknande logik inte privatiserar körkortsproven är svårt att förstå. I somras var det på flera håll två månaders väntetid för uppkörning och eftersom teoriproven bara gäller i två månader får en del göra om teorin innan de kan köra upp. Säkert finns det något riskkapitalbolag som med en klarare kundfokusering skulle kunna ta hand om ytterligare en offentlig kontrollfunktion.

Jag halkade in på privatiseringsfunderingarna sedan jag i London Review of Books läst en otroligt intressant artikel av James Meek om hur elektriciteten i Storbritannien privatiserades under Margaret Thatchers regeringstid. En följd av denna doktrinära politik är nu att stora delar av den brittiska elindustrin ägs av utländska intressen, tyska företag som E.ON och RWE och inte minst den franska jätten Electricité de France (EDF):

It was a setback for the pro-market ideologues. Unlike E.ON and RWE, EDF is a state-owned monolith with a near monopoly on the production and supply of electricity in France, run by technocrats and members of a powerful trade union, the Confédération générale du travail (CGT). Its mission is to empower France in foreign markets, and the government agency that owns it, L’Agence des participations de l’Etat, isn’t embarrassed to say so… In Thatcherite terms EDF was a public sector mammoth that would inevitably be hunted to extinction by the hungry and agile competitors of post-privatisation countries like Britain. The laws of economics said so. And yet the opposite happened. The mammoth thrived, and Britain failed to produce new competitors, agile or otherwise.

Storägare av brittisk elkraft

Så kan det gå. De nyliberala ekonomerna är förstås besvikna. Men vad säger det brittiska facket, Labouroppositionens stöttepelare, om det utländska ägandet?

Unison, the British union that represents electricity workers, seems happy. Greg Thomson, Unison’s head of strategic organisation, told me that since it crossed the Channel EDF had gone against prevailing management orthodoxy by reinstating a final salary pension scheme for workers. Unison was given seats with the CGT in an EDF/union body, a ‘European Works Council’, and enough leverage over EDF management to get union recognition for previously non-union workers at a call centre in Sunderland. ‘When London Electricity was privatised, we adopted a policy of returning it to public ownership, and I’m pleased to think I delivered on that,’ Thomson said. ‘Obviously to the wrong nation, but you can’t be too picky.’

Kul för Frankrike att de brittiska arbetarna är nöjda. Den nuvarande regeringen i London har förvaltat det euroskeptiska arvet från Mrs. Thatcher. Men det är ”krauts” och ”frog-eaters” som nu kontrollerar en viktig del av den brittiska infrastrukturen. Det är nog något som varken Churchill eller Maggie herself hade kunnat föreställa sig.

Read Full Post »