Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Påven’

Det är svårt att förstå vad det nyss pågående G 7-mötet varit bra för. Det påstås vara en klubb för några av världens viktigaste ekonomier. Men sanningen är väl den som den irländska journalisten Bryan MacDonald påpekar i ett av sina (som vanligt) träffsäkra inlägg:

If the G7 were based on GDP, adjusted for purchasing power, it would be comprised of the USA, China, India, Japan, Russia, Germany and Brazil. Such a lineup would have remarkable clout. Members would boast 53% of the globe’s entire GDP and the planet’s 3 genuine military superpowers would be represented.

The problem for Washington is that this putative G7 might actually be a forum for a real debate about the world order. Instead of a real G7, we have a farce. An American dominated talking shop where the US President allows ‘friendly’ foreign leaders to tickle his belly for a couple of days. There is no dissent. Washington’s dominance goes unquestioned and everyone has a jolly time. Especially since they kicked out Russia last year – Vladimir Putin was the only guest who challenged the consensus.

However, the problem is that this ‘convenient’ G7 is way past its sell-by-date. The days when its members could claim to rule the world economically are as distant as the era of Grunge and Britpop. Today, the G7 can claim a mere 32% of the global GDP pie. Instead of heavyweights like China and India, we have middling nations such as Canada and Italy, the latter an economic basket case. Canada’s GDP is barely more than that of crisis-ridden Spain and below that of Mexico and Indonesia.

Druck

På tal om Putin så ska han förresten på torsdag kväll träffa påven Franciskus i Vatikanen. De ska enligt uppgifter bland annat diskutera läget för de kristna i Mellanöstern – ett tema som G7-mötet gott kunde ha ägnat någon tid åt om det inte vore för det faktum att det är USA:s och Storbritanniens korståg mot Irak 2003 som måste ses som den yttersta grunden för att denna historiska region nu snart är totalt rensad på kristna.

En fråga i sammanhanget: Skulle inte Vatikanstaten kunna platsa i ett utvidgat G7. Påven har i alla fall en större moralisk och opinionsmässig tyngd i världen än Kanadas för de flesta okände premiärminister Harper. Men de nuvarande gruppmedlemmarna tar väl i så fall fram Stalins gamla argument: ”Hur många divisioner har påven?”

Nu från världen till Sverige. Det lär bli ett kungligt bröllop till helgen. Jag är ingen rojalist men på en loppis i helgen gjorde jag ett litet fynd: för en tia köpte jag en bok på 223 sidor om Drottningholms historia, tryckt 1868. Den börjar med en anslående vers:

O, Drottningholm! Du sköna, fosterländska,
Vårt lands Versailles man nämner dig ibland;
Men ej behöver du, du ädla Svenska,
Dig låna glans utaf ett annat land.
Igenom dina höghvälfda arkader
Din egen prakt har sitt triumftåg gjort,
Och dina parkers stolta pelarrader
Upplåta skönt naturens tempelport.

Jag håller med den okända författaren. Drottningholm har jag passerat hundratals gånger under min värnpliktstid på Lovön. Jag tycker förstås att detta palats med sin spegling i Mälaren har ett mycket vackrare läge än Versailles. Fast i grunden är det ju dumt att jämföra två skönheter.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Drottningholm

Den lilla boken innehåller också utförliga redogörelser för olika fester som firats på det vackra slottet. Något furstligt bröllop har nog inte avhållits där men  i stället kan man läsa om färgrika tillställningar med fantasifulla kostymer och ståtliga fyrverkerier. Jag ser t. ex. att det på Karl XIV Johans tid hölls tornerspel som pågick i flera dagar. Första dagen var det två beridna lag som slogs med stridyxor och pistoler (åtminstone på låtsas). Sedan följde nya krigiska övningar efter nattens sömn:

Andra dagens strid fortsattes med kastspjut emot ett måladt Medusahufvud samt Turk- och Mohrhufvuden.

De senare måltavlorna föreställde alltså representanter för främmande och mörkhyade folkslag. Den färgade moren och den lömska turken var långt fram i tiden symbolen för det hotfullt okända.

Det är tur att hovet inte längre uppmuntrar den typ av ridderlighet som rådde på den första Bernadottens tid.

Read Full Post »

Min bloggande  kollega i London, Gunnar Pettersson, meddelar att han numera lägger en länk till Andrew Browns bloggkommentarer om religioner, tro och otro i The Guardian. Det gör han rätt i.

Ni minns säkert vad jag skrev om Andrew Brown tidigare under året, mannen bakom den ytterst läsvärda boken om Sverige: Fishing in Utopia, en prisbelönt och sympatiskt genomskådande analys av den svenska folksjälen. Jag nämnde redan då Andrews skrivande i The Guardian men är tacksam för påminnelsen.

Nyligen kommenterade han i sin spalt påvens invit till de anglikaner som blivit alltmer missnöjda med sin kyrkas ställningstaganden i tidens olika frågor:

When it comes to elegant funerals, no one can beat the Vatican. Look at the phrases with which it buried all hopes of reunion, or even significant negotiations, with the Anglican Communion, by announcing that it would now welcome whole groups of Anglicans, with their own bishops, liturgies, and even – if they must have them – wives, to become Roman Catholic priests. ”Without the dialogues of the past 40 years, this recognition would not have been possible, nor would hopes for full visible unity have been nurtured. In this sense, this apostolic constitution is one consequence of ecumenical dialogue between the Catholic church and the Anglican Communion.”

416px-Pope_Benedictus_XVI_january,20_2006_(2)_mod

Påven – öppnar famnen

Vatikanen är alltså beredd att välkomna hela grupper av anglikaner in i den katolska kyrkan och dessutom ge dispens för gifta anglikanska präster att fortsätta utöva sitt ämbete med Roms välsignelse. Så här står det bl a i en officiell kommentar till påvens encyklika där man inledningsvis redogör för ekumeniska samtal mellan katoliker och anglikaner efter det Andra Vatikankonciliet på 60-talet:

Since the Council, Anglican-Roman Catholic relations have created a much improved climate of mutual understanding and cooperation. The Anglican-Roman Catholic International Commission (ARCIC) produced a series of doctrinal statements over the years in the hope of creating the basis for full and visible unity. For many in both communions, the ARCIC statements provided a vehicle in which a common expression of faith could be recognized. It is in this framework that this new provision should be seen.

In the years since the Council, some Anglicans have abandoned the tradition of conferring Holy Orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality—already clearly stated in the ARCIC document ”Life in Christ”—by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships. At the same time, as the Anglican Communion faces these new and difficult challenges, the Catholic Church remains fully committed to continuing ecumenical engagement with the Anglican Communion, particularly through the efforts of the Pontifical Council for the Promotion of Christian Unity.

Jag vet inte om man nu kan vänta ett utspel från Rom gentemot Svenska kyrkan efter de beslut som fattats på det senaste kyrkomötet. Men jag skulle inte bli förvånad om något i den stilen är att vänta, förmodligen med samma inlindade kommentarer om det goda samarbetsklimatet. Tala om eleganta dubbla budskap.

Jag kommer – som en uppdatering – att tänka på Birger Sjöbergs ord i Fridas visor om den diplomatiskt förslagne kardinalen Richelieu:

”På Richelieus tid var en fallgrop som noll, och en dolk liksom en leksak, ser Frida”.

Tiden går men fallgroparna består.

Read Full Post »