Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘påsk’

President Petro Porosjenko stod längst fram i kyrkan och tog emot ett påskägg av metropoliten Onufrij, Moskvapatriarkatets högste ledare i Ukraina. Det var någon timme efter midnatt lokal tid och scenen var katedralen i det berömda Grottklostret i Kiev, grundat på 1000-talet, ett världsarv och tillika Ukrainas nationalhelgedom.

Nu råkar hela klostret stå under Moskva, en nagel i ögat på de ukrainska nationalister som vill se jurisdiktionen överflyttad till det självproklamerade Kievpatriarkatet, en gren av ortodoxin i Ukraina som dock inte erkänns av övriga ortodoxa kyrkor runt om i världen. Att president Porosjenko firade kyrkoårets viktigast gudstjänst just här får väl ses som en markering av själva platsens historia. Han måste för fridens skull ibland också besöka de kyrkorum som tillhör den konkurrerande nationalistiska kyrkan.

Grottklostret (Kievo-Pecherskaja lavra)

Ukraina är ett land där den kulturella motsättningen mellan öst och väst präglar också kyrkogeografin. I väster har den ukrainska nationalismen dessutom ofta gått hand i hand med den så kallade grekisk-katolska kyrkan, den gren av kristenheten som har en bysantinsk rit och kyrkoordning men som erkänner påven i Rom som sin högsta andliga ledare. Det är inte lätt för politiker att navigera i dessa känsliga teologiska farvatten.

Jag såg den här påsknattsliturgin i en direktsändning från Kiev via nätet. Dessförinnan hade jag kommit hem från ett besök i den syrisk-ortodoxa församlingen i Södertälje som firade påsken i den lånade baptistkyrkan vid Nyköpingsvägen. Den står under Antiokias patriarkat och kyrkan var fylld till sista plats av landsflyktiga syrier. Här var midnattstimmen något framflyttad. 22.30 släcktes ljusen ner i kyrkan, församlingen väntade utanför med tända ljus i händerna innan påskhymnen började sjungas, mest på arabiska med då och då också på grekiska.

Och så lästes och sjöngs den så kallade påskkanon, enligt traditionen författad av kyrkofadern Johannes av Damaskus på 700-talet. Johannes var från början en hög tjänsteman hos den muslimske kalifen av Damaskus, en påminnelse om det mångkulturella Syrien som idag är så hotat. Men nu är det här på Nyköpingsvägen 20 i Södertälje som man hör hymnerna från en mer än tusenårig kristen kultur.

Dessförinnan hade jag passerat den koptiska kyrkan, bara något hundratal meter därifrån. De hade börjat sin påskgudstjänst ännu tidigare och doften av rökelse kändes faktiskt ut på gatan. Vakter i gula västar stod utanför porten. Jag märkte hos både kopter och syrier en viss rädsla, en naturlig känsla efter allt som skett i deras hemländer på senare tid.

Det lilla vaxljus som jag fick hos syrierna var nästan nedbrunnet när jag kom hem och öppnade datorn för att se slutet på gudstjänsten från Kiev. De kyrkoslaviska påskhymnerna sjöngs med en kraft som nästan bara kan åstadkommas i ett kloster. Mitror och kors glänste i strålkastarljuset. Kyrkan var fylld till sista ståplats.

Det blev för min del en påsknatt med ekon från tre länder präglade av strid och konflikt: Egypten, Syrien och Ukraina. Men hymnerna förmedlade samma budskap, fast på olika språk: hopp och ljus i en orolig tid.

Read Full Post »

Det är en stor dag i morgon. Här i Södertälje, liksom i stora delar av den östeuropeiska och främreorientaliska världen, är det många som firar påsk. De allra flesta ortodoxa och österländska kyrkor (varav det finns åtskilliga i denna stad) följer ju i vissa avseenden en annan tideräkning än den latinskt västerländska och i år är det maximalt tidsavstånd mellan påskdagarna i öst och väst. Ibland sammanfaller de men ofta ligger den östkyrkliga påsken en vecka efter.

Jag läser att Ukrainas president Petro Porosjenko i ett uttalande vädjar om att vapnen ska tystna under påskhelgen i landet. Man får hoppas att han blir bönhörd. Han har för övrigt en känslig balansgång att gå mellan olika kyrkliga jurisdiktioner i sitt land. Själv uppges han tillhöra den ukrainska kyrka som står under Moskva-patriarkatet men han måste förstås hålla goda kontakter också med det s.k. Kiev-patriarkatet, en utbrytargren från Moskva som inte är kanoniskt erkänd av andra ortodoxa kyrkor. Och så måste han ta hänsyn till de mer nationalistiska grekiska katolikerna i väst, en kyrka som följer bysantinsk rit men som är förenad med påven i Rom.

Patriarken Kirill i Moskva måste också gå en balansgång. Han är andlig ledare för miljontals ukrainare och får inte framträda med alltför storryska pretentioner. Under honom ligger ett av det gamla ryska rikets andliga centra, det berömda Grottklostret (Kiev-Petjerskaja Lavra). Att detta arkitektoniska och religiösa världsarv ligger under Moskva är förstås en nagel i ögat på de ukrainska nationalisterna som vill se det överfört till det omstridda Kiev-patriarkatet.

pys

Ukrainska traditionella påskägg

Hur som helst; Den som vill se den ryska påsken firas i (nästan) gammal kejserlig glans kan förmodligen se det på den ryska nätkanalen Soyuz. Midnattsgudstjänsten på lördagskvällen börjar förmodligen 22.30 svensk tid (jag ser inget exakt program på hemsidan). Klicka på den gulbruna pilen  så brukar själva direktsändningen starta.

I övrigt är morgondagen betydelsefull också för att statschefen fyller 70 år. Jag såg Claes Elfsbergs långa intervju med honom igår och kungen svarade ju snällt på alla frågor. Kanske inte så distinkt alltid, men som han själv säger, han gör så gott han kan under de restriktioner beträffande tydlighet som ämbetet för med sig.

I programmet visade vår monark att han i vissa avseenden är en vanlig svensk som kan svära när det behövs (det behövdes i jakten på en olydig hund utanför Drottningholm). Vi tycks vara långt från den epok då en tavla i min skolsal förkunnade: ”Att svärja är bevis på bristande kultur och bildning”. Men sentensen ”För Sverige i tiden” får väl anses gälla också det kungliga språkbrukets utveckling.

Jag förstår att också en intervjuare måste ålägga sig restriktioner inför statschefen. Annars hade man ju gärna sett en uppföljande fråga när det gällde kungens goda förbindelser med kung Salman av Saudiarabien. Är det bra, kan man som medborgare undra, att vår statschef odlar den typen av kontakter? Man kan ju föreställa sig ramaskriet om han påstått att han har goda relationer med Erdoğan eller Putin.

Med allt detta sagt får man ändå önska vår kung allt gott för framtiden. Som farfar och morfar kan jag glädjas åt hans lycka med de nya barnbarnen. Och han uttalade sig klokt och framsynt om invandringen. Det är för övrigt en rimlig hållning för en man vars förfäder varit gifta med invandrarkvinnor så långt tillbaka man kan minnas.

Read Full Post »

Påskseder

Vi fick inget besök av påskkäringar under Skärtorsdagen, trots att vi laddat upp med en påse lösgodis. Det kan knappast bero på brist på barn i området för under Halloween hade vi åtminstone ett par unga grupper som knackade på och gav oss alternativet att välja mellan bus och godis.

Kanske har nyimporten från Amerika övertagit den gamla svenska traditionen? Vem orkar klä ut sig både höst och vår? Det är svårt att veta. Folklivsforskarna har här ett område att undersöka.

Helgseder ändras som bekant hela tiden. Finns det t. ex. någon som längre skickar påskkort annat än på elektronisk väg?

påsk

Jag läser i dagens tyska tidningar om diskussionerna kring nöjesförbud på Långfredagen. Generellt sett får man inte dansa den dagen i Tyskland även om lagstiftningen kring detta sker på förbundsstatsnivå. I den stora delstaten Nordrhein-Westfalen (c:a 18 milj. invånare) råder ganska stränga bestämmelser kring Långfredagens helgd. Inga nöjestillställningar tillåts, inte heller loppmarknader eller sportevenemang, inklusive hästkapplöpningar. Flyttningar är förbjudna, biltvättar måste hållas stängda och spelautomater låsta. (Det senare förbudet låter lite överflödigt i de internationella spelsajternas tidevarv).

Vi som var med på 50-talet i Sverige minns ju hur det var här i landet. Ganska strängt, även om det mer byggde på sedvana än lagstiftning. Det brukar ju sägas att ”Det sjunde inseglet” var den enda film som visades på den svartvita tv:n men om det är sant minns jag inte.

Däremot minns jag förvåningen när jag 1962 firade påsken i Paris och fann att man i detta formellt sekulariserade men ändå katolska land hade full fart på kommersen under Långfredagen. Min förvåning tyder på att det fortfarande var en ganska nedtonad dag här hemma.

Själv går jag alltid i kyrkan på Långfredagen och värnar privat om dagens helgd. Men jag störs inte av att den närbelägna Statoilmacken, till skillnad från kollegorna i Nordrhein-Westfalen, kan ha biltvätten öppen.

Read Full Post »

Det ukrainska dramat fortsätter. Det gör också de polariserade skildringarna där alla aktörer försöker få fram sin bild av händelseförloppet. Det som hänt de senaste veckorna är ändå att insikten om just denna polarisering ökat och att den ensidiga mediabilden börjat nyanseras. Den tyska pressen har varit bäst på att försöka ge en balanserad skildring medan det i Sverige är Anna-Lena Lauréns initierade och lyssnande reportage i Svenska Dagbladet som utmärkt sig positivt. Dagens Nyheter har däremot noterat några verkliga bottenrekord i fråga om utrikespolitiska ”analyser”.

Deutsche Welles engelska redaktion gav nyligen en bra bild av läget på mediefronten:

”All the reporting is dominated by black-and-white positions – one way or the other,” criticizes Hanno Gundert, managing director of N-Ost, the Network for Reporting on Eastern Europe… He says the interests in the Ukraine conflict have been unclear from the beginning. Journalists’ reports hardly gave a sense of the complexity of the situation. Foreign correspondents sent to Kyiv first used the term ”pro-European” to describe the protest movement. Few journalists left the Maidan to get a broader picture of the situation in the country…

”It was seen as a civil society protest against an evil ruler,” Simon White, a political scientist at the University of Heidelberg, said in an interview with DW. Especially in the first phase of the protests, he said, coverage invariably followed the same pattern: ”Here is the West, and there is the evil ruler, backed by sinister Russia – This is progress against corruption.” The German media, White said, initially presented ”a very similar point of view” to that of the German government on the conflict in Ukraine – namely, one that was one-sided and unbalanced.

Till klichéerna i rapporteringen hör också bilden av Ukrainas nästan naturgivna delning i en ryskspråkig och en ukrainskspråkig del. Men verkligheten är ju betydligt mer komplicerad och nyanserad än så. Jag tittade häromdagen (via Youtube) på en inspelning av ett av Ukrainas mest populära diskussionsprogram på tv. Det heter Shuster Live och programledaren Savik Shuster är född i Vilnius men tidigt utvandrad därifrån. Nu är han både kanadensisk och italiensk medborgare och kan inte misstänkas för moskovitiska ambitioner. Det är därför han också kan tillåtas att leda samtalen på sin ungdoms språk: ryska. Jag skrev en liten notis om programmet i Aftonbladet (inte utlagd på nätet) och drog där paralleller med det norsk-svenska programmet Skavlan:

Här blandas brödrafolkens språk, fast utan några textningar. Ibland blir det intervjuer på engelska med ukrainsk simultantolkning, som när Carl Bildt framträdde med sitt mekanistiska budskap. Annars förutsätts alla förstå både ryska och ukrainska, vilket visar att det i grunden inte är språken som delar landet. Sångerskan och Majdanaktivisten Svetlana valde för dagen ryska (mammans språk) medan Svobodas extremistiske partiledare Tjahnibok förstås agiterade på ukrainska.

En intressant litterär frågeställning dök upp. Vem föredrar man: Rysslands nationalskald Pusjkin eller Ukrainas Sjevtjenko? De flesta hade nog läst och gillade båda. Jag undrar vad som skulle hända om Skavlan i sitt program ställde en liknande fråga: Strindberg eller Ibsen? Kanske skulle det mest bli pinsam tystnad.

När ukrainare och ryssar nu bereder sig att fira påsk har de åtminstone ett gemensamt språk: kyrkslaviskan. Det är ett språk som kan uttalas på lite olika sätt (precis som latinet) och under en period av tsardömets historia var det faktiskt förbjudet för präster i Ukraina att recitera liturgin på något annat vis än enligt den uttalspraxis som rådde i Moskva och Sankt Petersburg. Även om den ortodoxa kyrkan i Ukraina är organisatoriskt delad (delvis efter nationalistiska principer) så följer man i stort sett samma ritual och gudstjänstböcker. Till saken hör att det är Moskvapatriarkatets dotterkyrka som är den starkaste delen av den ukrainska ortodoxin även om dess dominerande ställning ses med oblida ögon i vissa kretsar och särskilt av nyfascisterna i Svoboda som t.o.m. i sitt partiprogram reser kravet på en av Ryssland helt oberoende nationell kyrka.

Om detta intrikata kyrkopolitiska spel skulle jag kunna skriva ganska långa drapor men jag vill förstås inte fresta läsarnas tålamod. I stället kommer här några bilder med relation till det ukrainska påskfirandet och en önskan om en fredlig lösning på den ukrainska konflikten.

Pisanki

Ukrainska påskägg (pisanki)

Pimonenko

”Påskgudstjänst” av den ukrainska konstnären Mykola Pymonenko (1904)

Read Full Post »

På den sovjetiska tiden brukade de politiska teckentydarna (kremlologerna) analysera de inre maktförhållandena i statsledningen genom att se i vilken ordning de stod uppställda på Leninmausoleet under den stora paraden på första maj.

Nu är tiderna ändrade och dagens spekulationer får ha andra utgångspunkter. När påsknattens gudstjänst firades i den stora Kristi Frälsarens katedral i Moskva (delvid direktsänd i tv-kanalen Russia Today) stod president Medvedev och hans fru intill Vladimir Putin. De följde fromt med i liturgin men fru Ljudmila Putin fanns inte med på podiet. Ingen förklaring finns att hitta i de ryska medierna.

Ett bildbevis finns förresten på den här länken (mannen längst till höger är Moskvas borgmästare Luzjkov):

http://www.patriarchia.ru/data/529/188/1235/3C8P2566.jpg

De ryska medierna har i övrigt en uppsjö av artiklar och reportage. Här finns ett videoklipp som visar hur man bakar den traditionella ryska påskkakan kulitj i Danilov-klostret i Moskva:

http://www.rian.ru/video/20090416/168284858.html

Den som minns kyrkans roll i Ryssland före kommunismens fall kan inte annat än förvånas över vad som hänt under två decennier.

paskkort1

Read Full Post »

Påsknatt

Påsknatten tillbringade jag i den finska ortodoxa kyrkan i Stockholm (jag kom hem halv fyra på morgonen). Den ortodoxa påsken infaller egentligen först nästa helg men i Finland har de ortodoxa sedan frigörelsen från Ryssland anpassat sitt påskdatum till folkmajoritetens kalender.

Men den finska ortodoxin har förstås sina rötter i Ryssland. Karelens gränsland mellan öst och väst har under seklerna varit en skådeplats för krig och våld, där inte minst de svenska trupperna historien igenom stått för förödelse och förstörelse av det östliga religiösa och kulturella arvet.

De hymner som sjöngs i natt har sina rötter i orienten. Den stora påskhymnen skrevs av kyrkofadern Johannes av Damaskus som levde på 700-talet och som trots att han var kristen hade en hög post i den muslimska administrationen i Damaskus. Han är inte minst känd som en av de främsta försvararna av ikonerna i en tid när de bysantinska kejsarna ville förbjuda de heliga bilderna.

Olika delar av påsknattens evangelium lästes på grekiska, latin, finska, svenska, ryska, estniska, engelska, franska och tyska – möjligen på ytterligare något språk som jag inte riktigt uppfattade.

Hur som helst; om jag nu för första gången ska introducera en bild på den här bloggen så väljer jag ett uppståndelsemotiv, en 1300-talsfresk i bysantinsk stil från klostret Visoki Decani i Kosovo. Det är Kristus som trampar ner dödsrikets portar (se hur spikar och lås flugit åt alla håll) och som befriar Adam och Eva ur dödsrikets grepp.

pascha-fresco1

Fortsatt glad Påsk!

Read Full Post »

Doktor Zjivagos vår

I veckan före påsk läser jag ofta om Boris Pasternaks stora roman Doktor Zjivago, den som en gång gav honom det nobelpris som de sovjetiska myndigheterna inte kunde tåla. Nej, jag läser inte hela romanen, men delar av den. Särskilt ofta återvänder jag till de dikter som avslutar boken. Många av dem har hämtat sina titlar från den tematik som präglar dagarna före påsk: Passionsveckan, Maria Magdalena, Getsemane.

Men idag när solen har värmt, när skogsbacken är full av blåsippor och det doftar vår stannar jag inför dikten Jorden. Så här lyder några strofer:

Moskvas vår – hur dåraktigt
bryter den in över oss!
Rumsterar i garderoberna,
malar kreverar ur sommarhattar
och kistor sluts där pälsar somnat.

Lövkojor spricker ut och lackviol
i trähusens skådefönster.
Rummen andas landskap.
Och vindskupan sänder ut en ny doft av damm.
Gatorna vänslas med rinnande fönster.
Och aftonrodnaden över floden
har allt svårare att skiljas
från mörka väninnan, natten.

Pratsjuk sorlar april
i korridorer och takrännor,
skvallrar om folk och fä
och hela den vida världen.

Tusen historier känner april
om mänsklig sorg.
Och borta vid gärdesgården
spiller den sena aftonsolen bort en timme.

Vill man läsa fler av Pasternaks dikter (på engelska) så finns en hel del om ni klickar här.

Read Full Post »