Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Örjan Appelqvist’

Jag är generellt sett skeptisk till utdelandet av det ekonomipris som på oklara premisser smyckats med Alfred Nobels namn. Men när det nu ändå finns kan man konstatera att Paul Krugman i all fall var en värdig mottagare – en självständig tänkare som också har en förmåga att förmedla sina analyser.

Som nu i New York Times där han diskuterat Europas ekonomiska problem:

Why has Europe become the sick man of the world economy? Everyone knows the answer. Unfortunately, most of what people know isn’t true — and false stories about European woes are warping our economic discourse.

Han ser två huvudströmmar i de analyser som mer grundar sig på fördomar än på fakta. Den ena kallar han för ”the Republican narrative” och den andra för ”the German narrative”:

The Republican story — it’s one of the central themes of Mitt Romney’s campaign — is that Europe is in trouble because it has done too much to help the poor and unlucky, that we’re watching the death throes of the welfare state. This story is, by the way, a perennial right-wing favorite: back in 1991, when Sweden was suffering from a banking crisis brought on by deregulation (sound familiar?), the Cato Institute published a triumphant report on how this proved the failure of the whole welfare state model.

Did I mention that Sweden, which still has a very generous welfare state, is currently a star performer, with economic growth faster than that of any other wealthy nation?

När han ser sig om bland euroländerna kan han konstatera att ingen av de nationer som nu befinner sig i krisens centrum har några stora välfärdsutgifter i förhållande till GDP. De har alla mindre sociala program än t. ex. Tyskland. Så det är inte välfärden i sig som skapar den ekonomiska krisen.

Den tyska berättelsen handlar enligt Krugman om att Grekland är en finansiellt oansvarig nation:

This story seems to fit Greece, but nobody else. Italy ran deficits in the years before the crisis, but they were only slightly larger than Germany’s (Italy’s large debt is a legacy from irresponsible policies many years ago). Portugal’s deficits were significantly smaller, while Spain and Ireland actually ran surpluses.

Oh, and countries that aren’t on the euro seem able to run large deficits and carry large debts without facing any crises. Britain and the United States can borrow long-term at interest rates of around 2 percent; Japan, which is far more deeply in debt than any country in Europe, Greece included, pays only 1 percent.

In other words, the Hellenization of our economic discourse, in which we’re all just a year or two of deficits from becoming another Greece, is completely off base.

Paul Krugmans slutsats är att den nuvarande krisen inte har att göra med överdriven välfärdspolitik utan med konstruktionen av euron som har samma inbyggda svagheter som den gamla guldmyntfoten. Och det problemet är inte lättlöst. Men tro inte på dem som vill hitta andra förklaringar:

False stories about Europe are being used to push policies that would be cruel, destructive, or both. The next time you hear people invoking the European example to demand that we destroy our social safety net or slash spending in the face of a deeply depressed economy, here’s what you need to know: they have no idea what they’re talking about.

Euron – felkonstruerad?

Vilket leder mig till en svensk analytiker som däremot vet vad han talar om: Örjan Appelqvist, ekonomhistoriker från Stockholms universitet. Han har gett ut en liten bok med titeln Den brutala galenskapen. Hur spekulationen förstör ekonomin (Plantago Media). Titeln har han lånat från ingen mindre än finansminister Anders Borg och boken presenterar sex essäer om finansiell spekulation, eurokris och världsekonomins ändrade maktförhållanden. Precis som Krugman andas han en viss uppgivenhet inför den världsbild som politiker och ekonomijournalister ofta vill förmedla:

Det allt överskuggande uppdraget för politikerna förefaller att vara att ”lugna marknaderna” och det diskuteras hur länge tyskarna ska behöva ställa ”hjälppaket” till slösaktiga grekers förfogande. Jag menar ett detta är helt snedvridna och ideologiskt styrda verklighetsbeskrivningar. Alldeles för många ekonomijournalister nöjer sig med rollen av informatörer, alldeles för få anstränger sig för att ifrågasätta de verklighetsbilder som ekonomiska och politiska makthavare serverar dem.

Örjan Appelqvist delar, så vitt jag förstår, Krugmans bedömning av euron som ett halvfärdigt och delvis felkonstruerat system. Men han pekar samtidigt på de tillgångar som borde kunna bidra till att lyfta Europa: ”den enorma kulturella, industriella och mellanmänskliga rikedom som eurozonens länder besitter.” Välutbildad arbetskraft, sociala skyddsnät och en bred hälsovård är några av de konkurrensfördelar som skulle kunna lyfta Europa igen, om ett antal politiska skygglappar tas bort.

För en ekonomisk amatör är det svårt att veta vad som är rätt och sanning om den ekonomiska krisen. Men jag vill gärna tro på både Paul Krugmans och Örjan Appelqvists kritiska analyser.

Read Full Post »