Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘NSA’

Att Försvarets Radioanstalt (FRA) under det kalla kriget samarbetade med västliga underrättelseorganisationer är ju ingen hemlighet numera. Affären med den nedskjutna DC 3-an 1952 är kanske den främsta symbolen för detta samarbete, som av lätt förklarliga skäl hemlighölls för svenska folket.

När jag mellan 1961 och 1982 arbetade någon månad var fjärde sommar på FRA som ett led i min värnpliktstjänstgöring var det inte heller svårt att upptäcka att en del av det underlag som man fick i uppdrag att bearbeta kom från andra källor än de svenska signalspaningsstationer som fanns runt om i vårt avlånga land.  Om den dåtida geografiska organisationen finns numera en hel del publicerat på nätet, t ex på sajten signalspaning.se. Vill man läsa något om den kryptologiska delen av anstalten kan man hitta intressanta texter på den hemsida som skapades av min gamle (numera avlidne) FRA-chef Bengt Beckman.

Att Sverige länge varit en eftersökt samarbetspartner av amerikaner och britter har sina naturliga förklaringar. De sammanfattades rätt nyligen i en artikel av den amerikanska journalisten Elizabeth Pond:

During the cold war and the predominance of communication by satellite, Sweden’s thousand miles of coast facing east gave the country ideal geography  for monitoring radio signals from the Soviet superpower and its Russian successor. In the present era, analysis of traffic from trans-Atlantic fiberglass cables that transit Swedish territory—with, as recently as 2007, the world’s fifth-fastest supercomputer —has kept Stockholm in the signals-intelligence big leagues.

Visst, Sverige har historiskt varit ett land som trots sin storlek spelat i den högre internationella divisionen när det gällt kryptografi och signalspaning. Det framgick redan i David Kahns kryptologiska standardverk The Codebreakers från 1967. Att det var ett gäng unga forskare från KTH i Stockholm som år 2000 vann den matematiskt komplicerade ”cipher challenge” som utlysts av Simon Singh, författare till The Code Book, var kanske ingen tillfällighet. Och när nu Sverige i Edward Snowdens läckta material utpekats som en viktig aktör i den internationella massövervakningen är det närmast en bekräftelse på den positionen.

orion

Sveriges signalspaningsfartyg Orion. Enligt
Wikipedia byggt med omfattande stöd från NSA

Frågan är bara om den internationella statusen nu har stigit FRA åt huvudet och om det verkligen finns tillräckliga kontrollmekanismer för Sveriges medverkan i de globala excesserna. Ett viktig inlägg i den aktuella debatten har just publicerats av tre etikforskare i Svenska Dagbladet:

Enligt vår mening sviker den svenska regeringen svenska medborgare som genom NSA:s övervakning får sina mänskliga rättigheter kränkta. Vi kan se två förklaringar till de svenska ledarnas tystnad. Den ena är att man helt enkelt inte bryr sig om den mänskliga rättigheten till personlig integritet. Den andra är att Sverige genom FRA är stark lierad med USAs övervakning. Båda förklaringarna är lika skamliga.

Vi kräver av den svenska regeringen att man klart och tydligt tar avstånd från den amerikanska massövervakningen, som ett brott mot en grundläggande mänsklig rättighet.

Det är ett rimligt krav kring viktiga etiska principer. Fast det verkar som om vår muntert twittrande utrikesminister egentligen inte förstår sakens allvar. Han pekar på FRA:s ärorika förflutna under det andra världskriget och tror tydligen att avtappningen av tyska fjärrskrivare på 40-talet är ungefär samma sak som att massövervaka civil trafik på fiberoptiska kablar 2013. Och vår statsminister har uppenbarligen inga kommentarer.

Det lär komma fler avslöjanden från Snowdens sida före jul. Och den svenska regeringen kommer säkert att tvingas till andra åtgärder än att twittra bortförklaringar.

Read Full Post »

Det är som bekant val till det norska Stortinget i morgon. Jag följer en del av valkampen på nätet och hittar en rubrik i Verdens Gang:

Høyre snur etter svenskenes skoletabber
Verdensledende skoleforsker til VG: Svenske privateskoler øker klasseskillet

Alltså (för den som inte förstår norska flytande): Den förutspådda valvinnaren Høyre gör en helomvändning efter svenskarnas skoltabbar. Partiets andre vice ordförande Bent Høie förklarar varför:

– Vi har lært av det som har gått galt i Sverige. For det første vil vi ikke tillate dem som driver skolene å ta ut utbytte; for det andre må de som ønsker å benytte en privatskole også bidra noe økonomisk, ikke så mye at det skaper sosiale forskjeller, men slik at det ikke blir helfinansiert av det offentlige; og for det tredje ved å tydeliggjøre at friskolene ikke skal undergrave den offentlige skolen, sier Høie.

Om en ny norsk regering får som den vill ska det med andra ord inte få finnas friskolor som genererar vinst och inget som undergräver den offentliga skolan. Påminner inte Høyres skolpolitik närmast om den som Vänsterpartiet företräder i Sverige? Höger är höger och vänster är vänster men just här verkar de två mötas.

Storting

Stortingsbyggnaden i Oslo

– – – – – – – – –

I Washington fortsätter diskussionen om ett eventuellt angrepp mot Syrien. President Obama förefaller att ha svårt att övertyga kongressen. Inte ens militärerna verkar den här gången vara med på notan. Den pensionerade generalen Robert H. Scales påminner i Washington Post om att civila presidenter varit pigga på att starta krig och skicka missiler medan en gammal general som Eisenhower var mer återhållsam. Soldaterna är i och för sig vana att ta order från sin politiska makthavare:

But today’s soldiers know war and resent civilian policymakers who want the military to fight a war that neither they nor their loved ones will experience firsthand.

Civilian control of the armed services doesn’t mean that civilians shouldn’t listen to those who have seen war. Our most respected soldier president, Dwight Eisenhower, possessed the gravitas and courage to say no to war eight times during his presidency. He ended the Korean War and refused to aid the French in Indochina; he said no to his former wartime friends Britain and France when they demanded U.S. participation in the capture of the Suez Canal. And he resisted liberal democrats who wanted to aid the newly formed nation of South Vietnam. We all know what happened after his successor ignored Eisenhower’s advice. My generation got to go to war.

eis

Eisenhower – ingen krigspresident

Och i dagens Observer skriver Michael Cohen om varför många amerikaner nu är genuint trötta på ett decennium av krig på andra sidan Atlanten:

Since 11 September 2001, armchair generals (inside and outside government) have planned one military engagement after another and confidently predicted success – and then dodged accountability after repeated failures. The result has been quagmire after quagmire, trillions of dollars in costs and tens of thousands of dead and maimed Americans.

Those chickens have come home to roost. No matter how defensible the plan for military action in Syria might be; no matter how strong the impulse to punish the use of long-banned weapons; no matter how many assertions of limited engagement are made, Americans and their representatives in Congress appear finally resistant to buying the war-makers’ tonic (some might say 10 years too late).

The desire of America’s foreign policy elite to continue to demand that the US remain the indispensable nation and the world’s policeman has come face to face with a public tired of war and tired of foreign policy failure. And the American people look poised to win this round.

– – – – – – –

Att Sverige och FRA är det ”sjätte ögat” i de fem anglosaxiska ländernas världsomspännande avlyssningsnät kom kanske inte som någon direkt överraskning för de initierade. Det var ju därför som Sverige och Storbritannien gemensamt lade in sitt veto mot att EU närmare skulle diskutera den amerikanska avlyssningsskandalen. Under det kalla kriget (när radiokommunikation var viktig) hade ju vårt land fördelen av att ha en lång pejlingsbas mot Ryssland. Nu har vi undervattenskablar som är guld värda för NSA.

Richard Falkvinge skriver på sin blogg om hur den dåvarande försvarsministern Odenberg 2007 undertecknade ett avtal om säkerhetssamarbete med USA , ett avtal som lagt grunden för ett underrättelseutbyte som ingen politiker nu verkar ha någon kontroll över. Han påminner också om den integritetsdebatt som då kvävdes i sin linda.

Den debatten måste absolut komma nu.

Read Full Post »

Ska man vara med sin tid är det väl nästan nödvändigt att ge någon liten kommentar till WikiLeaks. Då gör jag det.

Jag har lite svårt att förstå de många hycklande utsagorna från politiker här och där. Visst kan man hitta exempel på ett eller annat telegram som kanske borde ha förblivit hemligt men det mesta som nu publiceras är ändå ofta saker som man kunnat räkna ut i förväg eller lite pinsamheter som visar att även diplomater kan vara fåfänga och att utrikespolitik lika mycket handlar om bedömning av personliga egenskaper hos ledande figurer som om handfasta sakfrågor.

Mitt i denna uppståndelse läser jag den legendariske ambassadören Gunnar Hägglöfs satiriska roman Paradis för oss. Den handlar om utrikespolitik och neutralitetsdiskussion i Sverige under andra världskriget. Hägglöf gav ut sin välskrivna bok under pseudonymen Frank Burns år 1952 och han hade redan då en lysande bana bakom sig. Han skildrar bland annat hur den fiktive brittiske envoyén Sir Augustus Pumpkin med rött bläck skriver sina depescher hem till London och hur det något korkade tyska sändebudet prins von Stein zu Stein och hans underhuggare lätt skrytsamt berättar för Berlin hur man försöker påverka den svenska politiken. Då som nu handlar diplomatisk rapportering delvis om fakta, delvis om önsketänkande och karriärmässig positionering. Tro mig, för jag har läst en del sådana aktstycken i ett tidigare liv.

NSA – världens främsta läckagemaskin

Dessutom har jag gjort min värnplikt på Försvarets Radioanstalt (FRA) och vet att signalspaningen i alla de länder som har tillräckliga resurser delvis är inriktad på att försöka leta läckor i den diplomatiska rapporteringen. Tiotusentals anställda på USA:s National Security Agency (NSA) runt om i världen sysslar dagligen med att försöka forcera diplomatiska telegram från såväl fiender som allierade. Satelliter, flygplan och ubåtar samlar i detta nu (tillsammans med allierade institutioner) in mängder av elektronisk kommunikation som processas i jakten på krypterade diplomatiska hemligheter. Läs James Bamfords mastodontbok Body of Secrets från 2001 så får ni en bild av detta. Och då hade ännu inte kriget mot terrorismen börjat.

När det gäller antalet kapade och tjuvlästa hemliga dokument ligger WikiLeaks verkligen i lä om man jämför med NSA. Det är alltså lite av ett ödets ironi att världens främsta elektroniska pirat, nämligen USA, råkar ut för just denna läcka.

Sedan är det ju också lite ironiskt när utrikesminister Carl Bildt på sin blogg säger att delar av den diplomatiska aktiviteten ”alldeles självklart måste vara förtrolig”.

Carl Bildt – förtrolig

Självklart. Men som tur var lyckades det matematiksnillet Arne Beurling att i början på 40-talet lista ut mekanismen bakom tyskarnas Geheimschreiber vilket ledde till att Sverige kunde läsa 296.000 (mer eller mindre förtroliga) meddelanden i den tyska militära och diplomatiska trafiken. Snacka om läcka.

Jag utgår nästan från att även Carl Bildt då och då har tagit del av förtrolig rapportering som inte varit avsedd att nå hans ögon. Les règles du jeu, som det heter på gammalt diplomatspråk.

Read Full Post »