Ny Mellanösternpolitik i Washington

I den israeliska tidningen Haaretz skriver Gershom Gorenberg om de nya vindar som blåser i Washington, också när det gäller Mellanösternpolitiken. Orsakerna är flera. En är förstås att president Obama vill ha en ny utrikespolitik och i det sammanhanget prioriterar verkliga fredssamtal i Israel/Palestinafrågan. En annan orsak är säkert att Israels oförsvarliga våldsanvändning i Gaza bidragit till att sänka aktierna för hökarna i den israeliska politiken.

Enligt Gorenberg är den mäktiga proisraeliska lobbyn AIPAC på väg att tappa mark. Den har själv ofta skrutit med att vara den mest inflytelserika påtryckargruppen i USA efter vapenlobbyn, förmodligen helt sant. Under senare år har denna organisation fått kraftigt understöd från den kristna höger med vilken president Bush och hans närmaste varit nära lierade. Den har också varit effektiv när det gällt att främja politiker man gillat eller att fälla dem som inte skrivit under på organisationens okritiskt Israelvänliga agenda.

Men nu har AIPAC fått en motpol i en annan och mer fredsinriktad judisk lobbygrupp som heter J Street. Den presenterar sig själv i följande termer:

J Street represents Americans, primarily but not exclusively Jewish, who support Israel and its desire for security as the Jewish homeland, as well as the right of the Palestinians to a sovereign state of their own – two states living side-by-side in peace and security. We believe ending the Israeli-Palestinian conflict is in the best interests of Israel, the United States, the Palestinians, and the region as a whole.

J Street supports diplomatic solutions over military ones, including in Iran; multilateral over unilateral approaches to conflict resolution; and dialogue over confrontation with a wide range of countries and actors when conflicts do arise…

J Street will advocate forcefully in the policy process, in Congress, in the media, and in the Jewish community to make sure public officials and community leaders clearly see the depth and breadth of support for our views on Middle East policy among voters and supporters in their states and districts. We seek to complement the work of existing organizations and individuals that share our agenda. In our lobbying and advocacy efforts, we will enlist individual supporters of other efforts as partners.

Gorenbergs bedömning är att Netanyahu som ny israelisk premiärminister inte kommer att möta samma krattade manege i Washington som han tidigare gjort, eller som hans företrädare varit vana vid. Han citerar vad Gary Ackerman, judisk och demokratisk ledamot av Representanthuset nyligen sagt vid ett möte där han varnade för att fredsprocessen snart nått vägs ände: ”The downward pressure comes from terrorism and the march of settlements and outposts, from the firing of rockets and the perpetration of settler pogroms.”

Att kalla bosättarnas vardagsterror för ”pogromer” har tidigare knappast varit rumsrent på Capitol Hill där allt elände ofta skyllts på palestinierna. Men kanske kommer Mellanösternpolitiken äntligen att bli lite mer flerstämmig i Washington.

Read Full Post »

Krigsförbrytelser kring Gaza

Varför är svenska medier så likgiltiga inför viktiga rapporter från internationella organisationer? När Internationella Juristkommissionen häromdagen publicerade sin rapport som visade hur ”kriget mot terrorismen” vållat svåra skador på juridik och mänskliga rättigheter i en rad länder hördes knappast en suck på de stora tidningarna. Ledarsidorna teg, kanske inte så förvånande eftersom flera av dem mer eller mindre hejat på den utveckling som de internationella juristerna nu fördömer.

En rapport från Amnesty International kom ett par dagar senare och den visar hur krigsförbrytelser systematiskt begåtts under Gaza-kriget:

Israeli forces used white phosphorus and other weapons supplied by the USA to carry out serious violations of international humanitarian law, including war crimes,” said Donatella Rovera, who headed Amnesty International’s fact-finding mission to southern Israel and Gaza.

Their attacks resulted in the killing of hundreds of children and other civilians and massive destruction of homes and infrastructure. At the same time, the firing of rockets by Hamas and other Palestinian armed groups, though far less lethal than the weaponry used by Israel, also caused several civilian deaths and constitute a war crime.

Amnesty kräver ett vapenembargo i området och konstaterar att en del av de vapen som varit inblandade i krigsförbrytelserna är bekostade av amerikanska skattebetalare:

Under a 10-year agreement to 2017, the USA is due to provide $30 billion in military aid to Israel, a 25% increase compared to the period preceding the Bush administration.

To a large extent, Israel’s military offensive in Gaza was carried out with weapons, munitions and military equipment supplied by the USA and paid for with US taxpayers’ money,” said Malcolm Smart, Amnesty International’s Director for the Middle East.

Nu pågår internationella rättegångar om krigsförbrytelser som begåtts på andra kontinenter. Ingen vågar väl tro på att rättvisan ska ha sin gång också i Israel/Palestina-konflikten? I varje fall inte så länge tennismatcher engagerar ledarsidorna mer än krigsförbrytelser.

Read Full Post »

Seger för rättsstaten

Som Sydsvenskan uttrycker det: på punkt efter punkt sågar tingsrätten åtalet mot Malmöstiftelsen al-Aqsa spannmåls ordförande. På tisdagen friades Khalid al-Yousef som nu fortsätter att samla in pengar till föräldralösa barn i Palestina. Påståendena om att han via sin stiftelse finansierat den palestinska ”terroriststämplade” organisationen Hamas krossades i rättens bevisvärdering.

Rättens ordförande, rådmannen Rolf Håkansson var tydlig: ”Kan man döma på tidningsartiklar, inslag från tv och utdrag ur böcker? Kan man döma på ett påstående om något FBI har gjort för 16 år sedan?”

Nej, naturligtvis inte. Domen är en seger för den svenska rättsstaten och ett nederlag för aktörerna i de moderna häxprocesser som sammanfattas i beteckningen ”kriget mot terrorismen”.

Domen föll nästan samtidigt som Internationella juristkommission lagt fram sin rapport om de skador på rättssystemet som detta nebulösa krig vållat runt om i världen. De höga juristerna från många olika länder skräder inte orden när de bland annat säger:

The United States, one of the world’s leading democracies, has adopted measures to counter terrorism that are inconsistent with the established principles of international humanitarian law and human rights law. Erroneously conflating acts of terrorism with acts of war, the United States Government proclaimed a ”war on terror”, thereby misapplying war rules to situations not entailing armed conflict as understood by international humanitarian law. In genuine settings of warfare, it distorts, selectively applies and ignores otherwise binding rules, including relevant principles of human rights law. Other States have been complicit in some of the practices that have flowed from this war paradigm, and it is vital that the serious human rights violations that have occurred now be repudiated an remedied. The damage done to the rule of law must be repaired and the importance and value of upholding international law and human rights law during all armed conflicts must be re-affirmed.

Den rättslöshet som också i Sverige rått i terrorismjaktens spår måste få ett slut. Kanske kan Internationella juristkommissionens rapport tjäna som förebild för en kommande svensk vitbok. Vem tar initiativet?

Read Full Post »

Tragiskt val i Israel

När nu de preliminära resultaten av valen i Israel är klara kan omvärlden konstatera en uppenbar förskjutning mot en nationalistisk höger. Om slutresultatet blir en regering där Avigdor Liebermans extremparti Yisrael Beiteinu kommer att ingå så är det en demokratisk tragedi.

Man kan påminna om vad Gideon Levy skrev i Haaretz häromdagen:

Now the instigator of the new Israeli racism will apparently become the leader of a large party once again in the government. Benjamin Netanyahu has already pledged that Lieberman will be an ”important minister” in his government. If someone like Lieberman were to join a government in Europe, Israel would sever ties with it.

Så är det. När Jörg Haider blev en maktfaktor i österrikisk politik utsattes landet för en samlad aktion från de dåvarande EU-länderna. Israel kan få en regering där en man som står höger om Haider blir medlem.

Vad bli omvärldens reaktion? Förmodligen en axelryckning. Och president Obama måste förstås arbeta med den regering som faktiskt kommer att bildas. Men, som Simon Tisdall konstaterar i dagens The Guardian:

Lieberman’s trademark idea of demanding ”loyalty oaths” from Israeli Arab citizens smacks of the racial discrimination that Obama has been fighting all his life.

Any Israeli government peddling repugnant ideas of that sort can expect short shrift from the White House.

Låt oss hoppas på det.

Read Full Post »

Valet i Israel

Tisdagens val i Israel blir förstås en rysare. Den stora frågan är vilket inflytande Avigdor Lieberman och hans parti Yisrael Beiteinu (Vårt hem Israel) ska få.

Ska man jämföra med Sverige så ligger Yisrael Beteinu någonstans till höger om Sverigedemokraterna. Partiet vill ha ett lojalitetstest som i praktiken är tänkt som ett sätt att ta ifrån arabiska israeler deras medborgarskap. På hemsidan är partiets vision bl a formulerad så här:

The Yisrael Beytenu party, which was founded by Avigdor Lieberman in 1999 as a national movement with the clear vision to follow in the brave path of Zev Jabotinsky, fulfills the three cardinal principles of Zionism: Aliyah (immigration), settlement, and defense of our homeland.

Bosättningspolitiken är alltså central för Lieberman och hans partivänner. Några kompromisser med palestinierna när det gäller land för fred vill de knappast veta av.

I tidningen Haaretz är journalisten Gideon Levy hård i sin dom:

Lieberman and his soldiers are borne on the tides of hatred for Arabs, hatred of democracy and the rule of law, and the stink of nationalism, racism and bloodthirstiness. These have turned, horrifically, into the hottest electoral assets on the market. Like all others of his political ilk, he cynically fans these base urges, particularly among the weaker classes, the rejected, the poor and the immigrants. But not just there. Many young people, among them brainwashed soldiers, will give him their vote, and no one ostracizes them. He chose an easy, relatively weak target, Israel’s Arabs, and sets his supporters on them. But his doctrine has seeped in much deeper than that.

Att Lieberman blivit rumsren i många kretsar i Israel ser Levy som en katastrof. Han slutar med en vädjan till sina landsmän inför valet: ”Keep away from this abomination. Anything but Yisrael Beiteinu, lest it really become Israel, our home.”

Read Full Post »

Är det rätt att kasta skor?

Är det rätt att göra uppror? Är det rätt att kasta skor?

Det har blivit populärt runt omkring i världen att slänga sina fotbeklädnader mot misshagliga politiker eller representanter för regimer man inte gillar. Bush fick pröva på det orientaliska sättet att markera avsky när han var i Bagdad och Kinas premiärminister Wen Jiabao fick nyligen motsvarande behandling på universitet i Cambridge.

I Sverige har Israels ambassadör också fått känna på hur det är att stå i skottlinjen för skokastarna. Det har gett upphov till en debatt på Newsmill där Folkpartiets Fredrik Malm inte oväntat är emot saken (fel person träffades den här gången) medan Andreas Malm – heller inte oväntat – är lika glad för denna protest mot övervåldet i Gaza.

Jag avstår från att ta ställning i sakfrågan men vill gärna hänvisa till en rolig artikel i engelska (liberalkonservativa) Spectator där Hugo Rifkind reflekterar under rubriken ”I’m a convert to shoe-throwing, and its power. But I bet they ban shoes in public pretty soon”. Han påpekar att skon är ett praktiskt redskap, något man alltid har med sig och som passerar alla säkerhetskontroller.

I’m a convert to shoe-throwing. There’s a power to it. For one thing, you do always, at first, have a shoe. That’s not something you could say about every informal projectile. Your rotten fruit, your elderly cabbage, both require a degree of furtiveness on the way in. You’ve got to smuggle. With your keys, the aerodynamics will be hard to predict. Coins are expensive, and a bit football terrace. Mobile phones, a bit Naomi Campbell. The shoe is the way to go.

Men snart, summerar Rifkind, kommer de kanske att förbjuda skor på offentliga möten.

Och, undrar den nyfikne läsaren, hur tar man sig ut på gatan om den ena skon just har offrats på den politiska protestens altare?

Read Full Post »

Mellanöstern i New York Review of Books

Intressanta artiklar om Israel-Palestinakonflikten finns i de senaste numren av New York Review of Books. I det nummer som kom ut strax före Gaza-kriget skrev den f.d. diplomaten Robert Malley och Oxfordforskaren Hussein Agha en lång gemensam recension av några böcker kring amerikansk Mellanösternpolitik, en skarp vidräkning med Bush-epokens många misstag. How not to make peace in the Middle East var rubriken.

I det senaste numret av NYRB finns en intervju med Robert Malley under rubriken The Middle East – what next? Malley säger att man naturligtvis på något sätt måste ta med Hamas i bilden när det gäller framtida lösningar. Och USA måste sluta obstruera andra aktörers medlarförsök:

Now maybe it means for the US to take a less interventionist approach toward domestic Palestinian politics; maybe it means for the US to take a less obstructionist approach, when other third parties—whether it’s the Europeans or the Arabs—seek to reconcile the Palestinians, and in doing so, engage with Hamas. Maybe it means for the US to take a less hostile view toward the emergence of a potential, putative new unity government among Palestinians, and say, as the Europeans now are hinting, that they would judge it by what it does, rather than by the ideological position of its membership. I think those are steps that the Obama administration should consider.

I samma nummer finns också ett upprop initierad av den världsberömde dirigenten Daniel Barenboim och undertecknat av en mängd kända namn ur den internationella kulturvärlden: Jean-Luc Godard, Nadine Gordimer, Jürgen Habermas, Elfriede Jelinek, Claudio Magris, Henning Mankell, Kenzaburo Oe, Orhan Pamuk, Wole Soyinka, Meryl Streep och många andra. Uppropet är kort och kärnfullt:

For the last forty years, history has proven that the Israeli–Palestinian conflict cannot be settled by force. Every effort, every possible means and resource of imagination and reflection should now be brought into play to find a new way forward. A new initiative which allays fear and suffering, acknowledges the injustice done, and leads to the security of Israelis and Palestinians alike. An initiative which demands of all sides a common responsibility: to ensure equal rights and dignity to both peoples, and to ensure the right of each person to transcend the past and aspire to a future.

Samma rättigheter och värdighet. Det är bara att hoppas.

Read Full Post »