Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mattias Gardell’

Jag läser två intressanta recensioner i dagens tidningar. Den ena finns i Aftonbladet där Göran Rosenberg skriver om Mattias Gardells nya bok med titeln Islamofobi. Det är (vilket framgått också av tidigare recensioner i andra tidningar) en viktig bok. Rosenberg markerar inledningsvis några reservationer mot själva ordet islamofobi och dess anspelningar på ett slags sjukdomstillstånd men han konstaterar samtidigt att den antimuslimska skräcken ibland tar sig patologiska former:

Kollektiv patologisk rädsla för en särdefinierad och demoniserad grupp av människor är den historiska drivkraften bakom de flesta krig, fördrivningar och massakrer i människans historia. Vägen till Auschwitz banades inte minst av föreställningen om judarna som ett dödligt hot mot den tyska nationen. Die Juden sind Unser Unglück, judarna är vår olycka, var den nazistiska förintelsepolitikens farligaste slagord. Som i alla patologiska tillstånd har patienten ingen aning om att han eller hon är sjuk. Att antisemitismen var ett slags vansinne blev uppenbart för gemene man i Europa först sedan det visat sig att patienten visat sig i stånd att begå vansinnesdåd. Förintelsens väg kantades av förövare och betraktare som in i det sista uppfattade sig som fullt normala.

Hatet och föraktet mot islam är vad som i dag förenar Europas främlingsfientliga och populistiska partier. Det är inte främlingar i största allmänhet de pekar ut, det är ”muslimerna”. Men vid sidan av populismen har en mera salongsfähig, ”intellektuell”, islamofobi fått fotfäste i den europeiska offentligheten och det anses nu på intet sätt vansinnigt att påstå att muslimerna kommer att ta över Europa eller att islam är oförenlig med rättsstat och demokrati. Krav på förbud mot slöjor, minareter och andra symboler för det muslimska hotet har snabbt rört sig från politikens periferi mot dess centrum.

Man kan tillägga att just detta är vad som håller på att hända i Danmark där regeringen under tryck från Dansk Folkeparti (DF) nu går ytterligare ett steg åt det högerextrema hållet. Detta i så hög grad att en del lokalpolitiker, särskilt bland socialdemokraterna, nu har fått nog. Herlevs borgmästare Kjeld Hansen är en av dem som upprörs över sitt partis förödmjukande kohandel med DF:

Når jeg læser det oplæg, der ligger, så får jeg den samme krybende fornemmelse i kroppen, som da jeg læste om optakten til Rigsdagsbranden i Berlin, inden Hitler kom til magten – og som jeg havde, da jeg engang besøgte Sovjetunionen. Tankesættet er præcis det samme.

Alltså: Läs Göran Rosenbergs recension eller allra helst Mattias Gardells bok och tänk efter!

Den andra recension som jag läser med intresse är Maria Schottenius helsidesartikel kring Bengt Kristensson Ugglas bok Gustaf Win­gren – Människan och teologin. Wingren (1910-2000) var en färgstark teologiprofessor i Lund, en av de få som under det sena 1900-talets tryck från den normerande universitetsfilosofin vågade bedriva teologi i något slags klassisk mening. Jag tillhörde på den tiden knappast dem som skrev under på hans olika teser men jag har med åren mer och mer kommit att uppskatta hans mod och hans lust att ta sig an tidens frågor i ett teologiskt perspektiv.

Jag går till min bokhylla och hittar ett exemplar av hans bok Människa och kristen som handlar om kyrkofadern Irenaeus av Lyon. Inuti den ligger ett kort daterat i Lund den 8 december 1984. Gustaf Wingren hade läst någon artikel jag publicerat och skriver på kortet: ”Eftersom jag förstår att Du inte känner till min Irenaeus-bok sänder jag Dig här ett ex. – God Jul! Greta hälsar”.

Wingrens postumt utgivna predikningar

Greta hette Hofsten i efternamn och var den kända vänsterradikala kvinna som han gift om sig med i mitten på 70-talet. Om detta äktenskap och om Gustaf Wingren som person får man en god sammanfattning i Maria Schottenius artikel. Så läs den, eller ännu hellre, boken av Bengt Kristensson Uggla.

PS – Uppdatering

Idag (20 november) ligger Mattias Gardells bok högt på DN:s boklista. I Svenska Dagbladet hittar man samtidigt en ovanligt platt recension av Karl Steinick som klagar över att Gardells bok inte inbjuder till något samtal kring de frågeställningar som berörs. Det gör dessvärre inte recensionen heller.

Read Full Post »