Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Konvaljens avsked’

Alla har väl något slags förhållande till liljekonvaljer. Från mina unga år minns jag att de i bästa fall kunde blomma när min mamma hade födelsedag, den 26 maj. Oftast var de väl ändå fullt utslagna först till skolavslutningen omkring den 10 juni. I kyrkan blandades doften av konvalj och syren.

I går besökte vi en av min barndoms dungar och plockade en ganska stor bukett. Men det var i sista stund för snart tar konvaljen avsked. Det har den i stort sett redan gjort i naturdelen av vår trädgård. Kvar blir en brunfläckig stängel mellan gröna friska blad.

Denna vårblomstrens förgängelse har väl sällan tolkats mer känsligt och med större vemod än i Konvaljens avsked, en gammal kär sång som redan fyllt hundra år:

Ljuva susande milda västanvind
kom och svalkande smek min bleka kind !
O, sänk dig ned invid min veka fot !
Ack dröj, o dröj hos mig,
tag nu min sista suck emot.

O, hur jag längtat att sprida min doft till envar,
prisa min skapare god
med den vällukt jag än har kvar.
Snart är den slut min korta tid
och jag böjer mitt huvud så sakta, så sakta
att dö, vit såsom snö,
stilla slumrande in i frid.

Det är en text skriven av Olov David Lindvall till den bostonvals som sonen Otto Lindwall komponerade 1904 och publicerade året därpå. Det är ett verkligt örhänge som påmint flera generationer om liljekonvaljens korta levnadssaga. Mest känsligt har den väl sjungits in av Harmony Sisters, den på sin tid så populära trion med systrarna Valtonen  från Finland.  För sin smäktande sång i välmodulerade stämmor belönades de med något som på 40-talet måste ha varit en rekordförsäljning: 160.000 skivor i 78-varvsformat. De har fått en hel del efterföljare, bland annat av en något yngre syskontrio från 60-talet: Göingeflickorna.

Båda dessa känsliga tolkningar från olika decennier kan man för övrigt lyssna till på Youtube (plus en del andra inspelningar, bland annat med Rolf Björling).

liljekon

Som vår ständiga Pariskorrespondent – signaturen Suédoise – tidigare noterat på den här bloggen har liljekonvaljen en särskild ställning i Frankrike där den som ett slags kärleksblomma säljs i parti och minut den 1 maj – en tradition som enligt legenden går tillbaka ända till mitten av 1500-talet.

Naturligtvis har denna fest också satt sina musikaliska och lyriska spår. En populär låt har titeln Le temps de muguet (Liljekonvaljens tid). Den handlar också på sitt sätt om konvaljens avsked efter en kort blomningsperiod men den tröstar lyssnaren med att blomstren förgår medan kärleken består också efter maj månad.

Om ni söker en inspelning på Youtube kommer ni att slås av häpnad. Melodin är nämligen identisk med den låt som på svenska är känd under titeln En natt i Moskva med de välkända inledande raderna: Nattens mörker faller när dagen dör/Nere vid Moskvaflodens strand.

Vad denna ryska melodi har med de franska liljekonvaljerna att göra kan man undra. Men outgrundliga är musikens vandringar mellan kulturerna.

Read Full Post »