Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kalendrar’

Vad är det för dag idag? När detta skrivs säger datorn att det är den 11 juli 2013. Enligt den judiska kalendern är det den 4 Av år 5773. Den muslimska motsvarigheten i år är den 3 Ramadan år 1434. Den 5 september kommer den hebreiska kalendern att indikera ett årsskifte och det muslimska nyåret startar enligt uppgift den 4 november.

Månens betydelse för (framför allt de religiösa) kalendersystemen har jag skrivit om tidigare på den här bloggen i samband med olika påskdatum i den kristna kalendern. För alla de tre religioner som har sina rötter i Mellanöstern gäller ju att det är månens faser som styr den viktigaste eller de viktigaste religiösa högtiderna.

När börjar egentligen Ramadan, den fastemånad som just nu präglar livet i den muslimska världen? Här finns det olika meningar. I gårdagens nummer av The Guardian skrev naturvetaren och imamen Usama Hasan om ”Ramadan confusion”, en intressant beskrivning av hur man på olika sätt bestämmer när den viktiga fastemånaden börjar, d.v.s. när nymånens första lilla skära kan observeras. Med dagens astronomiska kunskap är det förstås lätt att fastställa men många konservativa teologer och länder litar mer på det mänskliga ögat och därför blir det lite olika datum som gäller. Hasan förordar för sin del den vetenskapliga metoden med utgångspunkt i att den religiösa lagen ska tillämpas med förnuft.

Ramadan-Mubarak-2013-HD-wallpaper

I dagens nummer av samma tidning finns en rolig artikel där Remona Aly svarar på tio vanliga frågor om Ramadan. Här är några exempel på frågor och svar:

So you don’t eat at all?
No, we only fast during daylight hours – from dawn until sundown. This year in the UK, that means over 18 hours of nil by mouth – we can’t eat, drink, smoke, or have sex during those hours. Easy, tiger.

Don’t you get hungry?
Is the Pope a Catholic? Yes, we get hungry and thirsty, but that’s the point. We eat Sehri, a pre-dawn meal, and at sunset we break the fast (called Iftar), usually with a date and a glass of water.

A date with whom?
A date with introspection. Ramadan is an opportunity to focus on the soul rather than the body, so we get through the day trying to be more spiritual, as well as seeking to improve our behaviour. We empathise with those in need and give thanks for having food at the end of the day, when millions of people don’t have that luxury.

Hur människor i andra kultur har förmåga att avhålla sig från mat på bestämda tider har alltid förundrat västeuropéer. Ibland har det ändå setts som en dygd, som i en skrift om våra födoämnen från 1891 där J.O. Pettersson-Rydelius diskuterar hur vi bör äta och vad vi bör äta. Han tar närmast araberna som ett dygdemönster:

Beduinen är ytterst mager, men i stället för slappa kautschuksträngar, har han senor af stålfjederns spänstighet, och han kan utan ringaste olägenhet uthärda strapatser och t. o. m. törst flere dagar å rad. Och han blir gammal och gråskäggig och betraktas då med vördnad och behandlas med aktning af sin stam, hvilket bevisar, att åldern ej förslöat hans sinnen. Européens lefnadssätt skulle lägga Araben i grafven innan han ännu hunnit mannaåldern.

Han illustrerar arabens självbehärskning genom att återge en sedelärande berättelse från någon av tidens resande orientalister:

Jag var stadd på en utflykt från Kairo till pyramiderna. En ung arab, hvilkens åsna jag för detta ändamål förhyrt, sprang hela dagen liflig och munter jemsides med det trafvande djuret. Jag hade medfört några apelsiner, hvilkas saft i hettan var synnerligen uppfriskande; jag erbjöd den unge araben en af dem; han emottog den med tacksamhet, men stoppade den i blusen. Jag frågade hvarföre han ej förtärde den, då han väl var törstig. O ja, Effendi, löd svaret, men jag får ej, ty det är Ramadan.

Och hela långa dagen lopp den unge araben jemsides med sin åsna, utan att förtära äfven det obetydligaste. Men då solen gick ned och ett kanonskott från staden tillkännagaf fastetidens slut, tog han fram apelsinen ur sin ficka och förtärde den af hjertans lust.

Möjligen är gårdagens förundran över främlingars förmåga att fasta inte lika aktuell längre. Nu har ju hälsokostprofeter i vår överflödskultur betonat vikten av att då och då rensa kroppen från allehanda gifter. Och den senaste bantningsmetoden kallas för 5:2-metoden. Man går hungrig två dagar i veckan och äter de fem andra. Niclas, 38, säger till Aftonbladet att han med det receptet rasade 7 kilo på lika många veckor och nu känner sig alert och glad.

Kanske blir Niclas snart som en beduin med senor av stål.

Read Full Post »

Tempus fugit

På åtskilliga gamla klockor kan man läsa den latinska inskriptionen Tempus fugit. Vill man veta mer om ordens ursprung och deras överförda aforistiska betydelse kan man konsultera engelska Wikipedia:

Tempus fugit is a Latin expression meaning ”time flees”, more commonly translated as ”time flies”. It is frequently used as an inscription on clocks. The expression was first recorded in the poem Georgics written by Roman poet Virgil: Sed fugit interea fugit irreparabile tempus, singula dum capti circumvectamur amore, which means, ”But meanwhile it flees: time flees irretrievably, while we wander around, prisoners of our love of detail.”

In English the expression, either in the form of the Latin: tempus fugit or the English: time flies, is proverbial, generally with the intended sense: ”Time’s a-wasting”, expressing concern that one’s limited time is being consumed by nothing in particular, or by something which may have little intrinsic substance, importance or urgency at that moment, if ever.

Tempus fugit – i överförd bemärkelse

Så här inför nyåret när alla medier blickar framåt eller bakåt i tiden är sentensen förstås extra aktuell. Men innan man gräver ned sig i sentimentala djupsinnigheter kan man ju citera ett nyktert konstaterande av stand up-komikern Hannibal Buress vid det gångna årets Edinburgh Comedy Festival:

”People say:  ‘I’m taking it one day at a time.’ You know what? So is everybody. That’s how time works.”

Visst, en dag i taget. Men tiden är relativ, det påminns vi också om så här års. Världens klockor går olika och det nya året börjar ett otal gånger runt om vår jord. Alla kalendrar är inte heller synkroniserade. Enligt den muslimska almanackan är vi nu inne på år 1433 medan den judiska redan hunnit fram till 5772. Men också den kristna tideräkningen har sina varianter. I den internationella bilaga som levererades med Dagens Nyheter idag sägs att julen för de ortodoxa kristna börjar den 6 januari. Det är en sanning med modifikation eftersom det bara är en del av de ortodoxa kyrkorna (t.ex de ryska och serbiska) som följer den gamla julianska kalendern med 13 dagars förskjutning. Å andra sidan kommer den ortodoxa påsken med få undantag att firas en vecka efter den västerländska år 2012, nämligen den 15 april.

En institution som har problem med tideräkningen är Svenska Akademien. I dess statuter från 1786 föreskrivs följande:

Academien skal årligen fira thes högtid uppå den Store Gustaf Adolphs Födelse dag, then Nionde dagen i December månad, hvilken nu mera efter årsberäkningens förändring inträffar på then Tjugonde dagen i samma månad.

Den förändring som statuterna nämner är Sveriges övergång från den julianska till den gregorianska kalendern år 1753. Men då var tidskillnaden mellan de båda kalendrarna elva dagar, en skillnad som drygt två hundra år senare vuxit till tretton dagar. Skulle akademien vara trogen mot sina statuter skulle alltså årshögtiden rätteligen firas den 22 december, men då skulle den förstås kollidera med julbaket – och för övrigt: vem bryr sig.

Däremot bör man vara noga med att hålla tidskillnader i minnet under ofredstider. De som tvångsläst Fänrik Ståls sägner i skolan minns incidenten vid Virta bro där generalen Sandels satt i allsköns ro i tron på att vapenstilleståndet med ryssarna skulle gälla fram till klockan ett. Det är då ett ilbud kommer med den obehagliga nyheten: ”Vårt ur var tolv, och vi följde det, Men den ryska klockan är ett”.

Jag noterade för några år sedan samma fel i Jan Guillous Hamilton-thriller Madame Terror där han påstår att klockan i den ryska flottbasen i Severomorsk visade två timmar före Greenwich-tid (UTC) när den i själva verket gick tre timmar före. Fast det gällde förstås när det inte var sommartid, då tidsskillnaden var fyra timmar. Och från och med i år är det dessutom ”sommartid” året runt i västra Ryssland och tidszonen i Murmanskområdet är därmed UTC+4.

Ur led är alltså tiden. Men den är som nämnts också relativ vilket så här års kan vara en tröst.

Read Full Post »