Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jasnaja Poljana’

Någon halkade in på min blogg via sökorden ”Leo Tolstojs död”.  Jag vet inte riktigt varför. Mig veterligt har jag inte tidigare behandlat ämnet.

Fast just i dagarna är det högaktuellt. Det var för hundra år sedan, den 20 november 1910 (7 november enligt den dåtida ryska kalendern), som den store författaren gick ur tiden under ganska dramatiska omständigheter. Han var på flykt från ett förkvävande hemliv men kom aldrig långt.  Efter att ha tillbringat några dagar hos sin syster på ett kloster fortsatte han sin resa med tåg. Han blev allt sämre under resan och slutade sina dagar i ett enkelt gästrum på en liten, dammig tågstation vid namn Astapovo.

Nyheten om hans död gick förstås snabbt över världen. Det finns en klassisk bild av mottagandet, förevigad av Karl Karlovitj Bulla (1855-1929), en av den ryska fotografins fäder. Han var på plats när den store målaren Ilja Repin läser om Tolstojs död i en tidning. Scenen är Repins atelje i Kuokkala på Karelska näset – den ort som jag nämnde i det föregående inlägget här på bloggen och som under mellankrigstiden var ett sommarparadis får såväl finländska som svenska modernister.

Kuokkala tillhörde storfurstendömet Finland och det självständiga Finland fram till 1939/40 men är idag en del av Ryssland och orten heter numera Repino. Det var nämligen här som Repin byggt sin atelje med en spektakulär arkitektur.

Jag återkommer inom kort till såväl konstnären som till fotografen – stora namn i Ryssland men kanske mindre uppmärksammade här i Sverige – det gäller åtminstone Bulla.

I det här sammanhanget kan jag nöja mig med att  notera att båda gett eftervärlden bilder av Tolstoj. Repin målade flera porträtt av författaren varav det mest kända kanske är nedanstående studie från 1887:

Karl Bulla å sin sida for 1907 med sin kamera till Jasnaja Poljana och gjorde ett veritabelt fotoreportage kring Tolstojs berömda hemmiljö. Hans porträtt av författaren har med åren blivit nästan lika känt som Repins målning.

I England har det just kommit ut en bok av William Nickell med titeln The Death of Tolstoy: Russia on the Eve, Astapovo Station, 1910. Den har fått positiva recensioner och en skribent i Times Higher Education sammanfattar den dramatiska storyn:

The death begins with flight: ”In the middle of the night of October 28, 1910, Lev Tolstoy closed the door to the room where his wife of 48 years was sleeping, packed his things and left his home, never to return. At the age of 82, the most famous living Russian embarked on a final journey that would become one of the great legends of the twentieth century.”…

William Nickell reads the death of Tolstoy as a modern media event, showing along the way how the media are heirs to oral tradition. The tragedy of the disintegration of a marriage and the journey of an old man for unknown reasons to an unknown place combines with the grapho-maniacal comedy enacted by all the key players (Tolstoy, his wife Sonya, his many children, his doctor, his typist, his followers), all busily writing diaries – some secret – and letters.

To top it off, Sonya’s arrival at Astapovo to join her dying husband and the refusal of the Tolstoyans in the little station to let her in are caught on film – the wrenching and angry tapping of a wife at a window.

Rummet där Leo Tolstoj dog

Redan för hundra år sedan fanns det en klar medial dramaturgi. Den moderna tidens landvinningar i form av telegrafisk och geografisk kommunikation bidrog till en snabb nyhetsförmedling och en motsvarande snabbhet när det gällde att skapa myter som senare forskningar haft svårt att hitta sanningen bakom:

Nickell’s voluminous research shows how Tolstoy’s departure and death ”captured the imagination of the Russian public and…(became) a media event in a surprisingly modern sense”. Flashlights, railroads, telegraphs, telephones, electric lights, film clips and phonograph recordings collide with the settled ways of life and the folkloric traditions of rural Russia. Pyotr Stolypin, Russia’s prime minister, considered the Tolstoyans more dangerous than the revolutionaries. Lenin made political capital of Tolstoy’s death within days. The man who left home ”taking a page from a medieval saint’s life” soon had his face adorning candy wrappers. The sublime wars with the trivial.

One reporter observed: ”Tolstoy decided to run from the world. The world followed him, caught up with him, and again placed him in a glass jar.” A jar on which his wife could only tap.

Mot den dramatiken konstrasterar Karl Bullas idylliska bild nedan från det lugna lantlivet på Jasnaja Poljana, där Tolstoj sitter omgiven av släkt och familj:

Den som vill se lite bilder – både gamla och nya – från Jasnaja Poljana kan förresten klicka här.

Read Full Post »