Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Grekland’

Den 25 mars är Greklands nationaldag. Det var det datum då frihetskampen började 1821 och det var då som slagordet ”Frihet eller död” blev en signal till uppror mot det turkiska väldet. Det är ett motto som upprepats i den grekiska historien sedan dess. Senast låg det på mångas läppar under militärdiktaturens år 1967-74.

Jag lyssnade just på Melina Mercouris insjungning av Mikis Theodorakis sång ”Eleftheria i thanatos” (finns på Youtube). Det är ju så mottot lyder på grekiska. För oss som under de aktuella åren på 60- och 70-talet lyssnade till Theodorakis frihetssånger har den fortfarande en magisk klang.

Jag såg tidigare under dagen en direktsändning från militärparaden på Syntagmatorget i Athen. Greklands president stod där omgiven av nationens ledare medan paraden långsamt drog fram. Det var en sympatisk manifestation som började med att några veteraner haltade sig fram under långsamt trummande från orkestern. Tre av dem kördes av sjuksköterskor i rullstol. Sen kom poliser på motorcyklar och därefter ett antal brandbilar innan en trupp i de traditionella grekiska uniformerna med tofsar och vita koltar tågade förbi.

Det finns all anledning att sända en tanke till grekerna just idag. I Rom försöker väl premiärminister Tsipras att få in några ord om den sociala dimensionen i de jubilerande EU-ledarnas slutdeklaration. Den engelskspråkiga upplagan av tidningen Kathimerini förklarar:

They asked for one extra paragraph on social dimension. But politically they linked it to the ongoing negotiations with creditors,” one EU official with insight into the issue said.

A draft of the declaration says that EU leaders will work towards a Union which promotes economic and social progress as well as cohesion and convergence, taking into account the variety of social models and the key role of social partners.

”They said it’s difficult for them to celebrate in Rome while one of the non-European institutions is pursuing policy that has significant effects on the Greek economy,” the EU official said.

Man kan bara hoppas att grekerna lyckas i sitt uppsåt. Vi som är gamla filhellener måste verkligen önska dem all framgång. Frihet handlar ju också om ekonomi.

Read Full Post »

Grekland

Det är ett stort mått av självironi på de tröjor man kan köpa i Athens turistkvarter: ”Greek crisis – No job, No money, No problem”. Fast just i de centrala delarna av den grekiska huvudstaden syns kanske inte krisen särskilt mycket. Den hörs mera. Närmar man sig parlamentet och Syntagma-torget avlöser demonstrationerna varandra. Det är protester mot nedskärningarna och de internationella långivarnas hårda villkor.

nojob

Jag kom på att jag upplevt grekiska demonstrationer under ett halvsekel. 1965 var jag i Athen för första gången. Då drog skanderande folkmassor fram på Panepistimiou-gatan under de upprepade slagorden ”Ta din morsa med och stick!”. Agitationen var riktad mot den dåvarande kungen Konstantin och hans tyskfödda mor, änkedrottningen Frederika. Demonstranterna stödde den sittande premiärministern Georgios Papandreou (1888-1968), huvudmannen i den politiska klan där sonen Andreas (1919–1996) och sonsonen Giorgos (f. 1952) så småningom kom att bekläda samma ämbete.

Men visst finns det problem i Grekland även om de kanske inte direkt sticker i ögonen på den tillfälliga besökaren. Den engelskspråkiga upplagan av dagstidningen Kathimerini publicerade häromdagen följande notis:

One in three Greeks were at risk of poverty or social exclusion in 2015, just below Romania (37.3 percent) and Bulgaria (41.3 percent), according to data released Monday by the European Union’s statistical agency, while Greece also showed the highest increase in the risk rate, which grew from 28.1 percent in 2008 to 35.7 percent in 2015, or 7.6 percent.

Eurostat’s study, published to coincide with International Day for the Eradication of Poverty, also found that in 2015, 22.2 percent of Greeks were severely materially deprived – meaning they could not afford to pay their bills, keep their homes warm or take a one-week holiday – compared with 0.7 percent in Sweden and 2 percent in Luxembourg.

Det är förstås inte bara grekerna som har det svårt. På öarna i östra Medelhavet finns enligt UNHCR fortfarande 50.000 flyktingar som lever under svåra villkor. Det är inte så lätt för ett fattigt land att hjälpa andra fattiga även om EU skjuter till pengar. Men av den omfördelning till rikare länder som tidigare beslutats har det som bekant inte blivit någonting. Idag kunde man t.ex. läsa i tyska medier om att det fåtal flyktingar som Lettland motvilligt tagit emot nu i stort sett lämnat landet.

På de kykladiska öarna märks annars inte så mycket av krisen. Turismen verkar ha återhämtat sig delvis. Vi tillbringade en tid på Paros och där är priserna låga så här i mitten på oktober. En studio med alla bekvämligheter och egen uteplats kan man hyra för 25 euro natten och en modern liten bil får man för samma pris per dygn. Paros är en trevlig ö att åka runt på och stränderna är så här års nästan tomma även om Medelhavet fortfarande är skönt att bada i.

Tar man sedan en kort färjetur över till den lilla grannön Antiparos kan man göra en flera hundra meter djup nedstigning i en av Europas mest spektakulära grottor.

paros

På det bysantinska muséet i Athen pågår ännu några dagar en fin utställning av ryska ikoner, lånade från Tretjakovgalleriet i Moskva. Den invigdes i maj av president Putin och premiärminister Tsipras och är ett led i det rysk-grekiska kulturutbyte som pågår under ett år, ett resultat av att både Ryssland och Grekland gärna förenas i sitt gemensamma bysantinska arv – något som förstås också har dagsaktuella politiska övertoner. Bland annat har ryssarna generöst lånat ut en ikon av mästaren Andrej Rubljov från sekelskiftet 1300/1400.

Kommer ni till Athen så kan jag rekommendera restaurangen Old Ithaki intill torget vid katedralen. Sätter ni er där vid 18-tiden så kan ni höra katedralklockorna ringa till vesper. Och äter ni lite senare så kan ni ha tur att få lyssna till ett par skickliga musiker på bouzouki och gitarr som spelar traditionell grekisk musik. Mycket har ändrats under de 50 år som jag varit besökare i Athen men den musiken består.

Read Full Post »

Förlåt tjatigheten men just nu är det svårt att intressera sig för någon annan större politisk fråga än Greklands öde. Uppgörelsen häromdagen verkar vara en katastrof som ingen egentligen är lycklig över. Den tyske finansministern Schäuble skulle ju hellre ha sett Greklands temporära (?) utträde ur euron medan premiärminister Tsipras frankt förklarat att han inte tror på vad han skrivit under.

Hur kunde allt gå så snett? Redan före det grekiska valet i januari analyserade professor Paul De Grauwe från London School of Economics det grundläggande problemet:

The Greek public debt has increased and now exceeds 170 per cent of GDP. The burden of this debt is so high that future Greek governments will not be able to continue to service it.

Instead of denying this reality the EU finance ministers should start facing it. They should begin to think about how they can ease the debt burden of Greece. Denying this reality condemns Greece to many more years of misery and will encourage extremist political movements in the country even further.

The risk today is that the political leaders of the Eurozone refuse to relieve the Greek debt (and that of other countries of the periphery). In that case, a fundamental crisis in the Eurozone is inevitable. Even if Syriza does not make it at the coming election, extremist parties will gain the upper hand in future elections. This will be very disruptive for the Eurozone as a whole.

Nu är det ju i princip där vi har hamnat. Det ovillkorliga tyska nejet till skuldavskrivningar och det förmyndarskap som Grekland satts under kan få oöverstigliga konsekvenser för hela det europeiska samarbetet. Dessutom bygger dokumentet från Bryssel, som Ambrose Evans-Pritchard påpekar i The Telegraph, på ett slags lögn:

Some are already comparing the terms to the Versailles Treaty but this does not quite capture the depravity of it. The demands imposed on Germany in 1919 were certainly vindictive and narrow-minded – as Keynes rightly alleged – but they were not, on the face of it, beyond reach…

What Greece is being asked to do is scientifically impossible. Almost everybody involved in the talks knows this. Yet the lie goes on because the dysfunctional nature of EMU politics and governance makes it impossible to come clean. The country is dishonestly kept in a permanent state of crisis.

Times

Löpsedel från 1919

I The Guardian skriver Seumas Milne om den förödmjukelse som grekerna i allmänhet och Syriza i synnerhet utsatts för. Regeringspartiet har tvingats skriva under en politik rakt motsatt den man gick till val på:

That’s why European officials were so keen to let it be known that Tsipras had been “crucified” and “mentally waterboarded”. Greece would be turned into an economic “protectorate”, one purred, where all key decisions would be taken by foreign governments and unelected EU bureaucrats. No wonder Greek leaders declared that they had been subjected to a coup, while the ex-finance minister Yanis Varoufakis compared the “deal” to the Versailles treaty. This is the diktat of a bankers’ ramp that can barely tolerate even a facade of democracy.

I New York Times skriver den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev en krönika där han varnar för de mer långtgående följderna av diktatet från Bryssel:

Mr. Tsipras’s leftist populism failed to win Greece a better deal. Instead, the real political winner is most likely to be not the moderate center but the anti-European right. And while European leaders can congratulate themselves on keeping the Union going, the price that Europe will pay for saving Greece economically and losing it politically is the transformation of the Union from a project sustained by hopes and aspirations into one surviving on shared fears and confusion.

Förvirring var ordet. Det är väl där vi befinner oss, alla vi som i grunden trott på det europeiska projektet. Fast mitt i denna förvirring vågar jag ändå slå ett vad (100 kronor till den som först kan påvisa att jag haft fel i min prognos): Den aviserade folkomröstningen i Storbritannien kommer att resultera i ett ja till utträde ur EU, detta i synnerhet som en gammal fruktan för tysk dominans i Europa nu verkar ha fått nytt liv. När en brittisk historieprofessor i en insändare använder ordet ”Herrschaft” för att suggerera läsarna i en bestämd riktning kan man gissa vad klockan är slagen.

Read Full Post »

Grekland

Jag har ingen egen insiktsfull kommentar att ge till det som hänt och nu fortfarande händer kring Grekland. Men här kommer några citat ur internationell press:

Nationalekonomen Paul Krugman (välkänd mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne) i New York Times:

The campaign of bullying — the attempt to terrify Greeks by cutting off bank financing and threatening general chaos, all with the almost open goal of pushing the current leftist government out of office — was a shameful moment in a Europe that claims to believe in democratic principles. It would have set a terrible precedent if that campaign had succeeded, even if the creditors were making sense.

What’s more, they weren’t. The truth is that Europe’s self-styled technocrats are like medieval doctors who insisted on bleeding their patients — and when their treatment made the patients sicker, demanded even more bleeding. A “yes” vote in Greece would have condemned the country to years more of suffering under policies that haven’t worked and in fact, given the arithmetic, can’t work: austerity probably shrinks the economy faster than it reduces debt, so that all the suffering serves no purpose. The landslide victory of the “no” side offers at least a chance for an escape from this trap.

Owen Jones, fristående kommentator i brttiska The Guardian:

Martin Schulz, the European parliament’s president and a so-called social democrat, whose attitude towards democracy can be generously described as ambiguous, called for the removal of Greece’s elected government in favour of a technocratic government.

It wasn’t bluster. That’s what the EU and the markets previously pulled off in Greece and, yes, in Italy.

Tim Stanley, kolumnist i brittiska The Telegraph:

The EU has to recognise that the Greeks have spoken as a nation. It is time to forgive and restructure the debt – just as the world did to Germany in 1953. If the EU is truly rooted in democracy, it must acknowledge the plea to do this, implicit in the referendum. If it is truly built on solidarity, it must be compassionate.

How much better the world would be if we could all walk a few steps in each other’s shoes? If so, we might conclude that Greek social democracy was a greedy dud and that the country must reform – whatever its blowhard government says. But we might also feel the pain of one of the teachers with a third less pay, or one of the 50 per cent of Greek kids without a job.

What was the point of the European experiment but to uplift our fellow Europeans? If the price of the project is to stamp on the face of Greece for eternity with an iron boot, then we should consider walking away from this madness in disgust.

Och så en bild från en twittrare: Hur skulle de grekiska sedlarna se ut om landet tvingas återvända till sin gamla valuta?

twi

Read Full Post »

Av födsel och ohejdad vana är jag proeuropeisk. Jag har röstat ja till Sveriges medlemskap i EU och till och med lagt mitt votum för vår anslutning till den monetära unionen. Jag har arbetat med europeiska utbildningsprogram och jag var under mina yrkesverksamma år en ganska flitig gäst i Bryssel.

På senare tid har ändå min tro på EU-projektet börjat vackla. Som gammal filhellen håller jag förstås på Grekland i landets heroiska kamp mot de internationella finansiella institutionerna. Och jag är inte ensam om att tycka att något har gått snett. Man behöver inte vara vänsterorienterad och tro på Syriza eller finansminister Varoufakis för att ifrågasätta den utpressning som Grekland nu utsätts för. Jag läser t. ex en skarp krönika av Ambrose Evans-Pritchard i den pålitligt konservativa The Telegraph. Han skriver bland annat:

The spectacle is astonishing. The European Central Bank, the EMU bail-out fund, and the International Monetary Fund, among others, are lashing out in fury against an elected government that refuses to do what it is told. They entirely duck their own responsibility for five years of policy blunders that have led to this impasse.

They want to see these rebel Klephts hanged from the columns of the Parthenon – or impaled as Ottoman forces preferred, deeming them bandits – even if they degrade their own institutions in the process.

If we want to date the moment when the Atlantic liberal order lost its authority – and when the European Project ceased to be a motivating historic force – this may well be it. In a sense, the Greek crisis is the financial equivalent of the Iraq War, totemic for the Left, and for Souverainistes on the Right, and replete with its own “sexed up” dossiers.

Det verkar, skriver Evans-Pritchard som om de fiansiella institutionerna med något slags terrortaktik vill förmå grekerna att krypa till korset i elfte timmen. Hans skarpa kritik mot hela detta scenario är, enligt hans egen deklaration, grundad på traditionella konservativa värderingar:

Personally, I am a Burkean conservative with free market views. Ideologically, Syriza is not my cup tea. Yet we Burkeans do like democracy – and we don’t care for monetary juntas – even if it leads to the election of a radical-Left government.

As it happens, Edmund Burke would have found the plans presented to the Eurogroup last night by finance minister Yanis Varoufakis to be rational, reasonable, fair, and proportionate.

syriza

Syriza – en nagel i ögat på Bryssel?

Vi får se vad som händer. Bryssel vill uppenbarligen pressa Greklands vänsterstyre medan Ukrainas urusla ekonomi ska stöttas för att hjälpa landets högernationalistiska regering.

Apropå Ukrainakrisen så har ett konsortium av sju ledande europeiska dagstidningar, bl. a. Die Welt och Le Figaro, bett det österrikiska Institut für Wirtschaftsforschung att undersöka effekten av EU:s sanktioner mot Ryssland och de ryska motåtgärderna. Det visar sig då att EU:s olika åtgärder har en ganska begränsad verkan (Sverige har enligt Die Welt spärrat ungefär 2.000 kronor av ryska tillgångar). De ryska motsanktionerna med importförbud av livsmedel kan däremot på lång sikt få negativa effekter i mångmiljardklassen på den västeuropeiska ekonomin och i ett värsta scenario äventyra hundratusentals västeuropeiska arbetsplatser.

Die Welt tillägger i en kommentar att Putin nu måste uppleva att han fått bekräftelse på sin uppfattning att sanktionskriget skadar den västeuropeiska ekonomin mer än den ryska. Men i Bryssel verkar man fortfarande tro att symbolpolitiken är effektiv trots forskarnas analyser. Det är väl också ett utslag av den aktuella europeiska röran.

—————-

PS – Uppdatering:

I Süddeutsche Zeitung har den berömde filosofen Jürgen Habermas levererat en skarp kritik av de europeiska institutionernas (och Angela Merkels) Greklandspolitik. ”Det är inte bankerna utan medborgarna som måste bestämma över Europa”, skriver han. Klicka här.

Read Full Post »

Höstlovet med mera

När detta skrivs är höstlovet i stort sett över, i varje fall för vår del. Gästande barnbarn har åkt hem och därmed kan mathållning och vardagsrutiner återgå till det normala. Som vanligt har Tom Tits experiment här i Södertälje varit en uppskattad plats. Det har det för vår del varit under rätt många år nu och om någon av läsarna har barn eller barnbarn i åldern 3-15 år så kan jag absolut rekommendera ett besök. Även för vuxna är det trevligt. Är barnen tillräckligt stora kan man parkera sig i kaféet med en bok och sedan springer de unga runt på egen hand och prövar de olika experimenten. Sommartid är stället ännu trevligare med ett utökat antal attraktioner utomhus. Några av barnbarnen har väl varit där snart trettio gånger men verkar inte tröttna.

Vad har under denna höstlovsvecka hänt med Medelhavsinstituten och nedläggningshoten, undrar kanske någon läsare av föregående inlägg. Ja, en hel del på opinionsbildningsfronten. Det märks att vi lever i en tid med sociala medier där nyheter sprids sekundsnabbt, facebookssidor öppnas och protestlistor skapas på några minuter. Engagemanget för institutens framtid har varit överväldigande bland politiker, diplomater och kulturarbetare, inte bara i Sverige.

Nu får vi se vad departement och riksdag gör av denna opinionsstorm. Jag var tillsammans med företrädare för de andra instituten på Utbildningsdepartementet i måndags och samtalade med statssekreteraren Anders Lönn. Han lyssnade noga på alla argument men gav naturligtvis på det här stadiet inget definitivt svar.

Vi får vänta och se och hoppas att förnuftet får råda.

Under tiden kan jag ju säga något om förra veckans resa till Grekland. Kommer ni till Kavalla så måste ni förutom Svenska huset se det fantastiska Imaret Hotel, en imponerande byggnad med en fantastisk historia:

An important aspect of the town’s past, is that of the birthplace of Mohamed Ali Pasha, the founder of modern Egypt and the Egyptian Royal Dynasty. Mohamed Ali was born in 1769, when Kavala, along with Egypt, formed part of the Ottoman Empire. The identity of the town as a tobacco trade centre is considered by historians to have influenced the ruler’s profile, as the man who transformed and modernised Egypt, economically and otherwise. In 1813, as a donation to his hometown, he founded and supervised the construction of an impressive Imaret, Koranic school and charitable centre. The edifice supported the educational, social and religious needs of the Muslim population and ceased its operation, after their departure from the area, in 1923.

2001 kom stadens styrande överens med den egyptiska regeringen om att restaurera anläggningen och privata investerare tog på sig detta stora kulturprojekt, ett veritabelt monument över den muslimska civilisationen i denna del av Europa.

imaret

Smakfull interiör från Imaret

Nu fungerar Imaret både som hotell och konferensanlägning. Jag har själv inte bott där men vill man kosta på sig något extra i en fantastisk miljö intill Medelhavet är det nog värt pengarna. Den som vill förnya en relation kan beställa ett ”Romance package” för två nätter. Det kostar 665 € och då inkluderas allt möjligt, inklusive ”Imarets unique goodnight service” – vad den nu kan innebära.

Kavalla är verkligen staden där kulturer mötts och möts, inklusive det moderna fenomen som består i grupper av sydkoreanska pingstvänner på resa i aposteln Paulus fotspår. För det var här han landsteg på vägen till Filippi fast staden då hette Neapolis. Om detta kan man läsa i Apostlagärningarna 16. Biblisk mark med andra ord.

Read Full Post »

”Vi tänker inte bli något protektorat”, sa den socialdemokratiske ledaren Evangelos Venizelos på grekisk teve i går kväll. Han syftade förmodligen på förslagen i ett dokument från tysk sida som läckt ut till medierna och som går ut på att Grekland skulle ställas under något slags europeisk finansiell kontroll. Landet skulle i så fall förlora sin ekonomiska suveränitet i viktiga avseenden. Grekiska skatter skulle betalas in till ett europeiskt konto och regeringens agerande på lånemarknaden skulle behöva godkännas av utomstående aktörer.

Jag såg Venizelos tala med såväl verbal som kroppslig elokvens medan jag läste en bok (i engelsk översättning) om vad som hände när tyskarna under andra världskriget ockuperade Egina, den ö som vi just nu befinner oss på. Det finns väl inte många öbor kvar som minns vad som hände då men det är alltid lika skakande att läsa om de år då Grekland verkligen var ett protektorat under en främmande makt. På just Egina var det kanske ändå förhållandevis lugnt men den fruktansvärda hungersnöd som började vintern 1941/42 drabbade ju hela landet. Och det var inte minst ockupationen och den systematiska plundringen, baserad på bland annat de nazistiska erövrarnas valutamanipulationer, som framkallade den nationella katastrofen. Omkring 300.000 offer för svält och följdsjukdomar räknar historikerna med.

Visst; detta är historia och dagens långivare är inte gårdagens ockupanter. Angela Merkel ska inte mötas med hakkors. Men man ska ändå inte underskatta de dunkla nationella, ibland undermedvetna, känslor som kan framkallas i kristider.

Vi åkte hur som helst runt på Egina igår medan Grekland höll andan inför de regeringsdiskussioner som fördes i Athen. Det blev förstås en antikrunda i ordets verkliga betydelse med en höjdpunkt i Afaiatemplet på en hög klippa med utsikt över havet i två väderstreck. Akropolis och Parthenon i all ära men här bidrog frånvaron av turistskaror och byggnadsställningar till en ovanlig känsla av vördnad för den antika byggnadskonsten. En bidragande orsak var kanske det faktum att vi var praktiskt taget ensamma på tempelplatsen och att man just då inte hörde mycket annat än suset i pinjekronorna.

Afaiatemplet

Vi besökte också Agios Nektarios-klostret mitt på ön, vackert inbäddad i grönska nära den en gång övergivna staden Palaiachora med sina många bysantinska kyrkoruiner. Vill man förstå något av det sena 1900-talets folkfromhet i Grekland bör man veta något om den helige Nektarios, biskopen av Pentapolis som dog 1920 och som kanoniserades 1961. Han grundade klostret på Egina men hade dessförinnan bland annat varit verksam som präst i Alexandria och Kairo, en påminnelse om det grekiska inslaget i de egyptiska storstäderna för drygt hundra år sedan (minns Kavafis!). När hans festdag firas på Egina den 9 november kommer tusentals pilgrimer från hela Grekland och de samlas då i klostrets relativt nybyggda kyrka, ett av landets största tempel.

Kanske får då också alla de nu ganska folktomma hotellen här ett välkommet uppsving, åtminstone för några dagar. Turismen i Grekland har minskat med 3,4 procent hittills i år och kanske har Egina drabbats ännu hårdare än andra platser eftersom närheten till Athen traditionellt gjort ön till ett populärt utflyktsmål för huvudstadsborna. Och det är ändå grekerna, i högre grad än andra européer, som plötsligt fått ont om pengar.

Read Full Post »

Grekiska problem

Var det trots eller tack vare generalstrejken som det gick ovanligt lätt att ta sig till Athen i torsdags? Flygledarna tjänstgjorde i alla fall när planet från Zürich kunde landa på utsatt tid och en minibuss tog mig och andra resenärer snabbt in till Athen på de taxifria gatorna. De som hade kunnat ta sig in till huvudstadens centrala delar medan det kommunala transportnätet strejkade befann sig väl omkring Syntagmaplatsen för omfattande demonstrationer mot Bryssel och trojkan av internationella långivare.

Idag har International Herald Tribune en stor artikel om de växande klyftorna i det grekiska samhället. På sina håll slåss nynazister och extrem vänster med varandra men den tillfälliga besökaren märker väl inte så mycket av den oron. Däremot ser man överallt hur krisen tvingat butiksägare och småföretagare att ge upp. De grekiska tidningarna skriver om ständigt sjunkande huspriser.

På ön Egina där vi just nu befinner oss är turistsäsongen i princip över. Hotellägare och uthyrare försöker väl rädda vad som räddas kan innan bokslutssiffrorna summeras. Ett dubbelrum med balkong mot havet kan man få för 30 euro och en hyrbil kan kosta 25 euro för en dagsutflykt. En hel del hotell har stängts för säsongen men många restauranger håller fortfarande ut.

I går kom vi från Poros där vi bland annat besökte Kalaureia, platsen för det gamla Poseidontempel där svenska arkeologer varit verksamma alltsedan pionjärerna Lennart Kjellberg och Sam Wide satte spadarna i jorden år 1894. Drygt hundra år senare kom svenska forskare tillbaka i ett modernt arkeologiskt projekt som försökt sätta in det heliga området och dess funktioner i ett vidare socialt sammanhang.

Kjellberg och Wide 1894

Av det gamla templet finns inte mycket kvar eftersom byggstenarna genom århundradens lopp fraktats bort för att återanvändas i andra sammanhang. Men det vilar fortfarande något slags frid bland susande pinjer högt däruppe på klippan där Demosthenes en gång begick självmord inför Poseidons altare genom att ta gift – ett offer för sin tids politiska motsättningar.

Tempelområdet på Poros må vara stillsamt och solbelyst, men det påminner om att det inte är första gången som Grekland skakas av kriser och konflikter.

Read Full Post »

I min gamla tyska skolgrammatik (Hjorth-Lide) fanns ett övningsexempel som jag tror mig minnas: ”Die schwedische Mannschaft machte drei Tore, was grossen Jubel hervorrief”. På svenska alltså: ”Det svenska laget gjorde tre mål vilket framkallade stort jubel”. Jag antar att exemplet var valt för att inskärpa att substantiv på ”-schaft” är feminina och att ”was” kan användas i många olika sammanhang.

Vilken match grammatikförfattarna hade i minnet har jag ingen aning om men det var kanske någon drabbning mot Liechtenstein. Hade den klassiska läroboken fortfarande funnits kvar borde meningen ha uppdaterats till fyra mål efter gårdagens sensationella landskamp i Berlin.

”Bragden i Berlin” stod det med stora bokstäver på de svenska tidningarnas förstasida i morse. Annorlunda lät de i de tyska bladen. Den populistiska Bild ropar ”Schweden-Shock” och Die Welt talar om ”30 mardrömsminuter för Tyskland”. Frankfurter Allgemeine kallar den svenska insatsen för: ”Das Comback aller Comebacks”. Och visst, nog var det alla revanschers moder.

”Wunder von Bern” contra ”Bragden i Berlin”

Med tanke på Angela Merkels mottagande i Athen nyligen trodde jag att de grekiska tidningarna kanske skulle vara fulla av jubel inför tyskarnas förödmjukelse men de verkar fullt upptagna med att deras landslag samtidigt räddade tre poäng genom att slå Slovakien med 1-0. Det var en uppmuntran som de tappra hellenerna verkligen kan behöva.

Jag är lite fokuserad på just Grekland eftersom jag är på väg till ett möte i Athen i morgon. Ankomsten råkar sammanfalla med en generalstrejk som de grekiska fackföreningarna beslutat om som en manifestation inför det europeiska toppmötet i Bryssel torsdag-fredag. Läkare strejkar, journalister slutar skriva, tunnelbanan står stilla, taxibilarna är parkerade fram till klockan 17 på kvällen. Till och med kioskägarna har beslutat att markera sitt missnöje genom att stänga luckorna. Flygledarna strejkar tack och lov inte hela dagen utan bara mellan 10 och 13. Men det räcker väl till för att flygen ska bli försenade.

I all ekonomisk bedrövelse kan grekerna möjligtvis glädja sig åt att de just nu har den lägsta inflationen inom EU: 0,3 procent medan den enligt Eurostat låg på 2,7 procent inom hela unionen. Fast egentligen är låga priser inget att jubla över när de ändå ligger för högt i förhållande till dramatiskt sjunkande realinkomster. Det är väl mest turister och andra internationella besökare som kan dra nytta av prisläget.

Jag kommer att stanna i Grekland några dagar och om jag inte uppdaterar bloggen under tiden så beror det på att jag dragit till någon ö bortom nätkontakt. Men jag lovar att lite senare återkomma med en aktuell rapport från demokratins hårt prövade vagga.

Read Full Post »

Det är söndag i Athen. Nej, inte Palmsöndag eftersom den grekiska påsken i år ligger en vecka efter den västerländska. Jag börjar i alla fall dagen med några kyrkobesök. Först församlingskyrkan närmast hotellet vid foten av Akropolis. Fullt med folk, en entusiastiskt predikande präst, några sångare som framför de bysantinska melodierna. Jag tar därefter tunnelbanan till Syntagma, går ned utefter Mitropolisgatan och stannar vid den lilla kyrka som ligger mitt på en trottoar och som överlevt alla stadsregleringar. Ett modernt höghus har byggts på platsen men kyrkan har bevarats genom att huset på gatusidan vilar på höga pelare. Här ryms bara ett tiotal personer men liturgin hörs förstås ut paa gatan. (Just den här kyrkan har den danske poeten Søren Ulrik Thomsen för övrigt skrivit om i en läsvärd essä).

Den stora katedralen längre ner på gatan är under renovering men den lilla bysantinska kyrkan intill (som kanske rymmer trettio personer) är i full funktion. Samma melodier sjungs också här med en brummande generalbas i botten. Vaxljusen fladdrar i draget från torget utanför där krigstidens ärkebiskop Damaskinos står staty, han som stod upp för Greklands judar och som nu finns uppförd på listan över ”Righteous among the Nations” av Yad Vashem i Jerusalem. Det är solsken och 20 grader, en vårdag i en stad där vårstämningen just nu kanske har svårt att infinna sig.

Jag läser veckans nummer av Athens News på en kaffeservering. Förstasidan har en stor rubrik om ”invandrarproblemen”. Hur många hundra tusen oregistrerade invandrare och flyktingar som just nu finns i Grekland är det ingen som vet. Regeringen har beslutat att upprätta ett trettiotal uppsamlingsläger runt om i landet men det är få av de regionala myndigheterna som erbjudit sig att medverka i programmet. ”Not in my backyard”, eller vad det nu kan heta på grekiska.

Annars är tidningen fylld av artiklar om den ekonomiska krisen. Nya skatter har gjort att botten gått ur fastighetsmarknaden. Omvärldens krav på privatiseringar stöter på en massa legala problem. Inte ens det mycket lönsamma statliga spelmonopolet har man lyckats sälja. Man undrar bara varför den stackars grekiska staten måste göra sig av med en verksamhet som kanske är den enda verkliga expansionsbranschen i tider av kris. Men den nyliberala ekonomiska logiken är ibland svår att förstå.

Inför de val som kommer senare i vår har partierna förökat sig genom delning till höger och vänster. Många vil inte ha något att göra med politiker som varit med om att underteckna krispaketen. Frågan är bara om de nya partierna kommer att klara den treprocentsspärr som gäller.

På Syntagma-torget var det lugnt på förmiddagen. Men man får räkna med nya demonstrationer senare i veckan. Jag saknar de serveringar som fanns här på torget när jag i slutet på 60-talet kom till Athen för första gången. Där kunde man sitta i timtal och fundera över den grekiska kulturens särdrag medan de traditionellt klädda vakterna med stampande steg gick fram och tillbaka utanför parlamentsbyggnaden.

Fast ett är säkert. Påsknatten om fjorton dagar kommer grekerna att fira som om IMF, Sarkozy och Merkel inte fanns. De har varit med om hårda tider förr.

Read Full Post »

Older Posts »