Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Fredrik Logevall’

Jag har just läst Fredrik Logevalls 800-sidiga och magistrala bok Embers of War: The fall of an empire and the making of America’s Vietnam. Den är Pulitzerbelönad i USA och författaren har, som namnet kanske antyder, svenska rötter. Hans familj emigrerade till Kanada när han var rätt ung och han har haft hela sin vetenskapliga karriär vid kanadensiska och amerikanska universitet. Hans syfte är att skildra bakgrunden till det förödande krig som han redan tidigare skrivit om. Hur hamnade USA i en blodig konflikt i tredje världen trots att president Roosevelt redan i början av 40-talet förklarat att USA var trött på att föra européernas kolonialkrig?

Det finns mycket att skriva om när det gäller denna bok och det gör jag kanske senare. Men jag ska just nu bara uppehålla mig vid några sidor i slutet. De handlar om den amerikanska bilden av president Ngo Dinh Diem, Sydvietnams starke man sedan den gamla franska kolonin efter Genèvekonferensen 1954 delats i en nordlig och en sydlig stat..

Mirakelmannen

Diem – mirakelmannen

Den katolskt uppfostrade Diem blev (så länge det varade) ett skötebarn för amerikanska politiker av olika schatteringar. Även medierna rycktes med i den utrikespolitiska konformism som så ofta präglat amerikanskt offentligt liv. Diem beskrevs som ”Americ’s miracle man in Asia”, mannen som skulle stoppa kommunismens framryckning. Lobbygruppen American Friends of Vietnam blev allt starkare och ryckte i alla publicistiska och politiska trådar. När Diem kom på statsbesök 1957 och talade inför kongressen så blev han ideligen avbruten av stående ovationer i något slags politisk masshysteri.

När Logevall berättar om pressens uppbackning av Diem så nämner han bland annat tidskriften Reader’s Digest som en av de främsta propagandakanalerna. Det framkallade några nostalgiska vibbar från mitt 50-tal. Samma tidskrift fanns ju sedan 1943 etablerad också i Sverige under namnet Det Bästa. Som ung hade man svårt att veta hur det andra ledet i tidningens internationella namn skulle uttalas men när man nu på senare år valt det också för den svenska utgåvan antar jag att den nuvarande ungdomsgenerationen inte har några problem, om de nu över huvud taget bryr sig om en trycksak av just denna karaktär.

Jag minns att Det Bästa på 50-talet lästes även i s.k. bättre kretsar.  De höga upplagesiffrorna vittnade om att många gillade blandningen av hurtfriska reportage, populärvetenskapliga artiklar och en rätt uddlös amerikansk humor. Liksom på köpet fick de en ordentlig dos antikommunism i varje nummer.

rdig

I en rätt underhållande artikel på nätet beskrivs tidskriftens inflytande under några decennier:

In a meeting between President Ronald Reagan and Canadian Prime Minister Brian Mulroney, when the friends were both in high office, the president asked Mulroney, “Brian, did you read that article in the Reader’s Digest that trees cause pollution?” Mulroney was exasperated. “I knew him and liked him well enough that I didn’t get into an argument. I just said, ‘I gave up reading Reader’s Digest, Ron,’” he later told a journalist.

Reagan was a lifetime reader of the Digest. He once used an article from the magazine to slur the nuclear freeze movement as being comprised partly of Soviet agents. It was terrifying to contemplate the most powerful man in the world getting foreign policy ideas from a pocket-sized general-interest family magazine, but Reagan was not alone. For decades, Reader’s Digest was the primary source of information and opinions about international affairs for tens of millions of Americans. The magazine did not just run any articles about foreign policy, however; the Digest had a clear right-wing perspective, which had a tremendous, though often ignored, influence during the Cold War.

I samma artikel beskrivs tidskriftens nuvarande och allt svårare ekonomiska problem i den digitala eran. Många siar om dess nedläggning:

RD’s executives believe it can survive. “It’s traditional, conservative values: I love my family, I love my community, I love my church,” the president of the Reader’s Digest Association told the New York Times in 2009. The editorial team had considered turning the magazine into a companion to Fox News. But the Cold War is over—and with it, it seems, the Reader’s Digest.

Skulle tidskriften försvinna finns det i alla fall drivor av Det Bästa och dess många internationella versioner på loppmarknader världen över. Själv köpte jag två inbundna årgångar från 50-talet för en tia härom året. De speglar verkligen en epok av amerikansk kulturspridning och opinionsbildning.

Att sedan Det Bästas kondenserade böcker med rätta verkar helt osäljbara även på loppisar är en helt annan historia.

Read Full Post »