Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘FRA’

Bletchley Park är på tapeten igen. Det var ju där som den brittiska kryptoanalysens centrum var förlagt under det andra världskriget. Matematiker och lingvister samlades för att knäcka de tyska chiffren och främst av alla specialister var förstås Alan Turing som ledde arbetet med att lista ut den tyska chiffermaskinen Enigmas inställningar. Om honom (och hans senare tragiska öde) handlar i stor utsträckning filmen The Imitation Game som just nu går på svenska biografer.

För några år sedan kunde vi också se tv-serien The Bletchley Circle som handlade om fyra kvinnor som under kriget arbetat som kryptoanalytiker och som något senare, i början på 50-talet, använder sina analytiska begåvningar till att lösa komplexa mordfall.

Det var många kvinnor som rekryterades till Bletchley Park medan kriget rasade. En del var högt kvalificerade akademiker med specialkunskaper i språk, andra sysslade med de mer rutinmässiga uppgifterna att hantera floden av chiffrerade telegram. Oavsett arbetsuppgifterna var allt de arbetade med strängt hemligstämplat under många år.

Colossus

Tidig ”matematikmaskin” på Bletchley Park

Några gamla ”Bletchley girls” har på ålderns höst fått ett forum för sina berättelser i en nyutkommen bok:

Now seven veterans, with a collective age of 639, wearing the gold and blue brooches – not medals – they were finally awarded in 2009, have returned for the launch of a book about their lives there, The Debs of Bletchley Park by Michael Smith. Through its pages and their conversations many learned for the first time what the others had been up to.

639 delat med 7 ger ju en genomsnittsålder på över 90 år så det är förstås tur att någon äntligen samlat ihop deras minnen och erfarenheter av ett dramatiskt arbete.

Nu undrar jag bara när någon filmare eller författare tar sig an motsvarande svenska historia. Medan Alan Turing och hans medarbetare knäckte Enigmamaskinens hemlighet lyckades den snillrike svenske matematikern Arne Beurling avslöja hur den tyska s.k. G-skrivaren fungerade. Det gjorde han på två veckor med hjälp av penna och papper och endast ett dygns insamlade meddelanden. När mysteriet väl var löst kunde den svenska militären under flera år läsa flera hundratusen hemliga tyska meddelanden som tappades ur de uthyrda svenska telegrafledningarna.

Också i Sverige var många kvinnor inblandade i allt det som skedde runt de mer uppmärksammade genierna. En del hade som uppgift att klistra upp telegramremsor på stora ark och kallades därför ”klisterprinsessor”. Vad de sysslade med fick de förstås inte avslöja ens för sina närstående. Lika hemlig var arbetsplatsen som var förlagd till en större lägenhet på fjärde våningen med adress Karlaplan 4. Jacobsson stod det på dörren. De anställda var förbjudna att skriva ner adressen.

Om allt detta berättar Bengt Beckman i boken Svenska kryptobedrifter från 1996. I den får man också veta hur kvinnlig personal rekryterades bland annat genom speciella kurser kring koder och chiffer som anordnades i Uppsala. Ett 20-tal studentskor med framför allt olika språkkunskaper anställdes som marinlottor med gruppchefs ställning. En av dem, Ulla Flodkvist, berättar i boken:

Vi hade kunskaper i diverse ämnen. Vad vi däremot inte kunde var militärt uppträdande och mången yrkesmilitär tyckte nog att vi var i respektlösaste laget. För egen del arbetade jag vid ”putsen”. Det arbetsmomentet följde efter ”slakten” där meddelandena sorterats i prioritetsordning. Det krävde goda kunskaper i tyska språket, det gällde att rätta förekommande fel, redigera texten för maskinutskrift, markera stor bokstav, ange interpunktion och nytt stycke, översätta stationssignalerna och i en del fall skriva ut förkortningarna.

Med jämna mellanrum gick någon från gruppen in till ”apparna” för att läsa på remsorna och se om något särskilt viktigt telegram var på gång och i så fall låta det få förtur. Kom det ett telegram från OKW (Oberkommande der Wehrmacht) med inledningen ”Chefssache, Geheime Kommandosache (GKDOS), Nur durch Offizier” så blev det mycket bråttom. Hos tyskarna betydde det att en officer måste hämtas till G-skrivaren.

Ulla Flodkvist kom senare att chiffrera och dechiffrera meddelanden till och från norska motståndsgrupper under senare delen av kriget. För sin insats kring detta tilldelades hon kung Haakons frihetsmedalj. Hon blev senare fast anställd på Försvarets Radioanstalt (FRA) och följde med när verksamheten flyttades från Östermalm till den nuvarande anläggningen på Lovön. Jag såg henne ofta i matsalen där under mina sommartjänstgöringar som värnpliktig på 60- och 70-talet.

Ulla Flodkvist var en av ”flickorna på Karlaplan” vilkas historia kanske skulle kunna ge underlag också för svenska böcker och dramaproduktioner.

Read Full Post »

Att Försvarets Radioanstalt (FRA) under det kalla kriget samarbetade med västliga underrättelseorganisationer är ju ingen hemlighet numera. Affären med den nedskjutna DC 3-an 1952 är kanske den främsta symbolen för detta samarbete, som av lätt förklarliga skäl hemlighölls för svenska folket.

När jag mellan 1961 och 1982 arbetade någon månad var fjärde sommar på FRA som ett led i min värnpliktstjänstgöring var det inte heller svårt att upptäcka att en del av det underlag som man fick i uppdrag att bearbeta kom från andra källor än de svenska signalspaningsstationer som fanns runt om i vårt avlånga land.  Om den dåtida geografiska organisationen finns numera en hel del publicerat på nätet, t ex på sajten signalspaning.se. Vill man läsa något om den kryptologiska delen av anstalten kan man hitta intressanta texter på den hemsida som skapades av min gamle (numera avlidne) FRA-chef Bengt Beckman.

Att Sverige länge varit en eftersökt samarbetspartner av amerikaner och britter har sina naturliga förklaringar. De sammanfattades rätt nyligen i en artikel av den amerikanska journalisten Elizabeth Pond:

During the cold war and the predominance of communication by satellite, Sweden’s thousand miles of coast facing east gave the country ideal geography  for monitoring radio signals from the Soviet superpower and its Russian successor. In the present era, analysis of traffic from trans-Atlantic fiberglass cables that transit Swedish territory—with, as recently as 2007, the world’s fifth-fastest supercomputer —has kept Stockholm in the signals-intelligence big leagues.

Visst, Sverige har historiskt varit ett land som trots sin storlek spelat i den högre internationella divisionen när det gällt kryptografi och signalspaning. Det framgick redan i David Kahns kryptologiska standardverk The Codebreakers från 1967. Att det var ett gäng unga forskare från KTH i Stockholm som år 2000 vann den matematiskt komplicerade ”cipher challenge” som utlysts av Simon Singh, författare till The Code Book, var kanske ingen tillfällighet. Och när nu Sverige i Edward Snowdens läckta material utpekats som en viktig aktör i den internationella massövervakningen är det närmast en bekräftelse på den positionen.

orion

Sveriges signalspaningsfartyg Orion. Enligt
Wikipedia byggt med omfattande stöd från NSA

Frågan är bara om den internationella statusen nu har stigit FRA åt huvudet och om det verkligen finns tillräckliga kontrollmekanismer för Sveriges medverkan i de globala excesserna. Ett viktig inlägg i den aktuella debatten har just publicerats av tre etikforskare i Svenska Dagbladet:

Enligt vår mening sviker den svenska regeringen svenska medborgare som genom NSA:s övervakning får sina mänskliga rättigheter kränkta. Vi kan se två förklaringar till de svenska ledarnas tystnad. Den ena är att man helt enkelt inte bryr sig om den mänskliga rättigheten till personlig integritet. Den andra är att Sverige genom FRA är stark lierad med USAs övervakning. Båda förklaringarna är lika skamliga.

Vi kräver av den svenska regeringen att man klart och tydligt tar avstånd från den amerikanska massövervakningen, som ett brott mot en grundläggande mänsklig rättighet.

Det är ett rimligt krav kring viktiga etiska principer. Fast det verkar som om vår muntert twittrande utrikesminister egentligen inte förstår sakens allvar. Han pekar på FRA:s ärorika förflutna under det andra världskriget och tror tydligen att avtappningen av tyska fjärrskrivare på 40-talet är ungefär samma sak som att massövervaka civil trafik på fiberoptiska kablar 2013. Och vår statsminister har uppenbarligen inga kommentarer.

Det lär komma fler avslöjanden från Snowdens sida före jul. Och den svenska regeringen kommer säkert att tvingas till andra åtgärder än att twittra bortförklaringar.

Read Full Post »

Det är som bekant val till det norska Stortinget i morgon. Jag följer en del av valkampen på nätet och hittar en rubrik i Verdens Gang:

Høyre snur etter svenskenes skoletabber
Verdensledende skoleforsker til VG: Svenske privateskoler øker klasseskillet

Alltså (för den som inte förstår norska flytande): Den förutspådda valvinnaren Høyre gör en helomvändning efter svenskarnas skoltabbar. Partiets andre vice ordförande Bent Høie förklarar varför:

– Vi har lært av det som har gått galt i Sverige. For det første vil vi ikke tillate dem som driver skolene å ta ut utbytte; for det andre må de som ønsker å benytte en privatskole også bidra noe økonomisk, ikke så mye at det skaper sosiale forskjeller, men slik at det ikke blir helfinansiert av det offentlige; og for det tredje ved å tydeliggjøre at friskolene ikke skal undergrave den offentlige skolen, sier Høie.

Om en ny norsk regering får som den vill ska det med andra ord inte få finnas friskolor som genererar vinst och inget som undergräver den offentliga skolan. Påminner inte Høyres skolpolitik närmast om den som Vänsterpartiet företräder i Sverige? Höger är höger och vänster är vänster men just här verkar de två mötas.

Storting

Stortingsbyggnaden i Oslo

– – – – – – – – –

I Washington fortsätter diskussionen om ett eventuellt angrepp mot Syrien. President Obama förefaller att ha svårt att övertyga kongressen. Inte ens militärerna verkar den här gången vara med på notan. Den pensionerade generalen Robert H. Scales påminner i Washington Post om att civila presidenter varit pigga på att starta krig och skicka missiler medan en gammal general som Eisenhower var mer återhållsam. Soldaterna är i och för sig vana att ta order från sin politiska makthavare:

But today’s soldiers know war and resent civilian policymakers who want the military to fight a war that neither they nor their loved ones will experience firsthand.

Civilian control of the armed services doesn’t mean that civilians shouldn’t listen to those who have seen war. Our most respected soldier president, Dwight Eisenhower, possessed the gravitas and courage to say no to war eight times during his presidency. He ended the Korean War and refused to aid the French in Indochina; he said no to his former wartime friends Britain and France when they demanded U.S. participation in the capture of the Suez Canal. And he resisted liberal democrats who wanted to aid the newly formed nation of South Vietnam. We all know what happened after his successor ignored Eisenhower’s advice. My generation got to go to war.

eis

Eisenhower – ingen krigspresident

Och i dagens Observer skriver Michael Cohen om varför många amerikaner nu är genuint trötta på ett decennium av krig på andra sidan Atlanten:

Since 11 September 2001, armchair generals (inside and outside government) have planned one military engagement after another and confidently predicted success – and then dodged accountability after repeated failures. The result has been quagmire after quagmire, trillions of dollars in costs and tens of thousands of dead and maimed Americans.

Those chickens have come home to roost. No matter how defensible the plan for military action in Syria might be; no matter how strong the impulse to punish the use of long-banned weapons; no matter how many assertions of limited engagement are made, Americans and their representatives in Congress appear finally resistant to buying the war-makers’ tonic (some might say 10 years too late).

The desire of America’s foreign policy elite to continue to demand that the US remain the indispensable nation and the world’s policeman has come face to face with a public tired of war and tired of foreign policy failure. And the American people look poised to win this round.

– – – – – – –

Att Sverige och FRA är det ”sjätte ögat” i de fem anglosaxiska ländernas världsomspännande avlyssningsnät kom kanske inte som någon direkt överraskning för de initierade. Det var ju därför som Sverige och Storbritannien gemensamt lade in sitt veto mot att EU närmare skulle diskutera den amerikanska avlyssningsskandalen. Under det kalla kriget (när radiokommunikation var viktig) hade ju vårt land fördelen av att ha en lång pejlingsbas mot Ryssland. Nu har vi undervattenskablar som är guld värda för NSA.

Richard Falkvinge skriver på sin blogg om hur den dåvarande försvarsministern Odenberg 2007 undertecknade ett avtal om säkerhetssamarbete med USA , ett avtal som lagt grunden för ett underrättelseutbyte som ingen politiker nu verkar ha någon kontroll över. Han påminner också om den integritetsdebatt som då kvävdes i sin linda.

Den debatten måste absolut komma nu.

Read Full Post »

1. Skolproblem

Under diverse bilresor igår hörde jag Eko-rapporteringen om hur hundratals elever i Sverige inte går i skolan trots att det är skolornas och kommunernas skyldighet att se till att alla barn får undervisning. Skolpolitiker och skolledare saknar ofta såväl resurser som vilja att hantera barn med bokstavsdiagnoser eller koncentrationssvårigheter. Om mina personliga erfarenheter av partiell hemundervisning för ett s.k. särbegåvat barn på lågstadiet skrev jag ett litet inlägg här på bloggen i mars förra året. Man kan läsa det genom att klicka här.

2. Sverigebilden

Håller bilden av den idylliska röda stugan, den som så ofta ses som synonym med Sverige, på att krackelera? Frågan ställs i Svenska Dagbladet idag. Efter Assange-affären och internationell rapportering om sexköpande poliser med mera har den internationella Sverigebilden hamnat på kant.

En lite annorlunda vinkel på Sverigebilden hittar jag på den ryska tv-kanalen Russia Today som rapporterar om hur FRA-lagen i Sverige röstades igenom efter amerikanska påtryckningar:

As Sweden battles for the extradition of Julian Assange, WikiLeaks cables on the country’s close co-operation with the US are provoking a public backlash. The text revealed Washington’s push to influence Swedish wiretapping laws so communication passing through the Scandinavian country can be intercepted. Now Sweden is bugged and wiretapped – at the behest of the US.

The Swedish intelligence service, the FRA, has the power to monitor and intercept all internet traffic in the country. And thanks to leaked US State Department cables, we now know the controversial law was adopted after pressure from Washington. And the security services were deliberately kept out of the process to reassure Swedes there was no “funny business”.

“Forced to operate under strict data storage and protection laws for Swedish citizens, they [FRA] are concerned that the public may perceive their involvement as an attempt to work around these restrictions by using a foreign intermediary (the United States), thus poisoning any chance for success,” US State Department cable (UNCLAS Stockholm 000704) goes on.

The US interest is clear. Eighty per cent of all the internet traffic from Russia travels through Sweden. And from there, to America.

Vladimir Kremlev tecknar för Russia Today

Att Sveriges underrättelseverksamhet är väl samordnad med USA:s är ett välbekant faktum alltsedan 50-talet. Det är ju inte svenskars privata korrespondens som FRA i första hand är ute efter utan den mer intressanta diplomatiska trafik som passerar våra gränser. It’s Russia, stupid, för att nu travestera ett gammalt politiskt slagord.

3. Vinnare och förlorare efter händelserna i Egypten

Harvardprofessorn och Mellanösternanalytikern Stephen Walt skriver i Foreign Policy om vinnare och förlorare efter omvälvningen i Egypten de senaste veckorna. Till vinnarna hör förstås främst demonstranterna och det egyptiska folket. På andra plats sätter han Al Jazeera och dess rapportering:

With round-the-clock coverage that put a lot of Western media to shame, Al Jazeera comes out with its reputation enhanced. Its ability to transmit these images throughout the Arab world may have given events in Tunisia and Egypt far greater regional resonance. If Radio Cairo was the great revolutionary amplifier of the Nasser era, Al Jazeera may have emerged as an even more potent revolutionary force, as a medium that is shared by Arab publics and accessible to outsiders too.

Bland förlorarna finns förstås i första hand familjen Mubarak som detroniserats efter decennier av maktinnehav. Men också Al Qaida har förlorat trovärdighet eftersom egyptierna visat att man kan förändra verkligheten utan våld och terror. På lite längre sikt kanske också Muslimska Brödraskapet har försvagats:

Despite all the attention the Muslim Brotherhood has recently received, I think it’s more than likely that Mubarak’s departure will ultimately undercut its position in Egypt. It got 20 percent of the vote in the 2005 elections, but that total was inflated by the fact that it was the only real alternative to Mubarak’s party. Once you let other political parties form and compete for popularity, electoral support for the MB is likely to decline, unless it can repackage itself in a way that appeals to younger Egyptians. Ironically, both Mubarak and the MB may be more a part of Egypt’s past than an influential part of its future.

4. Rätt datum för Voirol

Den som följt de senaste veckornas inlägg här på sidan om den märklige Parissvensken Sébastien Voirol, alias Gustaf Henric Lundqvist, är kanske intresserad av att veta att det nu blivit ordning på Kungliga Bibliotekets datering av hans levnad. I KB:s katalog uppgavs tidigare att han dog 1933 men efter ett rådigt ingripande av Kerstin Hallert (med lätt eldunderstöd av mig) har rätt datum, det vill säga 1930, nu förts in. Sanningen segrar.

Read Full Post »

Ska man vara med sin tid är det väl nästan nödvändigt att ge någon liten kommentar till WikiLeaks. Då gör jag det.

Jag har lite svårt att förstå de många hycklande utsagorna från politiker här och där. Visst kan man hitta exempel på ett eller annat telegram som kanske borde ha förblivit hemligt men det mesta som nu publiceras är ändå ofta saker som man kunnat räkna ut i förväg eller lite pinsamheter som visar att även diplomater kan vara fåfänga och att utrikespolitik lika mycket handlar om bedömning av personliga egenskaper hos ledande figurer som om handfasta sakfrågor.

Mitt i denna uppståndelse läser jag den legendariske ambassadören Gunnar Hägglöfs satiriska roman Paradis för oss. Den handlar om utrikespolitik och neutralitetsdiskussion i Sverige under andra världskriget. Hägglöf gav ut sin välskrivna bok under pseudonymen Frank Burns år 1952 och han hade redan då en lysande bana bakom sig. Han skildrar bland annat hur den fiktive brittiske envoyén Sir Augustus Pumpkin med rött bläck skriver sina depescher hem till London och hur det något korkade tyska sändebudet prins von Stein zu Stein och hans underhuggare lätt skrytsamt berättar för Berlin hur man försöker påverka den svenska politiken. Då som nu handlar diplomatisk rapportering delvis om fakta, delvis om önsketänkande och karriärmässig positionering. Tro mig, för jag har läst en del sådana aktstycken i ett tidigare liv.

NSA – världens främsta läckagemaskin

Dessutom har jag gjort min värnplikt på Försvarets Radioanstalt (FRA) och vet att signalspaningen i alla de länder som har tillräckliga resurser delvis är inriktad på att försöka leta läckor i den diplomatiska rapporteringen. Tiotusentals anställda på USA:s National Security Agency (NSA) runt om i världen sysslar dagligen med att försöka forcera diplomatiska telegram från såväl fiender som allierade. Satelliter, flygplan och ubåtar samlar i detta nu (tillsammans med allierade institutioner) in mängder av elektronisk kommunikation som processas i jakten på krypterade diplomatiska hemligheter. Läs James Bamfords mastodontbok Body of Secrets från 2001 så får ni en bild av detta. Och då hade ännu inte kriget mot terrorismen börjat.

När det gäller antalet kapade och tjuvlästa hemliga dokument ligger WikiLeaks verkligen i lä om man jämför med NSA. Det är alltså lite av ett ödets ironi att världens främsta elektroniska pirat, nämligen USA, råkar ut för just denna läcka.

Sedan är det ju också lite ironiskt när utrikesminister Carl Bildt på sin blogg säger att delar av den diplomatiska aktiviteten ”alldeles självklart måste vara förtrolig”.

Carl Bildt – förtrolig

Självklart. Men som tur var lyckades det matematiksnillet Arne Beurling att i början på 40-talet lista ut mekanismen bakom tyskarnas Geheimschreiber vilket ledde till att Sverige kunde läsa 296.000 (mer eller mindre förtroliga) meddelanden i den tyska militära och diplomatiska trafiken. Snacka om läcka.

Jag utgår nästan från att även Carl Bildt då och då har tagit del av förtrolig rapportering som inte varit avsedd att nå hans ögon. Les règles du jeu, som det heter på gammalt diplomatspråk.

Read Full Post »

Under onsdagen kommer riksdagen att diskutera den så kallade FRA-lagen. Det är kanske ett bra tillfälle för mig att fortsätta berättelsen om vad jag gjorde under det kalla kriget. FRA (Försvarets Radioanstalt) är nämligen en viktig del av den berättelsen.

Tyvärr kan jag inte berätta allt. Jag är bunden av en tystnadsplikt. Men FRA har ju på senare år trätt fram ur skuggorna och en hel del av det som man där sysslar med är vid det här laget ganska välbekant. Går man in på myndighetens hemsida kan man t. ex. hitta följande uppdragsbeskrivning i en platsannons:

Att arbeta med signalspaningsmaterial innebär att söka samband i komplicerade sammanhang och att söka reda på guldkornen i stora materialmängder. Arbetsuppgifterna kräver en hel del klurande och problemlösning samt att man med hjälp av olika verktyg har förmåga att sammanställa och förädla information. Arbetet bedrivs i uppdragsform. Förutom att kunna arbeta självständigt och målinriktat krävs även god samarbetsförmåga för att kunna arbeta i grupp.

Jo, det var just sådant jag sysslade med under min värnplikstid på FRA som genomfördes under mer än två decennier under det kalla krigets år. Efter grundutbildning somrarna 1960 och 61  kallades jag in vart fjärde år till fortsatt tjänstgöring. När jag fick frågan om vad jag egentligen sysslade med därute bland tallar och ekar på den vackra Lovön var jag instruerad att svara: ”Jag bearbetar visst förelagt material”. Oraklet i Delfi skulle inte ha kunnat uttrycka det mer oförbindligt.

logosv_fra_blue

Men att det var kryptoanalys jag lärde mig och utövade är knappast någon hemlighet.  Som framgått av ett tidigare avsnitt av den här serien hade jag på egen hand studerat ryska under gymnasietiden och det var väl detta (i kombination med ett ganska hyfsat mattebetyg) som gjorde att jag blev uttagen till värnpliktig bearbetningstekniker vid mönstringen hösten 1959.

Kombinationen av språkkunskaper och ett visst matematiskt tänkande (i mitt fall dock på en relativt låg nivå) är nämligen en bra utgångspunkt om man ska knäcka chiffer. Därför var det kanske inte så konstigt att en del av mina lumparkompisar bestod av dels matematiker, dels språkmän. Åtminstone fem av dem blev med tiden professorer i matematik och ett par blev ledande slavister. Själv blev jag till slut varken matematiker eller språkvetare men jag fick faktiskt vid något tillfälle erbjudande om fortsatt jobb på den s.k. ”firman”.

Vill ni veta mer om FRA:s ärorika historia så har Bengt Beckman – som tidvis var min chef där – en utmärkt hemsida. Hans bok Svenska kryptobedrifter från 1996 är mycket läsvärd. Jag ser att han på hemsidan citerar en recension som jag publicerade i Svenska Dagbladet när den första upplagan kom ut (boken har sedan översatts till flera språk) och där jag bland annat skrev följande:

En som varit länge i branschen är Bengt Beckman, tidigare chef för FRA:s kryptologiska analys. Han har nu samlat delar av sitt historiska kunnande och kryptologiska vetande i en intressant bok som bland annat beskriver chifferkonstens klassiska grunder men som framför allt är ett äreminne över de svenska bedrifterna under det andra världskrigets dramatiska beredskapsår. – – Beckman ger för första gången en riktig inblick bakom kulisserna i detta arbete av världsklass inom underrättelseområdet

beckman

Bengt Beckmans bok – i tysk upplaga

Visst fanns det en kalla krigs-stämning på FRA på 60- och 70-talet. Att mycket av signalspaningen var riktad mot den sovjetiska militären var knappast en hemlighet. När jag för första gången kom dit 1961 var det knappt ett decennium efter det att ett spaningsplan (den berömda DC 3:an) hade skjutits ned av ryssarna. Bland tjänstemännen fanns det fortfarande män och kvinnor som varit med under andra världskriget och som hade förstahandskunskap om hur den snillrika matematikern Arne Beurling knäckte tyskarnas maskinchiffer.

Om jag själv lyckades knäcka något? Jodå, men det kan jag tyvärr inte säga något om. Jag bearbetade bara visst förelagt material.

Och hur ser jag på FRA-lagen? Till den får jag nog återkomma i ett annat sammanhang.

Read Full Post »