Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Folkparker’

Midsommarminnen

I min vilda ungdom i slutet på 50-talet firade jag ibland midsommaraftonen genom att gå på logdans. Den hölls på Länna Bruks magasin söder om Strängnäs. Arrangör var Länna sjuk- och begravningskassa och jag antar att logdansen var en av kassans förnämsta årliga inkomstkällor. Den allmänna sjukförsäkringen hade i och för sig nyligen införts och jag har ingen aning om vad föreningen använde pengarna till. Kanske enbart för begravningar? Hur som helst så bidrog vi som dansade på magasinet till något gott och välgörande ändamål.

Som jag minns det var det oftast tre man som svarade för musiken. En dragspelare förstås, någon på fiol och så kanske en slagverkare eller gitarrist. Det var bara foxtrot eller vals som spelades, inga konstigheter. Damerna stod utefter den ena väggen, herrarna utefter den andra. Arrangörerna hade i förväg gått omkring och spritt små stearinflagor på golvet så att det skulle vara tillräckligt bra glid under sulorna. Ibland blev det lite väl halkigt. Björkruskorna kring orkesterpodiet spred en somrig doft som någon gång blandades med ett lätt inslag av spritångor. Kvällens sista dans blev för många livsavgörande.

Det här var ju för drygt femtio år sedan, ett ganska idylliskt firande i det folkhem som just hade växt fram. Midsommaren var en opolitisk fest i Saltsjöbadsandans tecken. Godsägaren höll med lokal och lantarbetarna dansade till begravningskassans fromma.

Går man tillbaka ytterligare femtio år i tiden firades midsommaren kanske inte alltid i detta samförstånd. Jag hittar på nätet en affisch från 1912 och festligheterna i den nyss invigda Degerfors Folkpark. Här blandas dansen med politisk agitation. Hr Albin Veidenhaijn från Stockholm lade ut texten om socialismen som vägröjare för ljus och frihet. Talaren var Bokbinderiarbetareförbundets förtroendeman och en van förkunnare alltsedan storstrejkens dagar.

Folkparkerna, som senare kom att bli midsommardansernas själva hjärtpunkt, hade för hundra år sedan sin politiska roll. Man ser det på den fest som några veckor senare kom att hållas i Oxelösunds Folkets Park där visor och kupletter bland annat anspelar på ett av tidens stora politiska tvisteämnen (F-båtsfrågan) och där det djärva uppträdandet i byxkjol (!) kombineras med sjungande av Marseljäsen. Revolutionärt så det förslår.

Men kamplusten avtar snabbt. I Degerfors firas midsommaren fem år senare, år 1917, med framträdande av ”vis- och Frödingsångaren” Carl H. L. Engström, utan varje spår av politisk agitation. Och samtida midsommarkort betonar mer lantbrukets traditionella världen än byxkjolarnas radikala försök till samhällsomvandling.

 

Read Full Post »