Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Felix Körling’

Det är val i Turkiet på söndag. Det ska bli spännande att se utgången. Hur stor andel av rösterna får regeringspartiet AKP? Ska det kurdiska HDP klara den höga spärren på 10 procent? Kommer president Erdoğans alltmer auktoritära ledarstil att stöta på motstånd från ett nytt parlament? Vad kommer valet att betyda för den trängda pressfriheten i landet?

Jag läser några av de engelskspråkiga turkiska tidningarna på nätet och ser att valkampanjen sjunker till allt lägre nivåer. Inte oväntat kommer man in på Erdoğans skrytbygge: det jättestora presidentpalatset i Ankara. Ledaren för oppositionspartiet CHP antyder att det finns sitsar av av guld på toalettstolarna där. ”Har du städat på toaletterna?”, svarar den lättretade presidenten.

New Presidential Compound (Ak Saray) in Ankara, Turkey. PHOTO: Wikimedia Commons MUST CREDIT

”Vita huset” i Ankara. Foto: Wikimedia Commons

Vill man få en verkligt sakkunnig bakgrund till den aktuella politiken och dess förankring bakåt i tiden ska man läsa Ingmar Karlssons nyutkomna bok Turkiets historia. Den är välskriven och faktaspäckad och spänner över sekler av dramatiska händelser i detta land som alltid legat i spänningsfältet mellan europeiska stormakter och arabiska grannar. Den turkiska erövringen av Konstantinopel 1453 innebar en vändpunkt i både kristen och muslimsk historia och det osmanska rikets utvidgning på bland annat Balkan präglar än i dag den politiska verkligheten i den sydöstra delen av vår kontinent.

Det moderna Turkiet är i hög grad en produkt av det som hände på 1920-talet när Kemal Atatürk genomförde en både politisk och kulturell revolution. Den som varit i landet vet att han är den alltid närvarande statsgrundaren. Hans porträtt finns i oräkneliga varianter vart man än vänder sig. Frågan är bara om vördnaden för hans person motsvaras av en lika stor vördnad för hans idéarv. Den sekulära stat som han en gång lade grunden till efter fransk förebild tycks mer och mer omvandlas till ett av religionen genomsyrat samhälle.

Ingmar Karlsson var mellan 2001 och 2008 svensk generalkonsul i Istanbul. Från det svenska palatset där (också en produkt av en gemensam svensk-turkisk historia) följde han utvecklingen under viktiga år av samhällsomvandling. Under de åren vände EU tyvärr alltmer ryggen åt Turkiet och gynnade därmed en inåtblickande politik med en minskad reformtakt i västerländsk riktning.

Som alltid när man läser en intressant bok kan man fastna i någon detalj. Själv fascinerades jag av berättelsen om hur turkiska ungdomar på nationella högtidsdagar marscherar till den melodi som vi svenskar känner som Tre trallande jäntor, en Fröding-dikt tonsatt av Felix Körling. Jag gräver lite i just den detaljen och hittar på nätet en akademisk uppsats om Selim Sırrı Tarcan, en man som tidigt blivit intresserad av den svenska gymnastiken:

Selim Sırrı was 35 years old when he arrived in Stockholm on June 3, 1909, and started his education at the Royal Institute for Physical Education. He explains in interviews and in his books that in Stockholm he passed from ‘the empirical stage’ to ‘the scientific stage,’ meaning that, his love and capacity for physical education and gymnastics turned into a scientific study of the body. Swedish gymnastics differed significantly from the German gymnastics with which he was familiar.

Giving up his old habits, he began to prefer Swedish to the German style of gymnastics. This was mostly due to the non-competitive nature of the Swedish gymnastics, which intentionally included disabled, elderly, and weaker people in contrast to the emphasis on the ‘survival of the fittest’ in the German sports… Selim Sırrı also became very interested in Swedish and Scandinavian culture and he wrote about the time he spent in those countries. In his account he relates how he met the king of Sweden, Gustav V, on several occasions, and even played tennis with him.

He also became interested in Swedish folk music, and brought several folk songs with him back to Istanbul.

Det var på det sättet som Felix Körlings musik i Turkiet kom att bli melodin till en text som handlar om ett berg insvept i dimma och om ungdom som vandrar. Och den sjungs inte bara på nationella högtidsdagar. Det framgångsrika fotbollslaget Galatasaray från Istanbul har en hejaklack som med egen text gärna stämmer upp sången på läktarna.

Om detta kan man också läsa utförligt på Kalle Örsans idrottshistoriska blogg. Men det var Ingmar Karlsson som med sin förträffliga bok satte mig på spåret.

Read Full Post »