Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Erdogan’

I fredags påminde Kreml om en akutmottagning. Benjamin Netanyahu, President Erdogan och Tysklands nye utrikesminister Sigmar Gabriel slussades ut och in ur Putins mottagningsrum. Som på alla akutmottagningar kunde det bli väntetid. Herr Gabriel fick häcka i ett angränsande rum i mer än en timme innan det blev hans tur. Å andra sidan fick han två timmar enskild konsultation med den ryske presidenten, en halvtimme mera än vad Erdogan tilldelades.

Glada miner på Kremlakuten

Tyder detta möjligen på att Putin är världens mäktigaste man? CNN visar på måndag en dokumentär som har titeln Is Putin the most powerful man in the world? Av den trailer som körts förstår man att det kommer att bli synpunkter både för och emot. Mest emot kan man tänka.

CNN försöker i alla fall att på sin hemsida lista vad tre statsmän ville få ut av fredagens mottagningstider:

Putin: consolidate Russia’s leading role in Syria, preserve a delicate entente with Turkey in leading the Syrian ”peace process” – and continue to try to coax it away from Europe and NATO as part of a broader strategy of weakening the western alliance.

Netanyahu: persuade Russia to help reduce and minimize Iran’s influence in Syria (and by extension Lebanon), underscore good personal rapport with Putin.

Erdogan: promote Turkey’s interests in Syria, if possible at the expense of the Kurds, and secure a role in the offensive against Raqqa. Put the US on notice that there are alternatives to American leadership in the region.

När det gäller Putins försök att splittra olika västliga allianser kan man möjligen notera att det inte är någon nyhet. Redan den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld försökte 2003 att vända ”det gamla” Europa mot ”det nya”. Och på senare tid har Ryssland inte behövt anstränga sig för att skapa dålig stämning inom västliga allianser. Polens agerande inom EU i veckan måste ha glatt Kreml och Turkiets ilska mot Tysklands och Nederländernas vägran att låta turkiska ministrar valtala i deras länder har knappast stärkt sammanhållningen inom Nato.

Till det kommer förstås också att turkarna känner sig svikna på flera olika plan, inte minst när det gäller USA:s stöd till kurdiska grupper i Syrien som Turkiet betecknar som terrorister. En kolumnist i den regeringstrogna turkiska tidningen Daily Sabah uttryckte besvikelsen så här nyligen:

As the citizens of a country that served as a frontline state in the fight against communism during the Cold War years, and as a country that became a major partner for the Western world in the fight against new types of threats, such as terrorism in the post-Cold War years, Turkish citizens now are feeling extremely disappointed and are also questioning the policies of its allies. In the medium and long term, this emerging skepticism toward some countries in the Western world may bring serious limitations and problems in relations with Turkey.

Det är klart att president Erdogan i det läget får mycket bättre gehör för sina synpunkter i Moskva än i Washington. Och för den tidigare supermakten USA måste det ha varit lite deprimerande att landets högste militär nyligen fick finna sig i att vid ett förhandlingsbord i Antalya sitta som en av tre likvärdiga parter tillsammans med Rysslands och Turkiets överbefälhavare för att diskutera läget i Syrien.

”Top brass” från Ryssland, Turkiet och USA i Antalya

Det finns förstås också annat som kan glädja Putin och hans krets. Den brittiske utrikesministern Boris Johnson har meddelat att han planerar en resa till Moskva. För säkerhets skull har resplanerna omgetts med försäkringar för hemmapubliken: Han ska minsann inte vika en tum i sin kritik av Ryssland. Men ändå är det väl så som den erfarna Mary Dejevsky nyligen konstaterade i The Independent:

So the official line is that Boris is setting off – “in due course” – on the first foreign ministerial visit to Russia for five years to give the Russians a tongue-lashing and drum home the UK’s known positions on the conflicts of the moment, such as Syria and Ukraine. Which he may well do, if only for form’s sake.

But this is not the point. The point is that there has been no face-to-face contact at this level since 2012 and that Johnson is going there; Sergei Lavrov, his opposite number, is not coming here. The precedence is clear. It is the UK that has altered its position, not Russia.

Jag tror inte för ett ögonblick att Putin är världens mäktigaste man. Han är trängd på många fronter. Kanske vågar man ändå (utan att anklagas för att vara en naiv ”Kremlfjäskare”) instämma med den västliga kommentator som konstaterat att han med en svag giv ändå lyckats spela sina kort väl.

Read Full Post »

Det är inte jag som kommit på liknelsen i rubriken. Det är en modig statsvetarprofessor i Istanbul som heter Ayşe Kadıoğlu. Hon drar i en artikel en parallell mellan dagens utveckling i Turkiet och den dramatiska riksdagshusbranden i Berlin, en händelse som markerade slutet för demokrati och mänskliga rättigheter i Tyskland 1933. Hon skriver bland annat så här på sajten Open Democracy:

The Decree following the Reichstag Fire led to emergency measures that created a state of exception. It suspended the personal liberties listed in the Weimar Constitution, including the rights of personal freedom, freedom of opinion, freedom of the press, freedom of organization and assembly, and privacy of communication.

Hon syftar förstås på hur de senaste dagarnas massarresteringar och avskedanden av domare, poliser och andra statstjänstemän i Turkiet framkallar otäcka minnen av en förgången tid. Hon upplevde under kuppnatten från sitt hem i Istanbul hur minareters plötsliga kallelser till bön blandat med dånande jetplan markerade en ny tid i landet:

Joining the echo of the calls to prayers were the loud noises of military jets flying over Istanbul skies. The combination of these sounds made me think that yes, these were the sounds of the funeral of free speech, critical thinking, and any other remnants of liberal democratic process in Turkey. I realized in fear and agony that whether the coup was successful or not, one thing was certain: there would no longer be room in Turkey for people who can listen, read, analyze, and think critically. With the siren-like echoes of calls to prayer and military jets, Turkey was becoming a land only for true believers.

Likriktning är väl ordet för dagen i turkisk politik. När jag läser landets engelskspråkiga tidningar slås jag av hur alla i en gemensam konspirationsteori nu tycks ha hittat en fiende i de s.k. ”gülenisterna”. Detta mystiska (eller mytiska) nätverk uppges vara en parallell politisk struktur, som styrt av en muslimsk predikant i Pennsylvania blivit en ”cancersvulst” i statsapparaten. Följdriktigt talar också president Erdoğan med ett populistiskt bildspråk om ”metastaser” i samhällskroppen.

wiki-turkey2

WikiLeaks lovar avslöjanden inom kort.

Som ett exempel på det nya tonläget kan man ta ett av de många uttalanden som nu kommer från olika samhällssektorer. Den här gången är det rektorerna för landets universitet som vid ett hastigt inkallat möte analyserat läget (citatet från den regeringstrogna tidningen Daily Sabah:

Academics said those who staged the coup attempt should be punished, adding the ”parallel structure” within the state (a reference to the Gülenist infiltrators) had ”extensions” within the academic world. ”Those are the biggest enemies of free and scientific thought and they cannot be allowed to thwart the country’s scientific and technological improvement.” The joint statement said universities were supportive of a ”democratic, parliamentary system” and would put their words ”into action.”

Det för, åtminstone för mig, tankarna till den kinesiska kulturrevolutionen eller de många utrensningarna i gamla kommuniststater. Snart ska väl de akademiska ”avvikarna” avskedas eller åtminstone med skam tvingas erkänna att de varit vilseledda, allt för att rädda ”den fria och vetenskapliga tanken”.

Jag är ledsen att jag inte har något roligare och mer lättsamt att skriva om just nu men läget är trist. Och EU kan inte annat än att hota med att Turkiet inte kan bli medlem om dödsstraffet skulle införas. Som om någon trodde att medlemsfrågan fortfarande var på allvar. Förresten kungjorde EU:s Federica Mogherini detta hot sida vid sida med USA:s utrikesminister John Kerry. Det är tur att USA ligger på andra sidan Atlanten. För med EU.s kriterier om dödstraff skulle Washington inte kunna kvala in i vår europeiska klubb.

Read Full Post »

Den turkiske premiärministerns stormade som tidigare noterats ut från paneldebatten i Davos häromdagen sedan han hindrats svara på den israeliske presidenten Shimon Peres långa utläggning om motiven för Israels attack på Gaza.

I Washington Post har Erdogan nu intervjuats och han döljer inte sin besvikelse över att Turkiets medlarroll skjutits i sank av den israeliska regeringen. Den 23 december var Ehud Olmert i Ankara för att diskutera relationerna med Syrien och förklarade sig då intresserad av fortsatta kontakter. Den 27 december startade attacken mot Gaza trots att, som Erdogan noterar, ingen hade dött i Israel sedan vapenstilleståndet i juni 2008.

Erdogan är besviken på omvärldens hantering av den palestinska frågan: ”The world has not respected the political will of the Palestinian people. On the one hand, we defend democracy and we try our best to keep democracy in the Middle East, but on the other hand we do not respect the outcome of . . . the ballot box. Palestine today is an open-air prison. Hamas, as much as they tried, could not change the situation. Just imagine, you imprison the speaker of a country as well as some ministers of its government and members of its parliament. And then you expect them to sit obediently”

Read Full Post »