Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Donald Trump’

Jag har inte varit så aktiv på den här bloggen de senaste månaderna och det beror väl på att jag dels har haft annat att göra, dels att vi lever i en tid när verkligheten ibland blir så absurd att man inte vet vart man ska vända sig eller vad man ska tycka.

Tidningarna är till leda fyllda av den amerikanska förvalskampanjen, i sig en absurd tillställning. Idag infaller den så kallade supertisdagen men när jag skriver detta vet ingen ännu vad resultatet av alla delstatsvalen blir. Faran för att Donald Trump blir republikansk kandidat verkar ändå vara överhängande. Den troliga demokratiska kandidaten, Hillary Clinton, har jag också svårt att känna någon entusiasm för, inte minst efter att New York Times i två stora artiklar granskat hennes roll i den katastrofala attack mot Libyen som skapat en svart hål på andra sidan Medelhavet.

En kolumnist i Huffington Post skriver mot bakgrund av artiklarna:

In a moment of grotesque hubris not seen since George W. Bush declared ”Mission accomplished,” Hillary boasted about Gaddafi’s death, ”We came, we saw, he died.”

NYT called it ”a rare unguarded moment.” Unguarded? Heck, she said it on national TV. You’d think that reports that rebels had summarily executed 60 members of Gaddafi’s entourage would have given her pause.

Soon, Clinton was left holding the bag of a messy policy that resulted in Libya becoming a haven for the Islamic State and for her becoming the target of uncomfortable questions about her role.

Det var ju i detta Nato-ledda krig som Sverige skickade ner ett antal spaningsplan. Var finns här i landet den grävande journalist som i likhet med NYT:s reportrar granskar hur det gick till och vem som fattade beslutet att delta i denna feltänkta aktion?

Vem som än kommer att bli president i USA är det ett obehagligt faktum att vederbörande kommer att vara överbefälhavare för Natos mäktigaste krigsmakt.

P24031-09a.jpg

Nato – organisation i kris?

Detta faktum leder till den svenska debatt där militärer, diplomater och diverse politiker kräver svenskt medlemskap i Nato. De motiverar det för det mesta med det osannolika scenariot av ett ryskt anfall mot Sverige. Denna teori har effektivt analyserats och bemötts av den fristående Natoutredningen vars betänkande jag läst och dessutom skrivit om i Aftonbladet.

Ingen av Natoförespråkarna verkar bry sig om den vidare bilden av en allians som sträcker sig också till det oroliga Mellanöstern med Turkiets krigsmakt som den starkaste medlemsarmén på denna sida Atlanten. I vår svenska diskussion ställer ingen de kritiska frågor om Turkiets roll som nu alltmer lyfts fram av amerikanska debattörer. Häromdagen skrev  t. ex. en utrikespolitisk kommentator i Huffington Post en analys under rubriken It’s Time to Kick Erdogan’s Turkey Out of NATO. Jag citerar:

It’s a reflection of how difficult it was to imagine that any member of the organization would betray the rest of the alliance that to this day, NATO has no formal mechanism to remove a member in bad standing or to even define what would constitute ”bad standing.” Yet, nearly three decades after the collapse of the Soviet Union, NATO members still make the same solemn vow to one another, known as Article 5, that they made in 1949: that an attack against any member state will be considered an attack against all member states, and will draw an immediate and mutual response. For nearly seven decades, this combination of factors has been the potential Achilles heel of NATO: that one day, its members would be called to defend the actions of a rogue member who no longer shares the values of the alliance but whose behavior puts its ”allies” in danger while creating a nightmare scenario for the global order.

After 67 years, that day has arrived: Turkey, which for half a century was a stalwart ally in the Middle East while proving that a Muslim-majority nation could be both secular and democratic, has moved so far away from its NATO allies that it is widely acknowledged to be defiantly supporting the Islamic State in Syria in its war against the West. Since Islamist strongman Recep Tayyip Erdogan came to power in 2003, Turkey has taken a harshly authoritarian turn, embracing Islamic terrorists of every stripe while picking fights it can’t finish across the region – including an escalating war with 25 million ISIS-battling Kurds and a cold war turning hot with Russia, whose plane it rashly shot down in November. With those fights coming home to roost – as bombs explode in its cities and with enemies at its borders – Turkish leaders are now demanding unconditional NATO support, with Prime Minister Ahmet Davutoglu declaring on Saturday that he expects ”our U.S. ally to support Turkey with no ifs or buts.”

Det förefaller mig som om den svenska Natodebatten skulle må bra av ett något vidare perspektiv än det som handlar om Östersjön och Gotland. Frågan om svenskt medlemskap i en krisande militärallians är alltför viktig för att överlåtas åt generaler eller okritiska ledarskribenter och försvarsreportrar i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

 

Read Full Post »

« Newer Posts