Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Blåsippor’

I söndags, den 8 mars, kunde vi notera de första blåsipporna i vår trädgård. Det är nog det tidigaste datum som registrerats sedan observationerna började (som det brukar heta). I vårt fall började de 1997. Näst tidigast i annalerna är 2002 när de stod i backarna den 12 mars och därefter följer 2012 med noteringen 13 mars. 2010 var vintern kanske lång (man glömmer så fort) för då syntes den första blå nyansen i de bruna löven först den 2 april. 2011 var läget ungefär detsamma. Någon entydig trend när det gäller tidiga vårar eller global uppvärmning är med andra ord svår att belägga när det gäller just denna botaniska parameter.

Den arabiska våren har däremot kommit av sig. Den stora västliga demokratins främsta bundsförvant i området har just förvägrat Margot Wallström rätten att tala vid Arabförbundets möte. Jag har svårt att se något annat i detta än ett vårtecken för svensk diplomati. Man måste, som det brukar framhållas på de stora liberala ledarsidorna när det passar sig, kunna kalla en spade för en spade. Att Sverige nu är illa omtyckt av såväl Israel som Saudiarabien är inget att gråta över. Det visar  ju bara att vi försöker hålla en konsekvent linje när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter. Man kan inte vara älskad av alla om man vill bevara något slags moralisk trovärdighet.

Och varför skulle det vara så attraktivt med en plats i FN:s säkerhetsråd, den församling som ständigt förlamas av stormakternas vetorätt. Om Sverige skulle bli medlem och lansera ett resolutionsutkast mot den piskande regimen i Riyad så vet vi att det skulle stoppas av USA som ”obalanserat” och ”not conducive to peace in the region”.

Vad bryr vi oss om stormaktspolitiken? Se sipporna, se sipporna. För att nu travestera Karlfeldt.

Sent omsider kom jag går iväg till den uppmärksammade filmen The Imitation Game, den som handlar om Alan Turing och hans insats för att knäcka den tyska chiffermaskinen Enigmas inställningar. Filmen slutar ju också med hans olyckliga öde som dömd för homosexuella handlingar och hans alltför tidiga död.

imitationgame

Det är på många sätt en sevärd film även om alla flashbacks kan vara irriterande och även om de historiska fakta ibland har fått vika för filmiska fantasier. Jag kan ändå hålla med en del av de kritiska kommentarer som Christian Caryl gjort på The New York Review of Books nätplats:

To anyone trying to turn this story into a movie, the choice seems clear: either you embrace the richness of Turing as a character and trust the audience to follow you there, or you simply capitulate, by reducing him to a caricature of the tortured genius. The latter, I’m afraid, is the path chosen by director Morten Tyldum and screenwriter Graham Moore in The Imitation Game, their new, multiplex-friendly rendering of the story. In their version, Turing (played by Benedict Cumberbatch) conforms to the familiar stereotype of the otherworldly nerd: he’s the kind of guy who doesn’t even understand an invitation to lunch. This places him at odds not only with the other codebreakers in his unit, but also, equally predictably, positions him as a natural rebel.

Det finns uppenbarligen en hel historiska förvanskningar i filmen, fast det är ju inte så ovanligt när man ska göra scenisk dramatik av ett mångfacetterat levnadsöde. Caryl tycker för sin del att även Turings homosexualitet har fått en något udda skildring:

In perhaps the most bitter irony of all, the filmmakers have managed to transform the real Turing, vivacious and forceful, into just the sort of mythological gay man, whiney and weak, that homophobes love to hate.

This is indicative of the bad faith underlying the whole enterprise, which is desperate to put Turing in the role of a gay liberation totem but can’t bring itself to show him kissing another man—something he did frequently, and with gusto… The Imitation Game is a film that prefers its gay men decorously disembodied.

Vill man ha en mer positiv bedömning av filmen kan man läsa en recension i det Newsletter som ges ut av Association for Women in Mathematics. Där lyfter man förstås bland annat fram de insatser som gjordes av den kvinnliga matematikern Joan Clarke som arbetade tillsammans med Turing och som faktiskt var förlovad med honom under en period. Hon var en lovande forskare men, som recensenten Sarah Rees konstaterar, efter kriget gifte hon sig med en annan man och ”prioritized marriage and family”.

En sevärd film alltså, om än med en hel del historiska och dramatiska frågetecken.

Read Full Post »

Idus Martii

Det diskuteras här och var på nätet huruvida denna dag (15 mars) borde heta Idus Martii eller Idus Martiae på latin. Men egentligen är det väl som någon bloggkommentator skrivit: ”Bara äkta gamla latinare bryr sig om vilket, och såvitt jag förstår beror valet av böjningsform på vilken sorts latinare man är.”

Idus Martii

Lika omdiskuterat är väl om Caesar utropade ”Et tu, Brute” eller möjligen använde högstatusspråket grekiska: ”Kai su, teknon”. Om det var det senare så uttalade han det förmodligen på hellenistisk vis: ”Ke si, teknon”, men också detta kan förstås diskuteras.

Intressant är vad som uppges i en artikel på Wikipedia:

While the words Kai su, teknon? are usually understood as an expression of shock towards Brutus’ betrayal, it has recently been argued that, if they were uttered by Caesar, the phrase was instead intended as a curse and threat. One theory states Caesar adapted the words of a Greek sentence which to the Romans had long since become proverbial: The complete phrase is said to have been ”You too, my son, will have a taste of power,” of which Caesar only needed to invoke the opening words to foreshadow Brutus’ own violent death, in response to his assassination. In a similar vein, Caesar’s words have been interpreted to mean ”Your turn next.” and ”To hell with you too, lad!

Diskussionen är öppen.

Det jag annars egentligen tänkte skriva om denna soliga förvårsdag i Mälardalen är att de första blåsipporna noterades i förrgår, alltså den 13 mars. Det är nästan lika tidigt som 2002 då det första lilla blåmärket syntes i vår trädgård den 12 mars. Jag har bloggat om detta då och då och noterar att de 2010 syntes först den 2 april. Förra året var läget ungefär detsamma.

För tre år sedan vid den här tiden skrev jag också om den vetenskapliga strid som tycktes pågå om blåsippans rätta klassificering och namn. Ska den på latin heta Anemone hepatica (vilket Linné ansåg) eller är det Hepatica nobilis som gäller? Här handlar det ju inte om vilken sorts latinare man är utan mer om hårda botaniska fakta. Är diskussionen möjligen öppen också på denna punkt?

Mitt botaniska rättesnöre, Liljeblads flora från 1798, följer förstås Linné, Jag noterar hans upplysning om att en dekokt av örten på Gotland brukas mot mjältsjuka (d.v.s. melankoli). Pröva med försiktighet om vårdepressionen sätter in men kom ihåg att blåsippan här och var är fridlyst.

Read Full Post »

Jo, idag har de första blåsipporna siktats i vår trädgård (Lat N 59° 11′ 14″ Lon E 17° 39′ 42″). Detta trots att det inte är många dar sedan bladen var helt täckta av snö. Underbart!

Fast det var egentligen inte det jag tänkte skriva om. Jag ville närmast rekommendera ett par artiklar som kan vara lämplig påskläsning. De finns båda i veckans nummer av New Statesman som har temat God – Faith, science and what we believe today.

Den ena är skriven av filosofen Slavoj Žižek som utgår från teologins återkomst som en referenspunkt för en radikal politik. Den andra är ett utdrag ur en kommande bok om ondskan av Terry Eagleton och har rubriken Of men and monsters.

Terry Eagleton är en av dagens främsta brittiska kritiker och litteraturvetare men han har också visat ett stort intresse för existentiella frågor, bl.a. som en bitsk kritiker av Richard Dawkins och Christopher Hitchens, nyateismens främsta företrädare på anglosaxiskt område. En rolig sammanfattning av hans insatser på det området finns i Wikipedias artikel om honom:

In April 2008 Dr Eagleton delivered Yale University’s  prestigious Terry Lectures with the title of his subject being, Faith and Fundamentalism: Is belief in Richard Dawkins necessary for salvation? constituting a continuation of the critique he had begun in The London Review of Books. Introducing his first lecture with an admission of ignorance of both theology and science Eagleton goes on to affirm, ”All I can claim in this respect, alas, is that I think I may know just about enough theology to be able to spot when someone like Richard Dawkins or Christopher Hitchens–a couplet I shall henceforth reduce for convenience to the solitary signifier Ditchkins–is talking out of the back of his neck.”

En läsvärd skribent även om man inte i allt delar hans åsikter.

Det är Långfredag i dag och jag har sjungit i kyrkokör, bl. a. den klassiska bysantinska hymnen ”Begråt mig inte Moder”. Den hymnen har förresten gett upphov till en alldeles egen rysk ikon av den typ som ni kan se här:

Den stora ryska poeten Anna Achmatova har skrivit en dikt som anknyter till just den ikonen, säkert med hennes egen lidandeshistoria som bakgrund (hennes son satt under sjutton månader fängslad under Stalintidens terror i slutet på 30-talet). Dikten heter ”Korsfästelsen” och är enligt en notering tillkommen under åren 1940-43.

”Begråt mig icke Moder,
när du i graven ser”

I
Änglarnas kör prisade den stora stunden
och himlarna uppslukades av eld.
Han sade till Fadern: ”Varför har du
övergivit mig?” Och till Modern
”Begråt mig icke…!”

II
Maria Magdalena skakade av gråt,
den lärjunge han älskade förstenades,
men ingen vågade se dit
där Modern tigande stod.

Ett starkt personligt och poetiskt vittnesbörd. I en engelsk utgåva av Anna Achmatovas valda dikter skriver översättaren Richard McKane i sitt förord att hennes verk från 1930- och 40-talet förmodligen kommer att bli ett slags sammanfattning av begreppet ”poesi under förtryck”. Förvisso inte den enda poet som arbetat under den politiska repressionens villkor under 1900-talets tragiska historia.

Read Full Post »

Blåsipporna!!!

Jo, idag har de första blåsipporna siktats i trädgården. Minst ett tiotal. Fortfarande ganska små och huttrande, men ändå.

Som jag tidigare skrivit på den här bloggen så kunde man år 2002 sikta de första sipporna redan den 12 mars .  Så i år har våren kommit ett par veckor senare. Desto mer välkommen är den förstås.

Read Full Post »