Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Bengt Ohlsson’

Det är sällan man läser en så skarp sågning av en tidskrift som den Ann-Charlotte Marteus utsatt magasinet Neo för i en artikel i Expressen. Hon noterar att den i personifierad form är den där typen som lutar sig tillbaka i stolen och himlar med ögonen. Och fnyser.

Hon ger några exempel: Neo fnyser åt ”de intellektuella” som oroar sig över egoism. Åt politiker som försöker hantera fetmaepidemin i västvärlden. Åt djurskyddslagen: ”regelkrångel!” Och åt dem som vill förbjuda Bisfenol A i barnmatsburkar.

Samhällsanalysens nya guru Bengt Ohlsson får förstås komma till tals i tidskriftens senaste nummer men Marteus är inte imponerad:

Han intervjuas av Paulina Neuding och avslöjar stämningen kring vänsterns köksbord. Låter inte kul. Det är ”en ganska glädjelös och ängslig värld”, full med förvuxna rebeller som protesterar mot det etablissemang som de numera själva tillhör, räknar sina pengar och är rädda för att gilla Springsteen på fel sätt.

Neuding lapar i sig, men får inte med sig Ohlsson på Göran Hägglund-tåget: retoriken kring verklighetens folk kallar han en ”mardröm”.

I intervjun med Ohlsson låter Neuding förstå att svensk samhällsdebatt inte riktigt håller måttet i hennes ögon. Allt är så mycket smartare utomlands.

Efter att ha dinerat med Neo är jag böjd att tro henne.

Man ska inte förhäva sig men redan när det första numret av detta f.d. ”liberala” magasin kom ut i början av 2006 skrev jag i Aftonbladet att Neo kraftigt borde möblera om i redaktionsråd och medarbetarskara: ”Annars kommer den snart att gå till botten tillsammans med den nykonservatism som redan passerat sitt bäst före-datum.”

Nu har Neo under chefredaktören Paulina Neuding bytt beteckning från ”liberal” till ”borgerlig”. Det har upprört tidskriftens grundare Sofia Nerbrand som förklarat sig vara ”djupt besviken” av förändringen. Kanske kan motsättningen mellan de båda redaktörerna förklaras också av andra orsaker. Neuding har framför allt blivit känd för att i utländska medier upprepade gånger förtala Malmö med diverse xenofoba argument medan Sofia Nerbrand numera är anställd av Region Skåne för att skapa en mer positiv bild av vår sydsvenska provins. En intressekonflikt på flera plan, om man säger så.

Om jag år 2006 trodde att Neo skulle gå till botten så hade jag förstås fel. Medarbetarskaran har förvisso ändrats och blivit alltmer högerinriktad. Det jag då inte visste var att tidskriften är kraftigt subventionerad av stiftelsen Fritt Näringsliv som uppenbarligen tål kraftiga förlustsiffror år efter år. Men att det publicistiska projektet Neo befinner sig på ett sluttande plan råder det ingen tvekan om.

En sidokommentar: Den som vill läsa en sansad och reflekterande analys av den s. k. Bengt Ohlsson-debatten (inklusive intervjun i Neo) kan gå till Elin Grelssons artikel i Göteborgs-Posten. Ibland är det skönt med kulturinlägg som inte bygger på perspektiv från Södermalm och Slussen.

Read Full Post »