Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Kremlakuten

I fredags påminde Kreml om en akutmottagning. Benjamin Netanyahu, President Erdogan och Tysklands nye utrikesminister Sigmar Gabriel slussades ut och in ur Putins mottagningsrum. Som på alla akutmottagningar kunde det bli väntetid. Herr Gabriel fick häcka i ett angränsande rum i mer än en timme innan det blev hans tur. Å andra sidan fick han två timmar enskild konsultation med den ryske presidenten, en halvtimme mera än vad Erdogan tilldelades.

Glada miner på Kremlakuten

Tyder detta möjligen på att Putin är världens mäktigaste man? CNN visar på måndag en dokumentär som har titeln Is Putin the most powerful man in the world? Av den trailer som körts förstår man att det kommer att bli synpunkter både för och emot. Mest emot kan man tänka.

CNN försöker i alla fall att på sin hemsida lista vad tre statsmän ville få ut av fredagens mottagningstider:

Putin: consolidate Russia’s leading role in Syria, preserve a delicate entente with Turkey in leading the Syrian ”peace process” – and continue to try to coax it away from Europe and NATO as part of a broader strategy of weakening the western alliance.

Netanyahu: persuade Russia to help reduce and minimize Iran’s influence in Syria (and by extension Lebanon), underscore good personal rapport with Putin.

Erdogan: promote Turkey’s interests in Syria, if possible at the expense of the Kurds, and secure a role in the offensive against Raqqa. Put the US on notice that there are alternatives to American leadership in the region.

När det gäller Putins försök att splittra olika västliga allianser kan man möjligen notera att det inte är någon nyhet. Redan den amerikanske försvarsministern Donald Rumsfeld försökte 2003 att vända ”det gamla” Europa mot ”det nya”. Och på senare tid har Ryssland inte behövt anstränga sig för att skapa dålig stämning inom västliga allianser. Polens agerande inom EU i veckan måste ha glatt Kreml och Turkiets ilska mot Tysklands och Nederländernas vägran att låta turkiska ministrar valtala i deras länder har knappast stärkt sammanhållningen inom Nato.

Till det kommer förstås också att turkarna känner sig svikna på flera olika plan, inte minst när det gäller USA:s stöd till kurdiska grupper i Syrien som Turkiet betecknar som terrorister. En kolumnist i den regeringstrogna turkiska tidningen Daily Sabah uttryckte besvikelsen så här nyligen:

As the citizens of a country that served as a frontline state in the fight against communism during the Cold War years, and as a country that became a major partner for the Western world in the fight against new types of threats, such as terrorism in the post-Cold War years, Turkish citizens now are feeling extremely disappointed and are also questioning the policies of its allies. In the medium and long term, this emerging skepticism toward some countries in the Western world may bring serious limitations and problems in relations with Turkey.

Det är klart att president Erdogan i det läget får mycket bättre gehör för sina synpunkter i Moskva än i Washington. Och för den tidigare supermakten USA måste det ha varit lite deprimerande att landets högste militär nyligen fick finna sig i att vid ett förhandlingsbord i Antalya sitta som en av tre likvärdiga parter tillsammans med Rysslands och Turkiets överbefälhavare för att diskutera läget i Syrien.

”Top brass” från Ryssland, Turkiet och USA i Antalya

Det finns förstås också annat som kan glädja Putin och hans krets. Den brittiske utrikesministern Boris Johnson har meddelat att han planerar en resa till Moskva. För säkerhets skull har resplanerna omgetts med försäkringar för hemmapubliken: Han ska minsann inte vika en tum i sin kritik av Ryssland. Men ändå är det väl så som den erfarna Mary Dejevsky nyligen konstaterade i The Independent:

So the official line is that Boris is setting off – “in due course” – on the first foreign ministerial visit to Russia for five years to give the Russians a tongue-lashing and drum home the UK’s known positions on the conflicts of the moment, such as Syria and Ukraine. Which he may well do, if only for form’s sake.

But this is not the point. The point is that there has been no face-to-face contact at this level since 2012 and that Johnson is going there; Sergei Lavrov, his opposite number, is not coming here. The precedence is clear. It is the UK that has altered its position, not Russia.

Jag tror inte för ett ögonblick att Putin är världens mäktigaste man. Han är trängd på många fronter. Kanske vågar man ändå (utan att anklagas för att vara en naiv ”Kremlfjäskare”) instämma med den västliga kommentator som konstaterat att han med en svag giv ändå lyckats spela sina kort väl.

Bilbälten

För att fortsätta på temat Sverigebilden kan man ju påminna sig att vårt land ibland har använts som avskräckande exempel på en förmyndarstat. Det har t ex gällt frågan om den obligatoriska användningen av bilbälten. Jag återgav för rätt många år sedan på den här bloggen ett inlägg av den konservativa ledamoten Ray Whitney i det brittiska underhuset när frågan debatterades där den 7 mars 1980:

From 1932 until only a few years ago, Sweden lived under a Socialist Government and became immersed in what might be called nannyist legislation and nannyist attitudes of all kinds—the sort of attitudes that are reflected in this Bill. Forty-five years of that legislation, solidly, without a break, has impinged deeply on the political and social conciousness of Sweden and the Swedes. Happily, we are a long way down the road. We have not yet reached that stage. Now, after 3 May last year, we are embarked on a course back to freedom. It would be inappropriate suddenly to veer off in this one sector of our life in the wrong direction, and follow the Swedish road. The Swedes themselves have seen the folly of their ways. In the last two elections, they have rejected the opportunities offered to them of Social Democratic or Socialist Governments.

Tvångsbälte i förmyndarstaten?

Uppenbarligen såg många britter den obligatoriska användningen av bilbälten som ett ingrepp i den personliga friheten. Redan 1972 hade det blivit lag på att bälten skulle finnas i alla nya bilar men det var inte tvång på att spänna fast sig förrän 1983. När frågan om lagstadgad användning var uppe i Överhuset just 1972 hade lorderna där ett intressant meningsutbyte som jag inte kan låta bli att återge några utdrag från:

LORD WAKEFIELD OF KENDAL: My Lords, while the fitting of safety belts in cars is one thing, the using of them is quite another. Are statistics available showing the relationship between the use of safety belts and the fitting of such belts in cars? This must clearly have a quite considerable bearing on all kinds of information and statistics which are now being given.

LORD MOWBRAY AND STOURTON: My Lords, if the noble Lord will read my answer to the first supplementary of the noble Lord, Lord Avebury, he will find that I have given the exact details.

LORD SEGAL: My Lords, is the noble Lord aware of a device available in Italy and Sweden, which shows a warning red light on the dashboard when the car is being driven with the seat belts not in use, and will he encourage its adoption in this country?

LORD MOWBRAY AND STOURTON: My Lords, that is another point which we can look at. But if we think that safety belts are the answer, we might persuade people perhaps even more strongly than by a red light.

THE EARL OF BRADFORD: My Lords, does my noble friend consider that a better way of getting people to wear safety belts is by education, rather than by the irritation of attempting to enforce regulations in very difficult circumstances?

LORD MOWBRAY AND STOURTON: My Lords, I heartily agree with my noble friend on that point.

LORD STRANGE: My Lords, will the noble Lord agree that seat belts in ordinary cars can be highly dangerous unless steel hoops, such as are used in racing cars, are also fitted?

LORD MOWBRAY AND STOURTON Yes, my Lords. I can see what the noble Lord is getting at.

Ja, så där böljade debatten fram och tillbaka bland Överhusets ädla ledamöter. Innan diskussionen avslutades framförde i alla fall en av lorderna en pragmatiskt baserad synpunkt:

LORD BRECON: My Lords, will my noble friend agree that most accidents are caused by bad driving?

THE LORD PRIVY SEAL (EARL JELLICOE): My Lords, I think we have now sufficiently fastened our seat belts, and that we might now unfasten them and get on with the next Question.

Men det skulle som sagt dröja ett drygt decennium innan det blev lag på obligatorisk användning av bältena. Och det var faktiskt regeringen Thatcher som genomförde den reform som hennes partikollega med det avskräckande exemplet från Sverige tidigare betecknat som ”nannyist legislation”.

Den svenska semlan

Det är mycket skriverier om semlor i dagens tidningar. Eftersom fettisdagen i år sammanfaller med Kalevaladagen i Finland kan man ju påminna om att finlandssvenskarna använder ordet semla i en något annorlunda betydelse. För att citera vad språkvårdaren Mikael Reuter en gång skrev i Hufvudstadsbladet:

Med semla förstår vi här i Finland en frukostbulle bakad på vete-, graham- eller rågmjöl och utan socker.

I Sverige är semlan det vi här i Finland kallar fastlagsbulle och är bakad på vetemjöl med socker och mjölk i degspadet. Den äts till fastlagen med grädde och mandelmassa eller varm mjölk, alldeles som vi äter vår fastlagsbulle, och kallas i Sverige också hetvägg.

Nja, ordet hetvägg använder vi väl mest här i landet när vi ska berätta historiska skrönor om gamla kungar. I forna tider använde man faktiskt också ordet ”fetvägg”.

Den äldsta kokbok jag äger är Handbok i Kok-konsten eller Hjelpreda i såwäl Finare som Tarflig Matlagning. Den har tryckår 1846 och där finns i frakturstil ett recept på Fetwäggssimlor. Det bygger på en vanlig vetebulle där man skär av ett lock, blandar det utskurna brödet med lite skirat smör och finstött skållad sötmandel. Sen tillsättes ”en jumfru söt grädda och något rifwet citronskal” innan locket läggs på. Samtidigt ”uppkokas söt mjölk med en bit citronskal, och wid dess uppkokning iwispas ett par äggulor och några skedblad söt grädda”. Avslutningsvis rekommenderar kokboken att ”simlorna” serveras med kanel och strösocker”.

semlor-6

”Fetwäggssimlor” i modern form

Just semlornas intagande med varm mjölk verkar vara en punkt där olika traditioner skiljer sig åt. Grönköpings bekante borgmästare Mårten Sjökvist tog upp saken i ett fastetal kring ämnet ”Den svenska semlan” inför Grönköpings Gille i slutet på 1980-talet:

Väl veta vi, huru man i enklare kretsar icke drager sig för att äta henne torr, utspridd blott å någon assiett eller liknande tefat, men må vi samfällt tillbakavisa en dylik alldaglig spisningsmetod! Den sanne Semleälskaren ställer med rätta högre krav å sin servering – ty, mine Bröder, om än Semlan tilll nöds må täras i sin naturliga skepnad, så ter hon sig dock oändligen skönare, då hon i uppblött skick, simmande mitt i det varma mjölkfatet, bjudes ut åt våra gommar i den betagande mosighet, som står vårt eget innersta så nära.

Borgmästaren fortsätter med att ställa sina gillesbröder inför frågan hur en så alldaglig dryck som mjölk ändå kan framkalla en sådan inre känsla:

Huru kan det ligga så mycket i fatet av lockelser och behag, svag som denna dryck dock är, därest icke Semlan stode mitt ibland densamma, likt en glänsande ärestod över bullframställningens ädla konst, intet däri nämnt och intet glömt från den första begynnande receptbiten till själva den avslutande bakdelen. Nej och åter nej – vem av oss ville väl trycka mjölken till sitt hjärta, om det icke vore för dess inneboende Semla?

Jag tillhör själv i grunden mjölkfalangen eftersom min mammas hembakade semlor alltid serverades på det sättet. Men visst händer det att jag likt de av borgmästare Sjökvist utpekade enklare kretsarna kan tänka mig att äta semlan i så att säga befintligt skick.

Södertäljes bästa semlor lär enligt många samstämmiga uppgifter produceras av Svennes Hembageri. Min hustru lär under dagen komma hem med ett par gräddfyllda läckerheter därifrån.

Minns någon den myndighet som hette ”Styrelsen för Sverigebilden”? Namnet ger vibbar av auktoritär kommandopolitik men det var faktiskt regeringen Bildt som lät inrätta den. Verksamheten reglerades på hävdvunnet byråkratiskt sätt genom Förordning (1992:584) med instruktion för Styrelsen för Sverigebilden innan myndigheten blev nedlagd av den socialdemokratiska regeringen 1995.

Nu är det mycket snack om sverigebilden igen. Det har vi Donald Trump att tacka för. I varje fall tycker Sverigedemokraternas Mattias Karlsson att den amerikanske presidenten gett oss ett bra handtag. Dagens Nyheter citerar vad han sagt i en intervju med CNN.

Jag är mycket tacksam för att president Trump tog upp denna fråga, det är mycket viktigt för oss här. Och jag förstår också motivet varför han gjorde det. Vi har en diskussion här nu, om gränskontroll och flyktingar i USA. Jag tycker att Sverige är ett gott exempel att visa fram som dåligt exempel.

DN rapporterar också om att sverigedemokraten Tobias Andersson, som deltar i partistyrelsens möten, har varit med om att skapa bilden i USA av Sverige som ett land som förstörts av massinvandring.

Men det är väl inte bara Sverigedemokraterna som varit aktiva när det gällt att ge bilden av Sverige som ett land där invandringen hotar oss för varje steg vi tar utanför den faluröda stugan.

I september förra året skrev skrev Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl en stor artikel i det brittiska högermagasinet Spectator där hon inbjöd till studiebesök i vårt land: ”Anyone who wants to find out how not to handle a migration crisis is welcome to pay us a visit.” Och i samma tidskrift lamenterade hennes kollega Ivar Arpi ett halvår tidigare över att man inte får säga vad som helst i det här landet: ”It’s not only Germany that covers up mass sex attacks by migrant men… Sweden’s record is shameful”.

stuga

Sverigebilden (källa: Wikipedia)

Visst finns det problem i Sverige relaterade till såväl invandring som utanförskap och segregation. Men det går ju att nyansera debatten. Som när Carl Bildt stillsamt påpekade: ”Last year there were app 50% more murders only in Orlando/Orange in Florida, where Trump spoke the other day, than in all of Sweden. Bad”.

För att nu inte tala om alla de återkommande upplopp som drabbar USA:s städer där man fortfarande inte har kommit tillrätta med den rasmässiga segregationen och där en svart man har 5 gånger större risk att hamna i fängelse än vita män, trots att afroamerikanerna bara motsvarar drygt 13% av befolkningen. Snacka om dålig integration efter flera hundra år.

Att Trumps twittrande påverkar också en europeisk opinion (och i förlängningen europeiska val) är uppenbart. De högerpopulister som nu strävar mot makten gynnas förstås. Ändå säger Mikael Tofvesson, enhetschef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), till Svenska Dagbladet att presidentens uttalande inte är så bekymmersamma:

Man kan inte klassificera det här som en desinformationsattack på Sverige. Det var uttalanden för en annan målgrupp i ett annat land, men av en person som har stor spridning, säger han.

Man förstår att MSB något skakas i sina grundvalar eftersom myndigheten hela tiden riktat sin uppmärksamhet österut och satsat pengar och resurser på rysk desinformation. Samme Tofvesson uttalade sig några dagar tidigare för Sveriges radio om MSB:s roll inför det svenska riksdagsvalet 2018:

Det MSB ska göra är att ta fram just bilden av vad finns det för sårbarheter och hot vad gäller informationspåverkan, alltså propaganda, vilseledning och desinformation, och på vilket sätt kan det få konsekvenser för Sverige.

Glöm då för all del inte den impulsive amerikanske presidenten när den hotbilden ska tas fram.

Visst är informationspåverkan viktig. Någon borde kanske (som det heter) styra upp vad som skrivs och twittras om vårt land. Kanske är det i detta oroliga internationella läge rent av dags att återupprätta Styrelsen för Sverigebilden.

Blandade reflektioner

Man måste i dessa tider ta vara på alla positiva nyheter. Som t. ex. dagens besked om att Stefan Löfven inte tänker åka till Almedalen i sommar. Äntligen en ledande politiker som vågar markera mot den åsikternas Kiviks marknad som veckan i Visby urartat till! En partytältens högtid där politiker, journalister och lobbyister frotterar sig mot varandra. Man får hoppas att fler följer efter.

almedalenvisby

Almedalen – utan lobbyister

Skulle sedan någon nationell beslutsfattare våga ta första steget att utebli från Folk och Försvars konferens i Sälen nästa vinter så vore det förstås också en välkommen markering. Också där lever militärer och försvarspolitiker i något slags symbios med ledarskribenter och de s. k. säkerhetspolitiska reportrarna.

Mediaveteranen Jan Scherman hade några bitska sanningar om detta i en artikel i Aftonbladet under rubriken Nickedockorna i Sälen. Där skrev han bland annat, mot bakgrund av den brist på kritiskt granskande journalistik som man lätt kan iaktta:

Jag har varit där en gång, då jag jobbade på Aktuellt, och sett förbrödringen mellan granskarna och de granskade i den klädkod som mest påminner om ”casual friday” fast med tillägget värmande underställ.

Detta om medias abdikering från sitt kritiska uppdrag.

Annars har jag ägnat några lediga minuter åt att studera den ”Danmarkskanon” som nu slagits fast, en förteckning på de tio viktigaste värderingar som format vårt sydliga broderland och som fortsatt ska prägla dess framtid.

Ni kan hitta allt kring detta om ni klickar här. De tio danska karakteristika som slagits fast är följande:

Velfærdssamfundet
Frihed
Tillid
Lighed for loven 
Kønsligestilling
Det danske sprog
Foreningsliv og frivillighed
Frisind
Hygge
Den kristne kulturarv

Någon däremot? Om man bortser från just det danska språket så kunde det också vara en svensk kanon. En annan fråga är förstås vad den innebär mer än fromma ord. Vem har något att invända mot välfärdssamhället som princip? Frågan är väl bara vad det ska omfatta och hur det ska finansieras. Det är ju i svaret på de svåra frågorna som den riktiga värdegrunden visar sig.

danmarkskanon

Mest nyfiken är jag kanske på det kärnvärde som begreppet ”hygge” utgör. Jag läser en av förklaringarna till detta budord:

Idéen om hygge fylder meget i danskernes selvbevidsthed. Hygge betragtes som en særlig måde at være sammen på under afslappede forhold. Hygge har sit eget ord, og mange siger, at det ikke kan oversættes. Det er ikke mange udlændinge, der besøger Danmark, der ikke straks bliver præsenteret for ordet og for hyggens betydning.

Så är det kanske. I ett av de folkliga inlägg som lett fram till tio-i-topp-listan utvecklar två kvinnor tanken:

Kender du det, når du kommer hjem fra arbejde, svinger benene op i sofaen og tænder for Tv’et? Her i Danmark definerer vi det på en helt særlig måde: ‘hygge’. Når vejret bliver gråt og kedeligt, tænder vi stearinlysene og mødes i en hyggestund omkring et brætspil med et varmt tæppe, som oftest lidt godt til ganen og i godt selskab.

Tænker man på vores nabolande som f.eks. Tyskland, Norge og England, har de intet i lighed med dette eminente term for samvær, stemning og den helt unikke og fuldkommen usammenlignelige følelse.

Det är synd om engelsmän, tyskar och norrmän som aldrig får ta del av denna avslappnade känsla. Men vi svenskar har faktiskt något motsvarande i ordet ”mys”. Det borde finnas med om svenska politiker skulle vilja göra en motsvarande lista. Plus, förstås, den ursvenska ”fikapausen”, det sociala kitt som i mångt och mycket håller vår nation samman.

Trumpkaos

Nej, vinstdrivna friskolor är inget som amerikaner älskar, inte ens alla republikaner. Nu rapporterar medierna om att Donald Trumps val av utbildningsminister stöter på motstånd på Capitol Hill. Två republikanska senatorer har redan sagt att de ska rösta emot Betsy DeVos och om ytterligare en republikan ansluter sig till den demokratiska gruppen blir hon inte godkänd.

En av de republikaner som tänker rösta emot är Lisa Murkowski, från Alaska. Till New York Times säger hon:

I have serious concerns about a nominee to be secretary of education who has been so involved in one side of the equation, so immersed in the push for vouchers, that she may be unaware of what actually is successful within the public schools, and also what is broken and how to fix them.

Motståndet mot den tilltänkta ministern beror nu inte bara på att hon är en stark anhängare av ett friskolesystem med en skolpeng (ungefär som i den svenska modellen). Hon gjorde också dåligt ifrån sig under utfrågningen den 17 januari där hon visade mycket begränsad förståelse för den lagstiftning som kom till redan 1975 under namnet ”Individuals With Disabilities Education Act” (IDEA) med syfte att stärka undervisningen för handikappade barn och ungdomar.

betsy_devos

Betsy DeVos – får hon godkänt?

Ordföranden i det amerikanska lärarförbundet, Randi Weingarten, säger till New York Times:

The more people get to know how ill equipped Betsy DeVos is to strengthen public schools, how disconnected she is from public schools, and how her record has been focused on pursuing for-profit charters and vouchers, and not children, the more the people who believe in the importance of public education are joining to oppose her.

Till kritikerna sällar sig också Eli Broad, liksom Betsy DeVos miljardär men med starkt intresse för de (icke vinstdrivande) ”charter schools” som finns runt om i USA. Han är skeptisk både till hennes okunnighet och hennes förkärlek för den rörliga skolpengen (vouchers). CNN berättar om vad han skrivit till Senatens ledare:

”Before Mrs. DeVos’s hearing, I had serious concerns about her support for unregulated charter schools and vouchers as well as the potential conflicts of interest she might bring to the job,” Broad wrote, adding that after seeing her hearing his concerns were redoubled.

He also called into question DeVos’ willingness to work for equality across the nation’s schools, saying the country needs an education secretary who will defend ”the rights of all students.”

Additionally, Broad took issue with DeVos’ support for allowing some schools to choose whether they want to be gun-free or not. Broad has worked with the gun control advocacy organization Everytown for Gun Safety, and DeVos pointedly defended her openness to guns in the classroom during her confirmation hearing.

Det råder uppenbart en oförutsägbar oreda i amerikansk utrikespolitik där president Trump senast rapporteras ha slängt på luren i ett samtal med Australiens premiärminister och på nytt förolämpat mexikanerna. Nu verkar även utbildningspolitiken vara ett fält för politiskt kaos.

Vi har säkert alla någon gång hört den klassiska dikt som handlar om kvintessensen av det danska köket:

At Smørrebrød er ikke Mad,
Og Kierlighed er ikke Had,
Det er for Tiden hvad jeg veed
Om Smørrebrød og Kierlighed.

Jag hade okunnigt nog ett tag för mig att det var ett av de träffsäkra poem som skrivits av Piet Hein, men raderna härstammar i själva verket från diktaren Johan Herman Wessel (1742-85).

Hur som helst; skalden hade ju fel. Smørrebrød är verkligen fullgod mat, därtill något som kan varieras i det oändliga.

Med anledning av en nyss iråkad födelsedag kom min dotter och svärson upp från Köpenhamn och erbjöd sig vänligt att förse cirka 30 personer med de danska läckerheterna. De hade inspirerats av en bok som getts ut av Adam Aamann, mannen som anses ha förnyat konsten att täcka en skiva bröd med ett ytterst diversifierat innehåll. Jag fick också hans bok i present och förlaget har presenterat den på följande sätt:

Med Aamann har smørrebrødet fået en renæssance, og enhver restaurant med respekt for sig selv har i dag sat smørrebrødet tilbage på frokostkortet. Aamanns smørrebrød giver et udførligt indblik i det danske smørrebrød, med alt fra de store klassikere som Dyrlægens natmad til Aamanns egne moderne variationer – som han med et smil på læben kalder Den dyre læges natmad – til hans egne kreationer med nyskabende smagskombinationer, der udfordrer smagsløgene.

Naturligtvis ingick Dyrlægens natmad i det sortiment av 10 olika smørrebrød som dukades fram till gästernas förtjusning. Jo, den är verkligen en klassiker, men som alla kulinariska klassiker finns den i något olika utföranden och det råder dessutom delade meningar om dess ursprung. Det är ungefär som med de svenska legendariska rätterna Biff Rydberg eller Janssons frestelse.

dyr

Dyrlægens natmad. (Källa: Hvidbjerg Bageri i Thyholm)

Enligt vissa uppgifter handlade det från början om en veterinär i Kolding som spisade detta smørrebrød varje kväll när han kom sent hem från något besök på lantgårdarna i trakten. Den mest spridda (och källkritiskt mest sannolika) historieskrivningen anger dock att det handlade om en restaurang i Köpenhamn. Danska Wikipedia har denna version:

Dyrlægens natmad er et stykke smørrebrød, der består af en skive rugbrød smurt med fedt/smør og et lag leverpostej og skiver af saltkød øverst. Det er pyntet med sky og løgringe.

Det blev navngivet efter dyrlægen Sigurd Keilgaard, der var stamgæst i Oscar Davidsens smørrebrødsrestaurant. Keilgaard spiste angiveligt hver aften i restauranten. Keilgaard tilså bl.a. hestene i Cirkus Miehe og De Kongelige Stalde. Den oprindelige udgave var ikke pyntet med løgringe. De er kommet til senere. Tilsvarende gælder karse som sidste pynt.

Jag ska inte räkna upp alla de läckra varianter som stod på vårt köksbord. Jag vill bara nämna den som i Aamanns bok heter Stegt torskerogn med kapers, dild og grønkål. Det handlar alltså om stekt torskrom med kapris, dill och grönkål. Just denna komposition gav för övrigt upphov till flera diskussioner bland gästerna om bristen på torskrom i svenska affärer. Då avsåg många den konserverade torskrom på burk som man kunde köpa i närmaste Konsumbutik på 60- och 70 talet och som var en stapelvara i unga resurssvaga hushåll. Tydligen måste man nu åka till Danmark för ett få tag på den.

Men åter: den lilla festen här hemma visade hur som helst att smørrebrød verkligen är mat som sätter fart på alla smaklökar. Och som därtill kan avnjutas rent estetiskt som små färgrika konstverk.