Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 september, 2017

Jag skrev en gång en bloggpost med titeln De försvunna disponenterna. Nu kom jag på att en annan yrkesgrupp också verkar ha försvunnit: envoyéerna. Jag minns i min ungdom att man hörde talas om envoyén Arne S. Lundberg som under den dramatiska gruvstrejkens år var verkställande direktör för LKAB i Kiruna. Han hade en diplomatisk karriär bakom sig, bland annat som kabinettssekreterare vid UD. Från 1956 lämnade han utrikesförvaltningen för näringslivet och blev då ”envoyé i disponibilitet”. En vacker titel.

I Wikipedias lilla artikel om Lundberg heter det bland annat:  ”Vid den stora gruvarbetarstrejken 1969 spelade han en avgörande roll och åtnjöt en viss popularitet bland arbetarna, alltid kallad ‘envojjen’ med svenskt uttal.” Betoningen låg väl på andra stavelsen – en rimlig försvenskning kan man tycka.

Hur som helst; jag kom att tänka på de numera försvunna envoyéerna under ett besök på Saltskogs gård utanför Södertälje i går. Där bodde under rätt många år envoyén Carl Filibert Hultgren (1864-1944). Han var gift med Fanny Wesche (1867-1961), fosterdotter till grosshandlaren och stordonatorn Carl Fredrik Liljevalch d.y. (kanske mest känd för den konsthall som bär hans namn). Det var Liljevalch som lät bygga det vackra huset på Saltskogs ägor i utkanten av Södertälje. Han hade, som det hette, ”klena luftrör” och tyckte säkert att den då berömda bad- och kurorten var ett bra ställe att bosätta sig nära. När han dog 1909 gick huset med dess betydande konstskatter i arv till makarna Hultgren.

Mycket skulle i och för sig kunna skrivas om affärsgeniet, konst- och naturälskaren Liljevalch men här ska jag egentligen bara beröra hans svärson, en man som från en tidig bana i tullverket så småningom blev chef för UD:s handelsavdelning och från 1918 envoyé i Buenos Aires med sidoackreditering i Santiago de Chile, Montevideo och Asunción. Han blev sändebud i disponibilitet 1925 och tog avsked 1931 för att tillbringa resten av sin livstid på Saltskog – där han kunde nås på telefonnumret Södertälje 5.

Carl Hultgren bidrog uppenbarligen till att i hög grad främja handeln mellan Sverige och Latinamerika. Men han tillvaratog också på andra sätt svenska intressen på kontinenten. Den berömda journalisten och författaren Ester Blenda Nordström gjorde 1920 en resa på hästrygg från Argentina till Chile tillsammans med en norsk väninna och hon berättade i en artikel i Svenska Dagbladet den 11 juli 1920 om hur den svenska diplomaten drog i en massa trådar för att underlätta de skandinaviska kvinnornas äventyrliga färd. Hon imponerades av den välvilja som hon tack vare envoyén mötte från de argentinska myndigheterna.

Jag undrar om något lands regering på jorden skulle göra sig så enormt mycket omak och besvär för två envetna flickors skull! Men heller tror jag inte att ett lands representant skulle tagit emot och hjälpt en landsmaninna som Carl Hultgren i Buenos Aires gjorde det. Vi behövde knappt mer än yttra ett enda litet ord om våra planer, förrän han ögonblickligen började ordna det hela för oss. Han talade med argentinske presidenten, med vicepresidenten, med statssekreteraren… Vilket hade till följd att vi färdades fram som prinsessor av blodet, omhändertagna och hjälpta av alla. Om drottningen av Saba i all sin prakt och härlighet kommit på den vilda idén att ge sig över Cordilleras till häst, tror jag knappt hon kunnat haft det bättre ordnat för sig.

Hultgren deltog under sin karriär i en rad olika förhandlingar med främmande makter. Listan på hans olika utmärkelser är imponerande. Eller vad sägs om Storkorset av Peruanska Solorden, Kommendör av första klassen av Badiska Zähringer Löwenorden, Andra klassen av Japanska Heliga skattens orden, Andra klassen av Siamesiska Vita elefantens orden. Och så vidare.

Saltskogs gård (Källa: Wikimedia)

Men tillbaka till Saltskog. När tidskriften Svenska Hem år 1935 gjorde ett stort reportage från om gården berättar skribenten om paret Hultgrens förtjusning i sin rymliga bostad:

De kunna inte tänka sig att bo någon annanstans. Här känna de varje träd och varje sten och vart man går finner man spår av fru Hultgrens skönhetssinne och hortikulturella intresse och hennes mans praktiska blick och konservativa jordbevararinstinkt.

Gården fördes efter Carl Hultgrens död vidare i släkten innan den 1965 köptes av Södertälje stad för att 1984 överlåtas till Södertälje konstnärskrets och Stiftelsen Saltskogs Gård. Här ordnas nu bland annat konstutställningar och på övervåningen finns ateljéer för konstnärligt skapande.

Några märkbara spår av storhetstiden finns egentligen inte i själva huset om man bortser från några pampiga kakelugnar. Fast vegetationen runt omkring är i viss mån fortfarande präglad av den liljevalchska och hultgrenska andan med en botanisk mångfald.

Carl Hultgren var nog i alla fall den sista envoyé som varit bosatt i Södertälje.

Read Full Post »