Jag hoppas att det inte upplevs som tjatigt men nu återkommer jag till det nyss behandlade ämnet om dedikationer i böcker. Jag kom plötsligt på att jag i min hylla har ett exemplar av Nikolaj Ljeskovs berömda roman Prästerskap, utgiven i Helsingfors på Söderströms förlag 1949 (en rikssvensk upplaga publicerades samtidigt av Norstedts). På omslagets baksida står det bland annat så här:
Prästerskap är en stor roman, skriven av en stor diktare. Det är en rysk småstadskrönika, det är skildringen av folket i en liten stad vid en liten flod i Sydryssland och på ett gods i närheten, men det är framför allt historien om prosten Tuberozov och hans närmaste omgivning…
På inlagans första sida finns dedikationen i svart bläck: Till Ellen Rydelius med en julhälsning från vännen Hjalmar Dahl.
Det var Hjalmar Dahl som hade översatt boken men Ellen behandlade den nog lite vanvördigt. Översättarens förord är inte uppsprättat och i övrigt har hon tydligen bara ögnat igenom de tre första sidorna.
Hjalmar Dahl (1891-1960) tillhörde de stora översättarna från ryska från 1920-talet och framåt. Sina språkkunskaper hade han delvis förvärvat i barndomen eftersom familjen när han var ett år gammal flyttat till Kyyrölä i det dåvarande finska Karelen, en by som ansågs vara den mest ryska under det gamla storfurstendömets tid. Han hade sedan studerat språk vid universitetet i Lausanne innan han 1913 blev redaktör för den ryska avdelningen vid Hufvudstadsbladet fram till år 1917 då avdelningen upphörde i och med Finlands självständighet. Fram till 1945 var han medarbetare i olika tidningar och tidskrifter för att sedan etablera sig som fri skribent och översättare.
Hjalmar Dahl
Listan över de ryska författare som han översatte är ganska lång. Där finns Tolstojs Krig och fred men också flera verk av Tjechov och Turgenjev. Även en modernare skribent som Nabokov överförde han till svenska liksom den finske Nobelpristagaren Sillanpää. Döda huset av Dostojevskij finns också med på hans meritförteckning.
Just Dostojevskij var annars Ellen Rydelius bord och det var naturligtvis som översättarkollegor som de lärt känna varandra. Att hon inte sprättade upp fler sidor i Hjalmars Dahls översättning av Prästerskap beror nog på att hon redan hade läst boken på ryska. Hennes kunskaper i språket hade grundlagts genom studier i Lund och sedan genom en termin vid universitetet i Kazan i Ryssland före revolutionen. Hennes översättningar av stora Dostojevskijklassiker som Bröderna Karamazov och Idioten höll sig i åtskilliga decennier.
Ellen Rydelius
Som översättare (från flera språk) var Ellen Rydelius både produktiv och noggrann. Hon verkade ständigt ha haft ekonomiska bekymmer (översättande har aldrig varit välbetalt) och försörjde sig ytterligare genom journalistik och författarskap i skilda genrer. Klassiska är hennes resehandböcker som beskrev vad man under 8 dagar kunde se på resmål, som Rom, Paris eller Berlin. För att citera Svenskt biografiskt lexikon:
R:s framgång som ”riksreseledare” blev stor och hon kom att kallas ”Sveriges Baedeker”. Sammanlagt utgav hon 23 titlar med denna inriktning, varav några på 1950-talet skrevs eller omarbetades i samarbete med dottern Maria (Ria) Wägner. De två första såldes i 10 resp 9 upplagor. Framför allt Rom på 8 dagar visade sig vara förbluffande slitstark; en upplaga utkom så sent som 1963. Att R:s reseskrifter av samtiden sågs som institutioner bekräftas även dels av det faktum att konkurrerande förlag publicerade efterbildningar, dels av att de snart parodierades; 1931 utkom t ex Grönköping på 8 dagar författad av Ada A:son Susegård (pseud för Seth Bremberg).
Säkert delade Ellen Rydelius den syn på en god översättares egenskaper som Hjalmar Dahl en gång formulerade:
Han skall äga en intuitiv förmåga av inlevelse i diktarens värld, och även för honom liksom för lyriköversättaren gäller det att kunna absorbera det diktverk han skall tolka för att sedan kunna dikta om det på sitt språk. Han skall inte bara ha ett säkert öra för de fina nyanserna och ordens valörer i allmänhet, ty också för de stora prosaisterna gäller i inte ringa mån det som Erik Blomberg sagt om poeterna: de är besvärliga med att nyttja även de vanligaste ord i ovanliga betydelser.
Att hålla en bok i sin hand som man vet att giganter som Hjalmar Dahl och Ellen Rydelius hållit i kan nästan stämma till andakt.
Det kan läggas till att det är Dag Hedman som står bakom den utförliga artikeln om Ellen Rydelius i SBL. Han skrev om henne som reseskildrare redan 1999, i Tidskrift för litteraturvetenskap. Carina Burman skrev en understreckare i Svenska Dagbladet om henne den 27 februari i år. Artikeln om Ellen Rydelius i Svenskt översättarlexikon är skriven av Victor Falk, den om Hjalmar Dahl av hans landsman Ben Hellman.
Den tyvärr i dvala vilande sidan Minnesvärt har en fin text om Ellen Rydelius: http://minnesvart.com/ellenrydelius/
Jag har för övrigt en förläggarhistorisk fråga som länge gäckat mig. Kanske någon här kan ge ett svar på, eller ge någon litteraturhänvisning till, hur relationerna sett ut mellan rikssvenska och finlandssvenska förlag/författare/översättare? Varför utkom till exempel en rikssvensk upplaga av Hjalmar Dahls översättning samtidigt som den i Finland? Jag kan förstå att det kanske rör sig om skilda nationella regelverk kring utgivning, distributionskostnader osv. Men varför detta dubbla arbete? Det är trots allt samma språk, även om jag hört att finlandssvenska romaner anpassats till rikssvensk språkdräkt och därför givits ut av rikssvenskt förlag.
Hej Torsten,
Intressant om Hjalmar Dahl och Ellen Rydelius.
Nyligen dog en UD-kollega, Mikael Dahl, en språkbegåvad man, vars far hette Staffan Dahl, bibliotekarie på KB, och ryskkunnig, Han hade hand om den stora bokgåva som KB under Uno Willers tid skänkte Lenin-biblioteket i Moskva. Vet du om Staffan var son till Hjalmar?
Om dig har min gamla pressrådskollega Alvar Alsterdal talat mycket väl – ni var ju samtidigt på ambassaden i London ett tag, eller hur
Det är annars roligt att du skriver om översättare och deras yrke. Min mor Britt G. Hallqvist var verksam i den branschen.
Vänligen,
Martin H
Till Kabinettet: Det har genom tiderna varit mycket vanligt att något svenskt förlag tagit över finlandssvenska böcker. Vanligen är då den tryckta inlagan exakt densamma som sålts i Finland. Bara omslaget har ändrats. Det gäller t ex Ljeskovs bok.
Jag har en lång serie av Tito Collianders böcker och de är oftast tryckta i Finland men sedan utgivna med nytt omslag i Sverige av olika förlag, t ex Fritzes, Bonniers eller Atlantis.
Till Martin H: Nej, Hjalmar och Staffan Dahl var inte släkt. Det finns en fin artikel om den senare här:
http://www.oversattarlexikon.se/artiklar/Staffan_Dahl
Författarna till den artikeln – Lars Erik Blomqvist och Lars Kleberg – värderar Staffan Dahl högre än Ellen Rydelius när det gäller översättningar av Dostojevskij.
Din mor Britt G. Hallqvist var i många avseenden ett geni, både som översättare och som diktare. Jag brukar ofta anföra hennes översättning av T. S. Eliots berömda kattdikt som ett verkligt mästarprov i sitt slag.
Om Alvar Alsterdal har jag skrivit då och då på den här bloggen. Du kan söka i rutan längst upp om du är intresserad.