Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 21 september, 2014

När jag städade i bokhyllan hittade jag en gammal diktsamling av den på sin tid så omstridde akademisekreteraren Carl David af Wirsén. Han har ju gått till historien bland annat som en  av Strindbergs främste vedersakare. Han ansåg diktarens uppgift vara ”att uppdaga det absoluta, osinnliga innehåll, som ligger till grund för sinnevärldens företeelser. Skaldens kall är ett ljusets prästämbete, han skall i dikten uppenbara en högre värld av renhet och frid.”

Renhet och frid var ordet. Och strävan efter renhet präglar förvisso den första dikten i den här samlingen. Den publicerades ursprungligen 1886 i den nystartade tidningen Vårt Land under titeln Upprop. Den första versen lyder så här:

Vaknen, I, som känt att Sverige
har till oss ett maningsord
och nu äskar att vi värje
mot all smitta fädrens jord!
I, som märkt i svenska sinnen
stundom tryta underbart
vördnad för de stora minnen,
blick för svenska lynnets art,
I, som den förlusten saknen,
I, som Sverige älsken – vaknen!

Carl_David_af_Wirsén

C. D. af Wirsén

Knappast någon läser af Wirsén längre men det slår mig att dikten trots sin höga ålder kan kännas dagsaktuell, då närmast som en programförklaring för Sverigedemokraterna. De delar väl i stor utsträckning skaldens skräck för allt det smittosamma som besudlar fädrens jord.

Fast jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår poesins logik; ”tryta underbart” låter ju som en självmotsägelse. Och hur saknar man en förlust? Frågorna hopar sig. Men det behöver ju inte diskvalificera en text i ett politiskt sammanhang.

Från sent 1800-tal till nutid: I senaste numret av Grönköpings Veckoblad har stadens skald A:lfr-d V:stl-nd målat en samtida genrebild som börjar med barnens badande i Bergska sjön för att fortsatt skildra hur mammorna torkar de blåfrusna små för att sedan ta med dem på konditoriet där det serveras hembakta kakor. Och så följer den scen som vi väl alla känner igen (håll melodin till Bellmans ”Solen glimmar” i bakhuvudet):

Dags att framta telefon,
börja på den peta!
Barnen sitta tyst i vrån,
medan mödrar leta
Facebook-konton, Instagram,
uppdateringssnabbprogram,
sitt privatliv lägga fram
världen till att veta!

Nya foton tagas av
det som finns att spisa.
Omvärlden har insynskrav
för att någon prisa.
Fånga ej den dag som är,
blotta den du håller kär!
Viktigast med livet är
att det få uppvisa!

Visst är det en tonsäker skildring av en samtid där det sanna livet gestaltas på sociala medier och där antalet ”lajkar” är existensens yttersta bekräftelse.

 


					

Read Full Post »