Jag skulle gärna vara i Helsingfors i morgon, den 6 november, men andra åtaganden förhindrar mig att resa. Hade jag haft möjlighet att åka skulle jag absolut ha hörsammat nedanstående inbjudan som jag hittat på nätet:
Fira Svenska dagen 6.11 med oss på Schildts & Söderströms förlag kl. 14–18.
Finslipa din svenska med våra författargäster Kjell Westö (kl. 14–15), Päivi Storgård (kl. 15–16) och Märta Tikkanen (kl. 16–).
Vi bjuder på skumvin och 30% rabatt i vår bokhandel till alla som vill tala svenska. Vår bokhandel finns i 8:e våningen på Bulevarden 7. På vägen upp i hissen hinner du lära dig de viktigaste orden.
30 procents rabatt om man talar svenska. Det är ju ett erbjudande som är svårt att motstå. Plus att få träffa ett antal framstående finlandssvenska författare.
Gå gärna in på Schildts & Söderströms hemsida och kolla alla intressanta böcker som de ger ut i vårt östra grannland. Tyvärr hittar man dessa böcker sällan på svenska bokdiskar men i en tid när allt fler köper litteratur via nätet borde det inte vara så svårt att upphäva de konstlade gränserna mellan två svenskspråkiga kulturområden.
Jag är lite nyfiken på Mathias Rosenlunds bok Kopparbergsvägen 20. På förlagets författarblogg skriver han om hur han genom den kommit att betraktas som en representant för samtliga (relativt) fattiga i Finland. Fast, säger han, det finns många som har det värre än vad han själv har:
Och många har inte det privilegium som jag just nu försöker göra det mesta av: jag kan skriva, jag kan uttala mig, jag har på något sätt lyckas förvandla min desperation och mitt predikament till en resurs att ösa ur.
Hur går det för dem som inte kan eller orkar tala? Det är det jag oroar mig för. Ökande inkomstklyftor. Ökande fattigdom. Ökande utslagenhet bland unga. Allt det här behöver vi som samhälle tala om. Min bok är en del i det ledet, och jag är oerhört glad för att jag kan och får vara en del av diskussionen. Men alltså: varför talar ingen annan? Varför träder ingen annan fram i diskussionen?
Den boken borde jag nog beställa.
Förresten: ”skumvin” dricker väl ingen i Sverige? Här är det väl ”bubbel”, ”mousserande” eller ”skumpa” som är kodord för allt som inte är äkta champagne. Ordet förekommer visserligen i Svenska Akademiens ordbok men anges som ”numera mindre brukligt”. Men finlandssvenskan följer som bekant sina egna lagar.
Fast ber mig någon dricka ett par glas skumvin för att fira Svenska dagen så här lite på avstånd så tackar jag inte nej.
Om Schildt och Söderström – numera har de båda förlagen gått samman – skickar sina böcker över Bottenhavet till Sverige är det lätt att få tag på ny finlandssvensk litteratur via nätet. Om inte, så är det svårt. Jag försökte hos några svenska nätbokhandlare få fram ett par aktuella och mycket läsvärda östsvenska böcker, dels Nalle Valtialas fascinerande roman ”Humboldts papegoja”, dels Tuva Korsströms rykande färska ”Från Lexå till Glitterscenen, finlandssvenska tidsbilder, läsningar, författarporträtt” – en magistral översikt som tar vid ungefär där Thomas Warburton slutade sin ”Åttio år finlandssvensk litteratur” – men jag kammade noll. Det är ju en präktig kulturskandal.
Apropå skumvin så finns en del ord som numera är obsoleta i rikssvenskan om de alls förekommer men som fortfarande är fullt frekventa i finlandssvenskan. Ett av dem är skvär, ett inlån från engelskan. Det dyker upp ännu hos Gustav Hellström, i London-novellerna i ”Kuskar” och i romanen om Snörmakare Lekholms idé att sönerna ska ta studenten. Men efter honom är det väl ett stendött ord väster om Bottenhavet. Så icke öster därom, där använder man fortfarande detta behändiga ord för ett torg.
Dom finns nog alla på http://www.adlibris.com. Och leveransen är snabb. Även till Stockholm.
Jag kollade på Adlibris, som jag själv ofta anlitar. De lovar att leverera Tuva Korsströms bok inom 1-2 arbetsdagar. För Nalle Valtialas roman behöver de 5-15 arbetsdagar.
”Skvär” är ett bra ord. Jag undrar bara om det inte möjligen är inlånat från engelskan via ryskan som också tagit upp det. Finlandssvenskan har en del ord som uppenbarligen trängde sig in under den ryska tiden. ”Dejournera” tror jag är ett sådant, dvs ett enda ord för vårt begrepp ”ha jour”.
”Lucia dejournerar inte” löd en rubrik i finlandssvenska tidskriften Ny Tid för några år sedan.