Till Moskva

Även om jag i mer än ett halvt sekel varit intresserad av rysk historia och rysk kultur har jag aldrig varit i Moskva. Men nu är jag på väg för ett första besök.

Jag har förstås skaffat en modern resehandbok med information om allt från muséer till tunnelbanenät. Jag har av många reportage lärt mig att Moskva numera är en stad som kan jämföras med vilken världsmetropol som helst. Svenska Dagbladets tidigare Rysslandskorrespondent Jan Blomgren skrev häromsistens att den i fråga om underhållning och nattliv torde klassas som topp tre i Europa. Om globaliseringen kan räknas i antalet McDonaldsrestauranger så ligger Moskva bra till. Blomgren jämförde också den tidigare så byråkratiska och långsamma passkontrollen med en amerikansk motsvarighet: Den klarades i den ryska huvudstaden av på fem minuter, ungefär en tiondel av tiden det tog på Chicagos flygplats O’Hare på en resa strax före nyår.

Jag ska återkomma och bekräfta om passkontrollen arbetar snabbt också denna vecka.

Utöver den moderna resehandboken bläddrar jag igenom en gammal klassiker: Albert Engströms Moskoviter, en reseberättelse i ord och bild från några månaders vistelse i Ryssland hösten 1923 (den finns numera i sin helhet på nätet). Det var ju nästan sex år efter revolutionen, Lenin låg stum efter ett slaganfall men Engström, som ville teckna ledarskiktet, fick tillfälle att träffa andra sovjetiska höjdare som Trotskij, Kalinin och madame Kollontaj men också svenska affärsmän som Adolf Laurin och Olof Aschberg.

Albert Engström berättar vad han fått höra av lokalbefolkningen:

Fyra underverk finnas i Moskva, påstås det. Det första är Tsarklockan i Kreml, världens största kyrkklocka, gjuten på föranstaltande av kejsarinnan Anna år 1735. Den förstördes vid en eldsvåda, då ett stycke av den lossnade. Den andra är Tsarkanonen, gjuten under Feodor I Ivanovitschs regerering år 1586. Den väger trettioniotusen kilogram och står i Kreml framför kasernen.

Man omtalade för främlingen de fyra underverken så här:

Klockan, som inte ljuder.
Kanonen, som man inte kan skjuta med.
Regeringschefen, som inte kan tala (Lenin).
Myntet, som inte kan klinga (papper).

Men hela Moskva är ett underverk.

Kommunistpartiet för en hård ideologisk kamp mot borgerlighet och religion, ibland med förföljelse och terror, ibland med propaganda. Politruker undervisar ungdomen i den nya rätta läran, Engström har hört en historia: ”En student tillfrågades, var Lenin bor. Svaret blev: I Kreml. Det var orätt. Det rätta var: ‘I ryska folkets hjärtan’.”

Eftersom jag kommer att ägna en hel del tid åt mitt gamla intresse för ikoner, både i kyrkor och på muséer, är det intressant att läsa vad Albert Engström skriver om de ikoner som han får se på ett museum under sakkunnig ledning:

Det skulle bli för vidlyftigt att tala om olika skolor eller att ventilera frågan, huruvida quattrocentisterna haft inflytande på ikonkonsten eller tvärtom. Men jag kan lugnt försäkra, att jag aldrig sett så vacker färg i någon konst som i denna. Här kan man studera alla olika stadier av ikontillverkning och olika färgskalor, från Novgorodskolans bjärta till de i färgen dunklare, som målats längre häråt och mera söder ut. Jag tror, att detta är det vackraste jag sett i mitt liv — i fråga om konst… Museet är ännu icke ordnat, ty man har så mycket annat att göra i Ryssland just nu. Men nog kunde kommunismen få maka åt sig litet till förmån för dessa härligheter, som nu ligga i travar, i tusen och åter tusental. Varje bild har sin säregna skönhet och variationerna äro oräkneliga. En sådan harmoni mellan färger har varken förr eller senare blivit uppnådd.

Skicka dit våra unga och gamla målare och lär dem känna vördnad och gudomlig jämvikt! Detta är trons mystik, om något! Bland dessa ikoner firade jag en högtid av verkligt sublim art.

Orden är kanske lite förvånande när man relaterar dem till mycket annat som Albert Engström skrivit. Men hans råd om studiebesök för gamla och nya målare är kanske värda att fundera på, inte minst för dagens konsthögskolor.

Själv återkommer jag alltså om någon dryg vecka, förhoppningsvis med en rapport om upplevelser av sublim art.