Det är alltid roligt med återkopplingar från läsare ute i landet. Som nu till exempel: en helt oväntad kontakt med Göran Arbin, sonson till kung Gustaf V:s köksmästare Paul Arbin. Om denne mästerkock har jag bloggat tidigare vid några tillfällen, bland annat med anledning att han på sin tid var upphovsmannen till en av majestätet älskad utflyktsrätt: Tullgarnspajen.
Vill ni ha receptet till denna kungliga livrätt så kan ni klicka här. Jag har hämtat det från Paul Arbins kokbok Kungliga rätter, en samling på flera hundra recepet som han publicerade efter Gustaf V:s död och när han själv gått i pension.
När jag i ett mejl frågat Göran Arbin om det finns någon som tagit sig an Paul Arbins historia svarar han så här:
Tyvärr finns det inget skrivet om farfar. Han ville inte tala om sin bakgrund, knappt ens för sin hustru och sina söner. Han föddes i en liten stad i Jurabergen. Den heter Poligny. Sedan 10 års utbildning i Paris till Maitre de Cuisine. Vad jag vet så kom han till Norden i slutet på 1800-talet. Först till Helsingfors och sedan till Grand Hotell i Stockholm. Återvände till Frankrike för att delta i första världskriget. Blev tillfångatagen vid Verdun och satt som krigsfånge i Tyskland. Kom tillbaka till Sverige. Hämtades från Grand till slottet. Där arbetade och bodde han fram till kungens död då farfar gick i pension. Han svarade dessutom för ett antal Nobelmiddagar.Detta är det lilla jag har fått berättat för mig av mina föräldrar.
Vi brukade titta på vaktavlösningen och riksdagens högtidliga öppnande i Rikssalen. Sommartid brukade vi åka ut till Drottningholms slott och dricka te och äta Petit Choux i slottsköket. Farfar följde alltid kungen på hans resor i Sverige. Tullgarn, Drottningholm, Borgholm och givetvis kungajakterna.
Denna sufflé är kanske inte helt lätt att tillaga. Den utgår från Poulardsoufflé Gustaf V som bland annat innehåller en färs med hönskött, gåslever, äggvitor och tjock grädde. Till den sås som ska ackompanjera poularden krävs 2 dl champagne och i den ska också läggas konserverade tuppnjurar och konserverade tuppkammar.
Alltsammans låter minst lika gott som snöripa.